Näringslivets roll i den globala utvecklingen
Mia Horn av Rantzien, ambassadör
2 februari 2004 Högskolan i Skövde
Arrangör: Biståndsingenjörsprogrammet HiS
Denna är en av tre föreläsningar om utvecklingsfrågor i serien Hur bekämpar vi fattigdomen i världen? Utveckling, rättvisa och ansvar.
Redan innnan föreläsningen började syntes en bild med rubriken Capitalism at a crossroads 1999 -- ??? Därunder var flera stora amerikanska tidskrifters förstasida, t.ex. Newsweek: The Battle of Seattle och Business Week: Global Capitalism.
Per Hellström (P H) hälsade ambassadör Mia Horn af Rantzien (M H a R) välkommen och upplyste om att hon helt nyligen utnämnts till svensk representant i WTO (the World Trade Organization). P H informerade även om kommande tre föreläsningar med temat: Att arbeta med bistånd.
M H a R inledde med att säga att hon doktorerat med avhandlingen Economy of Poverty. På utrikesdepartementet (UD) arbetade hon som sekreterare i en utredning tillsammans med Anders Wijkman. Rapporten bar titeln Ny svensk politik för global utveckling. The Global Compact bildades 1999 sedan FN:s generalsekreterare Kofi Annan uppmanat näringslivet att ta globalt ansvar. Hon berättade vidare om Globalt Ansvar som hon representerade inom UD – ”Swedish Partnership for Global Responsibility” (enlig folder) med målet ”cooperative responsibility”. Förutom Global Compacts principer bör man följa OECD:s riktlinjer för multinationella företag (se folder + UD:s sajt och nedan).
FN:s Global Compact innehåller nio principer fördelade under tre huvudområden: * Mänskliga rättigheter, *arbetsvillkor (arbetsrättsliga frågor) och * miljö. Det handlar om hur företagens ansvar kan kopplas till dessa övergripande områden. Alla är överens om dessa frågor som också är temat i en kalender för2004 (ICA + affischer).
Insikter: *Internationell politik har globala effekter; *Lokala händelser har globala effekter; * Alla politikens områden påverkar fattigdomsutvecklingen; * Alla aktörer påverkar fattigdomsutvecklingen; * Alla samhällsaktörer påverkar denna; * Med globaliseringens möjligheter följer ansvar ( se www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/
I sin kommentar till de skrivna punkterna ovan sade M H a R bl.a. att man skulle dra lärdom av arbetsmarknadsläget, som är ett flöde som förändras och påverkar företagets investeringar. Då inverkar detta naturligtvis också på människors livsvillkor. Det handlar om en individinriktad påverkan, vars orsaker och effekter ska undersökas. Företagen måste alltså ta sitt ansvar under den globalisering som pågår och som innefattar såväl positiva som negativa effekter. Vilka är dessa drivkrafter? Ansvarsfrågan handlar om att fastställa företagens sociala ansvar. Gensvar visar både länderregeringar, olika internationella organisationer, NGO:s (Non-Government Organisations) och företag. Förhoppningsvis kommer en bra samverkan till stånd. Sverige är alltså med i beslutet om denna agenda.
Företagens sociala ansvar – drivkrafter * Globalisering – ökade möjligheter, ökat ansvar: * Facklig oro – ”race to the bottom”; *Lokala legala vacuum; * Mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö – determinanter för hållbar utveckling; * Obalans, internationell / global lagstiftning, sanktioner, ekonomi, det sociala området, miljöområdet; *Alla aktörer behövs, vinner på fattigdomsbekämpning.
Kommentar (något förkortad): Olika meningar råder inom forskningen kring ovanstående faktorer. Många fackföreningar har uttalat sig skarpt om globaliseringens följder. Man önskar korrektiv från determinanten för ekonomisk och social utveckling. Givetvis efterlyses en bättre ekonomisk utveckling. I den internationella lagstiftningen som representeras i WTO:s regelverk finns ett sanktionssystem inkopplat, vilket möjliggör handelsrestriktioner som innebär effektiva åtgärder. Om obalans existerar på ett område finns möjlighet till sanktioner. Numera finns det hos många företag en djupare insikt om detta.
M H a R hänvisade därefter till bilden som visades i början. De nämnda tidskrifterna läses av väldigt många och speciellt nämndes mainstream-aktörerna. Det är nu större tryck på företagen; ytterligare ett par förstasidesrubriker förtjänar citeras: Business Week: Fighting Poverty och Time: Global Warning. …Social values… Growing importance of intangibles (ung: immateriella värden). Varumärken har fått allt större betydelse för företagen. M H a R visade I text vilka som givit gensvar och reaktioner på Globalt Ansvar:
Internationella organisationer: WTO – handel, arbetsvillkor, miljö. ILO (International Labour Organisation) – deklaration 1998, kommission. OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) – uppdatering av riktlinjer. EU – Forum om CSR, GSP. FN – Global Compact, Johannesburg.
Privata initiativ: Företag, branschorganisationer. NGO:s, exempelvis Amnesty International. Fackliga organisationer. Finansiella sektorn, konsulter / revisionsbyråer. Nya partnerskap, t.ex. Global Reporting Initiative.
Regeringar och ”cities”: Lagstiftning / rapporteringskrav. Främjande av partnerskap, inventering.
M H a R kommenterade bl.a. följande: ILO är för handelsrestriktioner. Det var i Davos 1999 som Kofi Annan initierade debatten om företagens ansvar. Hans tal innehöll något nytt som tog tag i många människor. Det kom faktiskt gensvar även från åtskilliga företags sida; de frågade: Vad ska vi göra? Hur ska vi gå tillväga? S.k. ”watchdogs” måste engageras för att hitta övertramp. Amnesty-grupper övervakar som bekant sedan länge läget i många länder. Det förekommer en mängd aktörer, t.ex. sådana som utför finansiella riskanalyser. Andra bevakar hur företag hanterar diverse problem. Det finns ännu ej något vidgat syfte, men det kommer att bli större påverkan i framtiden. Störst i Europa när det gäller ekonomisk styrka är Norska oljefonden som är god för ca.800 miljarder NKR. Denna fond ska i vår (2004) ta beslut om var nya investeringar ska göras. Naturligtvis kommer andra länder att påverkas.
((Jag missade en hel del muntliga kommentarer medan jag skrev av de flesta skriftliga punkterna. Tack vare nämnda folder har jag tillgång till ett autentiskt citat ur FN-chefens tal i Davos januari 1999. Det förtjänar att återges i detta sammanhang. Min anm.)) ”Let us choose to unite the power of markets with the authority of universal ideals. Let us choose to reconcile the creative forces of private entrepreneurship with the needs of the disadvantaged and the requirements of future generations.”
Kommer kapitalet att räcka till, och blir det kanske dyrare? Olika branscher och särskilt många tjänster och rådgivande företag hör till de mest lönsamma i Sverige idag. En enorm tillväxt har noterats för vissa stora företag; där har personalen hjälp av speciella experter. Dessa har bl.a. till uppgift att översätta kunskap om sociala frågor och mänskliga rättigheter till konkret arbete i resp. företag som tidigare saknat utvecklingsbakgrund. Vad beträffar nya partnerskap och deras innehåll är det en process som kräver samarbete. Exempelvis konsulterar IKEA och HM olika intressenter och låter dem gå in och titta på delar av verksamheten. Dessa storföretag har känt krav från allmänheten och finansiärer att uppfylla önskemålet om ”global reporting”.
UD förfogar över olika instrument för att främja ansvarstagandet; man jämför hur detta går till i andra länder. Man tittar t.ex. på fransk lagstiftning och den i England. Även i Sverige kan en drivkraft för större företagsansvar noteras. Det finns förslag om att storföretagen skall bli skyldiga att rapportera. Svenska UD ger riktlinjer, men vilka är då verktygen? Det är huvudsakligen tal om två områden: upphandlingsfrågor och statlig ägarpolitik.
Här visade M H a R det citat som jag återgivit ovan. Generalsekreternarens ord i Davos 1999 om att med förenade kreativa krafter söka lösa globala problem gjorde ett starkt intryck på många. I mars 2002 skrevs ett öppet brev till svenska företag. Det var undertecknat av utrikesminister Anna Lindh, handelsminister Leif Pagrotsky och Jan o Karlsson, bistånds- och migrationsminister. Citat: ”Debatten om företagens ansvar blir alltmer intensiv. Det är glädjande att svenskt näringsliv har tagit en aktiv roll i arbetet för en god miljö och goda arbetsvillkor. Initiativet Globalt Ansvar är en gemensam ansträngning för att få svenska företag att bli ambassadörer för mänskliga rättigheter, drägliga ekonomiska och sociala villkor samt en god miljö.”
” I. Global Compacts nio principer
Mänskliga rättigheter: 1) Företagen ombeds att stödja och respektera skydd för internationella rättigheter inom den sfär som de kan påverka och 2) försäkra sig om att deras företag inte är delaktiga i brott mot mänskliga rättigheter. Arbetsvillkor: 3) Företagen ombeds att upprätthålla föreningsfrihet och ett faktiskt (effective) erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar. 4) Avskaffande av alla former av tvångsarbete. 5) Faktiskt avskaffande av barnarbete. 6) Avskaffande av diskriminering vid anställning och yrkesutövning. Miljö: 7) Företag ombeds att stödja försiktighetsprincipen vad gäller miljörisker. 8) Ta initiativ för att främja miljömässigt ansvarstagande. 9) Uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig teknik.” (ur nämnd folder)
II. OECD:s riktlinjer för multinationella företag
Dessa riktlinjer (guidelines) är det andra dokumentet riktat till företag och som utgör ”gemensamma rekommendationer från 36 regeringar. Riktlinjerna förhandlades fram 1976 och har omförhandlats fyra gånger, senast år 2000. Genom den sista revideringen breddades riktlinjerna till att gälla företagens verksamhet i alla länder och att även omfatta företagens arbete med miljö och korruption.” (ur samma folder)
((Nedan återges endast rubrikerna; under dessa preciseras kortfattat innehållet. Min anm.)) * Övergripande policy; *Information; * Anställda; *Miljö; * Korruption; *Konsumentintressen; * Vetenskap och teknik; * konkurrens; * Beskattning. Kort kommentar av M H a R: Bl.a. framhöll hon att det varit en seg process att förhandla fram dessa riktlinjer, inkl. många kompromisser. Konventionen om barnarbete är f.ö. likaså resultatet av en kompromiss, då man sökt vaska fram universella normer. En viktig utgångspunkt är nämligen att nå allmän acceptans.
Cooperative Social Responsibility (CSR)
*Internationell fokusering; * Snabbt växande intresse;* Ja, men hur? * Några internationellt ledande företag; * snabbt växande bransch; * Drivkrafter: konsumenter, media, NGO:s, finansmanagement (?), anställda, regeringen, fackliga organisationer, enskilda företag, svenskt näringsliv, offentliga aktörer. ((Jag missade nog någon punkt i texten. Min anm.)).
M H a R anmärkte att det varit förvirring i debatten vad gäller vissa definitioner av begrepp och förkortningar. I Sverige har man starkt fokus på internationella förhållanden. Som exempel på internationellt ledande storföretag nämndes åter IKEA och HM. Ett konkret exempel på vilka svårigheter som ett exportföretag kan råka ut för gavs också. Det gällde en order på presentartiklar till Kina, där en fabrik skulle tillverka dem. En inspektör dök oanmäld upp och hittade fel i tillverkningen. Det skulle ta tid att åtgärda dem, men det måste ske inom sex veckor. Inspektören återkom då och kunde konstatera att ett fel fanns kvar. Det sades vara brandrisk – och tillverkningen stoppades. Företaget var i karantän för en tid. Hårda bud.
Viktigast bland de uppräknade punkterna var ”Ja, men hur?” Här hänvisades till OECD:s riktlinjer. Vidare räknades många av näringslivets beställare upp, mest förkortningar. ((Jag utelämnar dessa då jag och andra med mig inte kände till dem. Min anm.)) – The Business Case: ”Social Responsibility is not only about ethics but also a premise for financial success”. (Uttalande I London citerat I Dagens industri)
Swedish partnership for Global Responsibility
M H a R förklarade att detta var vad hon arbetar med nu. Apropå bakgrunden till detta projekt: Det initierades i och med det öppna brevet i mars 2002 (se ovan), vilket var ett samarbete mellan olika departement. Mål: * Reducera fattigdomen; * Främja exporten; * Främja internationella regler och normer. ((Dessa punkter visades på engelska, men jag har återgivit dem på svenska då M H a R kommenterade dem på svenska. Min anm.))
Fokus: * OECD Guidelines/Global Compact; * International focus / ”pro-poor”; * Learning by doing / cooperation between new actors. Kommentar: Generalsekreterarens tal på World Economic Forum I Davos 1999 ledde till bildandet av The Global Compact. Därigenom skapades embryot till en internationell lagstiftning.
I samband med detta nämnde M H a R att hennes medarbetare deltar i den delegation med kungen i spetsen som just nu besöker Vietnam. Flera svenska företag är representerade, ty ökad internationell handel är viktigt. Multilateralt arbete är betydelsefullt, liksom bättre kunskaper om andra länder, det krävs överlag mer information. Betr. ”Pro-poor”: Att bistå fattiga stater ingår i konsulternas arbetsuppgifter, t.ex. genom management. På tal om barnarbete: IKEA hör till de multinationella företag som via pressen har anklagats för att tillåta detta, bl.a. i Bangladesh. Man kräver i Sverige att barnen måste bort ur fabrikerna, där de som mycket billig – eller gratis! – arbetskraft utnyttjas hänsynslöst. Men vad blir konsekvensen för de fattiga barn som måste lämna arbetet på fabriken? De tvingas ut på gatan, oftast till prostitution.
Exemplet visar att kunskap behövs om lokala förhållanden i utvecklingsländerna. Vi måste få insikt om att barn till fattiga föräldrar måste arbeta för familjeförsörjningen. Frågan är alltså: Hur ska man kunna leva upp till de konventioner som finns? Barnkonventionen är blott en av många. IKEA driver idag ett projekt för utbildning av barn som arbetat i fabrik. UNICEF (United Nations Children's Fund) är också engagerad för att ge kompletterande kunskaper. Det är en stark kombination då företagskunskaper kopplas till kännedom om lokala förhållanden.
Activities of the Swedish Partnership for Global Responsibility
External: * Open seminars; * Workshops; *Seminars of ministers / CEO-level.
Internal * Cross-cutting functions; *Inventory of tools; * Information / education.
International *Policy discussion; * Seminars / workshops; * To host international conferences.
Ung. 140 personer är engagerade I arrangemangen. En stor internationell konferens kommer snart att anordnas.
Classification of Business Engagement
Stage 1 : Charity: philanthropic; Stage 2: Defensive CSR: reputation protection; Stage 3: Offensive CSR: First aim: recognition as a world-class company; Stage 4: Development agent: help where governments fail; Stage 5: Global problem-solver: join others in urgent global problem-solving.
Kommentar: Apropå HIV/AIDS I Sydafrika: Det finns progressiva aktörer, t.ex. företag som gör insatser. En politisk fråga: Hur bör rollfördelningen vara mellan staten och det privata näringslivet?
En annan central fråga: Hur anpassa produkter och tjänster till förhållandena i fattiga länder? M H a R refererade till Stockholms ”Water Prize Festival”. I samband med denna hålls ett internationellt vattenseminarium I augusti varje år. Senast var det ett kanadensiskt företag som erhöll ett pris för en uppfinning för att spara vatten i stor skala. En hel Jumbojet kunde duschas med ett minimum av vatten. (U-länder har som bekant stor vattenbrist.) M H a R nämnde företagsägande i Vietnam – hon hade själv vistats där i fyra år. Där är det på många håll ont om rent vatten. Hur utveckla teknik för lokal vattenrening? Att investera i Vietnam måste ske enligt en marknadsmässig plan som kan säkra vinst och ge en acceptabel lösning till överkomligt pris.
Issues
Roles & responsibilities; à international / national; à poverty reduction / protection; àbinding / voluntary; à harmonization & new methods; à use of market forces; à transparency; à core companies / partnerships.
M H a R kommenterade att Berlusconi focuserar på näringslivets privata roll i utvecklingen.
Man ställer grundläggande krav i konventioner och riktlinjer; dessa behandlar ej minimilöner och dylikt. Man bör dock inte förlänga kravlistan för mycket, ty då uppstår risk för protektionism. Arbetsgrupper har bildats för att utarbeta bindande regler riktade mot företagen. En folkrättslig konvention mot andra än stater / regeringar väntas i år (2004). Det handlar om ett folkrättsligt experiment, och det finns en risk att företagen slår ifrån sig: ”Det är inte vårt problem,”menar man. Det kan kanske dröja uppåt tio år innan bindande regler blir klara. En atmosfär av ”hela havet stormar” befaras innan en harmonisering uppnås.
Vidare är det behov av transparens (genomskinlighet): s.k. screening (eg. sållning, kontroll) är önskvärd, inte minst när det gäller bankväsendet. Hur tillförlitlig är informationen? Angående core companies (kärnbolag): Ett företags egna resurser bör anlitas för fattigdomsbekämpning. Här nämndes Coca-Cola som ger info om bl.a. kondomer. Ulandskunskap behövs.
Fråga: Hindrar inte detta deras syften? Svar: Ett talesätt lyder: ”A bus is a bus is a bus” – det gäller fortfarande. Huvuduppgiften är förstås att genomföra en arbetsplan och att få vinst. Det finns regelverk och övervakningssystem. Det är ett krav att inte förvärra situationen. Det ska vara en positiv agenda: man ska affärsmässigt se möjligheter. Och det lönar sig att bry sig. Man ska satsa på produktion för de fattigas behov, det gäller att ta ansvar.
Fråga: Lönar det sig att utveckla intern företagskompetens? Kan den användas internationellt i u-länder? Svar: Leif Pagrotsky arbetar för en frihandelsvänlig politik och i syfte att en ”minietik” uppfylls, samt för att det skapas förtroende för globaliseringsprocessen. Om så ej sker kommer det att fortsätta att bli protester à la Seattle med flera stora bråk. En ny trend håller på att växa fram inom företagen beträffande deras uppgifter. P H (Per Hellström) sa att det var mycket att ta in, mycket som var nytt… Han rekommenderade en bensträckare nu under pausen. ((Den andra frågans formulering var nog lite annorlunda, svaret stämmer ej . Min anm.))
”A New Standard of Corporate Competence: Today's leading companies are expected to behave as “moral actors”: * exercising self-discipline in accordance with generally accepted ethic standards; * Bring moral judgement to bear on their activities; * Assuming responsibility for their deeds and misdeeds; * Contributing to the communities of which they are a part; * Managing their own values and standards.” (Källa: Amerikanska forskare vid Harvard University) Enligt en opinionsundersökning, PWC Global CEO Survey 2002: ”68 percent of CEO's felt sustainable development / corporate responsibility.” ((Förkortningen CEO har jag inte kunnat ta reda på vad den står för; så även med flera andra. Min anm.))
Fråga: Är publiceringen av sådana enkätsvar förstärkande? Svar: Det handlar ofta om att företag måste hantera en kris på rätt sätt. Kända varumärken måste tänka på sitt rykte; jämför IKEA och barnarbete (ovan). Enskilda organisationer etc. är utsatta för hårdare tryck nu; det krävs laglig verifikation m.m. idag. Allt pekar mot ökad övervakning i bättre kontrollsystem. Det kända märket Nike anklagades för fel som hotade att dra in företaget i en stor rättsprocess. Men anklagelsen stämde ej. Det kunde bli en uppgörelse. Det är starka krafter som på alla sätt söker komma åt svåra konkurrenter. IKEA har därför två konsulenter som ständigt följer det som sker och ser efter om allt stämmer.
Fråga: Det talas om ” crisis of insecurity” – varför allt detta tal om kriser? Vem skapade kriserna? Är det inte i-länderna som skapat krislägen? Eller vem är det som ställt till med kris? Svar: Jag kan inte ge något kort svar. Här är den första bilden igen (med Newsweek och Business Week m.fl.). Det är ojämlikhet och stora olikheter inom och mellan länder. Det är inte alls någon rättvis handel nu. Det måste skapas nya regler. Det råder ojämlikhet (inequality) på grund av i-länders beteende, men u-länderna måste också ta ansvar. Här är brist på tillit för skandalernas skull. Det behövs en riktig debatt: Varför gör man så? Och brott på toppnivå! Titeln på ett föredrag handlade om detta: The Future of Fraud (bedrägeri)”. Det är nödvändigt att avkräva resultat av folk och att de tar eget ansvar. Otrygghet (insecurity) är en viktig orsak till terrorism, ty den är en grogrund för frustration och extremistdåd.
Denne frågare talade även om cellerna där livsviktiga ämnen bildas och fördelas i kroppen. Men gifter utifrån kan spridas i alla cellerna och fördärva hela kroppen. På motsvarande sätt hade kolonialherrarna invaderat Indien och skadat landet, både materiellt och mentalt. ((Liknelsen återges här mycket kortfattat med mina ord; metaforen var bättre i muntlig form. Min anm.))
Fråga (samma person): i södra Indien har Coca-Cola stämts inför domstol för att de gjort 17 borrhål utan att ta hänsyn till jordbrukets behov av vatten. Och EU vill ha handelsrestriktioner gentemot u-länderna. EU borde företa åtgärder mot USA i stället. Varför inte sanktioner mot dem? Svar: Det finns stor kraft i Global Compacts principer. Man måste dock se till den konkreta situationen när man agerar. Jag tror Coca-Cola får problem med att hantera samhällsansvaret och miljön i sin rapportering. Vad beträffar handelssanktioner, så vet vi att EU har agerat som Amerika. Det är svårt att tro att sanktioner är möjliga mot USA eller att det skulle gå att dra USA inför WTO:s domstol. Vid konflikt kan det på sin höjd bli ett biläggande av tvist (dispute settlement). Det finns en påtaglig partiskhet (bias). Även små länder har förstås all rätt att försöka tillvarata sina intressen, men de stora står mot de små. Det är ett stort problem. Sverige vill ha globalt fungerande transparenta regler. Vårt land är ju litet och handelsberoende. USA ha ingen bonus.
Samme frågeställare: I en tidningsartikel talades det om ett vattenprojekt (watershed project) i ”u-landet” Indien. Det är fel beteckning, för Indien börjar bli ledande på många områden. Inlägg av P H: Du övertolkar det där. Jag måste också förklara att det är två av våra studenter på Biståndsingenjörsprogrammet som deltar i detta projekt.
”Environment: Business should support a precautionary approach to environmental challenges,” M H a R hänvisade åter till UD:s hemsida där det finns många länkar och aktörer. Hon underströk att åtskilliga företag är med i projektet Globalt Ansvar. En översikt i bokform kommer snart ut. UD är livaktigt och är delaktigt i flera aktiviteter.
Fråga: Vem är det som kontrollerar? Finns det något ömsesidigt förtroende? Kan man lita på IKEA och deras underleverantörer? Svar: Bevisbördan ligger hos företagen. Problemet är att få tag i externa oberoende revisorer. Det gäller att ta fram ett internationellt kontrollsystem. Replik: Annars blir det bara ett spel för gallerierna. Svar: Företag som Sandvik och Atlas Copco har anklagats för felaktigheter. Det ska ges utrymme för diskussion om gränssättning. OECD utgör en kontaktpunkt där man för en diskussion om var gränserna bör gå. Den innefattar även definitionsfrågor som inte är lätta. Ett exempel: Norge hade tidigare linjen att bojkotta utländska företag som misskött sig. Det gällde ett fall där ett thailändskt företag hade begått ett kodbrott av något slag. Men idag gäller att bojkott t.o.m. kan tillgripas om norska företag lämnar thailändska företag i sticket. Man hade full vetskap om vad som hände. F.ö. har inget företag 100 % kontroll på vad som faktiskt sker.
Fråga: Det finns föreskrifter, men existerar det någon statlig eller internationell organisation som utövar kontroll? Svar: Nej, det finns det inte än, man håller på att diskutera saken. Man har föreslagit 30 kontrollanter, men det räcker inte alls. Inom FN har man ett ”compliance system (samtycke), Via detta system är det möjligt för enskilda individer att anmäla övertramp, t.ex. vad gäller skattesystemet. Naturligtvis är det omöjligt att kontrollera allt. Hur blir det då med regelverkens efterlevnad? Man har dock polisväsen etc. och risken för upptäckt bör göra vederbörande försiktigare. Men visst blir det massor av problematik kring försöket att ta fram ett fungerande kontrollsystem.
Fråga: Det måste bli tydligare hur viktigt det är att förstå andra kulturer. Nu saknas en kulturgrammatik för förbindelser med länder som har en för oss främmande kultur, eller hur? Svar: UD:s nya politik går ut på just detta: att anlägga en mer rättvis syn på dessa länder i ett sydperspektiv (kanske i en kommande bok?) Grundtanken är att alla skall kunna enas om universella normer. Tanken är också att lämna det totala ansvaret till andra länder att själva välja samarbetspartner. Då krävs även kunskap hos utvecklingslandet självt när det väljer vem det vill samarbeta med.
Den person som ställde de flesta frågorna riktade på Indiens vägnar ett tack till det svenska folket och till regeringen som genom åren givit stöd och bistånd till hans hemland och många andra länder. Vidare tackade han P H som engagerat en rad intressanta föreläsare,
P H betonade hur viktigt det är med engagemang för fattiga länder. Han nämnde föregående föreläsare, Stefan de Vylder, och påminde om vad denne sade i sitt föredrag: ”Målet att fattigdomen i världen skall halveras till 2015 är tyvärr en utopi.” P H var av samma uppfattning och tillade att bistånd till u-länder i sig är marginellt. Det gäller att lyfta fram positiva exempel på lyckade tekniska och ekonomiska lösningar som därmed kan bidra till att minska lidandet i världen. Slutligen tackade han Mia Horn af Rantzien, och betonade att WTO och internationell handel är oerhört viktiga komponenter i ett globalt perspektiv.
Kommentar februari 2004
Denna tredje föreläsning tyckte jag också var givande. Referatet som sådant består till ganska stor del av återgivna rubriker, översikter och punkter som visades som text. Det mesta av allt detta hann jag anteckna, men naturligtvis gick det inte att registrera föreläsarens hela muntliga framställning. Jag har dock i kommentarerna lyckats få med en hel del av vad som sades, och jag tycker nog att dessa partier hänger väl ihop. Självfallet har jag som vanligt fyllt i med egna ord under redigeringen av sammanfattningen. Jag tror inte att jag missuppfattat eller förvrängt särskilt mycket under den processen. Ett och annat som jag varit osäker om har jag försökt kontrollera på annat håll. Jag har tyvärr inte lyckats ta reda på vad en del förkortningar står för (en person i publiken frågade om några sådana som M H a R nämnde).
Det är givetvis innehållet i föreläsningen som jag vill utgå ifrån i min kommentar. Jag instämmer i vad Per Hellström sa med hänvisning till närmast föregående föreläsare Stefan de Vylder. Hans bok Utvecklingens drivkrafter (=föredragets titel, se min resumé) har jag läst och funnit mycket läsvärd. Bland mycket annat är bokens del 2 tankeväckande: Om fattigdom och orättvisor i världen. Där finns mycket att hämta om orsak och verkan. Har världen blivit mer eller mindre rättvis på senare år? Det är en av många frågor som de Vylder ställer.
Det är inte meningen att jag här ska gå in mer på denna bok, hur bra den än är. Jag tycker det dock är värt att nämna att han redan 2002 (bokens tryckår) insåg att det var en omsvängning på gång vad gäller regler för multinationella företags verksamhet i u-länder. Perioden för påtvingad hård strukturanpassning i fattiga länder höll på att ta slut. Pendeln svängde och man krävde mer allmänt bättre efterlevnad av strikta regler. Och bolagen borde kontrolleras bättre.
Mia Horn af Rantziens intressanta föreläsning visade hur kraven på företagens etik och socialt ansvarstagande växer. Kraven är förstås inte nya, men föga har gjorts för att ta itu med de problem som så glasklart har kommit i dagen under den senaste tidens finansskandaler i Sverige och andra länder. Sådana tycks förekomma överallt i ökad omfattning. Fallet Enron i USA saknar varken föregångare eller efterföljare, även om inte alla bedrägerier är lika omfattande. Förmodligen är tiden nu mogen för åtgärder som begränsar nyliberalismens värsta övertramp. Det verkar alltid vara så, att en utveckling måste kulminera, drivas till sin spets, för att sent omsider tvinga fram en förändring, som då blir mer drastisk än om man hade stämt i bäcken i tid…
Jag är inte särskilt insatt i ekonomi och har ofta förvånats över experters olika uppfattningar om läget och om vad som bör göras. (Överhuvud är sakkunniga sällan fullt eniga i en stor och viktig fråga.) Jag börjar emellertid begripa att tillvaron är så komplicerad – den har blivit det i allt högre grad – att det mesta ej är enkelt och entydigt. Det finns olika tolkningar beroende på skilda maktförhållanden, lojaliteter och attityder. Inte sällan saknas tillräckligt beslutsunderlag – bl.a. via forskning – för att kunna nå fram till en klar och bestämd uppfattning. Det kan exempelvis gälla strålningsrisker av olika slag. Då det är kunskapsbrist borde försiktighetsprincipen gälla.
Häromdagen hörde jag att Leif Pagrotsky var besviken över att näringslivet inte visat tillräckligt ansvar och vidtagit lämpliga åtgärder mot korruption med mera. Kampen mot den ekonomiska brottsligheten som fått härja ganska fritt hittills tycks nu intensifieras, åtminstone på det rättsliga planet (exempel Skandia). Jag tror att vi bara ser toppen av ett isberg; mycket återstår att avslöja. Insynen har varit och är minimal.
Den skepsis som någon uttryckte beträffande möjligheten att effektivt kontrollera i vad mån företagen (i första hand storföretagen) följer OECD:s riktlinjer och Global Compacts principer – denna skepsis delar jag säkert med många (föreläsaren höll i stort sett med). Det måste bli oerhört svårt att genomföra en effektiv kontroll och inte minst kostsamt. Märk också att det bara är fråga om rekommendationer och att företagen hovsamt ombeds etc.(se referatet ovan). Vad händer om företagen struntar i allt detta? Ingenting, förmodar jag. Men förhoppningsvis blir ändå trycket så starkt att några bättrar sig, ty ett företags renommé är ju mycket värt. Ett nytt miljötänkande förekommer också, men jag vet inte hur pass mycket företagen i allmänhet omsätter dessa idéer i praktiken. Miljöbrott kan löna sig om man betänker den låga risken för åtal och de milda straffen. Slutligen: Man måste vara positiv till att många människor inser att det nu är dags att rensa upp i träsket där vissa chefer skor sig ohejdat.