Nödläge

SOS! Slagkraftiga orkaner skadar / söderhavsöar oerhört svårt. / Som ostyrbara supertankers / sprider ofantliga svallvågor / skräck omkring solstränder.

Under ett dylikt dramatiskt skeende / visar ingen ett soligt leende. / Nödlägen skapar ett desperat beteende. / Rädda vad som räddas kan. / I sjönöd upp på däck kallas alle man. / Två man i en jättevåg över bord försvann. / En tank sprang läck så oljan rann. / SOS! Skulle i tid ges assistans? / I den grova sjöns vilda häxdans / fanns det blott en ringa chans / att för människoliv bryta en lans.

En kamp för livet är det således, vare sig den tilldrar sig i detta nu på ett stormande hav, de flesta ovetande, eller om det gäller kända krig där många liv går till spillo. När naturen rasar som värst, såsom ovan antytts, har människan inget att sätta emot. Då krigets galenskap härjar är det ju människan själv som först som sist vållar lidande, elände och våldsam död.

Två onda företeelser urskiljs ovan, men med den skillnaden att naturkatastrofer som orkaner, vulkanutbrott etc. ses som naturfenomen helt bortom mänsklig kontroll, medan människor är upphov till krig – och därför logiskt sett skulle kunna avskaffas. I de allra flesta fall kan mänskliga fel och brister mildras eller hävas – om viljan finns. Det sorgliga är att det sunda förnuftet här inte längre fungerar, så att nya krigstillstånd ständigt uppammas. Visserligen basuneras det ut att ett och annat vapenstillestånd inträtt, men att ett sådant bryts är mer regel än undantag; den dystra allmänna bilden består.

Krigsmentalitetens livskraft är oerhörd, men vördnad för naturen finns väl ändå? Ja, lyssna och titta på alla naturprogram i radio och tv, de bör verkligen inge respekt för natur, miljö och klimat. Och njut på plats i naturen. Emellertid är motsättningar och splittrande tendenser så starka att själva livsbetingelserna för ett gott liv och en möjlig framtidstro håller på att raseras. Huvudorsaken är det ekonomiska systemets obotliga girighet. SOS! Slår man inte larm då? Jovisst. Information flödar, experter är rörande ense: ”Det är allvar nu!”

Exempelvis hör jag på radio hur den ena sakkunniga efter den andra i intervjuer svarar ungefär likadant. Frågan: ”Hur allvarligt ser du på det här?” besvaras oftast med: ”Nämen, läget är allvarligt.” Så det så. De som hörde kungens jultal kunde absolut inse situationens allvar. Men den springande punkten är: Vilken verkan har ett aldrig så välformulerat tal med en rad ovedersägliga fakta? -- Oavsett tänkvärda tal bör jag tillägga att en del katastrofer som tillskrivs ”naturliga” orsaker, har förvärrats genom mänsklig påverkan och omåttlig exploatering, så sker helt klart genom skogsskövling i väldiga djungelarealer.

Kända politikers optimistiska uttalanden efter den stora klimat/miljökonferensen i Paris i fjol kommer på skam: många löftena infrias inte, de högtidligt undertecknade dokumenten om bindande åtgärder samlar damm. Allt talar sitt tydliga språk om osämja: Brexit, EU-kris, flyktingkris, skärpt konflikt USA – Ryssland (ännu osäkert om ”trumpetiseringen”) – för att inte tala om Mellanöstern... Larmsignaler ljuder titt och tätt.

Jämt du trista saker envist ältar. / Tänk på alla de okända hjältar / som bistår i nöd och aldrig kältar. / De är ej som du som bara svamlar. / De stöttar dem som ramlar / och efter hjälpande händer famlar. / Dessa hjältar är värda all respekt. / Visst har de medkänsla väckt / att hjälpa dem som kriget knäckt. / Allt löst prat är inget värt / om man ej nånsin läxan lärt / att ge allt för det man håller kärt. / Flyktingöden kan vi ej helt fatta. / För dem får våra känslor ej bli matta. / Efter trauman ska de ges hopp. / Hjälpen får ej bli en flopp. / För rasister ska sättas stopp. / De verkar vara som besatta. / Alla med hjärta kan med flyktingar skratta. / Tröst och glädje kan man ej nog uppskatta.

SOS+SOS+SOS-signaler: Stoppa samhällets splittrande segregering! – Omintetgör ondskans optimering! – Stärk solidaritetens svaga stämma!

Det där fartyget, vart blev det av? Gick det i kvav? -- / Ja, det gick till botten. Det höll inte måtten. Det stod inte i mänsklig makt att med räddare få kontakt. / - Sånt är stundom livet. Det bittra slutet blev aldrig beskrivet. / -- Men det får absolut ej ske med MODER JORD! Nej, sanna mina ord! Hon är vårt enda skepp med oss alla ombord! / Nu krävs en sinnets helomvändning, så att SOS ej blir obesvarat i klotets sista nödropssändning!

Sture Alfredsons hemsida