Om ekonomi och inre rikedom
Föredrag i Martinus kosmolog
av Viljo Mentu 9/3 2003
i servicehuset Bagaren Skövde
"Föredraget belyser vad som är verklig ekonomi, hur man undgår fattigdom och vad som krävs för att få bestående framgång i livet. I livets ekonomi är det återbäring på allt och man kan inte vara skuldsatt hur länge som helst." (affisch)
"Någon har sagt: Så som du förstår livet, så är ditt sinne för ekonomi. Hur blir man rik? Det blir man genom att göra sig rik. Rikedom är inget man får, det är något man måste förvärva. Här betyder ens sinne för ekonomi mycket, och därmed förståelsen av livet. Men vilken rikedom är den viktigaste -- den yttre eller den inre, den speciella eller den allsidiga, penningens eller själens?" (Wäxthuset Kosmos Program)
Viljo Mentu sade att han först ville ge ramarna för detta ämne. Ekonomin är inte bara en fråga om pengar utan är också ett utslag av hur livet fungerar enligt givna principer. V M citerade ur en artikel av Sture Elmby: Om ekonomi och och sättet att bli rik. Bl.a. gav han citatet "Så som du förstår livet, så är ditt sinne för ekonomi." Det kan kännetecknas av kärlekslöshet som lätt uppstår ur en ensidig strävan efter att tjäna pengar. Ur ett kosmologiskt perspektiv är verklig ekonomi att ge ut så mycket som möjligt av sig själv.
Hur lär man sig bemästra något? frågade V M. Genom studier och genom att efterlikna naturen. Vetenskapen bygger på studium av naturen i olika aspekter; tillämpningen är då det viktiga. man kan säga att naturvetenskaperna sedan länge ägnar sig åt en kartläggning av naturen. Speciella varianter och områden är t.ex. ekonomi och politik. Grunden för allt liv återfinns alltså i nauren som är vår läromästare. Genom att studera den lär vi oss också mycket om oss själva.
Man behöver bara titta sig omkring för att se att orsak och verkan ständigt finns med i bilden. Dessutom är kretsloppsprincipen fundamental; dygnets, årstidernas, årets, livets kretslopp är lätta att uppfatta. (Årstiden vinter t.ex. är i sig inget kretslopp.) Vidare finns hela tiden koppling till kontraster i kretsloppen med inbyggd kausalitet, dvs. principen orsak och verkan. Kontrastprincipen är också grundläggande, inte bara på det yttre planet utan även vad gäller psyket. Resultat av handlingar avspeglar sig i psyket. Allt detta har med livsekonomi att göra.
Livsekonomin bestäms alltså av psyket. V M talade om ett sparkapital som var och en har i en inre bank. Detta psykiska sparkapital utgörs av de förmågor och talanger som vi äger inombords. Martinus talar i detta fall om viljestyrande faktorer. V M visade här en av Martinus vackra välkända symbolbilder; denna visade den treeniga principen: jaget (X1), skaparkraften (X2) samt det skapade, det genom kroppen upplevda (X3). Denna bild anger jagets psykiska struktur och dess själsfunktioner i olika färger.
Den nämnda inre banken, med s.k. ödeselement i form av egenskaper, utgör en mental kapacitet som är oberoende av tid och rum. En människas handlingar i nuet har sin utgångspunkt uteslutande i hennes förmågor/talanger och tidigare erfarenheter. Talangkärneprincipen och kretsloppsprincipen verkar alltid. I X1 finns urbegäret. En figur V M själv gjort visade hur olika funktioner hänger ihop. ((Tyvärr kan jag ej återge det ganska komplicerade schemat med alla kopplingar; jag antyder bara några få sådana i denna resumé. Min anm.))
I mitten av figuren är viljecentrum. Urbegäret är kopplat till den kosmiska skaparprincipen, vilken länkas till talanger, vanor och erfarenheter. Likaså beror ödet av de handlingar som vi utför med hjälp av våra förmågor etc., allt i ett kretslopp där karma alltid ingår. Nya behov uppkommer av varjehanda önskningar. Dessutom styrs viljeutlösningarna av viljestyrkefaktorer och organsystem.
Det finns ingen grund för missnöje eller kritik! Allt sker nämligen enligt kriterierna ovan, framhöll V M. Livsekonomin är alltid beroende av vad man sätter in resp. tar ut. Om man känner obehag i vissa livssituationer är det inte principerna det är fel på, men man saknar kapacitet eller har ingen överblick över sitt liv.
V M visade en annan av Martinus symboler som vi kände igen: Karmaprincipen i form av en lilafärgad "blomma" bestående av många karmabågar, liksom bågformade nerver i kronbladen runt jaget i centrum. Bilden visade tydligt att allt utgår från en själv och kommer tillbaka till en själv. Han talade här slående om det kosmiska debet och kredit (ännu en ekonomisk metafor). D et är alltså viktigt hur man hanterar livets ekonomi. Verkningarna av en persons handlande sträcker sig ej bara inom det nuvarande livsspannet, utan många av karmaeffekterna kan ha sitt ursprung i handlingar utförda flera inkarnationer tillbaka i tiden, eller också kan karman få verkan i kommande liv.
Ännu en vacker bild illustrerade med bågar denna mekanism som således styrs av karmalagen. Vi kan inte möta något som vi ej själva är upphov till, slog V M fast. Det är i grund och botten jaget som är orsak till en viss verkan som jaget upplever. Det finns alltid en kontakt bakåt i tiden, alltså med det vi gjort tidigare. Därför är det fel att tala om slump eller tillfällighet när något inträffar; "slumpen" finns helt enkelt inte, för allt ryms inom karmalagen, konstaterade V M som är synnerlien väl förtrogen med Martinus tankar.
Det står helt klart att utveckling är resultat av handlande. Nästa bild visade hur en del av utvecklingen i de olika s.k. rikena -- bl.a. mineral-, växt- och djurriket -- ter sig i Martinus färgrika framställning. Ett lodrätt streck i slutet av djurrikets utvecklingsbana (perspektiviskt tecknad) visade att något viktigt skett: Då uppstod det självmedvetna väsen som kom att kallas människa. Intelligensfunktionen tog över alltmer, medan den hos djuren vanliga instinkten försvagades hos människan.
Människan fick nu enligt Martinus också hjälp av den religiösa principen. Småningom framträdde några få inkarnerade ledare som låg långt före övriga, mentalt ännu primitiva, människor. En sådan avancerad ledare hade den speciellla uppgiften att främja den tankemässiga utvecklingen. Människans väg kännetecknas av hur primitivitet gått mot en allt större intellektualitet. De sistnämnda bilden visade också eran "Det riktiga människoriket", vilket hon av allt att döma ännu ej uppnått.
Vi befinner oss således i en övergångsfas i slutet av djurriket, före det kommande stadium då den "riktiga" människan skall dominera. Den förr -- och tyvärr fortfarande -- gällande dräpande principen kommer i framtiden att helt ersättas av den livgivande principen. Nu har vi två slag av ekonomi, vilket skapar problem.
En annan figur (Vijos egen) angav karaktäristiska kännemärken för fyra utvecklingsfaser: 1) Primitiv känsla fick uttryck i naturreligioner. Människan var då främst ett angreppsväsen. 2) S.k. blods-religioner var nästa steg; sådana utövades av t.ex. azteker, fornjudar och förnordbor. Där gällde liksom tidigare den dräpande principen, men människorna kunde då betecknas som försvarsväsen. Hämnden var fortfarande vanlig, men nu blev den kontrollerad. V M angav Moselagen som exempel: "Öga för öga, tand för tand." 3) Nästa epok innefattar de stora världsreligionerna buddhism, judendom, kristendom och islam. 4) Den andliga vetenskapen hör framför allt till framtiden, det är Den nya världsimpulsen som kommer att frambringa en ny kultur och en ny konst etc.
Övergångsproblem uppstår under en brytningstid då något nytt bryter fram. V M talade om tre slag av mentala tillstånd: 1) Angreppsmentalitet; 2) försvarsmentalitet; 3) fredsmentalitet. I det första fallet tillämpades huvudsakligen ickeprovocerat våld; den dräpande principen rådde självfallet fullt ut. I nästa fas förekom i stor utsträckning provocerat våld, medan fredsmentalitetens epok i hög grad kännetecknas av ickevåld.
Det bör kanske tilläggas att den figur som visade ovanstående angav med en uppåtgående linje att de tre mentaliteterna inte var renodlade utan uppvisade ett övervägande kriterium vardera. Det var naturligtvis angreppsväsen som stod för ickeprovocerat våld, medan försvarsväsen (2) ej utsände angreppsenergier. Den nämnda Moselagens epok står alltså högre än den ickeprovocerande våldsgruppen. Förvandlingen till fredsväsen (3) sker främst via tillämpad osjälviskhet och förlåtelse-principen. Det är alltså fråga om uppbyggande förhållningssätt.
V M gav ett i väst modernt exempel på kanaliserat våld: budo, som är en sammanfattande benämning på japanska kampsporter (judo m. fl.). Han nämnde också polisväsendet som ju har försvarsmentalitet och därmed representerar en högre moral än den första mentaliteteten: ickeprovocerat våld. Det är givetvis skillnad på rövare och banditer å ena sidan och poliser å den andra! En polis har ju rätt att försvara andra och sig själv med våld. Det är inte straffbart för den vanlige medborgaren att bruka våld för att försvara sig vid överfall -- men han får " inte bruka mer våld än nöden kräver". Det är i många fall en svår gränsdragning; tar den angripne till "för mycket" våld tenderar han att bli ett angreppsväsen (kategori 1). V M talade i detta sammanhang om s.k. helig vrede (enligt Bibeln).
En lista visade två kolumner med motsatspar. Till vänster i mitten var ett ansikte av en sorts urmänniska som kontrast till ett "modernt" människoansikte till höger. Exempel på några negativa egenskaper i vänsterkolumnen resp. positiva t.h: själviskhet // osjälviskhet; vrede // självbehärskning; maktbegär // anspråkslöshet; oärlighet // ärlighet; intolerans // tolerans etc. Egenskaperna till vänster, som tidigare i allmänhet tillhörde den dominerande sidan, börjar nu människorna bli trötta och mätta på. Det är de nya mänskliga dragen i högerkolumnen som balanserar livet och skapar lycka. Vi måste anstränga oss att använda dessa positiva drag alltmer.
Som alla vet är det inte så lätt; V M erinrade om aposteln Paulus ord om att han inte alltid gjorde det rätta, hur mycket han än ville. Vi kan idag lätt hamna i en fälla när vi sätter in på "banken" sådant som vi egentligen inte vill. Denna "psykoekonomiska" fälla innebär ju att vi har svårt att komma ifrån vänsterkolumnens negativa egenskaper och hamnar kanske därigenom i ett inre krisläge. En s.k ekonomisk sanering behövs då. En sådan krissanering kan innebära tvång då man under en tid så att säga lever på existensminimum med ett "sparpaket".
Den som verkligen vill förbättra sig skall då söka använda de goda egenskaperna (t.h.), fastän många andra fortfarande håller fast vid de dåliga. Den personen beskylls då inte sällan för att vara mesig av anhängarna till de dåliga egenskaperna. Dessa kanske också säger att användaren av de goda dragen är tråkig och skenhelig. Ju mer vi sätter in i livets bank, ju mer ökas kapitalet, vare sig det gäller något bra eller dåligt. Vilket konto vill vi ha -- det till vänster eller det till höger.? Vi får välja. I längden gör en intensiv längtan att praktisera det goda att dessa "dygder" blir automatiserade, dvs. man gör det rätta utan att särskilt bemöda sig.
En annan Martinusbild, Det levande väsendets grundanalys, åskådliggjorde hur människorna (som vita små cirklar runt en stor cirkel) i grunden är ett med Gud. Vilka aspekter av Gud möter vi? Det handlar om karma -- och allt vi möter är positivt! Det finns enligt Martinus faktiskt ingen negativ karma. Vi borde vara tacksamma för allt som händer oss. Vi möter Gud i ödessituationer då Gud talar till oss. Livet är enligt karmaprincipen en spegling av mig själv. Ingen kan vara annorlunda än han/hon är. Livet är en bok -- jämför titeln på Martinus huvudverk: Livets bok.
Vår nästa är sålunda som han/hon måste vara. Vi skall lära genom avvikande upplevelser; de ingår i livets tal. Olika handlingar ger alltid vissa konsekvenser, vilka ger möjlighet till vidare utveckling. Den karma som kommer till mig förmedlas via lämpliga personer som kallas budbärare. V M framhöll särskilt att det inte existerar någon grund för intolerans.
Genom att studera naturens underbara ordning kan vi dra riktiga slutsatser om hur livet fungerar. Naturen uppvisar en fullkomlig ekonomi, som man brukar benämna ekologi. Såväl ekonomi som ekologi har för övrigt samma grekiska ursprung. Man frapperas av naturens slösande rikedom och tillgångar, och allt kommer till nytta. Naturen tar tillbaka och återanvänder hela tiden. Den utgör även en förebild för hur man skall vara och förhålla sig. Den gör ingen skillnad mellan "ont" och "gott", mellan "onda" och "goda" människor. Den representerar den fullkomliga livsekonomin.
Genom att fördomsfritt bemöta varje persons egenart kommer vi på rätt våglängd med livet; vi skall ej slösa bort viktiga värden. Kärleksfullhet är en grundegenskap som ger framgång i livet. Det är en karma som kommer tillbaka när man tillämpar den. Bygg alltså upp ett nytt konto i kontakt med utvecklingen. Det handlar om humankapital som förmår ge bestående framgång i livet. Det handlar förstås om inre rikedom som inte erhålls utan ansträngning. Yttre rikedom då? Varför inte genom lotteri? Verklig rikedom förvärvas genom eget arbete.
V M citerade lite ur en artikel av Martinus om egoism kontra osjälviskhet. Där nämndes något om "en dold horisont" och hur en "bärsärk" kunde finna behag i sin vådliga framfart -- och kanske till och med bli beundrad. På samma sätt är en affärsman som gör orimligt stora vinster nog mäkta belåten och blir förmodligen väl ansedd.
Vi luras så lätt av det yttre, av den omedelbara tillfredsställelsen. Många undrar ivrigt: Hur blir jag duktig? Hur kan jag bli rik, tjäna mycket pengar? Vilka metoder skall jag använda? Är det en mänsklig princip att resonera så? Är det inte snarare en djurisk princip man vill tillämpa? Dess användning leder ofta till bakslag.
V M refererade till två principer som Martinus framfört: Lika värde för lika värde och Hellre ge än att ta. Martinus skiljer sig här från religiösa uppfattningar. Man skall enligt honom se andra som en del av sig själv. Omvänt gäller följaktligen att jag inte skall se andra som redskap för mig själv. Om jag lurar andra lurar jag egentligen mig själv. Det är gamla mönster och attityder som dröjer kvar och kan locka mig i den fällan. Och det förekommer naturligtvis att jag själv kan bli redskap för andra individers behov.
V M hänvisade ånyo till naturen som skapar ekologisk (ekonomisk?) frihet. En äkta inre ekonomi betyder för det första att jag inte får bestämma över andra, och för det andra att jag ej låter mig styras av andra. Om man bestämmer över andra, använder man den djuriska principen, vilket leder till konflikter. Att bruka maktmedel och tvinga andra innebär avhumanisering och förtingligande av dessa personer.
Maktutövande bottnar vanligen i egen rädsla; det är ofta fråga om fruktan för döden. Människor i fångenskap känner naturligt nog rädsla. Väldigt många människor styrs tyvärr av mycket oro och ängslan inför framtiden. Rädslan brukar för övrigt vara kopplad till dålig självkänsla. Mycket hänger även på oförmågan att kunna säga nej. Ett uttryck för räddhåga att ta itu med sig själv är s.k. projektion, dvs. man lägger ut egna problem och behov på andra. Man tillskriver andra människor tankar och känslor som man själv hyser men har undanträngt. På tal om projektion gav V M en bra bild: Det är liksom en het potatis som man inte kan hålla i handen utan kastar iväg till andra.
Att bestämma över andra betyder att den eller de som använder makt så att säga skriver ett manus för andra. Det lirkas och manipuleras från den/de bestämmandes sida för att förmå de andra att följa just deras recept. Nej, vi skall inte låta oss styras, menade V M med eftertryck. Rädsla bottnar i aktivering av gamla erfarenheter, det är en reaktion på tidigare upplevelser. Det är vanligt att vederbörande söker hantera sin rädsla genom att gå in i olika roller: som offer, förföljare eller hjälplös.
Det är dålig ekonomi att ha pengar i ena handen och betala med den andra, nämligen att ha två olika konton. Det kan vara nyttigt att göra klart för sig själv vilken "valuta" man använder. Och vad blir "saldot"? V M föreslog att vi listar vilka av våra tankar och handlingar som hänför sig till hat och vilka som relateras till kärlek. Syftet är förstås att komma fram till att vi bör slopa vår djuriska sida.
Ytterligare en viktig aspekt i sammanhanget är intentionen. Vidare påpekade V M bönens kraft, bönen hjälper i svåra stunder. Självfallet kan den allvarligt syftande träna upp den nya goda sidan (ovan t..h.). Martinus talar om livslagar; man tränar på att se sitt eget handlingsmönster för att sedan kunna förbättra detta. Vi måste avlägsna vårt kamoflage som döljer för oss själva det verkliga förhållandet. Självbedrägeri är inget ovanligt. Ovannämnda projektion skall dras tillbaka. Man kan tala om intro-projektion som ofta yttrar sig i skuldkänslor. Du skall acceptera dig själv i nuet.
Lär dig att säga förlåt, att inte gå in i en försvarsattityd, samt att vara som du är. Då blir du ett fredsväsende! Slopa fiendebegreppet; det finns bara budbärare som är länkade till karma. Begreppet ovänner inger obehag. Fokusera ej på andra. använd din energi på din egen utveckling. Bygg upp din kreativitet. Det är principen om nästakärlek som du tillämpar när du utvecklar och berikar dig själv -- bli rik! För att bli rik och kunnig, studera naturen och därmed livet, även via andra människors erfarenheter, bl.a. i böcker. Inrätta ditt liv, både det inre och det yttre, enligt nästakärleksprincipen. Då går du med, ej mot livet.
Träna att se Guds vilja och framför allt att göra Guds vilja. Använd bönen som kraftkälla. Vardagssituationerna är viktiga i livet. En bild med karmabågar visades igen: Vad säger karman mig? Hur handlar jag på rätt sätt? Går det att förverkliga Jesu ord: "... Vänd andra kinden till"? Kan jag vara till gagn för mina medmänniskor? Min ledstjärna bör vara att uppnå ett rikare liv. Man skall ha frihet att utveckla sig själv. "Det finns många miljardärer på det inre området", avslutade V M.
Efter paus följde en frågestund som jag dock ej närvarade vid. Jag vill bara säga att det var ett mycket kunnigt föredrag, som med stort intresse följdes av fler personer än vanligt. Jag avstår denna gång från kommentarer. Den intresserade kan ju hämta information på nätet om Martinus och hans verk. Till slut bifogar jag en liten dikt som jag skrev i december 2002. -- Mitt referat är daterat mars 2003.
Martinus upptar ännu mitt sinne.
Hans tankar dröjer kvar i mitt minne.
Livet är märkligt, syns som genom ett raster.
Folk delas in, separeras liksom i kaster.
Visst är det skillnad mellar dygder och laster,
skillnad mellan änglar som sprider ljus
och allsköns lymlar som lever bus!
Ingen dock lever i ett mörker så kompakt
att inte ljuset över det tar makt.
Det gäller förstås också att hjärtat är med;
i ljuset av detta får du klart besked.