Maskopi

Skräcken vinner terräng, och det gör mången fobi. / I lönndom verkar krafter med sjuklig mani. / Emellanåt vållar de rentav allmän hysteri. / / Talar du sanning, kommer snabbt en dementi: / "Det där var ju bara en konspirationsteori. / Tro inte vanligt folk, det rätta vet vi." / Så kan man luras, med rent bedrägeri.

Metoden är beprövad, absolut inte ny. / Den fanns redan fordom i varje by. / Det sanna förtalas och måste fly. / Men hos gemene man är ofta gott gry: /Man låter sig ej luras, så icke förty / fortsätter man jämt att sig bry /om det rätta, mot pampars hotfulla ”Fy!” / Sanning söks, till den ska man sig ty. / Det hjälper ej att bara gnälla och gny.

Folket måste lyda, ”hållas i Herrans tukt och förmaning” – så har härskare i alla tider resonerat. Det kärva bibelcitatet är mindre gångbart i klartext numera, i vart fall i det kristna (läs sekulariserade) väst. Dock är innebörden i budskapet säkerligen aktuellt i de flesta länder idag, när laglösheten breder ut sig. I svåra lägen , speciellt i utsatta områden i kris och krig, ”glömmer” man allt vad mänskliga rättigheter heter; flykt är enda utvägen – för dem som alls kan ge sig av mot en för det mesta helt oviss framtid. Ur askan i elden är för somliga den bistra sanningen. T.ex. Libyen är f.n. helt laglöst och är jämte Syrien förmodligen det värsta landet: inga asylmöjligheter.

Maskopi är ett lite speciellt ord. Jag gissade först på att det har att göra med mask/maskera och/eller med grek. skopein (skåda, se) – men icke enligt Wessén, Våra ord: ”Maskopi= hemligt samförstånd, av lågtyska matschopie: sällskap, bolag.” (( Ett liknande ord i holländskan ges; det var ju handel och hantverk där som under medeltiden spreds till Norden och gav upphov till mängder av lånord från tyskan (lågty.) Min anm.))

Man får inte underskatta vanligt folks klokhet; de upptäcker och vänder sig emot bedrägligt beteende och tomt prat. Visserligen florerar falska rykten som lurar somliga, men desinformation, dvs. vilseledande info, kan mycket väl vara medvetet spridd bland befolkningen. Men vad kan denna alls göra? Polis och militär sätts utomlands in mot fredliga demonstranter, massarrresteringar etc. Förtroendet för makthavarna är givetvis lika med noll.

I många länder är korruption ett ökande gissel, och där uppträder alldeles säkert maskopi (eng. connivance, collusion), dvs. hemligt samförstånd, mellan regimen och inflytelserika grupper. Bedrägeri och stora illegala skumraskaffärer sker i det tysta. Toppstriden om makten i en junta kan till sist avslöja förskräckliga förhållanden. Maffiaverksamhet och andra kriminella/halvkriminella organisationer infiltrerar eller samarbetar med storbolag. En rad mindre företag dras med i en härva av mer eller mindre skumma nätverk. Profiten kan bli enorm. Nyss ett exempel i P1: I Demokratiska (!) republiken Kongo pågår en sådan kamp om mineraler, som dessutom utvinns under hälsovådliga arbetsförhållanden. TV visar program (BBC) om obeskrivlig fattigdom och elände. Man fattar inte hur folk står ut!

En dylik misär är ljusår från det välmående väst. Storpolitikens bisarra värld är för den lilla människan nästan lika obegriplig. USA:s CIA (Central Intelligence Agency) har de flesta hört talas om, men NSA (National Security Agency) hörde jag talas om för bara några år sedan, då den modige visselblåsaren Edward Snowden gjorde sensation. Om honom och de hemliga underrättelsetjänsterna CIA och NSA har jag läst på Wikipedia. CIA ägnar sig bl.a. åt intervention i andra länder, illegala operationer, mord/mordförsök (en diger lista, där Saddam Hussein och bin Laden hör till de mest kända). Globalt samarbete förekommer med en rad länder, även Sverige förstås. USA:s deklarerade krig mot terrorismen har lett till hårdare förhörsmetoder (tortyr har ju avslöjats i media). NSA övervakar Internet och bedriver olaglig global övervakning. Man ska inte glömma spionsatelliterna heller. Man har t.o.m. spionerat på statschefer; ett känt exempel är Merkel, som protesterade då Obama besökte Tyskland. Sannolikt sker inte dylika tilltag utan den amerikanske presidentens vetskap. Läckors avslöjanden dementeras.

Ett helt annat område där man också kan misstänka ett världsomfattande hemligt samförstånd är de gåtfulla UFO-fenomenen. Det förtjänar att påpekas att s.k. unidentified flying objects onekligen existerar: alla kan ej lättvindigt avfärdas som rena fantasier. Mer eller mindre märkliga himlafenomen rapporteras ständigt, kruxet är bara att de flesta inte går att trovärdigt identifiera. De är så mångskiftande, ofta alls ej liknande ”flygande tefat”. Det har skrivits mängder av böcker i ämnet, varvid seriösa ufologer har sållat bort orimliga tolkningar, rena påhitt och fejkade foton/videor. Då återstår kanske 10 % som ”äkta” UFO-fall, nämligen av experter betecknade som oförklarliga.

Vad har nu ”UFO-skojet” med maskopi att göra? undrar någon klok skeptisk läsare. Utan ingående analys eller spekulationer vill jag som länge varit intresserad av UFO- gåtan, framlägga följande rimliga resonemang: 1/ Något så märkligt borde noga undersökas öppet och publiceras med vetenskaplig status. Sedan länge misskrediteras ufologin, den misstänkliggörs och jämställs med parapsykologin som ej heller anses salongsfähig.

2/ Då skulle allt förnekande, tystnad och hemlighållande av fakta och teorier kring UFO-syndromet upphöra. Fair play med andra ord. 3/ Man kan invända att mycket ändå sagts, skrivits och publicerats, inte minst på Internet. Men som inom andra ämnesområden bör man eftertänksamt söka skilja agnarna från vetet; seriösa artiklar och föredrag/intervjuer växlar med mer eller mindre sannolika spekulationer, för att inte tala om bluff och skämt.

4/ Varför begär naturvetenskapliga forskare att UFO-forskningen måste prestera lika hållfasta fakta och bevis som naturvetarna, för att kunna bli accepterad? Det är självfallet inte rimligt att jämt begära kriterier som gränsar till bevis. Det fordras en förutsättningslös forskning. T.ex. litteraturvetenskapen avkrävs aldrig bevis av naturvetenskaplig/teknisk typ för att tas på allvar.

5/ Det håller inte att låtsas som det mångfacetterade fenomenet över huvud inte fanns. Likväl uppför sig de flesta länders regeringar som om detta vore icke-existerande. Enligt åtskilliga vittnesmål, däribland från f.d. höga militärer och forna ministrar, har många länder med USA i spetsen samlat mängder av topphemliga uppgifter om UFO:n, vilket officiellt förnekas, ibland till den grad att tystnad, ev. dementier och bortförklaringar saknar all trovärdighet. (Att vissa okontroversiella eller intetsägande uppgifter släppts fria är försumbart i sammanhanget.)

6/ Då återstår frågan: Varför agerar man så? Svar: Med största sannolikhet därför att alla regimer i en unik enig maskopi är rädda för stor oro bland folken – möjligen fruktar man panik -- ifall man avslöjade sensationella fakta. Härtill finns självklart mer att tillägga, bl.a. det faktum att sf-filmer nästan alltid utgår från otäcka framtidsscenarion, där jorden attackeras och invaderas av rymdvarelser. Jag avstår från att spekulera, även om det skymtar en medveten avsikt att -- uppifrån!? -- skrämma människor. Jämför man med nämnda hemlighetmakeri och spioneri ovan, tycker jag att det klart framträder samband och mönster: ett mer auktoritärt, mer slutet samhällssystem blir synligt. I nominellt demokratiska nationer råder demokratiunderskott. Vår delvis kaotiska tid bestyrker detta.

Det var nåt konstigt jag såg på himlen i natt! / Där flög nåt som faktiskt likna' en tratt! / Eller kanske det faktiskt såg ut som en hatt? / Oavsett – fort den for, men stod sen still. / Jag undra' förbluffad: vad tar den sig till? / Kan det vara nåt den mig säga vill? / Men så med ett ryck – var den plötsligt borta! / Vad var det? Att förstå det jag kommer till korta. / Nu sticker jag med – ska ut och sporta.

Sture Alfredsons hemsida