Oenighet

Oeniga är vi väl lite till mans. / Det tycks vara tidens melodi. / Som om enighet alls inte fanns. / Det skälls och det gormas med frenesi. / Tur och retur far orden i häxdans. / Vad andra tycker, är fel menar vi. / Samma sak upprepas som i trans. / Den ena sidan sägs lida av fobi. / Blott den andra tror sig ha substans. / Striden böljar med listig strategi. / Mest saknas måtta och sans. / Ilskan smittar som en epidemi. / Är det tecken på världens dekadans? / Varför finns då ej mer empati? / Utan den har planeten ingen chans.

”Inte ens fel att två träta”. Sant, och det träts och munhuggs, så att det står härliga till. I dagens svåra flyktingsituation är många parter inblandade; läget är alltså mycket komplicerat. En eventuell vapenvila i det söndrade och svårt sargade Syrien hänger på en skör tråd. Turkiets hårda linje kritiseras från väst, säkert med rätta, men antalet flyktingar helt nära den syriska gränsen är enormt. Betänk likaså att det upp över öronen skuldsatta Grekland nu även fått ett övermått av flyktingar på halsen. Här är inte rätta platsen att gå in på detaljer i det komplicerade spelet som media i någon mån kan spegla nödtorftigt i ord och bild. Vi som av ödet besparats flyktingars svåra strapatser och lidande, kan ändå inte fullt ut föreställa oss krigets helvete.

I ett samhälle där ekonomin betyder och bestämmer allt, prioriteras inte vanlig medmänsklighet (det ordet låter mindre anspråksfullt än MR ,dvs. mänskliga rättigheter). Empati ligger förstås nära i betydelse. Den världsbild som tonar fram i media är naturligtvis svart ; OK då, någon gång skymtar en och annan positiv nyhet. Krigskorrespondenter (möjligen föråldrad term) sätter inte sällan livet på spel; i ännu högre grad gör självfallet civilbefolkningen det under de fruktansvärda bombmattorna.

Därför måste det av humanitära skäl anses självklart att söka hjälpa de många flyktingar som strömmar in i EU-länderna. Men vi vet ju hur allt stoppat upp när det gäller flyktingmottagandet. Själv ondgjorde jag mig över Ungerns, sedan också Polens vägran att ta hand om flyktingar som stoppades av snabbt uppförda stängsel. Nu har ju t.o.m. förut generösa länder som Tyskland och kanske ännu mer Sverige nära nog gått i ungerska regimens fotspår, liksom en rad andra europeiska länder.

Orsak: bristande resurser att ta emot oväntat många asylsökande på en gång. Man har förgäves upprepat att alla EU-länder måste ta sitt ansvar i flyktingfrågan, vilket ju inte skett. Alltså upplagt för splittring och osämja. Gräl uppstår i långdragna krismöten i EU-toppen. Kort sagt: oenighet som lett till kristillstånd. (Nu bortser jag i denna grovt förenklade och förkortade skiss från alla komplikationer som uppkommit till följd av krigshandlingar på andra håll, inte endast i Mellanöstern utan även i bl.a. Afrika.) Hela tiden hotar rädslan för sämre ekonomi och därmed sammanhängande problem att undergräva enighet och solidaritet, varvid man underblåser antagonism och hat.

Till sist bara en orolig undran: Vad händer med alla flyktingar som inte kommer vidare och inte kan återvända? Utanför Europa finns jättestora flyktingläger/slum; t.ex. i Sverige finns eller byggs för dem acceptabla baracker, där de flesta vistas i olidligt lång väntan på att bli utvisade. Inte att undra på att sysslolösheten skapar problem för stackars redan traumatiserade människor. Arbete av något slag tycks förbli en hägring för de allra flesta... Och ”Håll Sverige rent”-svenskarnas främlingshat späds på. Även vanliga hyggliga svenskar oroas och har i det allmänt otrygga läget nog trubbats av känslomässigt.

Nu tycker jag det är dags att raskt förflytta oss från storpolitikens grymma rävspel till en futtig vardag på gräsrotsnivå där följande mycket tänkbara samtal får illustrera en trivial oenighet. Dialogen utspinner sig mellan Oskar och Orvar, här kortade till Os och Or:

Os: Har du läst min bok som du för länge sen fick? / Or: Nja, du har så konstiga idéer, så fula trick. / Os: Vad menar du med det? Du måste förklara. / Or: Äsch, vad ska jag förklara. Dåligt är det, det vet jag bara. / Os (surt): Du vet inget, har inget läst, du bara fördömer. / Or: Du borde syssla med nåt vettigt, du bara drömmer. / Os: Skitsnack! Dig går ju inte att prata med. / Or: Dra åt skogen! Där kan du hugga ved.

Där slutade det urartade samtalet, dvs. de nyblivna antagonisterna skiljdes med några ömsesidiga, icke väl valda ord, såsom ”skitstövel” och ” dumsnut” (eller kanske ”dumstrut”; det var svårt att urskilja i det uppskruvade, ilskna tonläget).

Ord ordnas, omplaceras, omformas oupphörligt. Ovanlig oresonlighet omger ”operation ordbyte” . Ordinarie ordföranden Otto Ordenskiöld i ordproduktorganet Ordglans orerar omständligt. Otto omtalar omorganisationens oerhörda omfattning i omvittnat omdömesgilla ordalag. Om organets ombildning och omställning omsider optimeras, organiserar olyckligtvis odiösa opportunistiska opponenter omedelbart ondsinta opinionsyttringar. Otto ordar om oundgängliga ordningsfrågor, omstridda orsaker och om obeveklig och oemotståndlig opposition i orubblig ordoffensiv i Ordglans, och ordinerar också omgående obrottslig oväld och oantastligt omdöme i offentlig okularbesiktning i omgivningens omedelbara område. Obundenhet offras i obetydlig omfattning. Oeftergivlig omutlighet observeras.

Kommer någonsin de massor av ord / som svämmar över alla konferensbord / att kunna omsättas i handfast praktik? / Kunde vi då slippa ångest och panik? / Eller ska orden begravas i ovigd jord? / Eller från fartyg slängas som lik överbord? / Jag vill överhuvud ej tillåta ordmord.

Silvergranens tysta bön Det var en gång en silversmed / som glad i håg till skogen red. / Han skådade där en silvergran / vars make han ej sett i stan. / Strax han ville den hugga ner. / Men vad är det nu han ser!? / Granen står där faktiskt och ler! / För sitt liv den vädjar och ber! /Inför detta märkliga under / begår han ej en sådan blunder / att den ned med sin yxa hugga. / Han tänder tankfullt sin snugga, / betraktar trädets mäktiga skugga, /undrande: ”så konstigt är ändå livet! / Som ett mirakel glömmer jag kivet. / Som vore elände och hat fördrivet .”

Sture Alfredsons hemsida