Mobbarsnubbar
Lille snälle Mats i skolan troskyldigt lärde / att alla människor visst har ett värde. / Men så en dag blev det fara å färde: / Stöddige Orvar, stark och muskulös / sa: ” Du, puttefnask, är sjukt värdelös!” Mats, som blint trott på vänlighet och vett, / hade aldrig någon annan ovett gett. / Nu blev han förvirrad och rädd / när han som en nolla blev sedd. / Orvar: ”Du tror du är nåt, ynklige pysen. / Du verkar ha kommit direkt från frysen! / Ha! Du är för sjutton stel som en pinne! / Nä du. Här ser du en som är inne.” / Sens moral: Akta er noga ni som är små! / Det är er som de stora alltid ger sig på.
Denna situation tror jag många känner igen idag. Att denna lilla moralitet har sin förebild i verkligheten råder det knappast tvivel om. I förbigående tittade jag i ordboken som säger: ”Moralitet: ett medeltida drama om allmänmänskliga moraliska frågor med allegoriska figurer som uppträdande.” Min ”miniskröna” får i alla fall duga för att med få ord förmedla en tänkvärd kärna av sanning (liksom min rimsekvens i slutet).
En liten språklig notis om uttal: ”Ha!”(i näst sista raden) kan antingen vara ”utropsord för bl.a. hån (med långt a), eller kort skratt (med kort a)”, allt enligt ordboken. Här måste jag tillägga: Hos västgötar hör man ofta ett jakande ”Ha”(med långt a), alltså lika med ja. Det alternativet är fullt tänkbart i Orvars fall ovan.
Orvars dryga uppförande och nedsättande tonfall är som alla vet vanligt förekommande, inte minst på Nätet, där man friskt skymfar varann utan påföljd. Ovanstående rader är faktiskt rätt milda i tonen, och att karaktärisera situationen som ett utslag av mobbning är väl att ta i. (Jämför eng. mobbing, ofta bullying, jämte mob=pöbel och bully=kaxe.) Fenomenet mobbning i skolan uppmärksammades för ganska länge sedan, tyvärr utan att trakasserandet togs riktigt på allvar. Det har dessutom till helt nyligen hänt att den mobbade varit tvungen att byta skola, medan mobbaren fått gå kvar – alldeles ostraffad! Vilken uppmuntran för alla mobbare in spe! – Förresten: uttrycket ”ta sin Mats ur skolan” tränger sig på i min associationsrika skalle.
Nu tror jag dock att man bättre tagit tag i detta allvarliga skolproblem, men tråkigt nog förekommer det ännu dagligdags att elever mobbas och kränks. Det är inte alls konstigt, när samhället ser ut som det gör. Det hierarkiska systemet ger uppifrån och ner goda möjligheter till översitteri och maktmissbruk. Makthavare ägnar sig visserligen inte åt simpel mobbning i vanlig bemärkelse, men beroendeförhållanden är ofrånkomligen inbyggda i varje samhällssystem. Möjligheten till maktutövande skänker en känsla av psykologiskt övertag som gärna utnyttjas för att trycka ner och sätta den underordnade/underlägsne på plats. Denna företeelse av ”här är det jag som bestämmer”-mentalitet sprids genom hela systemet, från toppen ner till botten. Tendensen att vedergälla och ge igen för verkliga eller inbillade oförrätter är alldeles tydlig uppifrån och ner. Samarbete i demokratisk anda lyser då oftast med sin frånvaro.
Väldigt ofta är det fråga om konflikter där t.ex. en chef handlat fel, medan hans underlydande eller anställda inte vågar säga ifrån; de skulle i så fall löpa stor risk att drabbas av trakasserier eller avsked. En maktkamp på högsta nivå i exempelvis Kina utspelas givetvis aldrig inför öppen ridå. I ett tillspetsat läge utövas starka påtryckningar och rentav psykisk tortyr. Den mentalt starkaste vinner. I idrottssammanhang förefaller den fysiska styrkan eller snabbheten fälla utslaget, men den mentala sidan är även där mycket viktig och kan i knivskarp konkurrens vara avgörande för seger eller förlust. Den överlägsne tar kommandot över den svagare parten. Att sätta sig på höga hästar och undervärdera eller svärta ner andra tycks tillta. Arrogans kort uttryckt. Ett ord som numera fallit ur bruk är solidaritet. Vem minns inte Lech Walensas Solidaritetsrörelse? Ett minne blott. Men död är den ju ingalunda i praktiken. Välgörenhet är på frammarsch, där medkänsla hos samvets- ömma träder fram och får utlopp.
Det är gott och väl att göra väl / i stället för att bråka och ha ihjäl / gott folk jämte mången säl. / Att ge gåvor till förtryckta är solidaritet / mot de arma utsatta i minoritet. / Men det har hos somliga väckt förtret / att romer här tillåts tigga. / Detta kan starka känslor trigga. / Ska tiggare verkligen ligga / oss välfödda svenskar till last? / Fattiga får väl själva stå sitt kast. / De är i välfärden en för stor kontrast. / De sitter i sitt armod ohjälpligt fast. / Vi har ej möjlighet att dem rädda. / Lagar blir ibland av dem överträdda. / Dessutom är de ju underligt klädda. / Någon tycks ful som en gammelgädda. / Inte konstigt att de gör oss rädda. / Åsikter finns av många företrädda / att man blott svenska bullar ska grädda. / En trångsynt opinion vill vissa skrädda. / Men andra röster finns som hörs / när debatten med vett och sans förs. / De vill att mycket mer gott görs. / De av de annorlunda ej störs. / Då mitt hjärta riktigt rörs.