Kultur

Människan är en konstig figur. / Hon sägs vara ett djur. / Då blir jag lite sur, / för det är liksom en mur / mellan mig och en lemur. / Människan kan vara en filur, / liksom räven, men av olika natur. / Djur har ju ingen litteratur, / ej heller någon riktig kultur. / Människan kan i sin tur / sätta djuren i bur. / Djur kan ligga på lur /och fånga byten med bravur. / Vi dödar i ur och skur / djur utan vår mordstruktur. / Termitstackar har en sagolik arkitektur. / Upprätt gång är vår statur. / Vi saknar en fredskultur./ Där behövs en rejäl kur.

Vad är då kultur? Svar: Allt möjligt. Därför har jag hittat en passande allmän beteckning för mina tre böcker: ”Böcker med kultur”, för jag skriver just om mångahanda ting. Det är intressant att se vad en enkel ordbok säger om kultur (Bonniers svenska ordbok; jag förkortar lite): ”1) odling, ex: agrikultur 2/ renodling /…/ 3) människors sätt att leva, tänka och verka inom ett visst område vid en viss tid 4) vetenskap, litteratur & konst; ex: andlig konst, den antika kulturen 5) bildning, hyfsning, takt, gott sätt; ex: trafikkultur.”

Tänk så mycket som kan ingå i begreppet kultur! När jag tänker efter, existerar det fler viktiga delar som inte nämns i citatet; musikkultur t.ex. För väldigt många är musik livsviktig. På kultursidona i tidningarna dominerar popmusiken stort. En annan sak är att det är lätt att finna brister på snart sagt alla kulturområden. En viss civilisationskritik anser jag viktig, det framgår i mina texter.

Det är klart att kultur är ett vagt begrepp, liksom demokrati kan verka flummigt och är föremål för olika tolkningar. Jag förstår mycket väl att åtskilliga personer jag möter ställer sig undrande när jag talar om ”Böcker med kultur”. Förhoppningsvis får de ett hum om vad jag menar när jag förklarar lite. Som jag nämnde nyligen i min text Möten blir det i år (2014) en riktig kulturhöst i Skövde: Kulturgalan 5/11 firar Kulturhuset 50 år. Och huvudpersonen är då skövdesonen Robert Gustavsson, som instiftat stipendiet Guldnyckeln. Han fyller 50 i december. Själv kom jag till Skövde för 50 år sedan. Så det finns mycket att se fram emot, då jag fått en inbjudan till evenemanget .

Trots all påklistrad kulturfernissa – den är ofta häpnadsväckande ytlig – tillhör vi ändå naturen. Vi är ju som bekant en produkt av arv och miljö; det är alltför lätt att glömma den senare faktorn. Under årmiljoner har människan selekterats fram till nuvarande skepnad. Till det yttre skiljer vi moderna människor oss inte så väldigt mycket från urtidsmänniskor; vi har till största delen samma genom som neanderthalaren hade. DNA är otroligt stabilt, så det ligger mycket i påståendet att vi i grunden är stenåldersmänniskor. Visserligen har såvitt jag förstår den mentala förmågan utvecklats enormt sedan grottmänniskorna, men grunddragen i hjärnkonstruktionen har knappast ändrats sedan dess. Sedan skedde helt klart ett språng i utvecklingen i och med skriften som kunskapsförmedlare.

Jag undrar för övrigt om det var så många forntidsmänniskor som bodde i grottor; dessa var nog inte heller då speciellt komfortabla, även om de kunde tjäna som skydd mot rovdjur och mänskliga fiender. Som bekant har på åtskilliga ställen, de flesta i Europa, upptäckts fantastiska grottmålningar – 30.000 år gamla eller mera. Detta faktum indikerar att tidiga stammar var mycket mer mentalt och i varje fall konstnärligt utvecklade än vi i allmänhet föreställer oss. Att vi nu anser oss så mycket mer högtstående beror till dels på att vetenskap och teknik utveckalts så enormt. (Grek. techne är förstås grundordet till teknik, men ursprungligen gjorde man ingen skillnad mellan hantverk och vad vi menar med konst (som ju f.ö. är svårt att definiera).

Det är således miljön som enligt min uppfattning format oss, i högre grad än generna. Dessa har råkat ut för åtskilliga mutationer under tidernas lopp, men jag tror sådana spontana förändringar i arvsmassan är relativt få. Därför bör man tillskriva miljön den större rollen. Däremot har den snabba utvecklingen av DNA-tekniken fått en hel del forskare, de s.k. biologisterna att överdriva genernas betydelse och nedvärdera miljöns. Epokgörande upptäckter och uppfinningar är av avgörande vikt, och i omgivningen runt oss finns möjligheter som kan främja skaparkraft och driva oss vidare. Den naturliga miljö, ur vilken vi är sprungna, har samtidigt kraftigt naggats i kanten, för att inte säga förstörts under de senaste seklerna. Nog kan en del svåra miljöproblem ha naturliga orsaker, t.ex. katastrofer förorsakade av förskjutningar av kontinentalplattorna i jordskorpan med jordbävningar som följd, men geologiska processer sker långsamt till skillnad från mänsklig miljöpåverkan som vi kan se resultatet av på kort tid.

Efter denna utvikning, som motiveras av min strävan att söka ett helhetsperspektiv, så vill jag kort återvända till det snävare kultursyndrom som vi kan urskilja på nära håll. Mäktiga länders kulturinflytande på mindre länder som Sverige kan inte underskattas. Sålunda kan var och en konstatera USA:s stora påverkan på vårt land såväl kulturellt som politiskt. Någon har sagt att Sverige är USA:s 51:a stat. Det är förstås ett skämt, men faktum är att vi är mycket amerikaniserade. Jag tycker det märks mest inom musikkulturen; jag lyssnade ett tag ofta på P3/P4:s mycket tidigas morgnar, men har nu tröttnat på det övervägande amerikanska utbudet av mediokra låtar (Täppas Fogelberg kallade dem en gång för ”skrammel”).

Samtidigt vill jag framhålla att den amerikanska livsstilen i stort sett är en utvecklad variant av den västeuropeiska, varifrån imperiekolonialismen en gång utgick. Sverige ligger i periferin och det tycker jag märks i vårt land, då det rätt ofta talas i termer av ”vi och Europa”. De tongivande länderna ”nere på kontinenten” känns mentalt egendomligt avlägsna. Det är som om vi egentligen inte är en del av denna världsdel, som fortfarande ger ett splittrat intryck, bl.a. emedan Östeuropa var underordnad Sovjetunionen, låt vara under en historiskt sett kort period. De båda fruktansvärda världskrigen, även de med bas i Europa, satte självfallet djupa spår både fysiskt och mentalt i folkdjupen. Personligen minns jag hur Tyskland, och inte minst tyska språket, präglade sinnena fram till 1945, varefter Amerika kom att spela en liknande maktroll som Tyskland tidigare. Kort sagt: rollbyte i efterdyningarna efter historiska omvälvningar.

I P1, ”pratradion”, finns en hel del intressanta program, men nyhetsmedia som kallats ”den 3:e statsmakten”, har naturligtvis fokus på Amerika/Europa. Populärvetenskapliga inslag intresserar mig, men de flesta intervjuer om forskning görs med amerikanska vetenskapsmän. Jag förnekar inte att de kan vara framstående experter; likväl undrar jag varför nästan aldrig tyska, franska eller andra forskare från stora europeiska nationer intervjuas. Ibland är Storbritannien representerat, men gemensamt för alla är att endast engelska talas vid dessa tillfällen, t.o.m. när t.ex. någon fransk forskare får göra sig hörd i undantagsfall. Ett skäl är väl att dessa reportrar bara behärskar engelska.

Det är av naturliga skäl lite annorlunda med nyhetsinslagen från krishärdar runtom i världen. Då hörs t.ex. några arabiska meningar före reporterns svenska tal. Det tidigare uppblossande intresset för Kina tycks ha avtagit på senare år, men det kan också bero på att kriserna på andra håll fångat intresset mer. Jag förstår ju också att redaktionerna och nyhetsankarna måste välja och vraka; det är inte mycket att säga om när den ekonomiska svångremmen dras åt och nyhetsbyråerna bantar. Man får dock ej glömma att Kina jämte Amerika är världsekonomins stöttepelare, så Kinas fortsatta utveckling måste noga följas även av Sverige. Relationen USA – Kina är väl inte den bästa, men minns att Kina stöttat dollarn och gör så ännu genom enorma stödköp av denna världsvaluta. Detta kan förefalla egendomligt ,men det ligger faktiskt i Kinas eget intresse att hålla dollarvärdet uppe.

Ekonomisk imperialism var givetvis helt i sin ordning under kolonianismens glansdagar; enligt min mening förekommer sådan även idag, fast med subtilare medel. Men kan man tala om kultur- imperialism? Jag anser det, ty västliga kulturinfluenser framträder tydligt överallt i vår globaliserade värld. Efterkrigstidens kamp mellan supermakterna, det s.k. kalla kriget, upphörde ju för ett bra tag sedan, och USA kunde se sig som segrare och enda kvarvarande supermakt sedan Sovjetunionen fallit.

I och med Ukrainakrisen under inblandning av Ryssland har läget skärpts. I väst läggs gärna all skuld på Ryssland; president Putin har hart när demoniserats. Det går inte att förneka Rysslands uppenbara manipulerande. Däremot vill man i väst ej tydligt framhålla hur USA/Europa/Nato har sökt flytta fram sina positioner genom att få inflytande över ett splittrat och ekonomiskt utarmat Ukraina, så att Ryssland hamnat i trängt läge och sätter sig till motvärn. Geografiskt, historiskt och emotionellt hör Ukraina till den ryska maktsfären. Språken är dessutom nära släkt. Sanktionerna är ett slags handelskrig på sparlåga, som hotar att förstärkas, då olje- och gasleveranser spelar stor roll. Jag kan här ej närmare gå in på orsak och verkan, men misstänksamheten, ja den gamla rysskräcken, florerar definitivt åter i väst. Media lägger ved på brasan.

Det finns mycket att säga om dagens skiftande kulturyttringar. Ordet okultur är tyvärr alltför ofta adekvat. Främlingshat och rasism finns hela tiden i bakgrunden (se Tankar kring rasism och flera texter om kulturkrockar). Här är det fråga om kolliderande värderingar. Det är en klar tendens att en mentalitet av oförsonlighet ökar. Flyktingproblemen är jättestora på många håll, och resurserna för att ta hand om alla flyktingarräcker inte på långa vägar. Det är alltså ett skriande behov av humanitära insatser, speciellt i svårt drabbade krigsområden. Sverige har en liberal invandringspolitik som är humanitärt väl motiverad, men som sticker i ögonen på allt fler etniska svenskar. Det finns absolut problem, men en sak som ofta förbises är att andra kulturer än den rent (?) svenska berikar vårt land på sikt. Konst, musik och litteratur har i Sverige redan fått nya inslag och andra perspektiv. Detta borde kunna dämpa svensk självgodhet. Man behöver verkligen inte vara vit i skinnet och ha ett helsvenskt (?) namn för att göra fina insatser här.

Mångfald vimlar kulturen av. / Kulturen är liksom livets sav. / Hjulet skulle trilla av / om det ej fanns ett nav. / Kulturen kan ställa hårda krav. / Fartyg på häftigt stormande hav / kan utan kultur gå i kvav. / Galoppen måste saktas till trav. / Jobbar du som en slav / kanske du tuppar av. / Ingen får du ta livet av. / Akta väl vad naturen gav, / Inget är längre lugnt, typ kav.

Konst är en kulturform som kan engagera. / Om känslan finns med, kan den livslust generera.

Efterdyning - kulturskymning? Jag känner en man som heter Gösta. / Han lät sig absolut ej trösta / när Partiet för få röster fick inhösta. / Ack! Fel parti gick och vann. / Tyvärr blev det så minsann. / Situationen är alls ej grann. / Varför kan inte folk rösta rätt? / Nu gick partierna på reträtt. / Just det: alla utom ett. / Läget är nytt och sätter sprätt / på politiker i vånda och svett.

Sture Alfredsons hemsida