Lag och rätt på Internet
Juridik och Internet -- några huvudlinjer
Göran Hussler
7/4 2004 Högskolan i Skövde
"Under föreläsningen kommer viktiga regler kring internetanvändandet att behandlas, speciellt upphovsrätt och personuppgifter. Vad säger lagen? Vilka förändringar av upphovsrätten är på gång? Hur blir det med musiken på nätet i framtiden?
Göran Hussler är jurist och lärare i marknads- och Europarätt. Han är verksam vid Örebro universitet och Högskolan i Skövde." (Ur affisch)
Månadens Perspektivföreläsning vid Högskolan i Skövde skulle alltså handla om juridik och Internet. G H inledde med att säga att han mest arbetar vid Örebro universitet men att han då och då kommer hit för att hålla vissa kurser. Affischrubriken antyder ett mycket omfattande område; denna föreläsning kan bara ta upp vissa delar av lag och rätt, som han skulle försöka knyta ihop.
Nyhetssajten CNN redovisade en internetsökning på Internationell upphovsrätt. Resultat: 6.431.000 träffar! G H gjorde en egen undersökning via Googles och fick drygt 14 miljoner träffar! Det visar bl.a. att dessa sökord är oerhört frekventa, men det går naturligtvis inte att välja rationellt bland så många sökresultat. ((Det enorma antalet träffar beror förstås också på att sökmotorn Googles har en enastående kapacitet. Denna jättestora databas är ganska ny och måste ha trängt undan många mindre sökinstrument. För att få ett hanterligt begränsat antal alternativ måste det sökta vara mycket mer preciserat. Min anm.))
En del användare anser kanske fortfarande att Internet inte styrs av några regler. Men det är inte något laglöst land, hävdade G H. Fast på sätt och vis har dessa personer rätt; det finns nämligen flera nationella system. Internetanvändarna är naturligtvis inte heller någon homogen grupp utan de har en massa olika syften och intressen. En del går t.ex. bara in på nätet och tittar mer eller mindre planlöst, samtidigt som många utnyttjar nätet mycket medvetet och rationellt, inte minst kommersiellt.
Frågan om upphovsrätten är central. Därnäst är lagvalsfrågor av stor vikt. Internet är ju globalt, samtidigt som skilda nationer tillämpar olika lagsystem. Det är därför lätt att flytta sajter från en plats till en annan, om lagstiftningen passar vederbörande bättre på ett annat håll. Nyligen var det en s.k. terroristsajt som fanns bland svenska webbsidor och som väckte uppseende i media. Myndigheterna såg snabbt till att den togs bort, men redan inom ett dygn dök samma sajt upp i Ukraina.
Den tredje viktiga frågan rör yttrandefrihet. Den handlar förstås inte bara om vad som bör fritt få uttryckas på Internet utan i alla media. Det gäller bl.a. att definiera vad en utsändning är. Tidningar har ofta möjlghet att säga mer än andra media; vissa känsliga saker är möjliga att trycka utan rättslig påföljd. Den fjärde frågan gäller regler för publicering av personuppgifter. Lagstiftningen för varumärken är ett femte område.
Vidare är marknadsföringsregler för det sjätte något som är föremål för översyn. Nu senast 1 april (2004) företogs en lagändring beträffande elektroniska apparater och maskiner. För det sjunde har vi distansavtal. Det är ett välreglerat område i Sverige. Utanför EU är detta ej fallet. Hur ska man exempelvis kunna reklamera en vara? Det åttonde viktiga lagstiftningsområdet som G H nämnde är e-handeln. Betalningsproblem kan här lätt uppkomma.
När det gäller e-post har som bekant den elektroniska reklamen blivit ett problem, även här kom en ny lag 1/4 i år (2004); paragraf 13 i marknadsföringslagen har skrivits om. Den stipulerar nu att reklam i e-post eller SMS inte får skickas till enskilda personer utan deras föregående medgivande. Det ska alltså finnas ett godkännande innan, konstaterade G H. Man måste då veta vem som har lagt ut reklamen i fråga. Det har blivit ett allt större problem med reklam på Internet.
Själv kunde G H varje morgon finna 5-10 eller t.o.m. 15 reklammeddelanden bland sin e-post. Det händer dessutom att servrar blir överbelastade av all s.k. skräppost (spam). Observera att den nu nämnda lagändringen om förhandsmeddelande endast gäller privatpersoner. Paragrafen är ej tillämplig på ett regelrätt kund--säljare-förhållande. Anmälan angående e-post och SMS-meddelanden görs alltså i förväg av privatpersonen till avsändaren. Detta gäller nu inom EU-området. Märk att denna regel inte gäller t.ex. USA, som står för det mesta av skräpposten. Där finns inget förbud.
Adressuppgift skall finnas i e-postmeddelanden. I e-reklamen finns f.ö. ofta en fråga av typ: Vill du ha detta? + möjlighet att klicka på Ja eller Nej. De EU-regler som man kommit överens om är således geografiskt betingade, de gäller alltså hela EU-området. Det råder inte sällan tveksamhet beträffande nya bestämmelser om hur de ska tillämpas. Aktuella frågor om just e-post är vanliga.
G H förtydligade att det i Sverige inte är något reklamförbud när det gäller juridiska personer. Sålunda står Högskolan i Skövde i egenskap av s.k. juridisk person utanför något sådant förbud. Det är med andra ord företag och organisationer som ej omfattas av denna lagparagraf om reklam. Men är det fråga om reklam för t.ex. huslån, Valium och Viagra riktar den sig knappast till högskolor osv. utan till privatpersoner, får man förmoda. Men det finns givetvis många gränsfall som är svåra att bedöma.
G H talade om Googles e-posttjänst: senaste veckan sades det att Google skulle införa G-mail. Detta skulle bl.a. medföra att gratiskontona skulle tas bort. Är det korrekt? Vi vet inte säkert ännu. G H sa att mejlen kan vara kvar, även sedan användaren raderat dem; i princip kan de ligga kvar för alltid. Det skulle kunna bli ett konkurrensmedel om förändringen genomförs. Man söker på olika kodord; det kan exempelvis gälla husvagnar och då sänds reklam. ((Jag förstår inte riktigt hur G-mail ska fungera. Kanske G H förklarade fast jag inte hängde med. Min anm.))
I USA måste man radera mejl. Det är naturligtvis inte tillåtet att öppna och läsa andras e-post. Det som är tvivelaktigt måste debatteras. Det gäller bl.a. e-posttjänster. Vad beträffar Högskolan i Skövde finns det anledning att titta närmare på vad som går för sig. I v issa speciella fall är det tillåtet för en institution att öppna andras e-post. I pressen kunde man helt nyligen läsa om att delar av skolkataloger publicerats digitalt. Det var fråga om klassfoton som lagts ut på Nätet och son kunde laddas ner via söktjänst. Hur ställer sig lagstiftningen till detta? Om ett klassfoto producerats av de berörda eleverna själva är det OK. Men om andra har lagt ut materialet utan avtal med klasskompisarna, då är det en annan sak.
((Klassfoton på Internet har väl förekommit på olika håll, men jag har läst att det hänt här i Skövde vid Västerhöjdsgymnasiet (min forna arbetsplats). Det tycks vara så att en fotograf i professionell verksamhet tagit fotona, liksom tidigare och i så fall är det ej legalt om fotofirmans på skiva lagrade foton publicerats utan firmans medgivande. Det kan enligt tidningsuppgifter vara så. I vissa fall känsliga uppgifter kan komma ut, sägs det. Min anm.))
Det här med nätpublicerade klassfoton ska prövas av Datainspektionen. Det har förresten varit ett liknande fall som prövats där (1999). Juridiskt sett är en bild en personuppgift. Detta är inte oproblematiskt; det kan mycket väl uppstå konflikter kring detta. T.ex. när det är fråga om personer med skyddad identitet, uppkommer ett känsligt läge. Upphovsrätten skall vara skyddad, men hur är det i praktiken vad Internet beträffar? Yttrandefrihetslagen kanske är OK, men den har inte prövats tillräckligt. Givetvis är intrång i upphovsrätten icke acceptabel. Därför är det inte heller rätt att lägga ut material som berörda parter ej godkänt.
Hur är det med semesterbilder som läggs ut? De brukar visserligen handla om banala situationer som fotograferats och verkar helt oskyldiga. Men det är strängt taget inte legalt att visa dem offentligt utan samtycke från dem som ovetande är med på bild. Ett nytt EU-direktiv sändes ut 2003. Det berör bl.a. upphovsrättsintrång; i svårare fall kan sådana leda till kännbara skadestånd och straffsatser. Således är det en i hög grad aktuell problematik som man vill komma till rätta med.
Ändring i URL )Upphovsrättslagen) * Förbud att ladda ner olagligt material från nätet. * Förbud att kopiera hela böcker. * Förbud att tillhandahålla tekniska hjälpmedel för otillåtna förfoganden. Utan uttrycklig tillåtelse är det alltså ej godkänt att göra ovanstående, förklarade G H. Allra mest är det fråga om musik på Internet. En fråga ställdes från publiken: Är det inte problem att kolla om tillåtelse verkligen finns att ladda ner t.ex. musik? Svar: Jo, det är problem med att kontrollera att förbud efterlevs. I princip måste man ställa frågan: Är detta godkänt?
Juridiskt har man nu riktat ett allvarligt slag mot musikfilbytare och musiktjänster som satt gratis nerladdning i system. Det står ju klart och tydligt att upphovsmannen har ensamrätt till sitt verk. Det s.k. MP3-målet har tilldragit sig speciellt intresse. Det bedömdes faktiskt som ej straffbart att framföra musiken offentligt. Det är intressant därför att just Skövde berörs. Som sagt har man försökt stänga till för musikfilbyten. Enligt nyhetsrapportering från USA de senaste dagarna har man där i över 2000 rättsprocesser prövat just nerladdning av musik på nätet. Saken gäller förstås om användare verkligen ska få ladda ner. Tendensen är glasklar: man täpper till så gott det går. En svensk proposition i fyra punkter är på gång.
Jämför ovan vad som sagts om förbud att kopiera hela böcker samt om tekniska hjälpmedel som används på otillåtet sätt. Men kontrollen kan vara svår. Det framställs ju inte sällan programvara för att kunna ta sig förbi skyddade sajter.
Det kan också vara tal om rent "hackande". d.v.s. det är skickliga hackers som är i farten. En fråga: Är browser olaglig? Svar: Nej, inte browsern i sig när den används i allmänt bruk. Däremot är det otillåtet om hela materialet används. Men det finns gränsfall, t.ex. när man är ute efter specialprogram och viss teknisk apparatur. Grundidén är emellertid att det är otillåtet när allt innehåll i browsern används. Fråga: Hur är det med open source-praxis? Svar: Avsiktlig användning räknas som olaglig. G H hade här tänkt ta upp ansvar i samband med upphovsrätten samt BBS kopplat till lagval på Internet, men tiden räckte inte till.
Personuppgiftslagen omfattar alla register som är helt eller delvis automatiserade eller systematiserade. Om man upprättar ett privat personregister är det naturligtvis OK. Men när det handlar om ett personregister som lagts ut på Internet, kan det diskuteras om detta går för sig. Personuppgifter är allt som hänförs till levande människor, d.v.s. namn och uppgifter som gör att personen ifråga kan identifieras. Det är självfallet lagligt om leverantören av uppgifterna har träffat ett avtal med vederbörande om offentliggörande. Samtycke ges innan i form av ett skriftligt medgivande. Fråga: Gäller ev. förbud endast levande personer? Svar: Ja. Det upphävs med döden. Det finns ingen karenstid! (Men kanske just i dödsögonblicket?!)
Personuppgifter krävs för fullgörande av rättslig skyldighet. Det ligger i den skyddades intresse (...) ((Jag hann inte med att fullfölja noteringen. Min anm.)) Apropå känsliga personuppgifter: sådana kan gälla elever/studenter av annat etniskt ursprung. Fråga: Kan du ge exempel på gränsfall? Svar: Det kan vara intresse om Högskolan får en anmälan från någon som vill veta vilka personuppgifter Högskolan har om honom eller henne och som vill få reda på hur uppgifterna hanteras. En bild är som sagt en personuppgift; om någon tar en bild av mig (G H) här, alltså av bara en person, är det tveksamt om publicering av bilden på Internet är OK utan mitt godkännande.
Fråga: Om man tar ett semesterfoto och en eller annan person oavsiktligt kommer med på bilden -- hur ställer det sig då? Svar: I praktiken kan man inte gärna söka upp dem som råkat komma med på bilden. Publicering som inte kan vålla skada för för ifrågavarande måste anses acceptabel även utan tillstånd. Det är då fråga om en harmlös publicering. Men om det anses att stor skada åsamkas vederbörande i ett visst läge, så ligger saken självklart annorlunda till. Exempelvis kan det i sammanhanget gälla misstänkt otrohet: "Mannen eller kvinnan borde inte vara här". Icke-harmlösa uppgifter som sprids relaterar till t.ex. fack, hälsa, sexliv etc.: i sådana fall skall publicering undvikas.
Gränsen för det harmlösa går kanske vid uppgifter om statsmän och mäktiga politiker. Ytterligare en fråga rörde vissa tidningsuppgifters ev. harmlöshet. Man refererade till en Internetbilaga i ett nummer av Aftonbladet. G H upplyste om att på Nätet gäller samma regler som för vanliga tidningar, men att det finns speciiella regler för nyhetsmedia. Han hänvisade till ett par rättsfall beträffande huruvida det verkligen vart fråga om "harmlös" publicering. Ett fall var om en person, som skarpt kritiserat privatskolan Lundsberg, haft rätt i sin kritik. Personen ansågs tydligen ha smädat skolan otillbörligt, eftersom han ådömdes 80 dagsböter, vilket får betraktas som mycket. Fallet är dock överklagat. (Överklaganden är f.ö. legio.)
Ett annat mål gällde författaren Herman Lindqvist som anklagats för "falska uppgifter". Trots att dessa enligt honom själv skulle ha varit ett utslag av humor, blev han fälld, ty det han skrivit bedömdes ha vållar skada. Målet gick även upp i Hovrätten där han också förlorade. Men det är fortfarande ej slutgiltigt avgjort. Det är inte klart än om det ska bli ett överklagande i HD. ((Något oklart om en sorts "konfirmandinstruktioner" från H L:s sida. Ej heller om vems "hälsa" som skulle ha skadats av hans uttalande. Min anm.))
Ett ändringsförslag föreligger som säger att straffansvar skall utkrävas vid uppsåt alt. grov oaktsamhet. Exempelvis uppger någon att "Kalle blev sjuk under resan". Är det en otillåten uppgift om hans hälsotillstånd? Svar: Nej. Upphovsrätten och skydd av personuppgifter är föremål för viktiga ändringsförslag med stöd av inträffade rättsfall. Vad den juridiska aspekten beträffar är tendensen att EU-lagstiftningen utvidgas, liksom internationella rättsregler överhuvud.
Kommentar 2004
Det var ett intressant och aktuellt område. Mitt allmänna intryck är att regler för internetanvändningen verkligen behövs. Lagstiftningen släpar ohjälpligt efter här, och det blir svårt att stävja missbruk, om tillämpliga lagar saknas eller är tandlösa. En viktig fördel med Nätet är just chansen att komma till tals, diskutera och publicera sig på olika sätt. Andra medier erbjuder i det fallet mycket mer begränsade möjligheter för gemene man.
Apropå musik m.m och upphovsmannarätten: Vad är egentligen ett originalverk? Det kopieras hej vilt; plagiat av hela texter från Internet som används av studenter m. fl. är vanligt. En del klarar sig säkert från kännbar påföljd, trots att det finns speciella program som upptäcker ordagrann kopiering. Vad G H sa om gränsfall ovan är säkerligen sant vad angår kopiering också.
Men är det tillåtet att knycka lite här och där, till en studentuppsats t.ex.? I vart fall är det lättare att åka snålskjuts med delvis "lånat" gods numera -- utan att ange källa. Jag vill dock helst framhålla Internets stora möjligheter med avseende på info och kunskaper. Nätet är ett utmärkt komplement till böcker och tidskrifter. Man bör förstås använda det med omdöme-- men detta gäller självfallet alla sorters verktyg.
Naturligtvis kan jag nämna en rad problem kring nätanvändningen. Ökad reglering pågågår men glöm inte att det fortfarande finns massor av material att gratiskopiera för eget bruk, alltså fullt lagligt. Samtidigt är juridiken ett instrument som i viss grad måste försöka styra det mesta av mänsklig verksamhet.
Kommentar 2017
Tekniskt och juridiskt okunnig som jag är förstår jag ändå att mycket hänt inom lagstiftningen kring Internet sedan 2004. Emellertid har ju Nätet växt oerhört över tid, så den juridiska eftersläpningen på området är säkert lika stor om inte större nu, med hänsyn till att professionellt kriminella organisationer m.fl. vars verksamhet tilltar, har försteg. Korruption är ett annat fenomen som nu är på tapeten på alla möjliga håll. Den även i Sverige betydande och långsamt arbetande byråkratin gör inte saken bättre, då man förgäves söker komma ikapp brottsvågen. Alla känner till polisens problem; att t.o.m. ganska viktiga utredningar läggs ner är helt klart allvarligt.
Slutligen är jag övertygad om att alla med mig (med undantag av jurister?) erfar ett lätt (?) obehag när det är dags att godkänna villkoren för snart sagt alla tjänster på Nätet. "Läs noga igenom villkoren innan du godkänner dem." Vem gör/kan/orkar det?! Juristspråket är för mig snårigt, omständligt, hart när obegripligt och oändligt utförligt/omfattande. Resultat: Klicka bara.