Nätet

Spindeln spanar girigt efter byten i nätet, / som hen mycket skickligt spunnit. / Hens senaste offer är ännu ej uppätet: / En fluga har sitt öde i maskorna funnit. / Gripen blev den strax av belätet / som då ett mål mat hade vunnit. / Att berätta detta är väl ej förmätet: / Jag såg hur snabbt flugan försvunnit. / Och inte ett ljud lät det. / Att fly hade flugan ej hunnit. / Bytet blev av spindeln alls ej förgätet.

I nätet kämpade den glänsande laxen, / förgäves sökte den komma loss. / Ohjälpligt fångad som en räv i saxen, / ja smärtan och våndan kan vi tänka oss. / På däck den kippande slängdes, / den kunde ju ej andas luft. / Chansen till räddning helt stängdes / när kniven den dödade, verkligt tufft. / Än sen? Så är ju djungelns lag. / Den är knivskarp, absolut ej vag. / I världen gäller överallt i dag: / Går under gör den som är svag. / För att överleva krävs hårda tag.

Djungellagen alltså: Från djurriket är det lätt att dra slutsatsen att livet bara är en strid på liv och död, vare sig människan är inblandad eller ej. Darwins utvecklingslära syns vara i grunden oomtvistlig. Med människans inträde på arenan i den allvarsamma leken blev det sjufalt värre, för visst är ”skapelsens krona” (det är väl mannen som åsyftas) en ”dödens mästare”! Han (kanske ”hen” för att vara könsneutral) har hittat på tusen sätt att döda direkt – för att inte tala om alla utstuderade sätt att plåga livet ur både folk och fä.

Spindlar och deras nät är inte önskvärda i våra utrymmen; en del personer har t.o.m. spindelfobi. Spindelnät kan dock vara mycket konstfullt spunna; jag tror mönstret går igen hos många arter. Dessutom är trådarna fantastiskt stara – tänk vad naturen kan framkalla! Enkla fisknät kanske från början inspirerades av spindlars verk, likaså nätets funktion: att fånga, stänga in eller ute.

Min första association när jag hör ordet Nätet är Internet som ju är en fantastisk teknisk konstruktion. Här erbjuds mångfald i superformat, ty det finns ju en oändlig mängd information och fakta att hämta. Risken är att den nyfikne drunknar i allt material, som måste sovras, kritiskt granskas och bearbetas för bli till verklig kunskap. Massor av länkar gör det möjligt att koppla ihop sajter med likartat innehåll och därigenom erhålla en rikhaltig bild av ett visst område eller fenomen. Men det är inte sällan lätt att gå vilse och inte hitta rätt. Informationsöverflödet har faktiskt blivit ett samhälls-problem – medaljen har alltid en baksida.

För egen del har jag alltmer kommit att se mönster i tillvaron, något som just Internet har bidragit till. Klyschan Kunskapssamhället är relevant i sammanhanget (just det!). Naturligtvis finns det nackdelar och förrädiska fallgropar i systemet, särkskilt som det alltid finns individer och grupper som använder det för brottsligta syften. Frågan om övergripande övervakning, censur och kontroll har som bekant blivit mycket aktuell, men den aspekten har jag tidigare berört och lämnar här åsido.

Det märks nog att jag är förtjust i metaforer, som jag tycker behövs för att åskådliggöra resonemang som annars tenderar att bli för abstrakta. Liknelser med djur har jag ofta funnit lämpliga – och samtidigt kommit på att det mycket ofta innebär att människan föreställer sig att djur representerar negativa egenskaper när de jämförs med människor (fint ord: antropomorfism). För att ta ett här närliggande exempel: Uttrycket ”som spindeln i nätet” passar bra för att kort beskriva en person som har högsta makten i en organisation eller ett företag.

Jag vill även gärna rikta uppmärksamheten på de svaga, förlorarna (losers på swenglish), offren, vilka ofta föraktas och förnedras i dagens hårda samhälle, inte minst på Nätet där kränkarna och mobbarna ostraffat brukar komma undan. De bör fördömas och skämmas, medan man givetvis inte kan döma rovdjurens framfart på det sättet. Icke desto mindre reagerar jag när naturfilmen från Afrika visar hur lejonet slår den försvarslösa antilopen – jag måste ju tycka synd om denna. Jag inser förstås samtidigt att lejonet följer sin instinkt och måste äta vad som passar dess kropp. Jag kan till och med känna en kittlande, närapå skräckblandad spänning, blandad med avsky, inför själva dödandet. Min dömande tanke går i alla fall till storviltjägaren som för sitt höga nöjes och/eller profitens skull dödar – och ännu värre skadeskjuter - nästan utrotningshotat storvilt. Här är en moralisk synpunkt på sin plats när det gäller människors handlande. Men liksom vi gör skillnad på folk och folk, så ser vi väldig olika på djur och djur. Är offret en liten fluga som går under i spindelnätet, inger mig detta inga starka känslor – på sin höjd en smula fascination.

Slutligen vill jag bara nämna en något ambivalent känsla vad gäller nätverk och kontakter på Nätet. Företag och organisationer har resurser att nå många människor via reklam och annonser, vilket i sig är ok när det gäller affärskontakter, alltså i kommersiellt syfte. Privata kontakter kan mycket väl vara bra (jämför dock ovan, t.ex. i avsikt att utnyttja och förtrycka.), men anonymitet och bluff är en risk. Då är ”live”- träffar mellan fyra ögon mycket bättre och naturligare.

Det är absolut givet / att det tekniska i livet / kan bli för överdrivet. / Det mänskliga är så viktigt / för att leva rätt och riktigt. / Att se saker långsiktigt / är också för det mesta / till folkets och samhällets bästa. / Surfanden på Nätet bör ej bli för långa. / De kanske blir alltför många, / om det helt låter dig fånga. / Intressen får vara djupa, men ej trånga. / Om andras påhopp är vrånga, / undvik att som tjuren stånga!

Sture Alfredsons hemsida