Om den svenska lutherbilden
”Glädjedödaren” Martin Luther?
Birgit Stolt, professor emerita
24/4 2003 i Odeon Kulturhuset Skövde
Arr: Skövde Humanistiska Förening
Ordförande Claes Waxberg hälsade alla välkomna, varefter han hälsade Birgit Stolt (B S) särskilt välkommen. Kvällens föredragshållare var professor emerita i tyska vid Uppsala universitet. Hon omtalade att hennes doktorsavhandling i tyska språket på 1960-talet hade nära anknytning till Martin Luther (M L), men framhöll samtidigt att hon inte är teolog. Efter sin pensionering har B S kunnat ägna sig helhjärtat åt de Bordssamtal som fördes i Martin Luthers hem. Genom sitt översättningsarbete kunde B S tydligt se hur det i dessa samtal framträdde en helt annan bild av Luther än den som tidigare förts fram, åtminstone i Sverige.
M L gifte sig 42 år gammal, hade sex barn, av vilka två dog tidigt. Hans hustru Katharina von Bora (Käthe) skötte det stora hushållet med ett matlag i vilket ingick en hel del teologistudenter. Dessa bodde i celler i Svarta klostret på 1530-talet. Där fanns föreläsningssalar och refektoriet kunde ta emot 30—40 personer, inkl. gäster och tjänstefolk. En av Luthers medarbetare var f.ö. Melanchton, teolog och humanist, vid sidan av Luther den tyska reformationens ledare.
Studenterna kunde direkt efter föreläsningarna gå till L M:s matlag och delta i de bordssamtal som fördes i samband med måltiden. De unga studenterna var vetgiriga, ställde frågor och antecknade. Det är dessa anteckningar – alltså inte från L M:s penna – som sedermera redigerades och publicerades. Publiceringen dröjde visserligen: Bordssamtalen utgavs först 1566. Denna samlade utgåva var avsedd att vara en uppbygglig bok för tyska hushåll.
Vad röde sig då dessa samtal om? Det var allt möjligt som togs upp, naturligtvis teologiska spörsmål men inte minst vardagliga ämnen, som diskuterades ömsom på latin, ömsom på tyska; ibland blev det en blandning (jämför hur en del personer blandar svenska och engelska idag). B S har speciellt intresserat sig för detta blandade språk som hon undersökt i sitt arbete Språkblandningen i Luthers bordssamtal.
B S har givit ett intressant bidrag till lutherbilden i Sverige. Den skiljer sig avsevärt från den som varit gängse i vårt land. I Tyskland har olika sidor av lutherbilden dock funnits långt tidigare. B S fann att bilden av M L var genomgående dyster i Sverige på 1980-talet. Jämför det vanligen återgivna lutherporträttet av Cranach! Hon citerade ett textstycke, ur vilket jag hann anteckna enstaka ord och uttryck som…”tyvärr”…”avstå från nöjen”...”ond ande”…”att njuta av livet var utom räckhåll för Luther”. Här återgavs alltså ensidigt bilden av ”glädjedödaren” M L. Denne ler nog i sin himmel åt sådant, anmärkte B S. ((Flera andra sidor av L M har naturligtvis också skildrats, särskilt i samband med religionsstriden. Min anm.))
B S gjorde i förbigående jämförelsen med vissa religiösa personer för vilka rockmusik, freestyle o.d. är uttryck för synd. L M har i nämnda svenska version framställts som ”slavdrivare”. När momsstriden pågick som värst i Sverige protesterade en del personer högljutt mot förslaget och använde L M som slagträ: ”Det här är ännu jävligare än L M:s fasoner.” Och när det var tal om att arbeta (för) hårt kunde man höra att det var ”lutheranskt”. Man har nämligen allmänt förebrått L M för att han tjatat om flit och plikt. Kort sagt har de svenska reformatorerna sållat bort en väsentlig beståndsdel hos L M: hans livsglädje.
I den svenska skolan har läroböcker beskrivit hur L M gick i kloster, noga följde reglerna etc. Gud är visserligen sträng, men L M hänvisade till Romarbrevets …”genom tron allena”… Som munk kämpade han mot en sträng, befallande Gud; han menade att det inte var människans handlingar som avgjorde, utan det var nåden och tron som var viktigast. I psalm 54 skall David offra till Gud enligt ett löfte han avgivit. I den svenska Bibeln (1917) står: ”Då skall jag offra åt Dig med villigt hjärta.” Men L M:s översättning lyder (ordagrant på svenska): ”Så vill jag frambära åt Dig ett glädjeoffer.” Det är en mycket ljus gudsbild som framtonar här (se även nedan). Den är glädjerik och tröstande: Gud gör oss glada! Den tillit och förtröstan som framskymtar här förekommer inte alls i de svenska reformatorernas texter.
Vad har hänt? frågade sig B S som här inflikade en språklig kommentar: termen konnotation som används inom språkvetenskapen har med språkliga associationer att göra. När Gud Faders-bilden framstod som sträng och mörk för den unge M L, kunde den vara präglad och färgad av egna erfarenheter. Men den mörka Gudsbilden ersattes av en ljus, glad och öm sådan! Hur kunde det ske? Det inträffade när M L fick egna barn! ((Bonniers svenska ordbok: konnotation: ett ords” bibetydelser”, de föreställningar som är förknippade med ordet.” Min anm.))
I en tysk mässa 1526 ges förklaringar till bönen Fader vår. Han sägs där vara en himmelsk Fader. M L skrev senare att ”Gud vill att vi tror att Han är en riktig fader, som en far för sina egna barn.” M L:s nya förklaring, som är en enkel och öm bild, har ett klart samband med hans syn på familjelivet och barnen. Om hans förhållande till hustru och barn ger oss framför allt bordssamtalen intressanta glimtar. Käthes kärlek till barnen får honom att likna Guds kärlek till människorna vid moderskärleken.
1531 föddes sonen Martin. Fadern ser syndaförlåtelsen som ett kärleksfullt blöjbyte på småbarn. Vid ett tillfälle sa M L att barnet luktar illa, det måste ha rena blöjor. Men Gud måste tåla mer stank än människor! I bordssamtalen säger M L också: ”Gud måste vara ännu mycket vänligare mot mig och tala till mig än min Käthe mot sin lilla Martin.” Det inträdde alltså en tydlig förändring i M L:s gudsbild genom hans kärleksfulla syn på de egna små barnen. Lille Martins födelse var således betydelsefull, men tidigare kände och visade fadern stor sorg när en liten dotter dog.
Kristendomen, kanske protestantismen i synnerhet, vädjade mycket ofta till förståndet; den finns mer i hjärnan än i hjärtat. Därför är det överraskande och viktigt att framhålla att reformatorn själv kunde förena känsla med intellekt. Det är en intensiv känsla som förenar fadern med spädbarnet. B S betecknade det som en aha-upplevelse när hon läste och översatte texterna kring denne faders ömma hjärta. Hon ansåg f.ö. att det förhållandet att familjen och alla de andra – även inbjudna vänner – levde tätt tillsammans i Svarta klostret, bidrog till att skapa en god stämning. Apropå känsla och förstånd har B S sagt: ”Enligt M L:s och Bibelns sätt att se hänger de bägge nära ihop. (…) Det är hjärtat som är människans centrum för tron.” M L:s bibelöversättning talar till hjärtat. Dessutom är översättningens begriplighet en viktig orsak till att den varit så slitstark.
Bordssamtalen ger oss även en inblick i M L:s böneliv. Bönen gjorde honom glad, sade han. Han förnam Guds röst, med ett ömt tonfall – som Käthes röst när hon talade till det lilla barnet! När någon talade om stinkande lögner, underströk M L Guds förlåtande hållning till vuxna. Hans teologistudenter skulle veta att Gud förlåter våra synder. Han var övertygad om att moderskärlek var starkare än all lukt och smuts – så fördragsam är också Gud! Därför måste även vi förlåta. Ingenting tycks vara för banalt att tala om; vardagsprat kunde sedan leda till teologiska resonemang. Man föreföll vara nära Gud, nära i vardagen inför Guds ögon.
Banala händelser kunde antingen tolkas som Guds verk – eller Djävulens! Det religiösa, och ofta poetiska, språkbruket hos M L fanns även i samtalen kring matbordet: vårvinden kunde beskrivas som ”änglars andedräkt”. Detta blottar snarast en transcendent uppfattning, vilken kom till synes i vanliga uttryck. Ytterligare ett exempel: ”barnaskapet hos Gud”, som utan tvivel rymmer företröstan och tillit och som osökt för tanken till M L:s egna små barn (jämför konnotation ovan). Han utgjorde nästan alltid själv utgångspunkten när han förklarade situationer och bibelställen. Under 1530-talet gav bordssamtalen likaledes inblick i hur han arbetade i sitt arbetsrum.
M L:s sinnesstämning kunde då pendla mellan glädje och bävan. Ibland stördes han av sonen Hans som sjöng en smula högljutt. Denne förmåddes då dämpa sången, men utan hård föräldraton. Det var hela tiden en koppling mellan Gud och vardagslivet, poängterade än en gång B S, som tillade att reformatorerna inte hade sett detta, och lika litet hade de lagt märke till den emotionella färgen i L M:s yttranden. Men tidsandan var naturligtvis mycket annorlunda då jämfört med nu. M L:s föräldrar var stränga och stryk eller aga var ett vedertaget uppfostringsmedel. Likväl var kontrasten frukta – älska ett avsevärt problem för den vuxne M L. ”Aga inte för hårt!” vädjade han. Och det fanns alltid ett äpple till hands vid sådana tillfällen – som tröst kantänka! Det var inte så mycket fadern själv som fruktade men samtidigt älskade att göra de vardagligaste ting (som att torka spädbarn) utan det gällde fastmer sonen Hans.
Katekesen som lärobok har fått generationer svenskas att våndas. Att plugga in dess frågor och svar har ansetts tråkigt. Det som i vårt land kom att kallas ”Gustav Wasas Bibel” borde egentligen heta Martin Luthers Bibel, då han ju utförde ett gigantiskt översättningsarbete. Die Kirchenpostille, den tyska postillan som innehöll en samling predikningar i bokform, bar inte heller M L:s namn, såsom rätteligen borde ha varit fallet.
Den gängse Lutherbilden har varit svart, av flera orsaker. Bl.a. tycks den gamla andan av stränghet och barnaga – ”Glöm inte rottingen!” ha bidragit. De flesta svenskar uppfattade Luther som hård och sträng på grund av katekespluggandet. B S har skrivit en bok med titeln Martin Luther, människohjärtat och Bibeln som motvikt till bilden av M L som ”tråkighetens apostel”. Ingen visste egentligen vad katekesen var. Stod det månne där att man skulle aga barn? Givetvis inte.
Men ordet ”synd” hade som det förefaller för alltid erhållit en luthersk klang. Det var mycket som fick etiketten synd, exempelvis att slå dank. Teologen Gustav Wingren bidrog verksamt till svartsynen på M L som f.ö. tillbringade sitt liv som stadsbo till skillnad från majoriteten svenskar förr i tiden. Reformatorerna i Sverige var i sitt kallelsearbete säkert präglade av det faktum att jordbruksarbetet var hårt och slitsamt. Svenskt reformarbete utfördes ej i några kloster. Det kom att bli en överföring av en kultur som kännetecknades av reformens tyska stadsbild till en kultur som präglades av svenskt lantliv.
Tvärtemot vad som sades om honom slog M L t.ex. fast att gärningar måste utföras i tro och att vardagens arbete skänker glädje och tacksamhet. Idag, när arbetslösheten är ett bekymmer, har man åter funnit att arbetet är viktigt för självkänslan. M L själv ansåg att arbete och flit var mycket mer värt än munkarnas späkning. Maningen ”Ät brödet i ditt anletes svett” liksom frikopplades från tron. B S citerade ur en text om Marie bebådelsedag. Själv ville hon inte spekulera kring Inkarnationen. ((Jag kan inte ens antyda innehållet i citatet då anteckningarna brister. Min anm.))
Bibeln i latinsk översättning, Vulgata, bearbetades och översattes delvis till tyska från omkring 1500 av A Faber. 1522 utkom M L:s översättning av Nya Testamentet. Han hade emellertid inte översatt från latin utan direkt från den grekiska urtexten, som han noga kontrollerade. Han översatte ej slaviskt, vilket varit fallet med tidigare översättningar, utan han skapade en levande, inkännande tysk version.
M L var, trots sin ofta dokumenterade livsglädje, inte sällan deprimerad. Han hade ångest nattetid, skuldkänslor anfäktade honom, och han hade stundom faktiskt också trosproblem. Han kände som han sade ”tristess” – och anade Djävulens försåt! Men det sägs även att han jagade iväg Djävulen med en fjärt! Det finns förresten ett uttryck som ofta förekommer i skildringar av M L: ”Lille Luther på axeln”. B S visste dock ej var det kommer ifrån. Varför just på axeln? ((B S nämnde väl inte den ofta berättade händelsen då M L sägs ha kastat bläckhornet mot Djävulen som syntes på väggen i cellen. Det tycks vara en skröna: inget spår av bläck på väggen. Min anm.))
Den flitige och morgonpigge reformatorn gav emellertid rådet (väl inte minst till sig själv): Akta dig för grubbel! Man (inklusive L M själv) skulle ej ta Djävulen riktigt på allvar. L M betonade vikten av förströelse emellanåt då man äter och dricker gott. Likaså förnöjs han av sång och musik. Han uppmanade vidare till att söka sällskap och att föra samtal med vänner. Dessutom tänkte han gärna på flickor!
Det som här i föregående rader antyds har tidigare utelämnats i svensk beskrivning av M L. B S talade om censur och fromleri, d.v.s. skenhelighet. Bordssamtalen avslöjar inte bara gudfruktighet, det är faktiskt fråga om förfalskning av historien att enbart se den store reformatorn som stram och tråkig, menade B S. Det är utan tvekan fiendens nidbilder som fått genomslagskraft. Man har nämligen tagit bort det livsnära och roliga hos M L. Glädjen var som vi sett också mycket viktig för honom.
Han hade som antytt en stor förmåga att känna in Bibelns texter när han översatte. Han hade ett varmt hjärta och råkade lätt i affekt. Hans goda intellekt, inriktat på att förstå tingen på djupet, förenades med emotioner. Man kan urskilja tre steg eller nivåer som hela tiden samverkar: 1) Förstå enskilda ord och uttryck; 2) förstå hela meningar; 3) känna i hjärtat. Det förekommer olika känslovalörer i texten som den lyhörde M L pejlar in. Läsaren kan ofta förnimma en sprittande glädje i hans översättning av Bibeln.
M L är mån om att känslan inte tappas bort; tankar och känslor interagerar. Tanke, ord och gärning måste höra ihop, samtidigt som starka känslor som vrede, avund etc. får komma till uttryck. Och tankar föder känslor. Det är hjärtats tro som återfinns hos M L. I Magnificat-texten (lat: Magnificat anima mea: Min själ lovsjunger Herren: lovsång av jungfru Maria) sprudlar det från hans glädjesprittande hjärta när han översätter. B S sa också att Paulus' skrift Galaterbrevet var en favorit; här urskiljer man tydligt M L:s inställning till texten: den är både intellektuell och emotionell. M L anförtror sig åt texten precis så tillitsfullt som han anförtror sig åt sin hustru.
B S citerade ur Magnificat (här återges blott ett par meningar i brottstycken): ”Ingen kan lova Gud innan han älskar Honom (…) Gud hjälper de små, som behöver tröst, kunskap och lust (…) hoppande och dansande i glädje (…)” B S kommenterade de sistnämnda orden med att säga: Som barn fulla av liv gör, de lever helt i nuet, de beter sig spontant som sportfånar kan göra numera! – Så sammanfattade hon: Det är fel att kalla M L för ”tråkighetens apostel”. (Jämför Cranachs dystra bild nämnd ovan). Därefter följde en givande frågestund.
Fråga: Varför har man filtrerat bort glädjen som finns hos M L? Kanske den glädjelösa bilden av honom är en katolsk nidbild? Svar: Det är i varje fall en mycket ensidig bild. Calvin var mycket mer ”svart”, d.v.s. sträng: han fördömde t.ex. dans som synd.
Fråga: Det har sagts (i ett annat föredrag): ”Varje folk får den religion som passar det”. Stämmer det? Svar: Gustav Wasa drev inte bara en hårdhänt politik, han ville också vara folkuppfostrare. Katekesplugget var ett led i denna uppfostran. Syftet var att skapa en strikt arbetsmoral. Nu diskuteras mycket ökningen av sjukskrivningarna – är svenskarna inte ”lutheraner” längre? Vad som var positivt med katekesläsandet var otvivelaktigt att läskunnigheten blev mycket bättre. Betoningen av plikten var åtminstone delvis ett positivt drag.
Fråga: Selma Lagerlöf sade att de katolska kyrkorna är vackra. Det är väl knappast de lutherska kyrkorna? Svar: Det är sant att de svenska kyrkorna berövades mycket av den yttre glansen, mycket av det vackra i dem togs bort. Men samtidigt fick M L bort en massa rädsla, ty han sökte avlägsna människornas fruktan för skärselden och helvetet. Det var en befrielse! Men förvisso är det stor skillnad mellan barockkyrkor och protestantiska kyrkobyggnader; jämför särskilt dem i det calvinistiska Schweiz.
Fråga: Det är väl bara den lite äldre Luther, främst som familjefar, som du beskrivit? Svar: Ja, här har jag inte befattat mig med den yngre M L som under kampåren var mitt i stridens hetta. Fråga: Det är alltså fråga om helt olika skeden? Svar: Javisst, men den äldre M L, i hög grad med glädjen som utgångspunkt för sitt kallelsearbete, måste nu fokuseras. Den aspekten har tidigare helt kommit bort då tonvikten lagts på pliktuppfyllelse. Nämnde G Wingren betonar mest korsets plåga och pina. Det gör man inte i engelska, tyska och franska översättningar.
Fråga: Vilken roll hade Olaus Petri? Han m. fl. översatte ju Luther-arbeten. 1526 kom ju Nya Testamentet ut på svenska. Svar: Gustav Wasa som kom till makten omkring 1520 ville som sagt genomföra en strikt folkuppfostran, något som påverkade svenskarna mycket. Olaus Petri spelade onekligen en stor roll för svenska språket. Det återstår f.ö. åtskilligt att utforska beträffande den svenska reformationen. Under hela 1530-talet hölls förresten både protestantiska och katolska gudstjänster samtidigt i Sverige. Svenska kyrkan har faktiskt kvar mer av den gamla katolska liturgin än den protestantiska tyska, där mycket av bruket upphävts. Man ska nog inte kasta bort för mycket av traditionerna.
Fråga: Det är en psalm som börjar: Verka till natten kommer av G Wingren. Kan inte denna ge människor dåligt samvete, med tanke på arbets- och pliktmoral? Svar: Som nämnt var det en mycket negativ bild av M L på 1980-talet. Den spreds sent men redan på 1950—60-talet fanns det inget ”bollplank” för M L; han var ute redan då. Barn som alls hört talas om M L trodde att han var svensk. Att han bara sades kräva underdånighet och lydnad var förstås sedan gammalt en negativ faktor av betydelse. Man fann det ofta långtråkigt i kyrkan, vilket kunde vara sant. Det är likväl svårt att förklara varför den negativa lutherbilden var så dominerande just då. I USA har ordet Lutheran förresten en frikyrklig klang. Det finns många frågor kvar att besvara vad M L beträffar. En bärande tanke hos denne är att ”intellekt och affekt” ska väga jämt; han hade helt visst ett gott hjärta. M L kände vidare glädje i umgänget med Gud, vilket mycket klart framgår av bordssamtalen jämte kommentarer till dessa. Han hade kort sagt ”EQ”, d.v.s. emotionell intelligens.
Fråga: Hade han inte snarare en positiv ”ande” än ett gott liv? Vad har han själv skrivit? Svar: Han skrev s.k. tröstebrev, med vänliga uppmaningar som ”Sök stöd hos vänner”. Men visst hade han själv svåra stunder, bl.a. led han av anfäktelser i tron. Själv fann han tröst i umgänge, samtal och musik. Melanchton (se ovan) och Laurentius var betydelsefulla intellektuella vänner.
Fråga: M L:s antisemitism är väl ganska uppseendeväckande? Svar: Ja, det är en mörk punkt, som man emellertid ser med andra ögon numera. Men den är säkert en belastning också för den katolska kyrkan. Den officiella inställningen hos kyrkan var på 1500-talet mot judar –fastän det var i all välmening! Man noterar at M L kände besvikelse över att judar sällan omvändes till kristendomen. Likaså var hans attityd till Djävulen ett vanligt förhållningssätt; han var i det fallet också ett barn av sin tid. Hans världsbild var på den tiden modern. Märk att kvinnan /frun i huset härskade i hemmet. Minns likaså M L:s faderskärlek: han älskade sina små barn, även när de skrek och bajsade…
Fråga / inlägg: Apropå den tröst som M L kunde ge: Att läsa Bibeln kan ge tröst, speciellt i samband med begravningar. F.ö. var det säkert svårt att bo i ett kloster där absolut lydnad krävdes. Där fordrades Bibelläsning 6—7 gånger om dagen, vilket utan tvivel ger andligt styrka. Svar: Det stämmer. M L befann sig dessutom ofta på resor, i början för den katolska kyrkans räkning, och han fann att det var svårt att sedan ta igen vad han missat i munklivet. – Anmärkning: B S lät en hel del tidningsurklipp cirkulera bland publiken, vilka visade synen på M L i Sverige.
Ordförande Claes Waxberg tackade professor Birgit Stolt för ett utomordentligt intressant föredrag. Dessutom hade många frågeställare varit aktiva och visat goda kunskaper kring ämnet. Hon belönades med varma applåder.
Min kommentar april 2003
Först vill jag instämma i ordförandens slutord som innehöll åtskilligt fler positiva yttranden om innehållet. Jag vill ta tillfället i akt och tipsa om ett par hemsidor jag hittat på Internet: 1) 19913307.HTM 2) Denna sida är mycket innehållsrik, med många länkar. 3) (OBS! se Kort kommentar augusti 2017 nedan)
Det finns naturligtvis en mängd litteratur om den store reformatorn, som jag här måste avstå att hänvisa till. Dock har jag bl.a. sökt material i UTBLICK, Tidskriften Biblicum nr 3 1991, s. 92: Luther och Lutherbilden i Sverige. Här finns på Nätet delar av en artikel av Birgit Stolt: ”Bitter, mörk och sammanbiten: den svenska vrångbilden av Martin Luther”(Svensk teologisk kvartalstidskrift 66/1990). Jag har hämtat några fakta ur citat från artikeln och infogat dem i referatet ovan.
Det var förstås bra att publiken fick ta del av en syn på Marin Luther som framställde honom som mänsklig och hänsynsfull. Därmed inte sagt att den vanliga bilden av honom som tråkig pliktmänniska o.s.v. skulle vara helt osann, ehuru överdrivet mörk. Faktum är (vilket även framskymtar ovan) att M L ibland hade riktigt svåra stunder (se ovan om anfäktelser, depression etc.). Kort sagt: han hade sina både ljusa och mörka sidor, liksom de allra flesta har.
Jag måste slutligen nämna ett framträdande av skådespelaren, föreläsaren och författaren Per Ragnar i kyrkan i Skultorp förra sommaren (2002). Det var en sorts blandning av scenkonst i form av tal, sång och musik samt föreläsning som sammantaget fascinerade den talrika publiken. Ragnar hade innan denna turné forskat och skrivit en bok om Martin Luther. Med sin skicklighet som skådespelare gav han en mycket intressant och sammansatt bild av reformatorn. Per Ragnar visade verkligen skilda kontraster i Luthers karaktär. Dennes mod att protestera mot kyrkans moraliskt tvivelaktiga avlatshandel m.m. var oerhört imponerande. Det är inte svårt att föreställa sig att brytningen med den enormt mäktiga katolska kyrkan satte honom på mycket svåra prov. P R:s dramatiska talang åskådliggjorde processen på ett särdeles konkret sätt. Martin Luthers ovan relaterade älskvärda sidor fick också sin beskärda del under föreställningen.
Kort kommentar augusti 2017
Vid min kontroll av ovan angivna hemsidor visar det sig att de nu ej längre existerar. Intresserade läsare kan självfallet söka och finna fullt giltiga texter / hemsidor i ämnet Martin Luther. Information saknas sannerligen inte. Vi får absolut inte glömma det fruktansvärda religionskrig som följde i reformationens spår. Googla under Trettioåriga kriget.