Lagom

Anses Sverige ännu som ett "lagom" land? / Knappast, när sinnet lätt sätts i brand. / Hottfulla ord når öppna stridens rand. / Framför kobran med blottad gifttand / beredd till anfall på en strand / där förut vilade en fridfull and -- så tror människan i skräck ibland / att blodet stockats av kallbrand, / då hon ej mer har läget i sin hand / och med problemen ej går iland. / Då falnar allt hopp och brister sköra band. / Hon inser ej direkt, men efterhand / att hon byggt sitt liv på lösan sand, / känner stress likt en pressad doktorand, / eller ängslas som en nervös tentand / som idogt strävat att bli fil kand.

Denna passage är absolut inget uttryck för lagom, tvärtom ger den en överdriven känsla av änglsan och ångest i jämförbara (eller snarast ojämförliga ) olustiga situationer. Vad jag vill lyfta fram är den problemfyllda värld vi nu lever i -- må vara med vissa överdrifter för eftertrycks skull. Jämför f.ö. Jonas Gardells roliga benämning på Sverige som "mellanmjölkens land". Sverige har stundom kallats för "landet lagom", men det epitetet tycker jag inte längre är riktigt adekvat.

Hurså? Jo, mycket har ju förändrats över tid (modeord!), så även tidsandan, mentaliteten grovt uttryckt. Ett kärvare tonläge råder nu; vårt land som kompromissernas, mainstreamens ("fult" ord!) hemvist är inte lika självklar längre, menar jag. Visst existerar fortfarande lagom-andan delvis, men nog är den naggad i kanten.

Detta medför ofta större konfliktbenägenhet även här hemma, vilket i slutändan hänger ihop med det hårdnande världspolitiska läget, det nya kalla kriget, som förstås inger oro. Små mer eller mindre personliga problem sällar sig till de kollektiva storskaliga, alltså på makroplanet. Ingen vill väl förneka att världen har blivit mer komplicerad och skrämmande. Psykiska besvär blir allt vanligare.

En annan aspekt som annars knappast uppmärksammas är att den ökade invandringen på sikt även påverkar den svenska sinnesstämningen i stort. Humanitärt är det inte tu tal om att vi ska emot nödställda, och dessutom tillförs landet via nysvenskarna mer kompetens och framåtanda. Dock vill jag inte underskatta en rad negativa följder, som exempelvis att nyanlända inte sällan ansätts av svåra trauman som drabbar inte minst civila i krig. Det är möjligt att främmande kulturer i viss mån på sikt kan sätta sin prägel på hela befolkningen, bl.a. genom mer kompromisslöshet.

En del anser att det är bra att rensa luften då meningsskiljaktigheter uppstår; det ligger något i det. Å andra sidan vill nog de flesta etniska svenskar i alla fall undvika att driva en dispyt till sin spets, så att kris och konflikt uppstår. I så fall riskerar man kanske en slapp undfallenhet, som inte löser några problem. Jag tycker mig definitivt urskilja en brist på civilkurage hos åtskilliga svenskar, mig själv ej undantagen. Och denna iakttagelse har säkert samband med det faktum att otrygghet och villrådighet dominerar i betydande grad inom stora grupper. "Tala är silver, tiga är guld" är ett ordstäv som ingalunda gynnar yttrandefriheten, som redan sitter i kläm på sina håll.

I P1:s Tankar för dagen 3/6 tog Håkan Sandvik upp ämnet lagom. Han utgick från det faktum att antibiotika inte längre fungerar vid infektionsbehandling, då de skadliga bakterierna blivit resistenta. Något i sig gott har använts för mycket, så att ett miljöhot uppstått. En måttfull användning har i hög grad överskridits, vilket nu lett till en prekär situation. Sandvik pläderade för förnöjsamhet som motvikt till tidens förkärlek för excesser i kontrast till måttfullhet.

"Extra extra! Extra av allt! "heter det alltför ofta i reklamen. / För det mesta blir det helt enkelt för mycket. / Med överdoser i övermått man spränger ramen / för det goda. Man måste minska övertrycket. / Ordna "lagom"-kurser med obligatorisk examen! / Så botas generellt överdosförtrycket.

Ledan lättar! Lura liknöjdheten! Livet leker! Lyrans lättsamma låtar läker! Lyckans lust lyser likt lysmaskens lilla lykta. Lyriken ler lagom lättsamt!

Sture Alfredsons hemsida