Om bara...
När läget känns pyrt skyller jag ej på andra, Ingalunda. / Men nog hade livet mitt tett sig annorlunda, / om jag bara hade låtit bli att blunda / för andras goda råd som var sunda. / Ej konstigt att jag ångrar en del sålunda: / Jag borde tagit dem till mig på direkten. / Av min dumma tröghet ser jag nu effekten. / Av egen förskyllan är jag snuvad på konfekten. / Känner skam som om jag stulit ur håven med kollekten / och fått bära hundhuvud inför hela släkten. / Med den skulle det då varit slut på endräkten.
Den här rimpassusen andas ånger rakt igenom: nämligen bitterhet över något man gjort som man inte borde eller inte gjort som man borde /ha/ gjort. I förbigående kan nämnas att ångervecka i flertalet fall inte är tillämpligt; den gäller väl bara då man ångrar ett köp som man vill låta gå tillbaka. (Möjligen kan man hårdra eller vidga betydelsen till att ange "en vecka under vilken man grämer sig över det oönskade som faktiskt hände".
Jag har en klar tendens att tänka bakåt - som synes med negativa förtecken. Jag ska dock absolut inte glömma att det finns en framtid också, vad man än tror om den. Generellt tycker jag att många egentligen saknar framtidstro. Det finns tyvärr alltför många fakta och exempel som stöder en negativ uppfattning om kommande dagar, i vart fall på sikt. Samtidigt är det ju en någorlunda välgrundad framtidsbild vi behöver för att kunna se framtiden an med viss tillförsikt. Man borde åtminstone då och då kunna hoppas på andras välvilja -- eller på ödet? "Bara jag får uppskov med betalningen ytterligare en vecka, så ska jag nog klara av den här knipan."
Att om och om igen älta alla risker utan att se vissa möjligheter gnager på sinnet, precis som det oönskat skedda fördjupar grämelsen. Uppmaningen: "Gråt inte över spilld mjölk" är generellt bra, men vem är den riktad till? En stor utfattig ulandsfamilj på svältgränsen har säkert anledning att gråta över allt matnyttigt som går till spillo, medan de flesta välbärgade rycker på axlarna åt en sådan bagatell - en försvinnande liten del av allt svinn i överflödssamhället. Jag anser alltså att adressaten / omständigheterna spelar stor roll då man bedömer giltigheten av ett uttalande/talesätt.
Praktiskt taget alla bär på ångerkänslor efter misslyckanden och felsteg. De som hyser en inre positiv grundton har naturligtvis lättare att komma över besvikelser, medan däremot andra som ser livet övervägande i dystert grått i värsta fall småningom hamnar i ångestliknande tillstånd ( med olika flummiga benämningar). Förresten vimlar det av dylika reportage i pratradion P1.
Något avvikande kan följande passage förefalla: Den handlar om "vinddrivna" fenomen. I första hand kommer jag att tänka på vinddrivna kraftverk med ren energiproduktion. Jämför forna tiders väderkvarnar som malde och malde... Att tygla och utnyttja vindkraften är självfallet inget nytt till sjöss heller. En ren fördel är ju ur miljösynpunkt vinddrivna båtar som segelbåtar. Men vinddriven är väl en dylik som olyckligtvis driver vind för våg i stormen, kanske med bruten mast och roder ur funktion. Ett motsatt tillstånd: fullkomlig stilltje till havs (visserligen sällan); "Vem kan segla förutan vind?" Vindburna kan man kalla både segelbåtar och segelflygplan.
En del individer tycks f.ö. kunna ta sig förbi livets farliga grynnor genom att vända kappan efter vinden. Men kan man lita på vinden? Jesus sade: " Vinden blåser vart den vill." Just det; förr eller senare råkar man ut för motvind i stället för medvind. Inte så många personer känner empati med vinddrivna existenser. Jesus hade däremot en stark medkänsla med de svaga, utsatta och förtappade. Slutligen ett vardagligt uttryck: "Kör i vind!" (sa Kalle Bomster?) Det motsvarar väl dagens mångtydiga okej i betydelsen gärna för mig. Nu stryker snart en sista sommarvind /ljum och behaglig din mjuka kind. / Ännu frodas allt som yppigt grönskar. / Sommaren varar ej så länge som du önskar. / Full mognads tid inom kort är över. / Än njuter du åter av solen som alla behöver. / Du säger, måhända med vemod i rösten: / "Snälla, stanna ännu ett tag, förkorta själva hösten."
V i är alla medvetna om att förändringens vind tidvis når stormstyrka. Bildligt talat råkar många i blåsväder. Men stark blåst är konkret en plåga; här i landet når den sällan mer än stormstyrka. Däremot är tropiska oväder som fruktade orkaner ett svårt gissel, som verkar ha blivit mer frekvent.
Blåst är starkare än vind, verkligt hårt väder. / Havsstormar ödelägger i syd hela städer. / Orkaner drar ohejdat in över tropiska länder. / Liksom krig de skräck och fasa sänder / bland folk vars hus och hem förstörs. / Många flyr, men andra bort av stormvågen förs. / "Vattenvägar", ej gator -- allt är som bortblåst. / Läget är av orkanen lamslaget, fastlåst. Missnöje blir lätt av orättvisor underblåst. / Av skojare kan man på pengar bli blåst. /