Livet som gudstjänst Del 1
Lars Östnäs
27/4 2003 i Servicehuset Bagaren Skövde
Detta är ett referat i två delar av ett föredrag i Martinus kosmologi. Citat ur affischen: ” Martinus mission var att bl.a. slutgiltigt klargöra gudsbegreppet, klarlägga världsåterlösarnas, d.v.s. de historiskt framträdande andliga reformatorernas, rätta position till Gudomen, och att slutligen myndigförklara mänskligheten.”
Thomas Hedén hälsade dagens föredragshållare Lars Östnäs välkommen. Tyvärr hade få deltagare infunnit sig till detta, som det skulle visa sig, mycket givande långa föredrag. L Ö anmärkte mycket riktigt att det ju inte är mängden som gör det. Själv hade han just haft stort utbyte av att träffa Sigrid Terner på Kosmosgården i Varnhem.
L Ö inledde med att kort nämna de världsimpulser som tidigare givit upphov till de skilda världsreligionerna. Början på den senaste världsimpulsen inföll omkring sekelskiftet 1900; Martinus var en del av 1900-talets andliga impuls. Gudsbegreppets innehåll har växlat under tidernas lopp, från det lägsta till det högsta stadiet. Den kristna världsbilden präglades av dualism genom att Jesus av de kristna upphöjdes till att jämställas med Gud själv.
I sin metaanalys (djupanalys) föredrog Martinus att använda beteckningen Gudomen i samband med gudsbegreppet; Gudomen är ALLT hos Martinus och synonymt med KÄRLEK. Det är den som håller ihop hela existensen. Gudomen är således utan all konkurrens. Vad gäller ljus och mörker har Martinus träffande kallat mörkret för ”ljusets minsta utveckling”. Hans analyser utmärks av logisk klarhet. Det finns en tydlig hierarkisk ordning. Gudomen får naturligtvis inte likställas med världsåterlösarna; Jesus var en sådan – men inte Gud enligt Martinus, som själv nådde kosmisk upplysning. Martinus är dock långt ifrån den ende som fått kosmiska glimtar, ty mystiker har erhållit sådana årtusenden igenom.
Stefan Einhorn är cancerforskare liksom fadern var, men även religionsforskare. L Ö rekommenderade hans bok En dold Gud, och tillade att Stefan Einhorn haft en speciell ljusupplevelse. Denne definierade 1) Gud/Gudomen som en allomfattande kraft som alla har del i. 2) Denna kraft är många omedvetna om. 3) En gemensam nämnare för åtskilliga människor är idag just något slags mystik. 4) Gud kan ej beskrivas med hjälp av språket som inte räcker till – men Gud kan upplevas. 5) Gud kan man bara uppleva i sitt inre genom sökande, meditation, bön och kontemplation. 6) Gud är intimt kopplad till kärlek, godhet och visdom. 7) Gudomen är en etisk ”naturlag”. 8) De fem sinnena är ej vår Gud. ((Möjligen har jag missat eller förkortat någon punkt. – Jag tillägger i efterhand: Stefan Einhorn är nu mest känd som föreläsare och författare av böcker om godhet/”snällhet”. Min anm.))
L Ö påpekade att Einhorn knappast hade läst Martinus men att han kunde komma fram till liknande slutsatser som Martinus. Detsamma kan väl sägas om skådespelaren, författaren m.m. Per Ragnar som har skrivit En sökares dagbok. Vad är då kärnan i religionen? L Ö citerade igen: * Kristendomen: ”Allt vad I viljen att människorna skola göra Eder…”(Matteus 7:12); * Taoismen: ”Se på din grannes vinst, som om den vore din egen.” * Judendomen: ”Det som är skadligt för dig själv, skall du ej göra mot andra.” * Hinduismen: ”Gör icke mot andra, vad du ej vill att andra skall göras mot dig.” * Islam ”(…)” ((Jag missade förargligt nog det mesta av islamcitatet, men Koranen säger ung. detsamma som Bibeln. Apropå: jag minns ett annat ord ur Koranen: ”Allt kan icke sägas”. Min anm.))
L Ö citerade målande uttryck av Martinus som t.ex. ”nedbländande glasögon”, ”vilokuddar” m.m. Det finns som bekant religiösa dogmer, alltså fastslagna trossatser, till skillnad från diverse överbyggnad. Vi kan inte tjäna Gud till hundra procent, för vi är ”mixade” sa L Ö som också tog upp skillnaden mellan väst och öst. I österlandet har det alltid funnits en tendens att dra sig undan vardagen och ägna sig åt sitt inre liv. Detta går ibland till överdrift (tycker vi i väst). Men den benägenheten kan av människor i öst uppfattas som en nödvändig ”nedbländning”.
Däremot är kyrkorna i väst hierarkiskt uppbyggda och har strikta dogmer. Synen på Jesus är också speciell: Han står över oss vanliga människor, ja han betraktas t.o.m. som en aspekt av Gud. Nu befinner sig emellertid jordens folk vid en vändpunkt: det pågår enligt Martinus en snabb utveckling från det övervägande djuriska hos människan i riktning mot det äkta mänskliga. De flesta är överens om att så måste ske – men det råder oenighet om metoderna för att nå därhän; vi har alltså ett glapp där. Vi är faktiskt på väg mot en ny(?) form av kärlek, nästakärlek och längtan efter en Högre Makt (=Gud om man så vill). Som vi vet sker nu ett uppblossande av Islam; även andra trosriktningar sägs vara på frammarsch.
Likväl har Martinus sagt att alla (?) kommer att lämna religionen. Är inte detta en motsägelse? Kan det verkligen bli så? S.k. vilokuddar kan ingen frälsa världen med. Vi måste dock till slut överge avskiljandet av öst från väst och i stället söka förena dem bägge. Den dualistiska världsbild som än idag råder har mycket länge varit fundamental. Nu kan man verkligen fråga sig om det kan anses rätt med regelrätta korståg från väst!
Martinus hävdar att intellektet måste kombineras med känsla. Denna utveckling pågår, den är alls ingenting nytt, för den har varit på gång i årtusenden. Martinus metaanalys är den mest heltäckande, fast det finns förstås fler tänkare som gjort och gör långtgående andliga analyser. Världsåterlösare är, säger han, en av oss, även om de är unika i sin betydelse för mänskligheten (jämför ovan om Jesus). L Ö visade Martinus bekanta symbolbild ”Den eviga världsbilden” och framhöll att alla människor är en aspekt av Gud.
Martinus intellektualiserar; vad som f.n. är centralt i världsåterlösningen framgår av t.ex. Livets Bok (st.2231). L Ö citerade det stycket som handlade om primär resp. sekundär gudsdyrkan. Gud är i själva verket identisk med varje levande väsen. Ett kriterium eller mått, med vilket man kan bedöma hur en människa är i grund och botten, är dels hennes förhållande till sin nästa, dels till Gud. Vårt möte med Gud sker ofta i det vardagliga livet. Det primära är således förhållningssättet både till medmänniskor och till Gud. Hur hjälper vi vår nästa?
En sekundär företeelse utgör däremot gudstjänsten; endast ceremonier och symbolisk gudsdyrkan leder ej till att människan blir Guds avbild! Man kan älska Gud enbart genom att älska sin nästa. Det man gör mot Gud gör man mot sin nästa – och mot sig själv! Ty detta gäller alltid: Vad människan sår får hon ock skörda. (( Med dessa rader har jag i korthet återgivit huvudinnehållet i citatet ur Livets Bok. Min anm.))
Vad Martinus långt ifrån ringaktar är bl.a. ”vardagsgnetandet”. Där möter man givetvis svårigheter ibland, det är där man prövas. Att t.ex. möta andra personer som är i obalans är inte så lätt. L Ö blev här lite personlig och berättade att han numera jobbar inom vården som för honom är ett ganska nytt arbetsområde (tidigare vid Posten). I vårdjobbet kan man få oväntade kontakter, sa han. En gammal dam gnolade glatt den välkända torreador-arian ur Carmen – allt medan han torkade henne på intima ställen och gjorde henne ren och fin. Och visst hade damen humor för hon sjöng: ”Jag torkar Carmen och Carmen torkar mig, torr är jag då!” Vilken fin kontakt det blev mellan dem! Senare berättade L Ö detta för sina barnbarn, och naturligtvis tyckte de att det var kul.
L Ö sa apropå sitt jobb att det gäller att hitta ”ingångar”. När man någon gång får kontakt som denna, blir man alldeles salig, tillade han. Men allvarligt talat är det en utmaning att vårda gamla och/eller sjuka. Han erkände att han som rätt ny i vården våndades när det dök upp problem: ”Vad ska jag göra?” Då bad han en bön till Gud om råd. Bönen är, har det sagts, ett samtal med Gud. L Ö gjorde en jämförelse med datorprogram: man måste förstås ha rätt program installerat för ett visst syfte. På liknande sätt gäller det att man är på rätt våglängd då man ber – och man får givetvis inte vara ”avstängd”. Martinus hade en sorts telepatisk förbindelse och hans böner matchades med vardagslivet.
Genom att jobba med att förbättra sin egen mentalitet sker det gradvis ett förandligande. Man ska söka rycka upp ens rötter från djurriket när man är på väg att bli en riktig människa. L Ö sa också att vi är sköra i övergången till människorikets högre nivå; men det finns ingen återvändo. Det går inte att återvända till ”det förlorade paradiset”, vi måste se framåt och hitta nya sätt för en ny framtid. I ett kvarter i Stockholm har en viss kategori äldre människor funnit gemenskap med likasinnade; 80 % av hyresgästerna är gamla singlar. De är ett exempel på ett nytt sätt att bo och umgås som vederbörande själva valt.
Det händer som bekant mycket inom familjelivet också. Det är fråga om en långtgående omstrukturering av familjerna. L Ö visade en teckning föreställande en flock zebror där ett av djuren uttryckte sitt skarpa missnöje: ”Jag hatar den djävla flockmentaliteten!” I vår tid drivs människor mer och mer till att söka sin egen väg, bort från kollektivt tänkande och beteende som de tröttnat på. Meningen med det stora spiralkretsloppet är ju att omväxlande mörka och ljusa perioder avlöser varandra, till dess att hela den väldiga cirkelspiralen till slut fullbordas. Medvetandet börjar släckas ner hos allt fler, vilket småningom leder in i en ny spiral av mörker som gradvis förnyar medvetandet. Längtan tillbaka till Gud tilltar alltmer.
Det är något av en paradox att det individuella sökandet existerar samtidigt med en ”ett med Gud”-känsla, alltså separation + längtan att förenas med Gudomen. Men föreställningen att vi skapar i en spiral är egentligen illusorisk, det är en kontrast till ”ettheten” med Gud. ”Jagiskheten” skapar faktiskt en längtan att bli hel. Allt detta är integrerat i mig. Det är i själva verket styrningen av polerna som är skapelsens ”ratt”, förklarade L Ö, dock utan att vidare utveckla resonemanget.
När L Ö fick byta till vårdjobb var han 58 år, numera säkert ingen lämplig ålder för att söka arbete. Han kände av att vara ensam man bland idel kvinnor på jobbet. Kvinnor pratar som bekant mer än män, de sa t.ex.: ”Män är hopplösa, de pratar ju aldrig känslor.” Det är sant, medgav L Ö, som kom in en smula på skilsmässoproblem. Män tar ofta illa vid sig under en skilsmässa, men de söker gärna en ny partner så fort som möjligt. Däremot lyckas vanligen kvinnor bättre, de upplever problemen i samband med separationen lite mindre smärtsamt.
Dt är vanligt att unga kvinnor känner riktigt och även gör rätt i vården bl.a. L Ö nämnde samtal om kvinnor som han hört i Göteborg. Många kvinnor är beundransvärda. Den nu berömda norska journalisten Åsne Sejerstad är inte bara tjusig utan också djärv (jämför rapporterna från Bagdad under kriget). Hennes bok Bokhandlaren i Kabul är också mycket bra. Hon är inte den första kvinnliga krigskorrespondenten, men de senaste hundra åren har det talats om ”den första kvinnan som…”( stridsflygare t.ex. – vem det nu var). I framtiden kommer denna fras inte att användas, då hon redan visat att hon klarar allt som män kan. L Ö berättade om en tjej som pryade där han jobbade. Hennes dröm var att bli fotbollsproffs.
Män håller på att få ett bredare känsloregister, vilket förstås är bra. L Ö nämnde förresten att det var 15 kvinnor på jobbet där han och en annan kille var de enda representanterna för det andra könet. Som sagt: kvinnor pratar gärna, skvallrar väl också en del. På jobbet var det ej oväntat så med relationerna att L Ö ofta uteslöts från kvinnornas samtal. Han menade som Martinus att i framtiden skulle det inte vara någon skillnad mellan könen, eftersom alla då ska se till hela människan som sådan.
L Ö berörde snabbt Martinus syn på talsystemet.(( Skulle det komma en ny typ av detta? Jag missade något här. Tror det står om detta i Livets Bok 3, 1044. Min anm.)) Martinus har också talat om oandlighet kontra evighet, behovet av underhållning samt självbevarelsedrift hos människan. Vi kommer att få nya intressen. L Ö citerade ett stycke som gick ut på att förmågan att tänka har förbättrats, allteftersom tillvaron blivit mer komplicerad; det går inte längre för människan att bara lita till instinkten ( som i djurriket). Den intellektuella analysen begagnar sig av dagsmedvetandets fält. Även underhållning kommer här in i Martinus beskrivning. Människan har med naturnödvändighet ett begär av nöje, glädje och lust. Hennes livsupplevelse ska medföra livslust. I den citerade texten berördes en smula dagspolitik, något som annars är mycket ovanligt hos Martinus.
Konstnärlig verksamhet ökar, fler och fler ägnar sig åt sådan nu, i framtiden blir den ännu vanligare och viktigare. L Ö hade haft förmånen att se den ryska kvinnliga tonsättaren Gubadzjulina (egentligen tatar) och fick höra musik av henne i Stockholm. Hon visste redan som liten vad hon skulle bli. Under Sovjettiden blev hon utfryst då hennes musik ansågs svår. Hon tvingades skriva för byrålådan, för hon kunde inte kompromissa. Under Glasnost (Gorbatjov) blev hon dock erkänd och ett världsnamn. ((Under en konsert som gavs i Skövde av urstyva musiker från Ryssland (Tatarien) var ett av de spelade verken av just Gubadzjulina. Stycket var originellt, inte lättillgängligt men intressant. Min anm.))
L Ö hade på ett galleri i Stockholm även sett verk som ställdes ut av en 85-årig kvinnlig konstnär. Han berättade också om en ung målare som inte hade några pengar men som brann för konsten. Som tur var fick han trots allt möjlighet att måla. Han sa: ”Får jag inte uttrycka mig som konstnär går jag under.” L Ö konstaterade att konst skapas av meddelelsebegär, som faktiskt kan vara en livsbetingelse. Han/hon måste till varje pris manifestera sina tankar som finns inombords och uttrycker hans/hennes innersta väsen.
En japansk nobelpristagare i litteratur (osäker om namnet, kanske Oue Ken Sabore?) hade en son som var gravt handikappad men mycket musikalisk, berättade L Ö och tillade att människor i många länder höjer sig, blir kända och framträder mer för oss i väst. Vi ser dem nu mer som individer, det gäller utseende, kläder m.m. ((Jag kommer att tänka på att vi förr nog tyckte att alla kineser, kanske också japaner, såg likadana ut. En politisk kursändring i Kina har ju också förändrat klädmodet: inga ”maokostymer ” längre! Men trots förnyat västinflytande finns ännu en urgammal känsla för kollektivet som saknas i det individualistiska västerlandet. Kina kan inte amerikaniseras lika mycket som Sverige. Min anm.))
Generellt ser vi allt fler olikheter, åtminstone vad gäller den fysiska utvecklingen. L Ö ansåg att klyftan mellan människor aldrig varit så stor som nu. Samtidigt har datorn förändrat mycket, både arbetsliv, livsstil och fritid. Det är självklart lättare att skriva och författa idag; L Ö talade om en ”ketchupeffekt”. Alla vill bli sedda, uttrycka sin personlighet, främst på det andliga planet, av vilket den fysiska tillvaron är en förlängning.
På tal om datorisering har naturligtvis tillgång till Internet fått en enorm betydelse. En jättestor grupp människor har erhållit nya möjligheter. Bland allt det som redan på djupet påverkat och fortfar att påverka människors liv nämnde L Ö bl.a. preventivmedel, allmän skolgång, polförvandling och reflexionsförmåga. En känd kinesisk film, Röda lyktan, visar hur människor förr i tiden behandlades som boskap. Numera kräver många att få visa att ”här är jag!”
Apropå kontakter: Den nyligen bortgångne biskop Ström vittnade om att blev så tyst och ensamt när hans fru dog. Mycket få personer hörde av sig. Därför bemödade han sig att söka nya kontakter, för det är ju väldigt viktigt att kommunicera. Som antytts finns här könsskillnader; Martinus som var ogift erkände att vissa negativa drag ej sällan kännetecknar män: de kan vara obeslutsamma, medan kvinnor ofta är kraftfulla. Men det är inte bra att det ena könet kopierar det andra, d.v.s. kvinnor bör inte ohämmat imitera männen och vice versa. I framtiden kommer den nya människan faktiskt att vara dubbelpolig. Polförvandlingen får då skillnaderna att försvinna, enligt Martinus. Denna process pågår och har ganska länge varit i gång.
Världshälsoorganisationen WHO har gjort en definition (1987) av begreppet sexualitet där det framgår att ”sexualitet är en integrerad del av den mänskliga personligheten”. Sex är inte detsamma som samlag, erotik eller orgasm, sägs där också. Martinus säger att sexualitet innebär beröring, ung kärlek, sex: ”vi berör varandra”. Och sexualitet är mer än så: det är en kraftfull energi som söker kärlek, kontakt och värme. Den påverkar tankeliv, känslor, handling. Vid gensvar befrämjar den såväl psykisk som fysisk hälsa.
L Ö nämnde en bok av psykologen S Benn, Den androgyna människan. En androgyn person är en dubbelkönad individ (hermafrodit) som har balans mellan manligt och kvinnligt, egenskaperna är desamma för bägge. Det är fel att tala om manlig aggressivitet hos en sådan person, ty denna egenskap kan lika gärna finnas hos kvinnor. Det feminina är egentligen inte motsatsen till det maskulina. Det finns dock rigida mönster som hämmar en utjämning könen emellan. Flexibla könsroller är däremot en gynnsam faktor som främjar utvecklingen av en komplett människa. ((Androgyn kommer av två grekiska ord: andros=man och gynei=kvinna. Min anm.))
Det är spännande att se om det går att leva upp till Martinus teoretiska kosmologi och föreställning om det kosmiska medvetandet. Stämmer det i praktiken med hans kosmiska analyser? En mängd av hans tankar bekräftas av många psykologiska böcker (jämför S Einhorns böcker ovan). Dana Zohar tillhör dem som betonar emotionell intelligens (EQ); hon talar även om SQ (Spiritual Intelligence).
En viktig fråga är: Hur ska man hantera lidande och smärta? Många känner motvilja mot att ta itu med saken. Kn det möjligen finnas risk att anden skadas? Psykologer råder oss att arbeta mot givna konventioner. Vi tjänar Gud bäst genom att lära oss se vem vi i själva verket är. L Ö berättade att han kände en konstnär Aschenberg. Denne som kommer från arbetarmiljö, har en stark vilja att manifestera sig. Han har haft det svårt i livet men låter sig inte nedslås. L Ö citerade vad många säkert hört: ”Vad som är avgörande är inte hur man har det, utan hur man tar det”. Det är lätt att säga, och det är dessutom sant.
Ben Farman, som arbetar som kognitionsterapeut, brukar säga: ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom.” Att stärka den själsliga förmågan är en central uppgift. Numera kan man få hjälp vid svåra olyckor, naturkatastrofer o.d. Förr fanns däremot inga krisgrupper som kunde bearbeta svåra trauman. Förenandet av andlig och fysisk vetenskap är framtidens melodi. Varför är så många utbrända idag? Alla vill ju må bra, men alla vet att kraven ökar idag – och därmed stressen. Därför finns det många andliga önskemål.
L Ö ansåg att antalet diktaturer i världen minskar nu och att de en gång kommer att helt försvinna. I den publicerade Human Development Index har alla länder rangordnats efter graden av demokrati: Norge intar 1:a platsen, Sverige är nr 2, USA 6:a. FN-organen vill se rekord i demokrati, ett nytt krav är att länderna ska leva upp till demokratiska ideal. Inrättandet av Internationella Domstolen i Haag för några år sedan är också ett gott tecken. Det lär finnas 57 demokratiska länder nu, gentemot 37 tidigare. Man skulle alltså ha anledning att vara optimistisk, för det finns onekligen en längtan efter frihet och demokrati. ((Personligen är jag lite skeptisk mot sådan statistik. Även om siffrorna i och för sig är korrekta, är det svårt att fastställa hållbara kriterier. Finns f.ö. någon allmänt accepterad definition på demokrati? Och hur kan man egentligen kontrollera att ett land lever upp till målet? Min anm.))
L Ö hänvisade till den s.k. Sanningskommissionen i Sydafrika. Den var verkligen ett ärligt försök att göra upp ordentligt med det mörka förflutna under apartheidregimen. ”Varför bara fokusera på negativa saker?” frågade L Ö. Alla håller med om att det är nedbrytande att endast koncentrera sig på brott, olyckor och nöd, såsom media gör. Ovannämnde Farman menar att man bör se svårigheter som prövningar som får en att växa som människa. Ett sådant förhållningssätt ger möjlighet att företa inre resor, utforska vårt innersta och få våra önskningar uppfyllda. Den som tror helhjärtat förtjänar en god framtid.
Tanken på ett kommande världssamhälle, vilken Martinus utvecklade, lever ännu hos en del människor som likt Martinus menar att detta skulle kunna erbjuda en verklig demokrati. På det personliga planet rådde oss L Ö att inte hålla kvar det negativa förflutna i sinnet och att ej älta detta om och om igen. Den som tidigare haft det besvärligt förtjänar att få ett gott liv framdeles. Ingemar Bergmans filmer nämndes som visserligen är intressanta men som oftast skildrar mörka öden.
L Ö har själv sökt olika vägar och prövat på än det ena, än det andra; han även varit ateist. Han har testat många hypoteser; så kunde en vanlig människa knappast göra förr, då ett barn brukade ärva sin tro och bevara den livet ut. Han uppmanade oss att vara förlåtande mot oss själva. Slutligen påminde han om att Martinus sagt att allt vi önskar kommer att bli uppfyllt – fast kanske inte just på det sätt vi tänkt eller hoppats. Vi vet förstås inte när det kommer att ske. Men vi kommer att se allt med Guds ögon, försäkrade han (med Martinus ord). L Ö:s slutord före paus: Framtiden är ljus! (Fortsättning följer i Livet som gudstjänst Del 2.)