Medvetandedag
Ett socialpsykologiskt perspektiv på barns medvetande
Lars-Erik Berg
10/3 2001 Högskolan i Skövde
Denna föreläsning ingick i flera med temat Medvetandedag som hölls 10/3 2001 under Öppet hus. ”Lars-Eric Berg forskar i barns beteende inom ett socialpsykologiskt program som ingår i det mycket breda området beteendevetenskap. Han undersöker skillnader mellan barn och vuxna, vilket med denna utgångspunkt givit nya intressanta kopplingar. Alla människor har åsikter om vad som skiljer barn och vuxna, ofta bestämda men inte alltid välgrundade synpunkter. Så är för övrigt fallet i många frågor, t.ex. den om könsroller.” (Citerat ur Affisch)
L E B utgick från Olle Adolfssons och Beppe Wolgers välkända visa som börjar: ”Barn är ett folk och de bor i ett främmande land”. Han tog fasta på orden ”i ett främmande land”, som han fann värt att diskutera. Man kan ha olika åsikter om vad som menas med detta, men här ville han presentera ett av svaren. Han hävdade att barn faktiskt måste känna sig främmande i vuxenvärlden; de vuxna har så att säga flyttat från barnets ”land”. Vuxna har nämligen ett annat medvetande är de små, samt en annan logik.
Enligt föreläsarens socialpsykologiska utgångspunkt saknar nyfödda helt och hållet medvetande. Denna uppfattning är omstridd, ty vissa forskare förnekar att så kan vara fallet. Ett annat synsätt företräder den psykobiologiska forskningen som menar att det ingalunda saknas en medvetandefunktion vid födseln; även mycket små barn är mycket välutvecklade och har enligt denna uppfattning redan ett inbyggt medvetande.
Idén att det råder en polaritet mellan en naturens tillvaro, ett naturtillstånd, och ett kulturtillstånd är inte heller okontroversiell. Tanken om motsättningen natur – kultur går i Europa tillbaka till Jean-Jacques Rousseau. Hans roman Émile skildrar hur detta barn får växa upp som ”naturbarn”, som ”den gode vilden”, oförstörd av civilisationen. Ett annat mycket välbekant litterärt exempel är Daniel Defoes Robinson Crusoe. (Jämför TV:s program Robinson som ju inte har så mycket gemensamt med denna roman.) Fredag är Defoes ”ädle vilde”, som förstörs av civilisationen.
Små barn gör ingen skillnad mellan fantasi och verklighet; de kan med andra ord ej spalta upp tillvaron som vi vuxna gör. Vår distinktion mellan ”facts and fiction” är alltså obegriplig för de små. På tal om natur kontra kultur: ta mat som exempel. Naturen kräver ju att vi för livsuppehället intar föda, likaså att vi måste tillgodogöra oss den genom matsmältning – allt är en naturlig process. Däremot omges som bekant ätandet av en rad konventioner och åtgärder, så att matkulturen blir en kulturprocess. Exempelvis är vardagens måltider annorlunda än fest- och helgdagars, då själva maten, dukningen etc. är olika.
L E B återkom till nämnda visa som har ett poetiskt språk. Där förekommer ”kungen av träd”, en pojke som klättrat upp i ett träd. Här, menade föreläsaren, är en varelse som inte upplever skillnaden mellan fantasi och verklighet såsom de vuxna gör. Uppe i trädet känner han sig som en kung, upphöjd och med makt, eftersom han befinner sig högt över marken, med överblick över omgivningen. Denna upplevelse är helt rimlig för ett barn som på detta sätt kan känna ”makt” (likt en kung) ute i naturen.
Det här direkta, omedelbara förhållningssättet jämförde L EB med hur även vuxna människor för tusentals år sedan klättrade i träd och kanske erfor en liknande känsla av upphöjdhet, majestätisk makt i denna position. Barn tänker konkret, sannolikt gjorde också forntidens folk det, utan åtskillnad mellan natur och kultur. Barnet som säger att han/hon har ”en miljon stenar” känner sig enormt rik, för de många stenarna är en fantastisk skatt, kanhända lika många guldmynt! Exemplet vill således visa att natur och kultur blandas. Förresten står en ”miljon” kanske för tusen eller hundra eller helt enkelt ”många”.
Medvetandebegreppet leder till associationer i samband med ”naturbarn” å ena sidan och vuxna ”kulturmänniskor” å den andra. Hos de förra finner man en ursprunglig kraft eller lust som får dem att hals över huvud – utan att reflektera – kasta sig in i lustfyllda aktiviteter.
Under uppväxten börjar tidigt uppbyggnaden av en egen identitet. Det gäller att koppla ett begynnande medvetande till sig själv, d.v.s. självet. Detta ger upplevelsen av sig själv som en mänsklig person; jämför ”kungen av träd” som ju är en pojke. Hur beter sig då små flickor och med vem identifierar de sig? Naturligtvis med en prinsessa. Alla småflickor på dagis har någon gång lekt prinsessa, sa L E B. Men småpojkarna då, leker de att de är prinsar? Nej, sällan. Numera motsvaras flickornas prinsesslek av pojkarnas ”macholek”, för de ska ju vara tuffa!
Syftet är i vilket fall att lyfta fram den egna personen = jag. Man vill med andra ord godkänna sig själv. Lek är något sunt och nyttigt, men pojkars vapenleksaker är förstås inte bra. Pojkar kan gärna få klättra i träd men det blir jobbigt för den som är fysiskt handikappad, som måste få hjälp på olika sätt, annars blir situationen svår för honom. Som sagt, urkraften eller lusten hos barnet pockar på omedelbar lustfylld verksamhet.
I motsats till denna oreflekterade verksamhetslust står eftertankens ”kranka blekhet” – där har vi medvetandet i sin prydno. Medvetandet kan förtrycka oss, vilket ju är negativt. Men det kan också leda till meditation som oftast är något positivt. Att meditera innebär starkt fokus på det inre medvetandet, så att uppmärksamheten på det kroppsliga t.o.m. kan försvinna. Barn har för det mesta ett mycket starkt medvetande då de agerar inom ramen för sig själva: då är de medvetna till 100 % om det de håller på med.
Natursidan kännetecknas av spontaneitet, medan kulturaspekten innebär odling, något konstgjort. Kultur, med den ursprungliga betydelsen odling, implicerar att naturtillståndet på något vis har förvandlats av människan. Man kan väl säga att människan har ”konstrat till” tillvaron för sig. Givetvis bygger all odling, såväl materiell som andlig, på medvetenhet.
Hur definieras begreppet medvetenhet? Enligt NE (Nationalencyklopedin) finns det flera betydelser; den vanligaste definitionen säger något om att den medvetne riktar sin uppmärksamhet mot ett visst mål. En variant anger att det är fråga om en grundläggande basfunktion, en global förmåga som riktas åt alla håll. Men vanligtvis menar vi med medvetande att vi helt enkelt ”vet om att vi håller på med något”, sa L E B.
Lite lustigt var att han just vid denna punkt i föredraget förgäves letade på bordet efter en overheadkopia som skulle visa alla definitionerna på medvetande i NE, men i hastigheten hade han tagit två kopior av något annat i stället! ((Uppmärksamheten var tydligen inte på topp vid det tillfället! – Apropå medvetande resp. medvetenhet: enl. Bonniers sv. ordbok är medvetenhet = (klar) insikt; exempel: ”en ökad medvetenhet om rökningens faror”. Det är nog lätt att blanda ihop orden medvetande och medvetenhet som har olika nyanser. Min anm.))
Det gäller att samtidigt ha distans till det man gör, något som väl innebär en specifik dubbelhet. Det låter en smula paradoxalt att samtidigt kunna fokusera sin uppmärksamhet på en given verksamhet och liksom vara vid sidan om det man utför. ((Här tänker jag på förmågan att göra flera saker samtidigt, vilket utmärker många kvinnor, medan män oftare måste koncentrera sig på en sak i taget. Min anm.))
En praktisk definition av medvetandebegreppet, menade L E B, skulle vara att man konkret utvecklar distans till det man gör. Mycket rutinmässiga handlingar som uttrycker någon mycket vanlig fysisk funktion, t.ex. att sätta sig, åtföljs av ett svagt medvetande: man är knappt medveten om att man sätter sig. Dock kan man ”problematisera” att man sätter sig: intellektet kopplas på, om man tänker efter om det blir bekvämt att sitta på ett visst sätt eller ej. Då sker alltså en distansering.
L E B återkom till Robinson Crusoe vad gäller hur man tar del av romanens innehåll. Vid läsningen kan man förhålla sig på två sätt: antingen uppslukas man helt av den spännande handlingen, eller så står man utanför och vet att det man läser bara är fantasi och inte verklighet.
Nyfödda barn har ingen distans alls, det är något man lär sig med tiden. Även läskunniga barn brukar ännu bara ha liten distans, de kan helt gå upp i lektyren eller datorspelet. Det finns faktiskt en doktorsavhandling med den uppseendeväckande titeln Kom och ät! –Jag ska bara dö först! Smaka på de orden! Titeln är ju ovanlig för en avhandling men fullt tänkbar i en situation där modern kallar sonen till matbordet, samtidigt som denne läser och är Robinson Crusoe! Pojkens svar avslöjar att han inte har någon distans alls.
Vuxna må tyck att denna inlevelse är alldeles intagande, men för barn är det alltså alldeles naturligt att sakna distans i sådana fall. Rollgestalter är viktiga för barn. Man kan dock föreställa sig en viss irritation hos mamman i den givna situationen: ”Maten är varm, kom med detsamma!” Man kan ändå fråga varför det är tillåtet för vuxna att visa irritation vid dylika tillfällen. I andra kulturer än vår skulle det knappast bli samma reaktion. Men i en så rationell och målinriktad (!) kultur som här är det vanligt att reagera så. Där, liksom i andra fall, skiljer sig väst från öst i grova drag.
Äldre socialantropologer talade om ”primitiva” folkslag som ”barnsliga”. Det ligger faktiskt en hel del i det ((om man bortser från den pejorativa klangen. Min anm.)) Barn och ursprungsfolk har något som de vuxna ”civiliserade” förlorat. I visan med ”kungen av träd” ifrågasätts den rationalitet som är så utmärkande för människor med västperspektiv.
Socialpsykologiskt kan intelligens tolkas som relationsfenomen ((Obs! numreringen i rangordningen Min anm.)): 6/ Transcenderande intelligens; 5/ Medvetandets intelligensform; 4/ Flexibel och omedveten inlärning; 3/ Instinktbunden intelligens; 2/ Reflexer som styr tillvaron; 1/ Sinnen som reagerar på omvärlden; 0/ Livet börjar.
Under utvecklingsfaserna 5/ och 4/börjar människor skilja sig från apor. Förmågan att tolka symboler och använda verkligt språk utmärker ju oss. Psykologiska fenomen gör det möjligt för människan att tala och berätta (”Jag är kung av träd”).
Det riktigt lilla barnet saknar ju språkförmåga; därför befinner det sig mycket riktigt i en främmande värld. Språket föder fram ett medvetet tänkande. Eller annorlunda uttryckt: medvetandet uppstår ur språket. Detta är en tes socialpsykologin företräder; något strikt vetenskapligt bevis föreligger dock ej. Det uppkommer frågor som: Är språket en särskild form av intelligens? Klart är emellertid att språket skänker identitet.
Vad är jag? Små barn kan inte riktigt fatta ordets innebörd. Före 3-4 års ålder är det svårt att uppleva ”jag” som handlande varelse. ”Man” lär vara lättare att förstå. En figur (overhead) visade till sist en relation mellan ”jag/mig” och ”du/dig” där ”du” liknas vid en spegel för ”jag”. Grammatiskt uttryckt stod mellan 1:a och 2:a personens pronomen fraserna ß> ”är nyfiken på” resp. ß> ”som svarar mot”.
Tiden tillät endast ett fåtal frågor och inga utförliga svar hanns med. Exempel på frågor på slutet: Är språk och kommunikation samma sak? Är människan den enda arten med ett fullt utvecklat språk?
Kort kommentar mars 2001
Som språkman har jag funderat en del om vad språk egentligen är. Här är inte platsen att återge några djupare funderingar i ämnet. Helt klart är likväl att det mycket breda området har ett otal aspekter. Ny forskning kanske kan klarlägga några, men uppkomsten av språket i allmän betydelse (eng. language – utan artikel!) torde förbli oklar länge än. Olika teorier om något slags urspråk finns förstås, men allt detta är mycket kontroversiellt, ty bevis i form av skrift av något slag saknas, eftersom verkliga skriftsystem av skilda slag sannolikt har existerat endast 6000-7000 år.
Man har rätt länge (kanske 30-40 år) talat om att konstruera acceptabla översättningsmaskiner. Jag vet inte precis hur avancerade de kan ha blivit i laboratorierna vid vissa universitet, men kommersiella dataprogram för översättning lär det inte finnas särskilt många av, i vart fall ej av godtagbar kvalité. Det fick jag veta när jag denna dag under Öppet hus (10/3 2001) besökte institutionen för Datalingvistik. Det var intressant ur flera synpunkter ; jag ska bara nämna CD-skivan som påstods kunna översätta mellan 30 (!) olika språk. Ett exempel: Studenten skrev på datorn: ”How do you do?” En svensk översättning (?) levererades omgående på kommando: ”Hur gör du gör?” Kommentar överflödig. Exemplet visar att utan ”intelligenta”(?) datorer är det svårt med maskinöversättning , speciellt när det gäller idiomatiska fraser.
Tillägg augusti 2017
Min hemsida rymmer en resumé av en föreläsning om just datorlingvistik vid Högskolan i Skövde:
Datorer med språkkunskaper.