Lite av varje

När jag nu ibland känner mig slagen till slant, / tänker jag på att det förr nog var likadant. / Och jag vill för framtiden nog sätta en slant / på att det då kommer att bli precis likadant./ När samma sak sker igen är det rätt ointressant, / för man vet hur det blir: alltid likadant./ Jag ligger lågt och håller mig på min kant. / Jag skäms lite, känner mig allt som en fjant,/ när jag bara gör som andra, beter mig likadant. / Men vi snubblar när trappan är brant.

Många tycker det var bättre förr. / Då gick man ut utan att låsa sin dörr. / Folk var ju ärliga till tusen förut, / då stal man inte som nu utan prut. / Runt lovas nu guld och gröna skogar, / när lobbyister festar på fina krogar, / medan skräpet lagras i förfallna logar./ Förr gjorde man som man skulle och precis som man sa. / Vem kan då tycka att gamla tider ej var bra. / Nu måste det bli bättring, så jag blir glad och fri. / Hoppas min önskan ej förblir en utopi./ Man får om och om igen nya tag ta, / om man vill bli lite bättre än bra.

Jag återkommer gärna till frågan om likt och olikt, därför att bådadera behövs. Jag har tidigare konstaterat att skarpa olikheter i åsikter och ställningstaganden nu accentueras, vilket lätt leder till motsättningar och konflikter -- i förlängningen till krig. Tillvaron tenderar hela tiden att kompliceras alltmer. Människan är onekligen en komplicerad varelse -- inte så underligt med en så komplicerad hjärna. Både kropp och själ, intellekt såväl som känsla ingår i ett spel med många till synes irrationella faktorer. Därför är det så svårt att få ett samlat grepp om livet med alla dess yttringar.

Jag försöker i alla fall med mitt dualistiska "mönsterseende" hitta vissa förklaringar till det ofta kaotiska tillstånd som världen befinner sig i just nu. Men jag gör ju inte anspråk på att sitta inne med alla "sanningar". Det ska förstås finnas vissa fakta i botten -- alla sådana har man sällan tillgång till -- när man gör bedömningar. Värderingar som man själv ogillar kallar man gärna fördomar. Ett mer neutralt ord är förförståelse, ty man har ju alltid någon slags egen erfarenhet i bagaget. Dock är det i väldigt hög grad fråga om andras rön som man tagit till sig och håller för sant.

När man värderar om någon/något är bra eller dålig/t är det åtskilliga fallgropar som man kan ramla i. Hörsägen kan vara lösa rykten, och ingen vet egentligen hur andra personer i grund och botten är och tänker. Väldigt få är helt uppriktiga i såväl tal som skrift, kanske mer nu än någonsin. I vart fall hör man talas om fler uppenbara bedrägerier och lögner nu. Kort sagt: man bör tänka efter noga. Ändå blir det givetvis fel ibland -- och vad som är "fel" är förstås i sig en bedömningssak . Det är alltså inte konstigt att man väldigt lätt förenklar och snabbt tycker till. Vem har tid att gräva under ytan?

Lekmannen vet faktiskt en hel del, / som att livet ej blott är ett spel, / ej heller bara en lättsam lek / med mest bara kärlek och smek. // Specialisten är en utbildad expert,/ på sitt gebit bra och alert. / Hen bör respektera andra med förnuft, / ej behandla dem som vore de luft. / Båda goda slagen är vad världen behöver. / Bägge ser till att dumhet ej tar över, / och att ingen sin nästas sinne söver.

Alla har något att lära av andra. Det krävs förvisso vidsyn och tolerans hos bägge parter, för att ömsesidigt tagande och givande ska kunna fungera i praktiken. Här vill jag anföra något av min egen erfarenhet. Som språklärare behärskade jag skapligt de språk jag undervisade i; då var jag i någon mening expert. Men jag har varit nyfiken på andra språk också, som jag studerat vid sidan av. Men där blev jag aldrig tillräckligt bra för att kunna utge mig för att vara något annat än amatör -- absolut inte "specialist".

C P Snow talade på 1950-talet om de två kulturerna, nämligen naturvetenskap i motsats till humanistiska ämnen. Det är åtskilligt som skiljer dessa stora kategorier åt, men de bör och kan till stor del förenas. Det var väl inte direkt denna uttalade tanke som låg bakom mina flitiga besök på populärvetenskapliga föreläsningar för 10-15 år sedan, som en alldeles frivillig fortbildning utanför mitt "språkområde". Jag gjorde sammanfattningar av alla intressanta föredrag i skilda ämnen som filosfi, psykologi, sociologi samt även sådana med teknisk/vetenskaplig bas, plus egna kommentarer.

Som pensionär gjorde jag alltså en mängd resuméer, som jag sedan något år börjat lägga ut på min hemsida. Jag tycker givetvis att överhovpredikant Lars-Göran Lönnermark gjorde en riktig iakttagelse i ett mejl till mig i samband med beställing av mina tre böcker: "(...) Du är i dig själv ett bibliotek! Din hemsida ger uppslag till studium av de mest skilda ämnen! (...)"

Det var således en breddad bas - mångfald - för mina fortsatta skriverier, som senare resulterade i tre böcker samt nu produceras enbart för denna hemsida. Jag försöker fortfarande tillämpa "livslångt lärande". Om jag kan dela med mig lite av detta tycker jag att mitt författande fyller en funktion i dagens samhälle: kultur i vid bemärkelse. Jag har vid direktkontakter (sällan via mejl) med personer blivit övertygad om att det föreligger ett behov av både expertkunskap och allmänna insikter. Humanister och lekmän i allmänhet bör åtminsone få ett hum om vad som händer på vetenskaps- och teknikområdena, där utvecklingen ju gått och går i ett rasande tempo.

Expediten: "Jag håller mig faktiskt lite för god / att stå här i en sunkig handelsbod / och serva dumma kräsna kunder. / Jag är rädd att göra nån gräslig blunder. / De ser på mig uppifrån och ner, / rynkar nådigt på näsan och ler. / De tänker: 'Vad du ser mesig ut. / I nacken har du en sån ful knut. / Du borde sparkas utan prut.' / Sen sa jag upp mig -- tänk i dessa tider! / Vad blir det av mig? Får se vad det lider."

Problematiskt Jag ser runt mig problem som bara hopas. / Golvet med smulorna borde genast sopas. Oroshärdarna tycks inte kunna slopas. / En del ser hägringar när de dopas. / Från flera håll hör jag det ropas: / "Problemen är ej blott våra, nej hela Europas." Vad är nu detta för slags system, / där oron stiger och blir extrem? / Dödskallar visas som ondskans emblem. / Det som sker är som ett svårartat eksem.

Råd och dåd Jag visste inte vart jag skulle åka. Nånstans, men vart? En vän sa: "Åk till Råda. Det ska råda bot på din rådvillhet." Ok. Det regnade, men över vädret kan ingen råda. Jag lydde alltså ett gott råd och åkte. 'Bättre rådlös än brödlös,' tänkte jag och köpte bröd på Rådmansgatan i Råda.

Tunghäfta Den berömde profeten, / bördig från Vreten, / satt fast i smeten. / Han fick sväja förtreten / när han ej fick rätt. / Han hade på vanligt sätt / orden i fagra fraser klätt. / Han sa: "Inte är det mitt fel / att den Lede driver sitt spel / och gör att tungan slinter och blir stel."

Sture Alfredsons hemsida