Kvinnlig konsult i en manlig biståndsvärld
Karin Ralsgård 18/11 2003 Högskolan i Skövde
Nedan följer ett referat av den tredje föreläsningen denna termin. Föreläsningarna i Biståndsarbete i praktiken är avsedda att vara ett stöd för de blvande biståndsingenjörerna här vid Högskolan i Skövde. Per Hellström, chef för Biståndsingejörsprogrammet vid HiS, hälsade alla välkomna, naturligtvis särskilt Karin Ralsgård, som f.ö. just intervjuats i Radio Skaraborg. Per aviserade ett nytt block föreläsningar 2004 kring övergripande utvecklingsfrågor.
Karin Ralsgård, agronom och biståndskonsult bl.a. i Vietnam och Etiopien, sade att det var roligt att komma hit och berätta om sin yrkesroll kring rådgivning och biståndsarbete och om den attitydförändring som skett under de år hon varit verksam. Inledningsvis talade hon lite om sin bakgrund. Hon hade tidigt en övervägande teoretisk inriktning på sina studier. Som agronom kom hon till Weibulls växtförädlingsanstalt. Men snart blev hennes verksamhet en helt annan: hon kom att arbeta med biståndsprojekt i Afrika och Asien. Detta arbete har kännetecknats av samarbete mellan forskare och lantbrukare.
Disposition av föreläsningen: * Introduktion; * Kompetens och yrkesroll -- förändringar under arbetet som rådgivare och konsult; * Attityd och yrkesroll, arbetsmodell; * Män kommunicerar med män; * Vad missar man i projekten? Kommentar: Inledning se ovan. När man arbetar som expert får man vara beredd på förändringar. Det finns endast få eller inga kvinnor alls i biståndsbranschen, där alltså männen dominerar stort.
Förändringar/trender inträffar inom forskning, rådgivning och utvecklingsbistånd. Olika faser urskiljes: Produktionsfasen 1950-1975: Dominerande ämnesområden var då växtförädling och genetik. Lantbrukare sågs som mottagare av ny teknik som tillhandahölls av experter. Detta fungerade inte alltid bra.
Ekonomifasen 1975-1985: "Farming System Research": Bönderna sågs som informationskällor för att designa forskningen; eller de betraktades som rådgivare om vilken teknik som var bäst lämpad. Var denna användbar eller ej? Man frågade således bönderna till råds.
Ekologifasen 1985-1995: Antropologi, agronomi, ekologi, kulturgeografi bidrar alla till kompletterande synsätt. Teamwork är det vanliga arbetssättet. Lantbrukarna bidrar till utvecklingen med ITK, d.v.s. egen teknisk kunskap och ses som både offer och orsak till en resursförstärkande (sustainable) utveckling. Experter antar attityden av att vara kuggar i hjulen genom att det är många som samarbetar i projekt. Klienter och samarbetspartner ansågs som offer som orsakade miljöförstöring, t.ex. dammkatastrofer med stora öv ersvämningar som följd. Experterna fick en vidgad syn på arbetet. Det räckte ej att arbeta med en nisch eller ett enda område, för det fungerade inte enskilt. Det krävdes pilotprojekt där det gällde att se sammanhang.
Den institutionella fasen 1995 -- > Idag handlar det om deltagande i processer. Nya discipliner kompletterar, exempelvis management-specialisering. Vidare deltar psykologer, organisationsutvecklare, samhällsvetare, utbildningsspecialister och folkbildare. Lantbrukarna är medansvariga, s.k. "full collaborators" inom den organisatoriska kapaciteten. De är viktiga för att kunna uppnå uthålliga effekter vid exempelvis försörjning av färskvatten och brunnsborrning. Den här fasen utmärks av att forskning, rådgivning och samarbete etableras i olika institutioner.
"Sustainable Rural Livelihoods" (fritt efter R Rhoades 1989). Man måste agera mellan bynivå och den högre nivå där lagar påbjuds. Det gäller att knyta ihop lokalt lärande i pilotprojekt med det stora systemet. Det är fråga om så mycket mer än teknik och att så och skörda. I den praktiska tillämpningen på fältet måste man ta in även andra kompetenser för att nå bättre resultat.
Som exempel tog K R skogssektorn och lantbruket: där finns tre rådgivargenerationer: 1/ "Transfer of Technology", directive and top down. I detta system går en enkel linje: Forskare --> utbildare --> rådgivare --> bonde. I ett högkommersiellt samhälle fungerar det. Men det uppstår osäkerhet i ett alltmer komplicerat samhälle.
2/ "Meeting Farmers' Agenda", responsive process. Ett cykliskt samband illustrerades av förbindelselinjer mellan följande kategorier (i en elliptisk figur): Forskare --> utbildare --> rådgivare --> bonde -->rådgivare -->utbildare --> forskare. (Det är alltså ett kretslopp.) Exempel: Problem med insektsangrepp vid majsodling. Ett "paket" (..rådgivare --> bonde etc.) gör sina insatser. Detta paket kan dock ändras följande år om så krävs. Den eller de som har den starkaste rösten får störst inflytande, här är det forskare och rådgivare.
3/ "Encouraging Independent Learners", interactive -- creating knowledge: GOK. Detta är en komplex horisontell struktur. Tillämpning av detta system finns i projekt i Indien och Sydostasien. Ett schema åskådliggjorde detta med hjälp av pilar i båda riktningar mellan aktörena. Figuren vill visa att systemet kan förskjutas genom dubbel påverkan; en annan yrkesroll uppstår. ((Här förenklat återgivet. Min anm.))
Forskare <--> rådgivare <--> bonde ---> --->... (flera pilar i olika riktningar). Bönderna framställs här som "starka", t.ex. lichi-odlande bönder som påverkar forskare. Specifika förhållanden råder givetvis på olika platser. Det är skilda sammanhang som gäller och man frågar: Vad passar här? Vad ska man satsa på i det här fallet? Svaret avgör då hur man ska utbilda folk i organisationerna.
4/ "Sustainable Livelihood Framework" Ett schema visades (beskrivs ej här i detalj) Hushållen på bynivå har framför allt humankapital (mänskligsa resurser) och kapacitet och finanskapital (på banken). K R tog byggande av bevattningskanaler och latriner som exempel. Vidare nämnde hon socialt kapital, d.v.s. sociala nätverk. Man litar på anhöriga och andra i omgivningen. Frågan är: Hur klarar sig hushållen med hjälp av dessa tillgångar som de har rättighet till? Hur utsatta är människorna vid svält och naturkatastrofer? Det är då bokstavligen en fråga om liv eller död.
Exempelvis kan byborna välja att satsa på bättre fiskvatten, eller på att bygga ett daghem i byn.
En del jobbar t.ex. långt borta och behöver barntillsyn hemma i byn. Det handlar alltså om investering på lokalnivå. Ett sådant initiativ har också effekt på männens förmåga. Men här är det även fråga om politik och institutioner. Om det kanske finns en lag som förbjuder all avverkning i en skog, går det inte att förbättra byns ekonomi. Då måste lagen om förbud ändras, så att man får tillgång till fälten långt ifrån byn. Men om ingen lyssnar på byborna händer förstås inget och projektet får dålig effekt.
5/ "Livelihood Strategies" Det är mycket viktigt att prata med lokalbefolkningen, höra efter vad de anser och bedöma effekten av projektet innan det sätts igång. K R gav exempel på från Vietnam: Man önskade öka risavkastningen nära en flod. Med tio års intervall inträffade stora översvämningar, vilka åstadkom ett två meter tjockt lager av grus och sand. Då kom man med bulldozers och grävde bort det, så att man kunde börja odla där igen. Det kostade mycket; K R menade att det var ren kapitalförstöring. Detta visar att en åtgärd som man först tyckte var bra och genomförde enkelt och billigt, i slutändan blev dyrt och fick fel effekt, eftersom man inte förutsett konsekvenserna.
Fråga (från publiken): Hur löste man då detta problem? Svar: Det är förstås olämpligt att investera i strukturer som inte håller. I detta fall hade man inte gjort på det här sättet tidigare. Nu fick man gå tillbaka till annan säker mark för odling av paddy rice (råris).
Vems kunskap räknas? En kvadrat uppdelad i fyra fält visades, vart och ett med en beteckning: Lodrätt: Vad de kan / Vad de ej kan. Vågrätt: Vad vi kan / Vad vi ej kan. Varje fält hade en siffra; en skala 1-4 angav vår tidigare acceptans: 1=bästa acceptans, 4= minsta. Det är ofta svårt att hantera kombinationen Vad de kan + Vad vi ej kan ( 2 resp. 4). Det är relevant att undersöka Vad de ej kan + Vad vi ej kan. (( Jag kan tyvärr inte kopiera figuren här. Min anm.))
Folk i en by säger t.ex: "Du är ju expert. Vad ska vi göra nu?" Om man då har ett förslag, gör man ändå klokt i att i sin tur fråga: "Vad tycker du att vi ska göra?" Lokalbefolkningen bör alltså tillfrågas, de kanske vet bäst.
Förändringar av vår yrkesroll / självsyn Samma kvadrat visades igen men med rutan Vad vi ej kan svärtad. En pil pekade mot en annan kvadrat, också med motsvarande fält svärtat, fast detta var nu större. ((Enligt min något slarviga snabbskiss för hand är hela kvadrat nr 2 större. Jag tror svärta illustrerar förändrad syn. Min anm.))
Fokusering på insatser Många möten med människorr på platsen har småningom orsakat ett paradigmskifte, d.v.s. en ändrad attityd. Publikfråga: Översvämningar förstörde ju risodlingen. Förstod lokalbefolkningen orsaken? Eller accepterade de bara vad som hänt? Svar: Det var kraftiga regn som orsakade översvämning. Men varför fick regnen så stor effekt? Förklaringen var att skogen huggits ner på höjderna, och folk som bodde och odlade där uppe hade tvingats flytta ner till låglänta paddies (risfält under vatten), där det gick att få högre avkastning -- men förenad med risk! Förklaringar hittar man i lokala förhållanden, vid t.ex. skogsskövling. Fråga (samma frågeställare): Förklarar du för folk sambandet mellan orsak och verkan? Finns kommunikation med dem, och hur går den till i så fall? Svar: Vi arbetar mycket med problemlösning och då måste man naturligtvis förklara orsaker till problemen. Att ett vägbygge som tog bort åkermark ledde till lägre skördeutfall var lätt att förstå. Ett annat exempel: Jorden degraderas, alltså försämras. Varför? Därför att tätare skördar utarmar den och sjukdommar uppstår. Det finns oftast flera orsaker till samma företeelse och det gäller att identifiera de starkaste skälen.
Förändring för mångfald och realism De komponenter som ingår i paradigmskiftet har analyserats och listats av bl.a. forskaren R Chambers: Normala komponenter: *Materiella prioriteringar, yrkesval: "hard targets"; * Experter förutsätter sina prioriteringar; * Män före kvinnor; * Kunskapsöverföring, paketlösningar; * Förenkling, specialisering (män); * Centralisering; * Kontrollfunktion; * Uppifrån; * "Rural development tourism"; * Frågeformulär, surveys; * Kvantifiering; * Statistik *"Extractive" * oss (vi).
Önskvärda komponenter: * Människor prioriteras; * Fattiga sätter egna prioriteter; * kvinnor före män; * Valfrihet, stegvisa processer; * Komplexitet; * Decentralisering; * Variation; * frihet & ansvar; * Nerifrån; * PRA, PLA; * RRA, PRA, PLA; * Rangording, kvalitativ analys; * Själv kritiska bedömningar; *Förstärkning; * Dom (de).
Några kommentarer till ovanstående enlig K R: Allmän anmärkning: Olika saker inträffar eller görs i skilda faser i familjernas liv. Cases (fallstudier) är nödvändiga "i den bästa av alla världar" K R:s ord); man måste belysa vad som hänt/händer. Ang. önskvärd komplexitet: Kvinnor har lättare än män att göra flera saker samtidigt. Förkortningarna PRA, PLA, RRA har med vuxenpedagogik att göra, "Learning in Action". ((Jag gissar att PRA="Pedagogy for Rural Adults" Min anm.))
Dominerande kommunikationsvägar Kommunikation sker naturligtvis åt bägge hållen: Män som internationella experter <--> Män som nationella/lokala experter <--> män som klienter/bönderi fält. Exempel på personer i den första kategorin: agronomer, jägmästare. Männen i den internationella expertgruppen finner det särskilt svårt och besvärligt att sänka sig till böndernas nivå. I projekten är det ett stort problem att mansrollen förstärks i den nationela/lokala kategorin. Genom ömsesidigt samarbete med de övriga mansdominerade grupperna markeras den rollen ännu mer. Det är en ständig feedback. Det fåtal kvinnor som finns med har det inte lätt. Det behövs många fler kvinnor verksamma i mellangruppen på nationell/lokal nivå. Kvinnor har ofta lättare än män att kommunicera med klientgruppen. Och bakom böndena i fält -- de brukar ha familj -- står kvinnor!
Fråga: Var det bara mansdominerade områden du kom till? Svar: Det var inga större problem med männen på den nationell/lokala nivån. Det finns emellertid få starka nätverk för kvinnor i uländer. Det är min erfarenhet efter lång vistelse i flera länder. Fråga (samma frågare): Men i Afrika är det kvinnorna som har huvudansvaret för försörjningen, i varje fall på de små jordbruken, eller hur? Svar: Ja, men männen dominerar ändå också där.
Exempel på fältarbete i olika länder Män och kvinnor brukar inte arbeta tillsammans. Det klassiska exemplet är att kvinnor alltid utför speciella arbetsmoment inom odling, husdjursskötsel m.m. Men de deltar sällan i hushållens beslutsfattande. Det är ändå kvinnorna som bäst skulle bidra med erfarenheter från praktiskt arbete, i dialog mellan producenter, rådgivare och forskare. De får tyvärr sällan göra sin röst hörd. Exempelvis pågår en diskussion om hur man ska hantera sina skogsresurser -- utan kvinnor. Männen tycker att det bara skulle bli trassligt att ha med dem. När kan mansgrupper och kvinnogrupper mötas? undrade K R. Rådgivare kan ha en viktig roll, men då måste de vara goda kommunikatörer och inte bara tekniker.
Fråga: Apropå kvinnor: Hur är det med änkor? Änkeståndet kunde förr ha vissa fördelar i Sverige. Svar: I princip är är det i viss mån fördelaktigt att vara änka även i ett uland. Men i Vietnam är det i vart fall den äldste sonen som blir familjens överhuvud då fadern dör. På tal om möten utan kvinnligt deltagande: : Att fatta beslut när kvinnor automatiskt utesluts kan nog förenkla saken. F.ö. är det så att om männen får lära sig att kvinnor bör få vara med, är det inte alls säkert att man gör som man lärt. Vem vill inte slå vakt om sina privilegier? Även en hel del forskare föredrar att arbeta i huvudstaden, där livet är lättare och bekvämare än på landet.
K R berättade om när hon var i Etiopien. Det var få kvinnliga studenter på skogsutbildningen. Ingen tycktes ha förstått vilka svårigheter kvinnor hade att lämna hemmet i byn för vidareutbildning eller för att få en bättre karriärutbildning. Lösningen i en del fall var att det byggdes daghem i byn. Fråga: Vad säger kvinnorna själva om sin belägenhet? Svar: De vill ju gärna delta i möten, få tillgång till teknik och marknad -- men de vågar inte opponera sig mot männen.
"Micro Enterprises and Small Enterprises" Projektplanering brukar utföras utan att man stämmer av könsroller och kvinnomönster (gender roles stereotypes). Muslimska kvinnor deltar av tradition inte i handel och hantering av pengar. Brist på kvinnliga internationella konsulter råder. Fråga: Frågade du vart kvinnorna tog vägen? Svar: Jag frågade dem -- om männen tillät det. Bristen på kvinnliga rådgivare har lett till att de fattigaste kvinnorna inte deltagit i projektet. Det antogs att bara männen kunde förstå förhållandena kring projektet och därför har de efter egna idéer fått sköta uppläggningen av biståndet utan inblandning av kvinnor.
K R gav ett exempel från Afganistan, där det skulle investeras för att få rent vatten och gemensamma badrum samt latriner. Beslutet baserades på kommunikation enbart mellan män. Vattenposter byggdes vid moskéer, men kvinnor och barn fick inte utnyttja dem -- endast männen! ((Kvinnor får inte beträda moskén. Tydligen fick ej ens komma i närheten av den. Min anm.))
K R har som nämnt tjänstgjort i Vietnam; "resettlement" (nybebyggelse) förekom ofta där utan sociala nätverk. Folk led av fattigdom, brist på barntillsyn, arbetslöshet och ingen inkomst. Det var ett elände när det inte fanns något gemensamt dagis, ingen infrastruktur. Ekonomiska förluster drabbade dem på grund av sjuka djur. Det var särskilt etniska minoriteter som råkade illa ut. Det var brist på veterinärservice, men denna kunde hjälpligt åtgärdas genom utbildning av "paravets" -- de var givetvis män. Likväl var det kvinnor som tog hand om djuren... Så det blev ingen förbättring, ty minoritetskvinnor går aldrig till en manlig veterinär. Lösningen var självfallet att utbilda kvinnor till veterinärer. ((Paravets: ungefär "barfotaveterinärer", jämför kinesiska "barfotaläkare"(från ca. 1960--) Min anm.))
Efter en paus fortsatte K R och ställde själv frågan: Varför finns det så få kvinnor på konsultmarknaden? Det finns en del kvinnor i branschen men inte alls lika många som män. Kvinnor är alltmer välkomna, det finns egentligen inga hinder för att det ska bli fler. Att de fortfarande är så få beror på en rad faktorer: typiska yrkeskategorier, erfarenhetsbakgrung, övriga färdigheter etc.
Grundutbildning --några vanliga kategorier Vilken bakgrund är det som krävs? Jägmästare, agronomer, ekonomer, socionomer, utbildare/pedagoger, samhällsvetare m.fl.
Erfarenhetsbakgrund Mångårig utbildning och erfarenhet i Sverige (numera dock mindre relevant). I MFS, NGO, Röda Korset m. fl. organisationerr kan man arbeta som volontär eller biträdande expert. Det är utfyllnadspositioner snarare än något att bygga en karriär på; de är "otrygga". Det finns andra skäl till otrygghet också , tillade K R, t.ex. brist på familjeliv. Ph Dr (fil dr)-grad ger specialistkompetens inom en del biståndsområden.
Handläggarkarriär i Sida/UD: numera är det dock allt svagare koppling mellan tillämpning/fältarbete och administration; det har skett en byråkratisering Det är gott om kvinnor här som arbetar med mer interna problem. Konsultföretag erbjuder och implementerar biståndsprojekt. Amatörutbildning ges, som kan leda vidare till Sida och EU-uppdrag. Konsultföretagen har stor personalomsättning: alla trivs inte.
I UK, Holland och Schweiz finns NGO:s som erbjuder en lång karriär och intern kompetensutveckling för anställda. Bland dessa organisationer finns även många kvinnor. Ett hinder för åtskilliga kvinnor är att de ofta har svårt att resa långt bort och vara borta länge. En del av dem har emellertid gjort banbrytande arbeten inom internationellt utvecklingsbistånd.
En ingång i karriären är att arbeta som biträdande expert eller volontär (se ovan). Som sådan får man en uppfattning om vad biståndsarbete handlar om. Fråga (Per Hellström): Hur började du själv? Svar: Jag erhöll ett kontrakt och senare jobbade jag som oberoende konsult. Framför allt i Etiopien och Vietnam. Jag blev fri företagare. (Per Hellström igen): Jag har gjort likadant. Efter en vistelse i Colombia blev jag konsult och bildade ett eget företag. Jag tycker f.ö. att NGO:s i Sverige är för ideella och har inga krav; folk går in och ut hela tiden. Nu finns dock Forum Syd som koordinerar olika verksamheter. ((NGO= Non-Government Organisation. Min anm.))
K R: Sverige tar inte bra hand om volontärer. Allt ska ske frivilligt på ideell nivå. Det gäller ju att ha bra kunskaper, inte bara vilja. Länder ute i Europa (se ovan) erbjuder bättre villkor. T.ex. är den brittiska regeringen positiv och lyssnar; där händer bra saker. K R nämnde några kända organisationer som Oxfam , Save the Children och WB. Särskilt för kvinnor är det viktigt med acceptabla villkor, så att de ej riskerar problem med familj och barn. I Sverige är man plötsligt arbetslös när man kommer hem från en tids biståndsarbete utomlands. K R hoppades att det i fortsättningen blir möjligt för svenskar, speciellt kvinnor, att få en mindre utsatt position: Svenska NGO:s är för närvarande inte bra.
Övriga färdigheter och egenskaper * Goda språkkunskaper är naturligtvis väsentligt. - K R läste f.ö. engelska, tyska och franska på gymnasiet. * Bilmekaniker & god bilförare. - Det är ovärderligt att kunna meka i fält; K R har själv kört mycket, långa sträckor. * Barnafödande & moderskap. - Bykvinnorna frågar alltid biståndskvinnor: "Är du gift? Har du barn?" Om den tillfrågade är gift mor blir det respons och hon möts med respekt. Blir svaret nej, lyder nog nästa fråga: "Varför är du inte gift?" * Egen doktor. - Det är förstås bra att kunna kurera sig själv om möjligt. Riskerna är många, t.ex. hundbett. * Inlevelseförmåga. - Det är nyttigt att söka sätta sig in i andras mycket annorlunda förhållanden. * God fysik. - Behövs under långa dagsmarscher, mycket fältarbete.
Fräga: Frågar kvinnorna i byn biståndsmännen också om de är gifta? Svar: Nej. Frågan skulle i så fall vara: "Har du några söner?" Men de brukar inte fråga. Fråga: När händer det att man grips av panik? Svar: Det gäller att inte dra för snabba slutsatser i trängt läge. Tänk efter och använd ditt sunda förnuft. Man kan fråga så olika, efterhand blir det ett ändrat förhållningssätt. (Frågan var på skämt , tillade den frågande.)
Typiska hinder * Otrygg karriär. -Speciellt i början slår detta mot kvinnor under den mest sårbara perioden. * Barnafödande. -- Att föda barn och vara mammaledig under pågående kontraktsperiod är inte populärt bland kollegor och uppdragsgivare. Gliringar och diverse trakasserier kan förekomma. *Eget ansvar för planering. -- Slälv måste man klara sjukförsäkring, pension, skatter och diverse försäkrimgar. "Ska man som 80-årig tant tvingas knoga iväg med laptop och carryon-väska?" utbrast K R. "Hur ska man orka så länge i fält?!" undrade K R oroligt. * Manliga nätverk dominerar. -- Ibland går männen över gränsen för ett acceptabellt beteende gentemot kvinnliga kollegor. * "Grabbighet". -- I vissa sammanhang existerar en enorm grabbighet hos män. Starka kvinnor kan råka ut för trakasserier, då de hotar männens revir och mansroll. För att bli accepterad av sådana män bör man vara en svag och hjälplös kvinna -- eller urstark som klarar allt själv och rankas som nummer 1 i världen inom sitt yrkesområde!
Fråga: Hur är det med löner? Svar: Lönen ökar efterhand, men i allmänhet inte så mycket över grundlönen. Det beror också på vilken yrkeskategori man tillhör och om man har tjänst i den offentliga sektorn eller i den privata. I den senare ökar lönen snabbare. Utländska bolag betalar bättre; arbetar man t.ex. för Oxfam betalar de marknadsmässiga löner. Den första tiden får man mat, husrum, fickpengar och försäkring. Det beror också på kontraktet innan. För en konsult kan lönen bli allt högre.
Fråga: Är kvinnor duktigare än män? Svar: Kvinnor bryr sig i varje fall inte så mycket om att mäta. Fråga: Insikt och hjälpsamhet är viktigt. Vilka förutsättningar har kvinnor i det avseendet? Svar: När det gäller att arbeta med män är det förstås olika. En del går det lätt att jobba ihop med, andra inte. Och det gäller naturligtvis här hemma i Sverige också.'
Fråga: Är det inte en generationsfråga också? Svar: Yngre män (från 70-talet) har en bättre inställning än de som är födda på 50-talet och tidigare. Det gäller bl.a. papparollen. Svar: Svenska /nordiska män är bra att arbeta med, men undantag finns förstås. Exempelvis kan australiska jägmästare vara rätt besvärliga. Unga svenska män är nog ofta osäkra. Är allt större kvinnlig kompetens en utmaning för dem? Med sin egen fråga hängande i luften avslutade K R sin föreläsning.
Kommentar 2003
Det var mycket intressant att lyssna till detta föredrag som gav ett lite annorlunda perspektiv på biståndsarbetets villkor. Det kvinnliga perspektivet gav givetvis ämnet en annan vinkling än de föregående manliga föreläsarna gjorde. Det var nyttigt att bli påmind om manssamhällets tryck . I uländer utövar det patriarkaliska samhället väl snarast ett förtryck gentemot kvinnor. Men jag är medveten om att det är risk att jag generaliserar för mycket. Kvinnans ställning är inte alltid och överallt så underordnad i främmande länder och kulturer som man kan frestas att tro av en del exempel att döma. Jag tänker på muslimska kvinnor som kanske inte alls känner sig förtryckta, i varje fall efter vad de själva säger, och absolut ej i den utsträckning som västmedier brukar påstå. Vi i västerlandet har svårt att sätta oss in i andra kulturers tankestrukturer. Likaså har "de andra" säkert också svårt att förstå vårt sätt att tänka. Kulturkrockar är vanliga.
Alla har mer eller mindre fördomar mot dem som avviker från någon sorts norm ( jag skulle föredra ordet moral men det tycks inte vara så gångbart numera). Avoghet mot främlingar av något slag är begriplig; de representerar till att börja med något okänt som kan framkalla rädsla. Därför är okunskap om andra folk och deras traditioner något dåligt. Sverige som ett nyblivet mångkulturellt land visar många otervliga, för att inte säga farliga tendenser. Men det förekommer naturligtvis några ljusare drag; globaliseringen framstår i sin övervägande ekonomiska aspekt som negativ, men har ändå det goda med sig att internationella kontakter ökat oerhört. Förhoppningsvis förbättras förståelsen för andra kulturer,inte minst genom biståndsverksamhet.
De tre föreläsningarna i serien Biståndsarbete i praktiken ( fler föredrag väntas) har för mig varit mycket givande då jag också gjort referat. Jag tror att många biståndsarbetare i bästa fall fungerar som brobyggare mellan olika kulturer. Själv har jag f.ö. refererat en mängd andra föreläsningar, bl.a. under Mångfaldsveckan , som likaledes var tankeväckande. Kulturkrockar -- och dito chocker -- har det även handlat om, men grundtonen har varit positiv (ej så i mediarapporteringen) . Slutligen vill jag framhålla betydelsen av att söka få ett övergripande perspektiv, vilket i bästa fall kan ge oss, gemene man, en ödmjukare hållning. Är det så alldeles säkert att just vår västerländska livsstil måste vara ett mönster för all världens länder och skilda kulturer?