Livet – andlig medvetenhet genom personlig avveckling
Frank Hougen
19/10 2000 i Balder Kulturhuset Skövde
Arrangör: Wäxthuset Kosmos Skövde
I Wäxthusets program hösten 2000 presenterades Frank Hougen som mediet från Åsbro. Denne inledde nu föredraget med att kortfattat nämna vad hanarbetar med. Jag citerar här sammanfattningsvis vad som står på första sidan av hans folder: ”SEANSER & utbildningar med Frank Hougen . Retreats med SATSANG – Privatseanser, Storseanser. Telefonkonsultationer. Reikihealing, Transhealing. Föredrag. Kurser. Mediumutveckling & Personlig Coatching.” ((Här uppgav jag hans hemsida som utgått. I stället kan man nu googla på Satyam F. Hougen – Englagård för presentation av F H. Mina anm.))
Medier, sa F H, kan bevisa att det existerar ett liv efter döden. I en seans kommunicerar han med deltagares avlidna anförvanter. Ibland får han även direkt kontakt med närvarande guider i andevärlden. Själv ställer han som medium inga frågor. Han har arbetat 6-7 år (2000) med seanser. Vad retreats med Satsang samt mediumutveckling innebar kunde man läsa om i nämnda broschyr. ((Denna finns dock inte längre. Min anm.)) Men att arbeta med andar kan också vara förvirrande, menade F H. Efter att ha läst mängder med böcker om andevärlden m.m. kände han sig väl inte heller så mycket klokare.
Rubriken för kvällens intressanta föredrag förbryllade mig först en smula – vad är ”personlig avveckling”? Den karismatiske F H visade dock snart vart han ville komma. Det gäller att själv söka, uppleva och hitta ”hem”. Att inom sig kunna stänga av något icke önskvärt, någonting som rent av plågar och förstör en. Alla här har en sak gemensamt, sa F H, nämligen en galen kusin (manlig eller kvinnlig). Ja han pratade om ”galna kusin-samfundet” som finns överallt. Han utfärdade en kraftig varning för ”galna kusinen”, som förstås bara existerar i tankevärlden och som motsvarar beteckningen ego, eller ännu hellre mind.
På vilket sätt är han/hon så besvärlig, ”kusinen” alltså? (( Inom parentes tycker jag F H:s benämning galen kusin är fyndig, för han/hon blir liksom lättare att konkret få grepp om. Min anm.)) Min ”kusin” viskar i mitt öra: ”Så där kan du inte göra…” Den där blandar sig i allt jag upplever, kommer alltid med sina värderingar som är lagrade hos honom/henne, som vill att jag först och främst ska leva för andra, inte för mig själv. Och vi tror att kusinen är riktig, vi lyssnar eftersom han/hon verkar så intelligent!
Är du intresserad av det andliga, köp tjugo sådana böcker t.ex. Andliga böcker beskriver problem. Sedan jag läst alla, säger kusinen: ”Det här är för bra för att vara sant!” Så är han/hon: alltid misstänksam, hittar fel och brister överallt, säger också ”Det här klarar du inte --tänk på hur det gick förra gången du försökte. Så det går nog inte bra nu heller” sa Bertil (så hette F H:s s.k. kusin).
Vi mår inte bra av alla dessa beskäftiga ”kusinyttringar”; F H gav många fler exempel : Kusinen vet allt, har alltid rätt, vill ta kontrollen vare sig det gäller kärlek eller pengar. Han bara kommer och säger tokiga saker – just det, han är ju ”galen”!
F.ö. hänvisade H F ibland till zenbuddhismen: ”Lev i världen, upplev den nu!” Vad återstår då annat än att leva utan kusin? Bertil (H F:s kusin) var en simpel ”tiggare” av andras åsikter om H F som person. Inte underligt att han gjorden sig av med honom, alltså ”avvecklade” plågoanden Bertil. Vi är faktiskt oftast en blandning av andras åsikter om os själva, sa H F.
Känn efter ordentligt, i hjärtat: vem är jag – egentligen? Vår galne kusin har ju gjort oss så sårbara, men inte ska vår identitet bero på andra och vad de tycker. Det spelar egentligen ingen roll vad andra säger, att jag är bra eller dålig – för det är bara jag själv som vet! Det går alltså inte alls bra att leva med Bertil. Ändå ges det kurser i personlig utveckling som ”odlar” honom! Förresten liknade F H den som topprids(!) vid en cowboy som försöker hålla sig kvar på en vild häst (barbacka!) under en rodeo. Hästen brukar kasta av honom.
Som sagt, (F H återkom till detta många gånger) ”Pensionera kusinen!” Han/hon behövs inte alls, är bara ett hinder när du vill vara den du är. ”Tryck bort Bertil!” var en uppmaning (till sig själv). Uppmaningen demonstrerades så att säga handgripligt på en av deltagarna då F H sa: ”Sträck upp handen, känn motståndet när jag trycker min hand mot din!”
På tal om meditation: uppmaningen att då inte tänka på något alls är ju dum, för det är ju klart att tankarna kommer ändå hela tiden, menade F H. Det går givetvis åt energi till just tanken ”Tänk inte!” Låt alltså tankaran komma, låt ditt mål vara att bara existera en stund. Låt inte identifiera dig med kusin Bertil! Låt tankar passera, gärna med öppna ögon. Prova att bara vara här och nu. (Detta behöver inte vara någon riktig meditation.) Pröva gärna med slutna ögon, fråga dig själv: ”Vem är jag? Vad känner jag?” Det är en skön känsla om du får kontakt med dig själv; du känner stillhet i nuet – ljus, energi, allt eller inget. Fråga: ”Saknar jag något nu?” Svar: Nej, ingenting saknas.
Däremot känns tomhet när kusinen tar ton och jagar många saker. Men utan kusinen behöver ingen någonting. Släpper du honom/henne , kan du uppskatta andra personer också. Har du ett enda mål, nämligen att bara vara här och nu – då är alla andra möjligheter och problem borta! Den bästa förutsättningen för att kunna umgås med barn är i nuet. Var också klar och tydlig: ja eller nej, kompromissa inte. F H talade av egen erfarenhet när han sa: Jag förlorade ett år när jag trots allt inte vågade lämna företaget jag arbetade i. Bertil höll mig kvar, jag lyssnade dumt nog alltför länge till hans ord: ”Du ska vara kvar!” Waste of time, kommenterade F H torrt.
H F använde slående uttryck som ”lyckobarometer” och ”ekonomibarometer”. Förresten kunde man snart läsa en ny rapport om en retreat på Internet, en av många som han lett. En kvinnlig anställd sa till sin chef: ”Nu får det vara slut. Inget skitjobb för mig mer!” Modigt sagt? Ja. Det är alltför vanligt att man i sin feghet liksom väntar med sig själv. Nej, släng ut gamla möbler, städa ordentligt så blir du mycket lugnare, rådde F H. Han varnade även för att bara jaga materiella saker; ett ensidigt yttre sökande lägger guiderna på hyllan, andligt sett. Utanför mig själv hade jag en massa böcker, ”godispåsar” på golvet, jag tittade på dem, sa F H. Han ställde frågan ”Vad göra?” till sina andliga guider, som rådde honom: Koncentrera dig på ditt eget jag. Var inte till salu längre! Vill du gå åt höger så gör det – men inte som Bertil vill.”
F H berättadegärna om sig själv, bl.a. om sin relation till sin mor. En reaktion hos honom var tidigare: ”Inte säga något till mamma” när hon klagade (”Allt är jobbigt”), eller tog på sig skulden för något (”Det är mitt fel”). Han fann att ärlighet och uppriktighet från hans sida var mycket bättre. Han insåg att man inte alltid ska hålla människor om ryggen i en sorts falsk omsorg, utan säga ifrån ibland. Då fann han att han kunde skapa förändring: hans mamma ändrade faktiskt stil! Alltså: var sann i alla lägen. Men om man tycker illa om någon så är det Bertil (kusinen) som varit framme!
F H talade vidare om ”nothingness”, allt eller inget. Du är hel i nuet, det är ljus och kärlek i stillheten. Det är bara Bertil som är präglad av barndomen. Du är en del av Existensen, av Gud. Kan man vara en del av havet utan att vara havet? Svar: Nej. Om influenserna direkt från hjärtat får råda – med 100 % närvaro – försvinner ”kusinens” tankar, d.v.s. hans inflytande elimineras. Mitt mål nummer ett är: VARA HÄR OCH NU. ”I morgon” blir då inget problem, eftersom problem uppstår ju i och med bekymmer om hur det ska bli. Enligt zenbuddhismen faller varje snöflinga på rätt plats. Ta in detta: Meningen är att det ska hända.
Efter en retreat var F H och hans grupp på bio en gång. Många andra biobesökare jäktade iväg efteråt, medan gruppen bara stod kvar utanför bion; de kände ingen stress, bara lugn, för ”kusinen” hade ingen kontroll över dem. Varje dag är gudomlig, sa F H. Det är en illusion att söka för morgondagen, för så länge man söker finner man inte.
Efter en paus talade F H om mängden av rädslor som vi kan ha, t.ex. rädslan för att vara ensam. Han nämnde också en del om seanser, olika utbildningar och dylikt. Han ville veta om vi var intresserade av mediumutbildning och berättade att han träffat många s.k. upplysta människor; de som haft upplysning (enlightment) hade släppt kontakten med ”kusinen”. Hos sådana personer blir auran som en ljuskägla – antingen genom en process eller också plötsligt. Det sker ett uppvaknande (wakening, realization, men inte self-realization).
Vi kan lära oss se på andra på ett nytt sätt, utan någon ”kusin”, Denne söker mer och mer yttre kunskap – med ”ficklampa”. Men har man kunskap i hjärtat vinner man klarhet i alla situationer. ”Släpp pausknappen!” I nuet finns inga val. Lev i världen men bli ej en del av världen. Enligt ett bibelställe har den som känner kärlek till världen inte Fadern i sitt hjärta. Identifikationen med världen försvinner. F H återkom till rädslan för ensamhet, liksom rädslan att tappa kontrollen, eller att inte duga. Att bli av med en rädsla kallade han en ”happy hour”; i stillheten är man inte längre ensam.
Hur slutar man lyssna på ”kusinen”? Det är egentligen inte svårt, fast man tror att det är det, för ”Bertil” kommer med invändningar och försöker hindra en att sluta lyssna. Men när man väl har gjort det, får man en känsla av att vara ett med allt. Man blir hög på livet, som F H sa. Det är en fråga om kärleksenergier. Du bara är, du har ”tagit livet”. En tjej frågade honom en gång om han gick på droger. Det gjorde han förstås inte, men han sa till oss att han kunde förstå drogproblematiken. Och mirakel händer – t.o.m. nu idag!
F H hänvisade också till sufisterna som är nyfikna på livet: ”Vad ska Allah göra med mig idag?” Han berättade också om en ett fint möte med en gammal dam (65-70 år) som ville sjunga ”live” på gatan! I nuet behövs inga frågor, man har allt, vet allt. Ha tillit: Det går att tala om allting – varför inte om Bibeln t.ex.?
F H jämförde med att dreja: man är försiktig, rör sakta vid leran. När man slutar söka, uppskattar man mer möten med andra människor. ”Kusin Tiden” betyder inget; en relation kan vara 20 sekunder lika väl som 20 år! Ursu, en indisk mystiker, frågade: ”Hur ofta talar jag från jaget om du är från duet?” Det är en utmaning att separera sig från ”kusinen”. Gör man sig fri kommer både kreativitet, kärlek, fest och liv.
Var total, upplev! I en retreat med Satsang sprider sig lugnet inom en, det gäller en annorlunda meditation. Vi ska inte vara rädda för kärlek; det är ”kusinen” som skapar rädsla. Man ska ha tillit. Verkar det svårt måste man öva, så att man vet vad kärlek är och kan visa den. Våga sjunga och dansa!
Det bästa som hänt i F H:s liv var när han gjorde sig av med ”Bertil”.F H nämnde en bok av E Tolle: Lev livet fullt ut! Kom ihåg att du är inte dina tankar. Har du stillhet bevittnar du hela livet; du känner inga problem. Var tydlig: ja eller nej. Våga sätta stopp: ”Nu får det vara nog! Hela dig själv så hjälper du också andra. Älta inte: ”Varför hände det eller det?” Släpp kontrollen.
När rädsla och besvikelse försvinner kan man göra mer, ty man känner sig bättre, man får mer energi. Man kommer åter till jaget när man kommer i balans med sig själv. Ingen stress och kom ihåg: ”Home is where you feel your heart”.
F H berättade om en buddhistmunk som frös förskräckligt – och eldade upp en buddhabild! Han sa till sitt försvar: ”Den riktige Buddha frös också.” -- Låt ”kusinen” vila i frid. Men försök inte ”trycka bort” honom, då blir han starkare! Det finns bara ett alternativ till lugn, nämligen oro – och vem vill ha den? F H sa slutligen: Skriv gärna e-mejl och berätta hur du känner dig. ((Den mejladress han uppgav gäller förstås ej längre. Men som sagt: Sök gärna Frank Hougen på webben. Min anm.))
Min kommentar oktober 2000
Det var stimulerande att lyssna till Franks budskap tack vare hans speciella personlighet. Det blev aldrig långtråkigt trots en hel del upprepningar (som nog märks mest i skrift, alltså i mitt referat). Hans uttryckssätt var ofta målande. Budskapet var enkelt och slående. Hoppas det funkar i praktiken – det gör det om man får tro Frank. Personligen kände jag ett visst förtroende för honom, han talade givetvis om tillit av egen erfarenhet. Hans kurser till rimliga priser hjälper förhoppningsvis många.