Misstro

Som bin sorger och bekymmer svärmar. / Brott granskas mellan lagbokens pärmar. / Mäktiga bluffmakare hedersmän härmar. / Kavat de kavlar upp sina ärmar /utan insyn bakom skyddande skärmar. / Men märkligt ärmlös är blusen / som stramar om bröstet på busen! / Av honom vågar ingen läsa lusen! / Han kan agera svekfullt till tusen. / I lönndom det sker när släckta är ljusen.

Vem fascineras inte av kända bedragare som har eminent skicklighet att falskeligen dupera och luras? Min vagt skisserade buse ovan är förstås ansiktslös, saknar kött och blod. Jag försöker med mina rim att i ett nötskal med speciellt ordval antyda något karaktäristiskt för en viss människotyp. Vill man ha en fyllig brotts- och ev. karaktärsskildring får läsaren vända sig till durkdrivna deckarförfattare.

Med anledning av den väldiga omfattningen av skatteflykt som nyligen uppdagats har misstron naturligtvis ökat på det ekonomisk-politiska planet också. Skatteparadisen med alla brevlådeföretagen, bl.a. i eller via Panama, har bokstavligen varit guldgruvor för många rika, inkl. toppolitiker, som lurat en rad stater på avsevärda skatteinkomster. Är inte detta olagligt? Nu lär det undersökas rättsligt på hög nivå; solklart är i vart fall att det är omoraliskt att smita på vanliga skattebetalares bekostnad. Problemet har ju funnits länge men ignorerats; skatteplanering låter ju tämligen oskyldigt i storföretagens reguljära policy. Skatteflyktingar är de likväl.

Sanningen brukar som bekant krypa fram förr eller senare – och smusslarna/myglarna på hög nivå hukar. Men hallå alla sanningssägare! Är ni verkligen sanningsägare? Ni beskylls kanske för att inte säga hela sanningen. Så kan det nog vara -- och vem har koll på alla s.k. hela sanningar? Men heder åt alla som söker sanningen – om den så bara är paketerad bitvis!

Mer misstroende märks medan missbruk, misshandel, missdåd, mord m.m. maximeras. Mäktiga magnaters makt misshagar massorna. Många medborgare missaktas, missgynnas. Missnöjda, maktlösa människor misstror makthavarnas måttlösa maktspel. Maffiabossar misstänks maskera ministerstyre. Ministärer mobiliserar, moderniserar militären. Majestätiskt maktspråk minskar mänsklig medkänsla. Mängden misstag, missgrepp, manipulationer medför möjligen misär. Märk mönstret: motstånd maxas, men motståndares meningsyttringar måste motverkas med munlås: muffförsedda munkavlar, mästerligt monterade mitt i mitella-liknande mjukplast!

I värsta fall kan det gå så illa: Tilliten försvinner för gott (Jämför min text Tillitsbrist).

Här sitter jag och med möda plitar, / och på överheten absolut ej litar. / Med dystra ord jag en framtid ritar. / Cynismer jag sprider, likt ärtor spritar. / Blott så jag ej borde brister bemöta. / Nog finns väl i samhället annat än röta? / Jodå, en del personer är rara och söta, / är naiva men vill allt ärligt sköta. / Dem ska jag alls ej racka ner på. / De ska av mig ett fång rosor få! / Blåögda måhända men dem vill jag nå / som känner och nyfiket söker förstå / vad som sker i världen på varje nivå. / De med insikt får bara ej bli för få! / Försvann de helt, skulle världen illa må.

Mina dystopiska visioner må vara adekvata eller ej, men faktum är att enligt sociala media och seriösa observatörer existerar faktiskt redan mycket av dessa missförhållanden. Emellertid vet jag av egen erfarenhet att man ska akta sig för att dra alla människor över en kam. Bland alla cyniker och skeptiker finns alltid några med både hjärtat och hjärnan på rätta stället (!), nämligen det mindretal individer som nämns sist i rimsekvensen ovan. – Intresset för kultur i allmänhet i Skövde är ganska lågt, i varje fall när det gäller info och böcker med kultur. Misstrogna miner och konstiga uttalanden typ ”Jag läser aldrig böcker” tyder på detta. Slutsats: nyfikenhet saknas och undanflykter är legio: skygglappar på. Stora musikevents o.d. är naturligtvis en helt annan sak; där finns publik nog.

Varför blir vi nästan alla cyniker och skeptiker mer eller mindre? Jag tror mig redan till dels ha besvarat den frågan; samhällsutvecklingen i stort går ju knappast åt rätt(?) håll, vad man än anser om orsakerna. Cyniker tror knappast på ett hederligt samfund. Någon har sagt: ”En cyniker/skeptiker vet priset på allt, men inte värdet på någonting”. Ordboken an ger synonymer som känslokall. Illusionslös, fräck. Skeptiker anser sig vara realister som avfärdar naivt goda(?) personer med utsagor i stil med: ”Titta bara hur världen ser ut!” Kruxet är förstås att de förra (och faktiskt inga andra heller för den delen) varken vet eller kan se hur världen ter sig i sin helhet.

Orden skepsis/skepticism och cynism, inkl. avledda former, kommer ifrån klassisk grekiska. Grundorden var ung. desamma, t.ex. kyniker tillhörde den kyniska skolan. Ordens Innebörd skiljde sig något från den i nutida motsvarigheter -- ej oväntat, då det grekiska samhället för säg 2.500 år sedan hade delvis andra värderingar. F.ö. är det anmärkningsvärt många ”fina” ord av grekiskt ursprung som återfinns som lån i de västerländska språken.

Jag har en plausibel delförklaring till varför vi allt oftare luras, dvs. lurar såväl andra som oss själva: Lögner – både vita och otäcka svarta - är definitivt inslag i det spel för galleriet som pågår. Det är också fråga om en sorts självbedrägeri, dvs. en uppsättning illusioner som kanske hjälper oss att härda ut. Det sorgliga är att vi är sårbara för allvarligt fiffel och båg som ökar i denna teknologiskt komplicerade värld. Till sist får läget oss att nästan acceptera sakernas dåliga tillstånd: resignation och vanmakt hotar den enskildes redan störda sinnesro.

Det går allt fortare i utförsbacken. / Det vet alla med många år på nacken. / Men hallå! Dra ändå ett gott strå till stacken!

Plastantipati Alla har vi pådyvlats denna last: / Vi segar oss fram i en fördärvlig plast! / Vi kämpar hårt. Finns då ingen fantast, / helst en handlingskraftig ikonoklast* / som på allvar ger sig i kast / med att helt skippa den ? Fast / då säger förstås någon krasst: / ”Dumheter. Använd bara nå't vasst. / Varför inte en sax? Det är enklast.” *himlastormare.

Sture Alfredsons hemsida