Mayakulturens världsbild
fil dr Carl Johan Calleman
21/5 2004 i Kosmosgården
Arr: Stiftelsen KOSMOS Varnhem
Anmärkning: Följande referat sammanfattar bara en av flera föreläsningar som hölls under ett mycket givande Veckoslutsseminarium 20/5-23/5 2004: Mayakalendern och kosmiska världsimpulser.
Carl Johan Calleman talade först allmänt om kosmologi. Det finns fyra eller fem relationsförhållanden till Gud; man skiljer inom teologin mellan olika typer av gudstro: 1) ateism, 2) deism, 3)teism, 4)panteism, 5) panenteism.
C J C kommenterade dessa: 1) Avsaknad av gudstro. 2) är en teologisk variant av 1600-talets naturvetenskapliga världsbild. Deismen framställer universum som ett urverk. 3) =urverk + intervention. Profeter ingriper då och då i utvecklingen som blir ryckig. 4) Gud finns i allt, således även i naturen. Jämför grek. pan=allt + theos=gud. Panteismen var populär under romantiken på 1800-talet. 5) Gud är i allt + bortanför, dvs. bortom den manifesterade verkligheten.
Synen på Gud är kopplad till kosmologin, som kan ses som en form av gudstro/ syn på Gud. Grunden för universitetsundervisningen är ateismen; det är i den akademiska världen rentav förbjudet att skriva in Gud! I nämnda skilda synsätt ligger den outtalade frågan: Vad är jag? Vi är alla delar av en universell intelligens. Vi är alltså i viss mening gudomliga, dvs. vi är uttryck för den gudomliga skapelsen. Vad som är bortom Gud är en allomfattande intelligens som vi ej förstår om den inte manifesteras. Här nämnde C J C att New Age hakat på en rad varianter av synen på Gud. Man kan fråga sig hur mycket ”ego” som finns i de olika synsätten. Med ovannämnda teologiska saker avsåg han bara att ge en kort allmän orientering.
Det existerar två typer av kosmologier: de vetenskapliga resp. de andliga. De förra är ofta matematiskt formulerade, innehåller mätbara aspekter, är empiriskt grundade samt registrerar historiska och biologiska fakta. Inom fysiken gäller allt detta, däremot ej i historia, ty i denna är helhet inte tillåten! Andliga kosmologityper kännetecknas däremot av det intuitiva, visionära och esoteriska – nämligen icke mätbara fenomen. En andlig kosmologi sysslar med världen bortanför.
Ibland sker genombrott i den vetenskapliga kosmologin; så publicerade t.ex. Isaac Newton sin berömda gravitationslag 1684. Emellanåt inträffar även genombrott ”bortanför”, alltså inom den andliga sfären: Jesus och Martinus är exempel. Materiella och andliga synsätt råkar ofta i konflikt med varandra. Visioner som med hjälp av intuition eller på annat sätt förmedlas från världen bortanför har ändå koppling till den kända verkligheten. Avgörande är då hur man förhåller sig till dessa olika perspektiv. En punkt som föranlett konflikt är debatten mellan kreationism och evolutionism. Den debatten har man inte märkt så mycket av i Sverige. Den har nyligen förts speciellt i USA och England.
Man kan förhålla sig på två sätt när det handlar om autencitet eller ej. Om man tror på en bestämd vision, kommer man i konflikt med den vetenskapliga synen och metoden. Granskar man båda kosmologierna, finner man att de renodlade var för sig bägge har stora brister. I den etablerade vetenskapen godkänns som bekant bara det mätbara. Men då förlorar man helhetsförståelsen av kosmos, ty det sker en uppfragmentering av verkligheten. Det är just detta som är fallet med utbildningen idag, där vetenskaperna hålls åtskilda. Det finns massor av bevis för att de är separata. Vad beträffar den andliga varianten måste man ställa frågan: Stämmer det här med fakta? Ett exempel är s.k. kanalisering som New Age ofta berättar om. Ett påstående som: ”För 900.000 år sedan kom rymdfolk till jorden...” levererar inga fakta, det är ”fantasy”. Idag förekommer många texter och filmer som går långt åt det hållet.
Det gäller nu att hitta någon form av syntes av dessa två huvudtyper av världsuppfattning. Därvid ställs en andlig verklighet mot historiska fakta. När man söker en sådan syntes uppstår problem, ty intuitiva ingivelser stämmer kanske inte med fakta. Och det finns inga allmängiltiga svar på hur dylika problem ska hanteras. C J C som själv har arbetat i 20 år med vetenskapligt arbete har stor erfarenhet av detta. Den materialistiska naturvetenskapen uppställer som nämnt förbud mot helhetstänkande, eftersom den ser sanningen endast i den konkreta verkligheten. Den brukar inte heller tillåta fusk (som förekommer endast i undantagsfall). C J C framhöll med skärpa att han inte låter intuitionen råda, utan han kollar alltid med fakta.
Sanningen kommer kanske senare att ses i ett annat sammanhang. Det kan då bli möjligt att uppfatta världen bortanför tillsammans med eller samtidigt som den konkret manifesterade verkligheten. Detta bör kunna inträffa, även om total samstämmighet förmodligen inte är möjligt utan bara sker bitvis. C J C:s arbetssätt innebär att han efter att intuitivt ha förnummit en sanning söker hitta en materiell motsvarighet till denna. Om han inte kan finna relevanta fakta utelämnar han teorin. Det är i princip så han går tillväga i sin forskning kring Mayakalendern i sin strävan att förena andligt och materiellt. Människan har som vi vet två hjärnhalvor med olika inriktning Den vänstra hjärnhalvan förknippas bl.a. med (natur)vetenskapligt tänkande, medan däremot den högra kopplas till andlig vetenskap m.m. – Ovanstående bildade inledning och en nyttig bakgrund till följande korta redogörelse för Mayakalenderns världsbild.
C J C beklagade att han inte hade möjlighet att at med allt material, bl.a. bilder, eftersom han kom direkt från England till detta seminarium, som han alltså inte kunnat förbereda som han velat. Hans linje är f.ö. att låta Mayafolket självt komma till tals idag. Han reser till de länder vid Mexikanska bukten –Mexiko, Guatemala, Honduras, Belize och El Salvador – där Mayaättlingar ännu lever. Han pratar med folk och samarbetar med de äldres råd. Han underströk att det är hans tolkning av den mer än tusenåriga Mayakalendern som han ger. Det är en tolkning baserad på faktamaterial som han står för, fastän hans forskning är gjord i Norden, vid svenska universitet. Men de flesta nu levande Maya känner inte till mycket av den nu så omtalade kalendern. Det är f.ö. anmärkningsvärt att just Norden är utgångspunkt för forskning kring denna, vars resultat alltmer sprids över världen nu. Det finns flera kalendrar som har sitt ursprung i Mayas högkultur för ca. 1.500 år sedan, men i centrum för världens intresse står den andliga eller heliga Mayakalendern. Den är unik och är något som står över alla existerande kulturer.
Som introduktion till Mayakalendern visade C J C en karta med Mesoamerika (Mellanamerika) där Maya ännu bor. Innan européerna kom sträckte sig deras område från vad som nu är västra Honduras ända upp till USA. Den grundläggande heliga kalendern användes förr i hela området av Maya och några andra grannfolk. När man tänker på ”indianer” associerar man närmast till nordamerikanska indianstammar som t.ex. Sioux, med präktiga fjäderskrudar. Det är nog inte många som vet att mer än hälften av alla indianer bor i Mexiko – faktiskt mer än 10 gånger fler än i USA. Indianbefolkningen dominerar i Mesoamerika; det är inte fråga om enstaka stammar när det gäller Mayafolket.
Det finns ungefär en miljon mayatalande indianer idag, jämte andra folkslag som zapoteker, tolteker och azteker som talar kal...(?), liksom delvis Cherokee-stammen i USA. ((Jag uppfattade inte språknamnet riktigt. Min anm.)) Innan Columbus dök upp fanns det ett speciellt skriftspråk som endast Maya ägde. Man har med rätta kallat detta märkliga folk för ”den Nya världens greker”. Liksom de gamla grekerna visade de ett livligt intresse för kosmiska sammanhang och för analys av dessa. Maya var således en del av en större indiankultur och Maya hade många kontakter med andra folk. Förresten var deras benämning på nuvarande USA ”Sköldpaddsön”. De hade handels- och kunskapsutbyte med omvärlden som delade deras världsbild.
1492 anlände Columbus till Bahamas, och 1504 fick han den första kontakten med Maya. 1519 kom Cortés – vilket fick en förödande effekt på flera plan. Smittkoppor och mässling skördade fler offer än de vitas våld. Epidemier som vållades av de europeiska erövrarna dödade många indianer, därför att dessa saknade immunförsvar mot sådana sjukdomar. Massdöd på grund av importerad smitta inträffade också på andra håll, bl.a. i Massachusetts i USA senare. Indianerna frågade sig om gudarna var på européernas sida. Var de vitas religion möjligen överlägsen deras egen?
Koloniseringsprojektet innefattade i Mellanamerika liksom på andra håll krigståg och massakrer, och kristna individer deltog. Det var biskopar som engagerade sig i det systematiska omvändelsearbetet. Syftet var att först riva upp indianernas föreställningsvärld. När de spanska erövrarna med Cortés i spetsen kom till Mexiko hade landet ca.25 miljoner invånare. Vid 1600-talets början var befolkningen nere i den ofattbart låga siffran runt 1 miljon! 1990 hade indianbefolkningen åter nått 25 miljoner (Mexiko har total 100 miljoner). Mayaindianerna bodde mestadels i byar när de vita kom, varför kontakterna med dem ändå var ganska begränsade.
Det var en spansk biskop som befallde att alla böcker som påträffades skulle brännas. Bokbålen förintade effektivt de ovärderliga skriftliga dokumenten från den forna högkulturen. Emellertid medförde de första skepp som 1519 återvände till Karl V:s Spanien ”två lådor böcker”. Vart tog dessa böcker vägen? Det sägs att några hamnade i Vatikanen; många slängdes förmodligen bort. Lyckligtvis dök i alla falla fyra stycken upp långt senare i Europa. De sades vara kalendrar. Det är forskning kring dessa, i synnerhet den andliga, heliga (för enkelhets skull oftast bara benämnd Mayakalendern), som nu starkt bidragit till att blotta en helt annorlunda världsbild.
Våra kalendrar speglar bara en del av hur vi förhåller oss till världen; de har ingen övergripande effekt på våra liv. Maya såg däremot allting genom kalendrarna. Genom att förstöra och förbjuda Mayas traditionella kalendrar sökte erövrarna omöjliggöra studiet och användningen av dem. Det var ”en pusselbit som föll under bordet” sa C JC. Mayakalendern fick gå under jorden. Idag är ett ingående studium av den nödvändigt för att erhålla en helhetsbild. Det handlar nämligen om inget mindre än att uppnå en syntes i mötet mellan den moderna europeiska kulturen och den gamla Mayakulturen. Europa har länge nog stängt av det västra halvklotet. Främst Maya, men även azteker med flera indianfolk i Mesoamerika, var bärare av en märklig högkultur som alltför länge förblev okänd i andra länder bl.a. på grund av nämnda bokbål.
Det är ett fascinerande möte mellan indianer och européer som nu ägt rum. Trots att en mängd kunskap om Mayakalendern ohjälpligt gått förlorad, har det varit möjligt att återskapa mycket utifrån det ”skelett” som ändå återstod. De källor som bildar grundvalen för studier och forskning är: 1) Fyra kodexar. Tysken Förstermann upptäckte dem på 1800-talet. 2)Daterade uppteckningar. Ett otal av dessa återfinns på pyramider och altare i de övergivna djungelstäderna. Dateringarna anger varje periodskifte i kalendern. Datum för ett skifte har avgörande betydelse. Jämför hur vi kanske ser en liten skylt på en kulturminnesmärkt byggnad: ”Byggd 1836”. Men den upplysningen säger oss inte speciellt mycket. 3) Mayafolkets kunskap idag. Den levande kontakten med kalendern bröts oftast; likväl har den heliga kalendern behållits i 40 olika bergsbyar i Guatemala ända tills nu. Det är shamaner bland dessa Mayaättlingar som bevarar denna tusenåriga tradition.
Det gäller dagräkningen där varje dag är bärare av en speciell energi. Det är nu fråga om att återskapa delar av den ursprungliga Mayakalendern, som således inte längre finns i sin helhet. Uppgiften är att med hjälp av modern vetenskap stämma av de skilda periodernas energier mot den faktiska verkligheten. På så sätt är det möjligt att få en helhetsbild som också ger en klar antydan om utvecklingen i framtiden. Som sagt lever Mayakalenderns tradition ännu i Guatemala. Det är ett nu pågående projekt att återuppliva den – en process som väckt intresse i hela världen.
Fråga: Hur kom du i kontakt med Mayakulturen och kalendern? C J C: Det är en lång historia. 1979 när jag var doktorand i toxikologi fick jag syn på en annons: ”Åk till Mexiko!” Jag åkte (det var ingen charterresa); Mexiko var så annorlunda då, inte likt Disneyland som nu. Det var ett häftigt möte när jag kom till Mexico City: det var nämligen ”El dia de los muertos” (De dödas dag). Anhöriga intog måltider på begravningsplatser, man åt dödskallekakor, skelett hängde i lyktstolparna. Då anade jag att de hade en annan världsbild än vi. Jag for ensam till Chichén Itzá, hade möten med Mayaindianer. De erbjöd mig saker: ”Det här ska du ha!” Jag fick en speciell känsla av att jag på något sätt funnit ett andligt hem. I slutet av 80-talet arbetade jag vid universitet i USA. Maya blev vid den tiden föremål för ett andligt intresse där. Jag studerade Mayas och andra folks historia och fann att det är mycket som är gåtfullt kring Mayakulturen. Sedan 10 år arbetar jag enbart med att forska om Mayakalendern.
C J C visade en bild på ”Den befjädrade ormens pyramid” i Chichén Itzá. Bilden illustrerade tydligt Mayas uppfattning att kosmos är organiserat i pyramidform. Hela byggstrukturen avslöjar deras kunskap om kosmos' uppbyggnad. Han betygade att det var häftigt att klättra uppför pyramiden, som har 9 nivåer. Varje avsats symboliserar en bestämd tidsperiod – ”de sätter sig i benen,” kommenterade C J C. Det är noga med antalet steg och terrasser. Det finns pyramider med antingen 7 eller 9 nivåer. Den befjädrade ormens pyramid är 25 meter hög. Det ryms mycket kunskap i pyramiderna; de 9 nivåerna speglar kosmos’ 9 s.k. undervärldar. Var och en domineras av en särskild gudom. Den viktigaste är naturligtvis i detta fall Den befjädrade ormen, på mayaspråket Kukulkan, på aztekiska Quetzalcoatl. Namnet kan översättas med ”Ljusbringaren”.
Det är denna gud som sägs ha förmedlat kunskapen om kalendern till Mayafolket och givit upphov till en ny civilisation. Utmärkande för denna var många städer, av vilka några var mycket stora. Exempelvis Tical hade 80.000 invånare och Teotihuacán lär ha varit världens största stad! Det var under första årtusendet e. Kr. som denna högkultur blomstrade medan London ännu var en by. F.ö. har indiankulturer bara omnämnts i fotnoter i våra historieböcker. Mayakulturen framträdde som mest lysande under 600 - och 700-talet. Vid en internationell jämförelse framgår det klart att Maya var sin tids främsta folk vad gäller matematik och astronomi.
Jämför man med antikens greker slås man av att det i bägge fallen ej var tal om någon teknologisk kultur. Maya hade inga metaller; visserligen förekom hjulet som leksak, men man använde inga fordon för transporter. Ej heller förekom dragdjur utan människor bar allting. Samhället var trots den oerhört avancerade nivån i några vetenskaper annars teknologiskt outvecklat. Mötet med av européerna införda växter och djur gav Maya nya upplevelser. Spanjorerna medförde hästar, sådana fanns ej i Mesoamerika, som saknade tamdjur överhuvud taget. Europeiska nyttoväxter importerades också, men vi har indianer att tacka för t.ex. paprika, kakao, potatis och vanilj.
Erövrarna mötte dock ingen högkultur på 1500-talet, ty d en klassiska Mayakulturen hade gått under redan ca.700 år tidigare; den dog nämligen ut i början av 800-talet. En del av den fanns kvar inpå 1200-talet då även den kollapsade. Det var det efterföljande aztekriket som 1521 krossades av spanjorerna.
Fråga: Hur gick pyramidbygget till? C J C: Vi vet inte riktigt hur pyramiderna byggdes. Men rent tekniskt var det inte svårt att bygga dem. Exempelvis Solpyramiden kan jämföras med Cheopspyramiden i Egypten med avseende på konstruktionssätt. Ny fråga: Hur kunde det finnas kosmologi inbyggd i pyramiderna om Maya i grund och botten bara representerade en sorts ”stenålderskultur”? C J C: Andra tidiga kulturer har ju kunnat bygga ståtliga verk enbart med stenåldersteknik. ((Detta och andra svar är återgivna i förkortat skick, men förhoppningsvis ej felaktigt. Min anm.))
Kosmos består enligt Maya av 13 himlar och 9 undervärldar (beträffande undervärldar se ovan i anslutning till Quetzalcoatls). C J C kallade denna hierarki ett slags ”fattigmansbibel”. Även hos andra indiankulturer hittar man liknande arrangemang. Européerna uppfattade det som att indianerna trodde att det existerar 13 himlar över oss och 9 undervärldar under oss, vilket är alldeles fel. Det är nämligen fråga om tiden. Nämnda begrepp avser därför tidsperioder. Arkeologer har förklarat att Maya var fanatiskt hängivna tiden – samtidigt som det då förefaller utomordentligt egendomligt att det inte finns något ord för just tid i mayaspråket!
För Maya går det ingen gräns mellan tid och rum. Tiden är dock ej möjlig att mäta, menade man, men den frågan var för dem ointressant. Det enda väsentliga var att beskriv andliga energier. Sådana tidsenergier existerar överallt, varenda dag äger sin egen energi. Så är även fallet med varje period, med allt större epoker. Detta visar att Mayas intresse skiljde sig fullständigt från européernas mätmani. (Här kan man jämföra vad Martinus säger om s.k. världsimpulser m.m.) Maya ägnade sig sålunda åt att kartlägga kosmiska energier – inte att försöka mäta dem. Därigenom kunde man lära sig förstå den gudomliga skapelseprocessen. Vidare utvecklades därvid ett profetiskt kalendersystem. Profetior känner vi från judendom och kristendom; vi föreställer oss profeter som äldre män med skägg. Ej så i Mayakulturen.
Hur kom då Mayas profetior till? Vad var syftet? Man ville helt enkelt veta vart kosmos är på väg. Det handlar generellt sett om att nå kunskap om den kosmiska utvecklingsprocessen. Fråga: Vilken dag är det idag (21/5 2004) enligt Maya? C J C: ”1 ödla”. Detta datum är en sorts frösättningsdag: inom 13 dagar sker fruktsättning, allt enligt kalendern. Det är en period med ”ödleenergi” så att säga. Sedan kommer en ny period med energi av en annan typ.”Ödleenergin” är blott en aspekt av 13 himlar, emedan det finns 13 olika andliga tidsenergier. Det är en mikroskalig process som börjar idag, dvs.21/5, förklarade C J C. Mayas fascination av tiden var som sagt fullkomligt annorlunda.
Undervärldar är mer övergripande än himlar, centralpyramiderna har också 9 nivåer. Det gäller att extrahera kalenderkunskap för att få fram profetiska värden. De viktiga tidsperioder som bygger på den profetiska Mayakalendern kallas: kin, uinal, tun, katun, baktun m.fl. Kin omfattar endast en dag, man kan här tala omendagsenergi. Varje dag har ett särskilt tecken. 1 uinal=20 kin = 20 dagar (alltså 20-dagarsenergi). Liksom för var och en av de övriga perioderna står en speciell gud som symbol för uinalens 20 dagar.
Tun är en central enhet och består av 360 dagar. (Tunkalendern med basen 360 dagar skiljer sig från Tzolkinkalendern som baseras på 260 dygn. Solårskalendern Haab har drygt 365 dagar.) När ett nytt tun började restes en sten under en ceremoni för att markera detta viktiga datum för en ny energiperiod. Före denna ceremoni företogs förberedelser för att utarbeta en profetia på grundval av just denna speciella energi. Tun betyder mycket riktigt sten.
En katun=20 tun= 20 x 360 dagar = 19,7 år (7.200 dagar). 1 baktun är 20 x 20 tun =394 år. Eftersom basen i talsystemet är 20, multiplicerar man med 20 för att erhålla nästa högre tidsenhet. Det är sedan stegvis fråga om enorma tidsrymder: t.ex. hablatun spänner över 1,26 miljarder år! Maya räknade fram så långa tidsperioder för att kunna förstå skapelseprocessen. Man ska komma ihåg att alla tidsenheterna i den heliga Mayakalendern, från dagen/dygnet ända upp till ofattbara alatun och hablatun, inte är baserade på astronomiska cykler. Systemet är icke fysikaliskt utan andligt grundat och utgör den enda profetiska kalendern i världen.
Alla andra kalendrar är alltså astronomiskt grundade. Basen för solåret är naturligtvis det faktum att jorden snurrar runt solen; jämför månåret. (Vår vecka har dock ingenting med astronomi att göra.) Den fysikaliska bastiden är kopplad till världsbilden. I vår syn på världen betraktas det andliga som något sekundärt. Maya ser däremot skapelseprocessen som det primära. Medvetandeutvecklingen är för dem det absolut centrala. Maya sökte förstå den gudomliga skapelsen genom den andliga kalendern. Alla andra system leder tvärtom till en mekanisk världsbild där den andliga aspekten är underordnad. Det framgår tydligt att det materiella är sekundärt hos Maya. Vår kunskap är däremot bunden till vår mätbara tid. Till slut måste man framhålla att alla bör förstå att det finns djup vetenskaplig kunskap hos indianfolken överlag.
Komentar maj 2004
(...) Redan nu vill jag meddela att mina sammanfattningar så gott som enbart grundar sig på mina anteckningar förda under seminariet på dagtid. Jag missade tyvärr kvällssammankomsterna (då jag cyklade hem). För övrigt har jag haft viss hjälp av en av Callemans tidigare föreläsningar som jag refererat: 30/3 2004 i Skövde. Förresten hörde jag redan 1998 C J C: s föredrag om Mayakalendern i Skövde (även då med referat). Jag har även intresserat lyssnat till Viljo Mentus Martinusföreläsningar i Skövde vid flera tillfällen. Båda dessa experter stod vardera för flera föreläsningar under seminariet. (Jag refererade alla.) Slutligen vill jag påpeka att ovanstående referat i stort sett bara återger en bakgrund och en introduktion till Callemans forskning kring Mayakalendern.
Kommentar juni 2016
Jag vill bara tillägga att jag tidigare under flera år följt Carls Johan Callemans forskning om Mayakalendern på Internet, prenumererat på Mayakalendern i illustrerad form med tabeller m.m. samt läst flera böcker av honom. Jag får även hänvisa till många artiklar på Internet. Googla gärna . Den senaste boken har den spännande titeln: The Global Mind AND THE RISE OF CIVILIZATION The Quantum Evolution of Consciousness.