Medial konsultation
Medium: Helena Backman
27/1 2007 på Hälsohörnan Skövde
Helena är certifierat medium (Life/Iris Hall). Hon anordnar privatsittningar och storseanser.
Redan då jag per telefon beställde tid för sittning kände Helena att det var någon från andra sidan som sökte kontakt med henne just då. Vi bestämde snabbt att jag skulle komma till Hälsohörnan två dagar senare.
Helena frågade om jag tidigare hade varit på någon medial konsultation, vilket jag inte hade. Jag meddelade dock att jag åtskilliga gånger hört föredrag om andliga ting, bl.a. i Wäxthuset Kosmos regi. Helena som uppgav att hon alltid lyckats få kontakt med avlidna under sina mediala konsultationer, upprepade nu helt kort hur hon arbetar: Klienten ska inte yttra sig medan kontakt pågår, endast svara ja eller nej på eventuella frågor. Hon vill först få en så tydlig bild som möjligt av den bortgångna, så att klienten får en chans att känna igen vem det är som hon fått kontakt med. Först därefter får den konsulterande möjlighet att ställa frågor. Eventuellt använder hon då tarotkort.
Helena fick omedelbart kontakt med en äldre man som nyligen gått bort efter en tids sjukdom. På slutet hade han inte varit vid medvetande. Helena såg honom vara av medellängd, med kal hjässa, grått hår vid de framträdande öronen. Ansiktet beskrev hon som fyrkantigt. Hon såg honom iförd glasögon, och hon bedömde att han nu uppenbarade sig som han var ungefär tjugo år tillbaka i tiden, då mellan 60 och 70 år gammal. Han var angelägen att komma till tals nu. Han talade gärna, var van att tala inför människor när han levde. Helena uppfattade honom som något teatralisk.
Vad beträffar klädseln bar han inte kostym eller kavaj utan var ledigt klädd i tröja, även i arbetet. Han stod gärna inför en samling åhörare, var välutbildad, hade kulturella intressen. Vad gäller utbildning nämnde Helena läroverk i sammanhanget. Han tyckte om att umgås med människor, ville gärna göra sin stämma hörd. Dock kunde han ibland, i vissa situationer, vara lite nedlåtande gentemot andra genom att ha attityden ”Jag har rätt”.
Helena återgav en detalj som kunde förefalla en smula konstig: Hon såg ruiner, mannen tycktes vandra bland ruiner. Hon erfor med honom något av ”historiens vingslag”, det hade med främmande kulturer i främmande länder att göra. Han hade ett brett kulturintresse. Han tyckte mycket om sin fru som var ett stort stöd för honom; hon skötte markservicen.
Han tacklade av undan för undan, dog inte knall och fall. Sista tiden låg han mycket till sängs, till sist hade han ingen kontakt med omvärlden. Slutet blev lugnt. Helena insköt att döda som söker kontakt på detta sätt vill förmedla något budskap. Mannen ville i det här fallet säga att han känt trygghet, hade inte varit rädd för att gå bort. Han trodde också på ett liv efter detta.
Apropå relationer: Vi (han och jag) hade sett varandra mycket, både i umgänge och vardag. Han beklagade att han ibland kunde vara lite arrogant, ville alltid ha rätt (jämför ovan). Detta inser han nu: han borde ha varit mer ödmjuk. Han lyssnade inte alltid på andra; om han inte ville höra gjorde han det inte heller. Han sa att han kunde ha svårt att ta till sig andras åsikter, vilket kunde leda till kollision. Han trodde att han levde rätt, men insåg nu att han borde ha varit mer anspråkslös. Han bad om ursäkt, har kommit på andra tankar nu. Han var glad att se mig här nu och meddelade att han hade det bra på andra sidan, där det finns plats för alla.
Mig själv beskrev han som mer balanserad nu än för tjugo år sedan. Han uppmanade mig att fortsätta att utforska saker och ting, det har jag ju tid till. Han själv hade varit sjuk länge, men det skulle inte hända mig. Han uppmanade mig att ha roligt. Man bör uppmuntra andra människor, det hade han själv nog försummat att göra. Men han uppmuntrade inte någon att komma hit nu.
Han beskrev mig en del: Han återkom till att det var viktigt att söka få vidgade vyer och upprepade att jag (undertecknad) är i bättre balans nu. Förr kände jag ofta stress och kunde då bli arg. Nu är jag nöjd och ”är i mitt esse”. Han uppmanade mig att passa på att göra vad jag helst vill. Tyvärr gjorde han själv inte det under sin tid på jorden. J Ha sa att jag ofta skyllde på mig själv förr: ”Det är mitt fel”. Men numera är det lugnt för min del; han var glad för min skull. ”Njut av livet!” signalerade han.
Helena förklarade att det är vanligt att man från andra sidan vill ge en ”symbolisk present” till en vän som är i livet. Hon förnam i det här fallet något som brann, det var ett ”bränsle”. Det visade sig vara en brinnande brasa som jag borde njuta framför; ordet ”mysa” nämndes. Sammanfattningsvis upplevde Helena att mannen var mycket angelägen att nå fram. Det kändes att han var en stark personlighet. Helena frågade nu om jag visste vem denne man var. Jag svarade ja (se även nedan).
Innan jag ställde några egna frågor fick Helena strax kontakt med ytterligare en person, en kvinna. Hon såg henne som en äldre kvinna, i 70-årsåldern. Detta var långt tillbaka i tiden. Helena beskrev henne som ganska tung i kroppen, med vitt slätt, bakåtkammat hår (ej lockigt), uppsatt i nacken. Hon var klädd i kjol och blus som var knäppt i halsen. Hon hade ett fyrkantigt ansikte som var fårat, men rynkorna var snygga och fina. Händernas fingrar var korta, inte präglade av särskilt hårt arbete. Hon hade varit hemmafru och omgavs av unga män som kanske var hennes söner.
Helena såg henne som blid, mild och kärleksfull. Kvinnan karaktäriserades vidare som stabil och ordentlig. Samtidigt kunde hon säga ifrån när det behövdes, hon hade alltså ”skinn på näsan”. Hon hade dessutom humor, log och skrattade gärna.
Helena frågade beträffande denna andra, rätt korta kontakt, om jag möjligen visste vem det var. Jag var ganska osäker, och därför sa jag att jag skulle diskutera med de mina hemma (se även min Kommentar nedan). Därefter ställde jag några fristående frågor till Helena, eftersom inga fler kontakter förekom under den timslånga konsultationen.
1. Vad tror du är min livsuppgift? Svar: Du bidrar till möten med andra människor. Det har du ofta gjort, ibland dig själv ovetande. Du har gjort bra möten möjliga, menade Helena. Vidare: Du är intresserad av kultur och böcker och har förmedlat en hel del kunskap. Tidigare har du känt dig utarbetad men inte nu längre. Du har haft svårigheten som du har tacklat. Det har varit tjat och bråk om oviktiga saker, och du har haft en del hårda erfarenheter. Nu kan man se en klar skillnad, då du visar en öppenhet och respektfullhet som inte fanns hos dig förut. Det är ett livsverk som är bra för din egen del. Du har gått i mål med dig själv: bra.
2. Jag har haft samvetsförebråelser för att jag handlat fel mot min dotter tidigare. Jag känner fortfarande skuld, men vi har bra relationer nu. Har du en kommentar? Svar: Du ska förlåta dig själv för dina skuldkänslor. Lämna det förgångna. Din dotter ”blommar”. Hon är intelligent också.
3. Jag har väl en skyddsängel – kanske två? Svar: Alla har skyddsänglar, alltså hjälpande andar (flera beteckningar finns). Damen som jag nyss hade kontakt med har beskyddat dig vid några tillfällen då du blivit ”överkörd”. Jag ser även en man, över 50 år, kraftfull. Han har likaså givit dig beskydd för att du skulle härda ut och stålsätta dig.
4. Min mor dog för länge sedan, redan 1945. Tror du att hon ännu är kvar på andra sidan? Är det inte troligt att hon har reinkarnerat för länge sedan? Svar: Det är möjligt att hon finns kvar där än. Min erfarenhet är att anhöriga väntar in varandra för att vara tillsammans där. Din mamma kanske väntar in dig för att få träffa dig på andra sidan.
Vistelsen där kan variera mycket i längd. Men tid och rum existerar ju inte bortom jordelivet. Min uppfattning är att allt är förutbestämt, såväl tiden för födelsen som tidpunkten för döden. F.ö. förekommer ”rollbyten” från ett liv till ett annat; så t.ex. blir det ibland omvända roller, så att en person som nu är son eller dotter till en kvinna, i ett tidigare liv faktiskt kan ha varit far/mor till denna kvinna. En annan företeelse: Djup sorg efter en avliden är visserligen inte tidsbestämd, men när saknaden efter en anhörig lättar, är den sörjande mer öppen för andebesök. När sorgen avtagit är det lättare för anden att ta kontakt.
5. Jag hade hoppats att möjligen få kontakt med min far genom dig. Min dotter har via ett annat medium fått kontakt med honom. Vad kan det bero på? Svar: Det kanske beror på att ett möte mellan far och son är mer laddat än kontakten mellan din dotter och hennes farfar. I så fall är det svårare för din pappa att komma igenom. ((Min reaktion: Jag tror att det kan vara så. Jämför ovan svaret på min fråga 3: … ”Jag ser även en man…” –Var det min far som också var min skyddsande? Min anm.))
6. Kan du säga något om tidigare liv för min egen del? Svar: Jag uppfattar att du i ett tidigare liv haft det svårt. Du växte upp på landet och blev tidigt föräldralös. Umbäranden gjorde att du dog ganska ung, före 40 år fyllda. Det hårda livet ledde till att du kände hopplöshet, eftersom du tyckte att du inte kunde styra ditt liv. Denna hopplöshet har delvis smittat av sig på ditt nuvarande liv, men nu är det annorlunda. Du är nu klar med det förgångna, då du har gjort upp med mycket av dessa tankar.
7. Jag tycker mycket om naturen, gillar särskilt träd. Jag har ett favoritträd, en viss björk som jag då och då brukar gå till. Jag kramar det – kanske har björken en trädande som också hjälper mig? Jag ber tyst en kär avliden om hjälp att förmedla en hälsning till andra numera döda släktingar och vänner till mig och min familj. Jag tänker på en äldre dam som avled för ganska många år sedan och som jag hoppas ska kunna förmedla hälsningar till andra sidan.
Hon var en mycket god vän som under sin livstid också var andligt intresserad och hade nått långt därvidlag. Dock har jag inte fått några tecken på att mina hälsningar nått fram till henne. Men försöka duger, har jag tänkt, har inget att förlora. Vad anser du om detta? Svar: Jag tycker det är väldigt fint att du gör på detta sätt. Det är så medier brukar göra; de söker nämligen nå kontakt med flera andra genom en avancerad andre som mediet redan känner.
Jag var förstås glad över svaret och tillade att jag gjort så här på eget bevåg. Jag känner inga, varken medier eller andra, som beter sig som jag. Här följer min kommentar efter att ha diskuterat ovanstående med min fru och dotter.
Kommentar januari 2007
Vad gäller den sista frågan hoppas jag naturligtvis att jag i framtiden ska få något slags tecken, åtminstone från den kära gamla damen som eventuellt kan förmedla en hälsning tillbaka från andra sidan. En hälsning till henne är egentligen inte något budskap, utan jag nämner i andanom några olika namn (vanligen på släktingar) som jag vet att hon kände. Ett krux är förmodligen att hon nog inte minns vilka själar jag vill nå genom henne. Hon kände bara några få av min släkt. Rätt många människor har dessutom samma eller nästan samma namn. Min förhoppning är väl orealistisk att kunna nå hädangångna kära och nära på detta sätt utan hjälp av ett medium. Å andra sidan: måste man vara ”logisk” eller ”realistisk” i ting som dessa?
Jag har tittat närmare på mina anteckningar från konsultationen, vilka ligger till grund för denna version. Som nämnt har jag hemma diskuterat mötet med Helena. Min dotter har anlitat flera medier tidigare om andra fall; hon har mycket mer kunskap och erfarenhet än jag på det andliga området över huvud. Och hon har absolut även god kvinnlig intuition och känslighet – självfallet en tillgång också som konstnär.
Vad gäller den första kontakten, blev jag som sagt redan under seansen på det klara med vem som lyckats komma igenom, ty det framkom många detaljer som stämde – ja praktiskt taget allting var övertygande. Jag blev imponerad av hur snabbt och säkert Helena pejlade in allt. Hon kunde rimligtvis inte veta något i förväg om den äldre mannen ifråga. Hon måste så att säga ha ”sett” bilder och ”hört” tal. Förresten ställde hon inga frågor till anden under kontakten, hon bara ”lyssnade”, Hon gav inte heller några namn.
Apropå TV 4:s serie ”Det okända”: Där var det ofta problem att få fram rätt namn. Programmen har enligt min mening varit och är mycket intressanta, med aktiva och skickliga medier. Efter att ha sett Terry Evans i aktion – och för den delen bra kvinnliga medier också – måste jag medge att det ganska ofta finns vilsna själar som dröjer sig kvar på ”fel” sida om gränsen. Helena nämnde i samband med min sista fråga (7) (hälsning via trädkramning) att det är sunt att vara skeptisk; hon hade själv som medium varit tveksam i en del fall, Men att blankt förneka förekomsten av t.ex. parapsykologiska fenomen, bara därför att de inte går att bevisa med strängt naturvetenskapliga metoder som inte är avpassade för sådana företeelser – det är utan tvivel inskränkt.
Som nämnt var jag osäker om fall nr 2 (Vem var damen?) Både jag och de mina tänkte på henne soim jag vände mig till vid björken, alltså ”hälsningsförmedlaren” in spe. Emellertid var det några detaljer som Helena beskrev som inte stämde helt, t.ex. ”vitt” hår. Hon sades vara omgiven av unga män, söner(?). Hon hade inga egna barn. Däremot hade hon två adoptivsöner, så det kunde stämma med Helenas uppgift i alla fall. Tidsangivelsen ”länge sedan” kunde också vara lite tveksam. Det uppsatta håret tycktes ej heller stämma.
Däremot var uppgiften om ”bilder” intressant och kanske avgörande för identifikationen. Kvinnan hade sagt att det skulle finnas ”bilder av henne” hemma hos oss (min familj). Jag antecknade ”foton” som jag tyckte Helena sa och det kunde stämma. Men märk att damen var konstnär (liksom min dotter) och vi har flera tavlor som hon målat, således ”bilder av henne” – dubbeltydigt!
Slutligen var det en sak till värd att uppmärksamma: Damen nämnde för Helena att hon hjälpt mig, ja varit min skyddsande (förhoppningsvis fortfarande!), hon tyckte om ”den lille pojken” sa hon. Just det uttrycket minns vi (i familjen) att hon använde när det en gång till vår förvåning visade sig att hon i sin ungdom serverade på ett konditori i min hemstad – just där jag som skolpojke (8-9 år) under frukostrasten åt och drack gott! (Skolfrukost fanns ju inte då.) Nu tycker vi att dessa kriterier är fullt tillräckliga för att identifiera henne. Damen ifråga är säkert också identiskt med min eventuella ”förmedlare” vid björken.
Vi tvekade först om det kunde varit min farmor som gick bort på 1940-talet, alltså ”för länge sedan”. Utseendet stämde kanske bättre på henne enligt den beskrivning som Helena förmedlade av den gamla damen. Dessutom hade hon med min farfar flera söner och döttrar. Möjligen kan ett gammalt foto vara likt henne, men med hänsyn till ovanstående detaljer får det anses vara klart att det var min ”kontaktkvinna” som berättat om mig som pojke för Helena. Det är även naturligt att det var hon och inte min farmor som jag knappt kommer ihåg och inte tänkt på på länge. Nu tro och hoppas jag också att min kära förmedlare av hälsningar (?) vid björken ”hör” av sig till mig där. Är det möjligt att hon kommer att kunna sända ett tecken/en hälsning direkt till mig – utan hjälp av ett medium?
Jag vill allra sist tillägga att min väns (mannens) begravningsakt nyligen ägde rum i Skövde. Vid samlingen efteråt läste jag en dikt av mig tillägnad honom på ryska och svenska; det var ett gemensamt reseminne. Han begravdes därefter i Stenstorp. Mediet Helena Backman råkar bo i Stenstorp sedan en kort tid…
Sture Alfredson januari 2007