Om islam
Frågestund med Muhammed Knut Bernström
8/4 2001 Kulturcaféet Kulturhuset Skövde
Bibliotekarie Tove Frenger hälsade dagens gäst och de närvarande välkomna. Till en början var vi inte så många men småningom hade tjugo personer samlats; majoriteten var av utländsk härkomst. Ganska många frågor kom sedan att ställas till Muhammed Knut Bernström, känd som översättare av Koranen.
Redan in ledningsvis visades ett exemplar av den nya tidsskriften Minaret som nu finns på Stadsbiblioteket i Kulturhuset. Jag är angelägen att nämna att det första numret fick en mycket positiv recension i ortspressen av docent Olof Franck, lektor i religionskunskap vid Västerhöjdsgymnasiet i Skövde.
Muhammed Knut Bernström (M K B), före detta ambassadör, har bott de senaste tio åren i Marocko. Han har ägnat många år åt att översätta Koranen, som nyligen kommit ut på svenska. När han tidigare tillfrågades om hans version nu är den ”rätta”, svarade han att han anser det. Hans nyöversättning är nämligen godkänd och auktoriserad av al-Azhar-Akademin i Kairo.
M B K motiverade behovet av den nya svenska versionen med att den förra översättningen, utförd av K V Zetterstéen 1917, uppvisade en alltför ordagrann sådan. Zetterstéen var professor i semitiska språk i Uppsala. ((Denne var inte den förste som översatt Koranen till svenska; han hade två föregångare på 1800-talet. Men enligt Arabiska handskrifter, utgiven av Medelhavsmuseet i Stockholm 1989, ”anses Zetterstéens översättning vara en av de bästa på något europeiskt språk och har utkommit i nya upplagor 1979 och 1986.” Min anm.))
M B K framhöll vidare att det arabiska språket i Koranen innehåller många meningar som är svårförståeliga, emedan mycket är underförstått. Därför har han lagt till en hel del i den nya översättningen. Kompletteringarna till originalet markeras genom att de satts inom klammer. En annan motivering för en version som gör Koranen mer begriplig för moderna läsare i vårt land är att många invandrare med muslimsk bakgrund, t.ex. från Bosnien, har behov av en bra svensk översättning, då de inte talar arabiska.
Lite senare, under frågestunden som inleddes nästan omgående, framkom att M B K dock ej ensam var ansvarig för nämnda tillägg, eftersom han hade samarbetat med en pakistansk expert, Muhammad Assad, som publicerat en kommentar till Koranen på engelska. Samtidigt vidhöll M B K att han själv hade en helt egen sådan; det var fråga om tafsil, islamsk exegetik. ((Är inte en dylik tolkning vansklig? Om Koranen betraktas som Allahs (Guds) egna ord, förmedlade genom profeten Muhammed, borde väl inga tillägg tillåtas? Det finns förstås olika uppfattningar, då ju också sunniter och shiiter skiljer sig åt. Jag har läst att det egentligen inte skulle vara möjligt att alls översätta Koranen till främmande språk utan att texten förvanskas. I absolut mening stämmer det kanske, men nu finns ju i alla fall översättningar till många språk. Själv har jag en arabisk-engelsk version (parallelltext); den engelska texten följer den arabiska originaltexten mycket noga, såvitt jag kan bedöma. Min anm.))
En fråga gällde varför M B K hade åtagit sig det omfattande översättningsarbetet. Han uppgav att hans kristna tro havererade och att han kände sig starkt manad att utföra denna stora uppgift, efter det att han konverterat till islam. ((Jag undrar i hur hög grad han litat enbart till arabiskan under översättningsarbetet. Man kan ha stor hjälp av översättningar till andra västspråk som engelska, franska eller tyska när man översätter till sitt eget språk. Jag vet inte i vilken omfattning så skett i detta fall. Klart är att en nyöversättning i hög grad kan dra nytta av den/de föregående versioner som redan finns på översättarens modersmål. Själv har jag ibland irriterats av att t.ex. en kinesisk originaltext bara återgivits sekundärt till svenska, nämligen via engelska och inte översatts direkt från kinesiskan (som jag studerat). Speciella svårigheter finns givetvis beträffande religiösa texter; se bara på den nya översättningen av Bibeln! Den har tagit mycket lång tid och engagerat många experter. Bibeln och Koranen är emellertid inte riktigt jämförbara i detta hänseende. Jag har studerat arabiska en del och vet att det moderna litterära arabiska språket inte skiljer sig så mycket från Koranens klassiska arabiska. Det gäller förstås skriftspråket, ej talspråket. Min anm. ))
Innan M B K talade om sin roll som översättare, frågade han i början om det fanns någon speciell fråga som någon ville ställa. Den första frågan kom strax från en man som också i fortsättningen ställdeåtskilliga frågor. Den först lydde ungefär: ”Visst är det väl så att islam ses som en fiende i väst?” M B K refererade till en amerikansk professor vid namn Huntington, som framställde den islamiska religionen som ”den nya fienden” till väst, sedan Sovjetunionen kollapsat. Själv betonade han att islam inte hotar något land: ”You can have it or leave it”. Islam är endast en tro som erbjuds, den tvingas ej på någon. Att den skulle utgöra en fara är enbart en konstruktion.
Följdfråga: ”Kan man då hoppas på bättre förståelse för den islamska tron hos människor i väst ?” Svar: Det är ett faktum att fler och fler människor ansluter sig till den; portar öppnas i Europa. --Tove Frenger ombads komma med synpunkter. Hon sa att alla religioner är civilisationsbärande, men det finns risk att fundamentalismen ökar. M B K var själv en smula osäker vad detta begrepp, alltså fundamentalism, innebär. Tove ansåg att de kristna numera är ”ljumma”, medan kristna förr i tiden visade mer extremism. Hon frågade M B K om han hade läst Guillous böcker om tempelriddaren Arn. Det hade han inte men kände förstås till dem. I dem, menade Tove, finns en ganska positiv syn på den islamska läran, allt medan Guillou framhäver de kristna korsfararnas grymheter.
M B K betonade kolonialkrigens roll: de sådde frön till våld. Han pläderade för islam som en religion av tolerans och förståelse; den har en överbryggande funktion. Det sades vidare att det är en tendens att det blir ”många slagord på ytan”. Man medgav att det finns ytlig propaganda i alla religioner. M B K hävdade att fanatism kan uppstå hos människor som inte kan eller vill fördjupa sig i budskapet, de ”surfar” bara.
Ekonomin dominerar nu överallt; vi känner kapitalets makt. En synpunkt som framfördes var att svenska massmedia hindrar andra religioner och ideologier, Utvecklingen hämmas för muslimer och andra, sa den åhörare som hade många frågor. Det verkar som om det var meningen att ge andra dåligt rykte, sa han också. M B K tog avstånd från antydan om att det skulle föreligga något slags sammansvärjning, medan mannen menade att man visserligen inte direkt kunde påvisa någon dylik plan, men att det ändå på ett undermedvetet plan kunde vara fråga om en strukturell sammansvärjning.
Alla var väl överens om att kapitalet har en oerhörd makt. M B K konstaterade att vi lever i en ekonomisk epok där produktiv effektivitet sätts i högsätet. Men, upprepade han, någon organiserad kampanj riktad mot muslimer kunde han inte skönja. Helt klart måste även positiva tankar komma till uttryck nu, sådana som småningom kan ändra på negativa företeelser.
M B K menade att den svenska jämlikhetsfilosofin är betydelsefull. Sverige ligger långt framme i detta avseende. Men det finns en fara i att jämlikhetstanken felaktigt uppfattas som en likhetsidé. Vi är naturligtvis alla mer eller mindre olika. Muslimska och andra invandrare har svårt att förstå denna förmenta ”likhetsideologi”. Däremot är det självfallet klokt att tala om jämlikt värde, vilket ju är något helt annat än att vi ska ”tänka lika”. Många menar nog att det tyvärr finns en tydlig tendens till tankelikriktning i vårt land.
Det är sociologer som säger att talet om jämlikhet tjänar som en sköld eller mur mot invandrare. Givetvis gäller det att visa god vilja på båda sidor. Därför måste man kunna kräva en viss anpassning hos invandrare, samtidigt som M B K:s uppmaning till infödda svenskar var: Öppna er och ta emot andras synpunkter. Han påpekade också att ca. 10 % av Sveriges befolkning nu utgörs av invandrare eller personer med invandrarbakgrund. Han kände själv inte till någon organiserad rasism i vårt land. Mannen som startade debatten hade emellertid personliga erfarenheter som tyder på att det visst existerar en sådan.
M B K återvände till det faktum att svenskarna numera långt ifrån bildar någon stor homogen grupp. Han konstaterade att den judiska sfären i hög grad dominerar, trots att antalet personer som ingår inte är särskilt stort. Han riktade uppmärksamheten på det viktiga faktum att judeförföljersena under andra världskriget faktiskt skapade en förutsättning för den ökande judiska ekonomiska dominansen efter kriget. Den nya judiska staten Israel bildades i känslan av att någon form av kompensation måste ges efter allt lidande som judarna fått utstå genom Förintelsen som blev kulmen på sekelgamla förföljelser.
Den judiska hegemonin på ekonomi- och finansplanet är global, påpekade M B K. En ny fråga från den flitige frågeställaren: Finns det misstankar om en global konspiration? Han erinrade samtidigt om någon profetia i Koranen som kunde tyda på det. M B K avfärdade den tanken: ”Tala inte om någon judisk konspiration.”
Tove instämde och ville tydligt länka in samtalet på andra områden. Hon skulle vilja ha en definition på den islamska kulturen till skillnad från den kristna. M B K:s svar var att Koranen utgör en kulturell grundval för muslimer. Den används flitigt för fostran av dygder. På det profana planet gjorde arabiska lärde tidigt, redan på 600-talet, stora framsteg inom matematik och naturvetenskap. Man översatte t.ex. Platon och Aristoteles till arabiska och räddade mycket av det klassiska grekiska kulturarvet åt eftervärlden. I Spanien grundade morerna, som ju var araber, universitet och bedrev undervisning i grekisk filosofi. Avicenna (eg. Ibn Sana), arabisk läkare och filosof (980-1037), var mycket inflytelserik inom medicin och filosofi; hans verk översattes också till latin.
Koranen lär att det ej skall förekomma tvång i trosfrågor; jämför bl.a. Sura nr. 2: Baqarah. Islam är enkelhetens religion,framhöl l M B K. Den innehåller inga dogmer såsom är fallet i den katolska kristendomen; även protestantismen har en del dogmer. Treeningheten är ett dylikt exempel inom den kristna tron. Islam förkunnar: ”Det finns ingen annan gud än Gud (Allah),” alltså endast en regel. Bland muslimerna finns inga präster, däremot imamer som leder bönen i moskén. Inom Islam kan man ej få ”syndernas förlåtelse”. Man skall tala med människor av annan tro i hövliga ordalag. Helst undviker man då att tala om religion, ty en tvist uppstår så lätt. Fördragsamhetär en av dygderna. Man skall undvika fiendskap; man skall göra gott.
Därefter återkom frågan om judiskt inflytande. På grund av judarnas stora ekonomiska dominans i USA, främst inom bank- och finansvärlden, kan den amerikanska regeringen knappast gå emot dessa tongivande kretsar. Detta förklara även det massiva stödet till Israel. Intressant i detta sammanhang är att också många arabländer har stora ekonomiska intressen i det kapitalistiska USA.
En kvinna (lärare) bland publiken tyckte att det var svårt att förklara för eleverna varför muslimska kvinnor måste bära slöja. Det finns så många måsten i Islam, De fem pelarna t.ex. Frågan var: Har inte Islam utvecklats till något annat än denna religion var från början? Att man utfärdar ”fatwa” (mot S. Rushdi) är väl exempel på att det blivit fel? Frågeställaren (läraren) kände f.ö. att det inte gick att tala fritt med fadern till en muslimsk elev.
M B K ville svara både ja och nej på frågorna. Ja: regler måste förstås finnas liksom på alla andra områden. NeJ: alla muslimska kvinnor bär inte slöja. I Marocko (där han vistats länge) har man en fördragsam inställning: en del har slöja, andra inte. Men i Afganistan (talibanerna!) och i Saudiarabien exempelvis är det strängt påbjudet att bära slöja. Det råder stora skillnader mellan skilda arabländer, ibland även inom samma land.
Mannen med de många frågorna sa att kvinnor utnyttjas i många fall, och då är det naturligt att religionen söker skydda kvinnorna. Därför är bruket att bära slöja ett led i att skydda dem från övergrepp. Det är mannen som har ansvaret att försörja familjen. Mannens heder kan sättas på spel om det sker en förnedring av kvinnan.
En kvinnlig frågare ville veta vad som gjorde att M B K började översätta Koranen. Ovan har svaret redan antytts: en viss kallelse plus behovet att förklara och förtydliga en ibland dunkel innebörd i denna heliga skrift. Arbetskraftsinvandring har som bekant pågått länge i Västeuropa, inte minst till Sverige, varför det finns ett behov av en moderniserad text på svenska. Dessutom är Koranens rättstillämpning ett annat skäl, tillade M B K. Det kan bli aktuellt att vid rättsprocesser i Sverige klargöra vad som står i Koranen, något som ibland kan förklara en åtalad muslims handlande.
Då det existerar både sunniter och shiiter inom Islam (förutom en rad andra riktningar), påpekade M B K att hans översättning gällde huvudgruppen Sunna som dominerar stort: 90 % mot 10 % Shia. Den senare företräds av bl.a. Iran (obs! ej arabland), några gulfstater samt en del indiska muslimer. Det ställdes nu en fråga om hur denna klyvning uppkom. M B K menade att det egentligen inte var någon grundläggande teologisk skillnad, men att det tidigt uppstod en schism efter profeten Muhammeds död. Ali, Muhammeds måg, valdes till kalif (khalifa=efterföljare). Han sades vara shiit men var i verkligheten ortodox sunnit. Märk att shiiterna utövar en form av teokrati.
Min kommentar april 2001
Här ovan slutar mina anteckningar. Möjligen pågick diskussionen ännu en kort stund men jag var tvungen att gå efter en timme och en kvart. Sammanfattningsvis tycker jag att det var en mycket intressant frågestund. Den kom i stor utsträckning att röra sig om politik och ekonomi. Detta ser jag som naturligt, för religionen befinner sig aldrig i ett vacuum. Fastän man med all rätt kan förfäras av ytterligheter som t.ex. talibanerna gör sig skyldiga till, är det ytterst viktigt att inte skära hela den muslimska världen över en kam.
Vad beträffar Koranen – namnet hör ihop med verbet för läsa på arabiska – så har jag i någon mån kunnat skaffa mig en egen uppfattning om den genom studier i arabiska. Trots bristande kunskaper i detta fascinerande språk vågar jag påstå att Koranen ger ett strängt intryck. Språket är upphöjt, högtidligt, ja poetiskt – en annan stil än i stora delar av Bibeln.
Slutligen vill jag nämna en sak som slog mig vid ett tillfälle under mitt besök hos vänner i Algeriet: De trodde inte att Jesus var Guds son, men de medgav att han var en märklig profet, bättre än judendomens alla tidigare…
Kort kommentar november 2017
Mycket har förstås hänt sedan det ovan relaterade. Inte minst alla attentat, massakrer och nya allvarliga konflikter inger stor oro. Ett allvarligt och försämrat politiskt klimat råder i praktiskt taget hela världen. USA:s Donald Trump är minst sagt kontroversiell, och man kan inte förneka att mäktiga judiska kretsar har vind i seglen i och med denne presidents okonventionella uppträdande. Ingen bör vara ovetande om Trumps härkomst, fast den sällan nämns. Mitt personliga intryck av presidenten är sammanfattningsvis hittills: intelligent , med hårt tempo, orädd --som många framgångsrika judiska affärsmän är. Jag bör tillägga: inte många av hans löften har dock infriats; som tur är, anser jag.