Mono

Ensam är i grunden varje individ./ Tydligt är det tecken på denna tid. / Länge är dock sällan en behaglig frid. / Alla ska smida sin egen lycka. / Sitt liv vill man ju med framgång smycka. / Inte vill jag någon segrar förtycka. / I hårda duster vill man det bästa vinna. / Att livet är en kamp vet var man och kvinna. / Men i vinst och förlust må man besinna / att vinden skiftar närhelst den vill. / Den fläktar, ryter, är aldrig still. / Liv är förändring, den finns alltid till. / Men lycka blåser bort i långa perioder. / Se då korta stunder som fina klenoder. / I Livets båt krävs ett känsligt roder.

Mono kommer från grek. monos=en/sam/, men används bara i sammansättningar som: monoton, monopol etc. Jämför lat. solus --> ensam, solo. Talesätten "Ensam är stark", "Bra karl reder sig själv" är naturligtvis inga nya klyschor men har fått förnyad aktualitet i vår tid. (Lustigt stt klyscha lär betyda "spottkluns"" dialektalt, enligt Wessén, Våra ord)

Ett sammansatt ord som stämmer till eftertanke är monokulturer. Det är givetvis fråga om odling av en enda gröda. I takt med att jordbruksföretagen blivit att allt större med krav på ständig ökad lönsamhet, är det för dettta ensidiga slag av högt mekaniserade superlantbruk logiskt att satsa helhjärtat på en enda produkt. Milsvida fält frambringar t.ex. ofantliga mängder av ett och samma sädesslag (vanligast vete. ). Då minst en skörd, ibland två tre inhöstas år efter år, utarmas jorden alltmer som följaktligen ger sämre kvalitet på bl.a. spannål. I slutändan är det förstås konsumenten som tvingas köpa mat med sämre näringsvärde. Självfallet är det kvantiteten som fäller utslaget på bekostnad av kvaliteten. Detta mönster går igen i många branscher. I djurhållning är det "invånarna" i de enormt stora besättningarna som får betala ett högt pris. Lönsamhets- och tillväxttänket har många negativa sidor som relkam och lobbyverksamhet nogsamt förtiger. Ekonomin styr allt.

När vi alla nu sitter i samma båt / ska vi ju tillsammans hjälpas åt. / Ta gärna och sjung en trevlig låt / medan alla greppar varsin åra. / I takt blir inga problem för svåra. / Era årtag stämmer precis med våra. / Gemensamt kan vi ro båten i land. / Fast mark är säker, ej lösan sand. / Samverkan kan släcka en hotande brand.

Samarbete borde förekomma i mycket större grad; nu drar många viljor åt olika håll, vilket splittrar de krafter som så väl behövs för att lösa överhängande problem. Ett visst mått av individualism är godtagbart, men själviskhet och girighet förstärks omåttligt i ett system där stenhård konkurrens och profithunger råder. Nya klyftor uppstår under segregation, överklass ställs mot underklass, förenklat uttryckt. Kort sagt: konflikter har djupnat, för det mesta är ingen hållbar lösning i sikte.

Mono-begreppet illustreras också konkret av hur många människor upplever sin situation i dagens västerländska samhälle; alltfler stressas och mår helt enkelt inte alls bra. En känsla av maktlöshet och allmänt obehag infinner sig. Psykiska problem ökar som bekant; det finns många orsaker, men det hårdnande samhällsklimatet plus alla hotbilder och reella hot kan inte ignoreras eller bortförklaras. Var och varannnan svensk är singel. Det betyder att ensamheten är ett problem för många , i synnerhet för äldre och riktigt gamla. Dessa saknar ofta dator och har inte tillgång till Internet. Kontakter via webben fungerar för en del dator/mobilinnehavare, men det är risk att den digitala kommunikationen konkurrerar ut den direkta muntliga. Skrivandet kan inte ersätta det levande samtalet. Enbart webbekontakter känns i längden opersonliga, konstlade. Dessutom är det där lätt att vara anonym och filffel och kränkningar är vanliga.

Att sittas solokvist är helt visst ganska trist. Man har kontakter mist. Det är en brist och man tröttnar till sist, vare sig man är kapitalist, kommunist, socialist, anarkist eller fundamentalistisk terrorist.

Sture Alfredsons hemsida