Minnesförlust

Jag ville berätta med min skrivarlust / något spännande som hänt. / Jag älskar ord som andas färg och must. / Men när de ska sättas på pränt / är de väck! Ack vilken förlust! / En större sorg har jag sällan känt. / De dog som vågen vid havets kust. / Med minnet var ej något alls bevänt. / Men hux flux, likt vindens friska pust, / kom de igen -- som om någon dem sänt.

Jag tror nog att mer än en person känner igen fenomenet: plötsligt blir det tvärstopp! "Vad heter det, vad heter det nu igen, öh.. Äsch, kommer inte på't!" Blockeringen ("blocket" heter det i bollsporter)är ett faktum, ett hack i berättarens flow alltså. Är man snabbtänkt -- önskar jag var det -- fixar man det nog i ett huj med något annat liknande ord eller uttryck, alltså ingen större förlust. Men det händer ju faktiskt också att tappet rätt ofta repareras liksom av sig självt: just det sökta ordet dyker upp igen, som gubben ur lådan! Oh, vad skönt! Det där lilla hacket i snacket gjorde väl inget.

Minnesproblem av olika art verkar bli allt vanligare, inte bara hos äldre; själv råkar jag ut för det, stockningen i talet kommer plötsligt, ofta när jag en stund haft bra flyt. Det händer då ibland att jag tappar tråden: Vad var det nu jag skulle säga...öh..” Även lite yngre personer vittnar om momentana bortfall. Jag avser här närminnet; långtidsminnet står sig givetvis bättre. Jag bortser nu från svårare fall av minnesförlust som demens då minnesförmågan generellt avtar och till slut försvinner. Den sjukliga förändringen kan komma smygande, eller också drabba plötsligt. Det är dock normalt att minnet avtar successivt hela livet, kanske redan från 30-40 årsåldern. Naturligtvis är det väldigt individuellt.

För min del är det mycket mindre problem i skrift. Över huvud taget skriver jag bättre än jag pratar. Vid datorn har jag ju tid att tänka efter, väljer och ändrar. Tal och skrift är på sätt och vis två olika ”språk”; den färdigskrivna texten uppvisar ingen tvekan, inga ändringar (som absolut förekommit under processens gång). Prat är mycket mer oprecist, sökande efter ord märks direkt, lite fel ord/grammatik, för att inte tala om upprepningar! Observera att stamning är en speciell sak, som jag inte tar upp här.

En av förklaringarna till minnesproblem ligger absolut i en osund livsstil; då tänker jag närmast på jäkt och stress som de flesta är utsatta för i dagens samhälle. En del är förstås mer stresskänsliga och kan lätt råka ut för andra mer eller mindre relaterade åkommor, medan somliga tycks kolugna i de mest pressade situationer. En annan viktig psykologisk faktor är hur man förhåller sig till den försåtliga rädsla för hot när och fjärran som genomsyrar dagens värld. Både fysiska och framför allt psykiska besvär är vanliga, ofta är det fråga om en psykosomatisk kombination. Att ”gå i väggen” har blivit ett vanligt uttryck för psykisk kollaps. Det kan ta tid att återhämta sig från en sådan. Och verklig psykisk vård innebär jättelånga väntetider.

Trots att jag inte har någon medicinsk utbildning, vågar jag mig på att kortfattat ge en fysiologisk orsak till att minnet strejkar för tillfället: Det uppstår ett glapp i den blixtsnabba kommunikationen mellan neuronerna i hjärnan. Signalerna når inte fram i kontaktpunkterna (synapserna) mellan nervtrådarna. Slitage uppkommer förstås med tiden, så att synapserna överför signalerna allt sämre och långsammare. Demens blir slutresultatet i värsta fall. Men en mer normal förlust av minnesförmågan går att leva med livet ut utan större besvär, tror jag. Man kan rentav se en fördel i att förhoppningsvis mindre viktigt tankegods glöms bort – då kanske det blir plats för nya friska idéer! Dock fungerar det inte så enkelt...

Vi ska nämligen inte glömma (!) att hjärnan är oerhört komplicerad och att miljarder nervceller är i farten. Nyare forskning har visat att det finns en rad olika minnesfunktioner (förekomsten av närminne och långtidsminne är inte hela sanningen), och att förmågan att komma ihåg är spridd och lokaliserad på ett flertal ställen i hjärnbarken. För min del händer det rätt ofta att ord, händelser och situationer opåkallat dyker upp, som jag trodde jag hade glömt bort totalt. På något sätt tycks sådant material ha legat i träda i det undermedvetna under lång tid – för att med ens poppa upp, hur tydligt som helst! Visst är förmågan att minnas, liksom glömska, mystisk ibland. Säkerligen spelar också intuition och starka känslor en aktiv roll vad minne//glömsk beträffar. En delförklaring är det faktum att man ofta förtränger obehagliga saker, stoppar undan dem längst nere ”i källaren” helt enkelt.

Fordom mindes folk mycket bättre, i vart fall lärde man mycket mer utantill i allmänhet, bl.a. i kristendomsundervisningen – och i ännu högre grad fortfarande i islam. Idag är det väl bara skådespelare, vissa artister och komiker i väst som kan tävla med forna tiders historieberättare, som memorerade berättelser motsvarande tusentals boksidor, och det utan att kunna läsa. Då de flesta ännu var analfabeter och illitterata gällde muntlig tradition från generation till generation: Odysséen t.ex. Ändå förblev nog stoffet ganska intakt; man ville ju inte förstöra en omvittnat god historia. Men säkert lades det till ett och annat med fantasins hjälp. Vissa ord måste också ha bytts ut med tiden och så ändrat innehållet en smula.

Jag måste erkänna att jag aldrig begripit hur Bibeln, Koranen m. fl. s.k. heliga skrifter kunnat traderas rent muntligt. Kan det ha varit s.k. kanalisering? Jag vet inte, det låter lite flummigt. I skrifterna verkar allt så definitivt, glasklart och orubbligt. Inte att undra på om det finns många bokstavstroende. Det är att göra det väl enkelt för sig att inte ifrågasätta en smula och ej kunna tänka sig alternativa tolkningar.

På grund av ovan anförda skäl kan man konstatera att minneförmågan generellt avtar. Intressant är att datoriseringen gjort att vi inte heller behöver hålla så mycket i huvudet, då hårddiskar är så oerhört mycket bättre på att lagra dokument av alla slag. Huvudräkning var viktigt när jag var liten. Med räknedosa eller dator till hands behöver man knappast lära sig multiplikationstabellen utantill. Man kan nog säga att vi blivit för lata för att plugga sådant som datorn klarar bättre. Vi sparar tid också när vi googlar. Men se upp: allt på Internet är inte att lita på; info är inte fakta.

Med tidens snabba puls och fokusering på det närvarande, tappar man lätt bort lärdomar som kan dras ur det förflutna. Begångna fel upprepas rätt ofta och har sitt pris. Händelser som rapporteras i media försvinner snart ur medvetandet, för det kommer en ständig ström av nytt oroande material. Man orkar inte ta in så mycket heller. En förlust blir det även på sikt om man inte blickar längre framåt, utan bara korttidsplanerar. Ändå detaljplaneras det enormt mycket som inte håller i praktiken. Digitaliseringens baksida är bl.a. att samhället byråkratiseras än mer. Och minns att alla åtalade tappar minnet i rätten.

Nu minns jag snart inget mer. / Luckorna blir bara fler och fler. /Jag tror att glömskans demon åt mig ler! Minns jag det ena så glömmer jag det andra. / Jag hatar att så här i lömsk glömska vandra. / Vi glömska måste söka påminna varandra. / Ta hjälp av minnesgoda som kommer ihåg. / De flyter lätt på minnets flyktiga våg. / Tro mig, det här är inget båg.

Jo minsann, jag skrev en minneslapp men nu minns jag inte var jag la den. Den låg där, det minns jag ju...

Sture Alfredsons hemsida