Nog eller väl

Många säger: ” Nu får det vara nog!” / Inte för att jag vill mucka gräl / men när man skövlat en vacker skog, / eller när tjuvar alla pengar tog, / eller när många av bomber dog, / då vredgas jag med fog. / Allt är långt ifrån väl / när man mördar och har ihjäl. / Förövaren har en usel själ. / En bestraffning bör bli rejäl, / därtill finns alla skäl.

Det är ju ofta jag tycker att något gått för långt; det behöver förstås inte vara hemska saker som upprör sinnet. Det som egentligen är småsaker kan mycket väl (!) göra en sur. Vardagen är ju full av små förtretligheter och nålstick som kan få mig på dåligt humör – fast vanligtvis bara tillfälligt. För tänker man efter en smula är det ju inte hela världen att jag nyss råkade ha sönder ett glas. Det är mycket som man får ta, som man säger. Men då brukar det gälla betydligt större saker som går en emot.

Jag medger att rubriken Nog eller väl är lite konstig. En annan fil hette NOG så jag fick byta namn. En anledning till mitt val av dessa ord är också att både nog och väl har skiftande betydelser. I rimmen ovan : ”Nu får det vara nog!” och i: Allt är långt ifrån väl är orden starkt betonade, medan i t.ex. Det tror jag nog och Det är väl inget konstigt är de obetonade. I de senare exemplen är dessa småord bleka och nästan bara utfyllnadsord, men ändå ger de meningen en viss nyans av osäkerhet, precis som ordet säkert också kan vara antingen betonat eller obetonat: Är det alldeles säkert? Men: Det tror jag säkert (=nog). Jämför: Han kommer troligen (sannolikt) med ungefär samma betydelse.

Jag bortser ej från väl i betonad form. Ingen ifrågasätter att ett arbete av vad slag det vara må bör utföras väl. Det ska alltså göra bra. Jag betvivlar inte att praktiskt taget alla försöker göra så gott hen (han/hon) kan. Men i verkligheten sköts åtskilligt som bekant mindre väl. Det finns många skäl till det; en anledning är säkert att jäkt och stress ger sämre resultat. Ett gott uppförande och dess motsats är en annan sida av saken. Vissa personer saknar hyfs; en spridd nonchalans är en del av bilden.

För att återvända till den rent ordmässiga aspekten märker man att synonymerna bra, väl och god alla tre vanligen har samma oregelbundna komparationsformer: bättre och bäst. Godare, godast används bara om något ätbart. Ett exempel på roligt fel: När jag var ung och arbetade på somrarna i pappas handelsträdgård var det en arbetare som hette Valter i efternamn. Han utnämnde sig själv till en slags förman för övriga som rensade ogräs i mahonialandet (mahonia=järnek som används till kransar). Han gastade: ” Gör't välare!”

Jag ser att jag här har upprepat något av det jag skrev i texten NOG, så jag skiftar fokus till det pregnanta säkert. Alltnog, livet är i allmänhet långtifrån säkert; vi hankar oss fram genom en epok fylld av tumult och med synnerligen osäkra framtidsutsikter. För många gäller det att överleva rätt och slätt. De lyckligt lottade kan visa upp en självsäker fasad, som dock med tiden tenderar att krackelera inifrån. Jag vill inte racka ner på själv-säkerheten i sig, den kan behövas som skydd, men överdriven sådan slår lätt över i självgodhet och arrogans. Omåttligt ekonomiskt överflöd hos vissa kan säkert (?) kopplas till den tendensen. Kort sagt: ojämlikheten växer och skapar obalans inombords.

Nu (13/9 2014), alltså omedelbart före valet, råder osäkerhet bland många svenskar. Jag avser närmast valresultatet; utgången förefaller oviss: det spekuleras alltid i termer av vinnare och förlorare. Verkligheten brukar dock inte ge entydiga resultat enligt klyschan ”vinna eller försvinna”; knepiga kompromisser blir nödvändiga vid regeringsombildningen efter valet. Den delvis hetsiga kampanjen har väl gett intryck av att det finns glasklara gränser mellan partierna som har varit tvungna att profilera sig. I själva verket är det enligt min åsikt mer som förenar än som skiljer dem emellan. Man kan diskutera om vilka frågor som skall prioriteras, men en ödesfråga som klimatuppvärmningen är uppenbarligen en för het potatis – den har skjutits åt sidan, eller lagts på is (?) i en minst sagt osäker framtid. Försummelsen att söka ta itu med saken går långt tillbaka och kommer med all säkerhet att straffa sig. Stackars kommande generationer!

Är du övermåttan retlig / blir var sak förtretlig. / Men tillvaron är ej enhetlig. / Mycket kan vara bedrägligt. / Ett och annat är outsägligt. / Ovett är rentut odrägligt. / Det kommande är ofta oförutsägligt. / Ett skarpt läge är inte lägligt. / Nog kunde livet vara mindre besvärligt, / ja rentav riktigt härligt / om alla handlade ärligt / i stället för att agera förfärligt. / Ett bättre beteende är oumbärligt.

Sture Alfredsons hemsida