Om kognition och språk
Jordan Zlatev
4/10 2001 Högskolan i Skövde
Arrangör: KVHIS
Nedan följer en sammanfattning av den första föreläsningen som ingick i en serie av fyra à 60 min. vardera under Kognitionsdagen 2001, vars syfte var "att presentera aktuell forskning, skapa kontakter och utbyte mellan skola och näringsliv , samt stärka kognitionsvetarens yrkesidentitet. Temadagen kommer att kretsa kring MDI-området både teoretiskt och praktiskt." (Del av förhandsinformation)
Allmän anmärkning: KVHIS=Kognitionsvetare Högskolan i Skövde. MDI= Maskin—dator interaktion. Jag utelämnar här programansvarige Paul Hemerens inledning och invigning av kognitionsdagen. En annan intressant föreläsning denna dag var Människan i flygsystemet – erfarenheten från utvecklingen av JAS 39 GRIPEN av rektor Leif Larsson. Denna finns också som referat på hemsidan.
”Jordan Zlatev är intresserad av relationerna mellan mänskligt språk -- å ena sidan grundläggande sensomotoriska interaktioner med den fysiska miljön – och å andra sidan den bredare ramen av sociokulturella handlingar där interaktion med mänskligt språk gör sig gällande. Med detta menas att han både är intresserad av embodiment samt situatedness. Frågor som: *Ontogenesen av lingvistisk mening och struktur. * Intersubjektivitet och konventionalitet. * Relationen mellan språk och tanke..
Jordan Zlatev som arbetar vid Institutionen för lingvistik, Lunds universitet, hoppades att ämnet för denna föreläsning inte skulle vara för lätt för dem som redan kan en del om kognitiv lingvistik, och inte heller alltför svårt för dem som inte kan. ((Jag hör definitivt till de senare, vilket säkert visar sig nedan. Min anm. )) J Z var doktorand i Stockholm där han doktorerade för fem år sedan. Han vistades i Bangkok, Thailand under två år och forskade kring thaispråket. Det var en mycket annorlunda miljö och kultur där. Han nämnde f.ö. skämtsamt om hur Paul Hemeren och han träffades i Chicago 1992: ”En upplevelse att vara här – nu när vi blivit vuxna!”
J Z visade hela tiden texter på engelska som han kommenterade på svenska, med inslag av engelska. Huvudrubriken var alltså: On cognition and language. Kunskapsgenererande (knowledge-giving) processer och strukturer är inom kognitionsforskningen ett ganska kontroversiellt ämne, varför vi gör klokt i att ta det med en nypa salt, rådde han oss inledningsvis. Det finns nämligen olika filosofier med skilda argument både för och emot. Att vinna kunskap är i vilket fall naturligtvis det centrala. Språk kan ses som system av konventionella symboler. Instrument för deras konstruktion är perception, minne, resonerande, fantasi och medvetande.
Språket finns inte bara i individens huvud. Eftersom det består av symbolkonventioner, är språket något gemensamt (shared) som många tar del av, det är således ej privat. Då det är symboliskt betingat, finns en skillnad mellan ”signifier” och ”signified” (ung.= det som betecknar och det som betecknas). I samband med detta nämndes grammatikens roll och hierarkiska struktur. J Z angav som jämförelse den biologiska hierarki som evolutionen skapat från bl.a. däggdjur till människa. Språket är systematiskt, i det att de konventionella symbolerna är hierarkiskt och sekventiellt organiserade. Detta framträder i det mänskliga talet, och i skriftspråket bestående av tecken (signs).
Kognition ß-> språk J Z kom sedan i på den metod (approach) som man kan använda för att undersöka problemet. Schematiskt visades följande begrepp och relationer, där C = cognotion, L = langusage: 1) Modularitet: C / L; 2) Kognitiv determinering: C à L; 3) Lingvistisk determinering: C ß- L; 4) Interaktion: C ß> L.
Teori nr 1: Modularitet Konceptuella argument för: Satsstrukturen (syntaxen) är oberoende av meningen/ innebörden (semantik och pragmatik). Jämför Chomsky. Exempel: ”Colorless green ideas sleep furiously.” Syntaxen är OK, men ingen reell mening i denna sats. Men ändrar man den, så att orden kommer huller om buller, blir det förstås en ”ordsallad” – utan vare sig riktig syntax/grammatik eller begriplig innebörd. En slutsats kan dras: Språk kan ej läras utan inneboende grammatik och syntax. Vidare: Det finns ingen tillfredsställande utvecklingsbetingad förklaring till språkets morfologi; d.v.s. i termer av optimerad lämplighet.
Modularitet – empiriska argument för: J Z visade en bild av hjärnan med Brocas resp. Wernickes område särskilt markerade. Dessa områden ligger i vänstra hjärnhalvan. Det råder ”a neutral encapsulatedness” (sv. ung. ett neutralt tillstånd av inkapsling). ((Efter vad jag förstår saknas nervförbindelser mellan nämnda områden. Min anm.)) Vid t.ex. afasi uppstår en dubbel isärkoppling (dissociation): + C, - L. Kognitionen=uppfattningsförmågan kvarstår, medan språket försvinner.
Modularitet – empiriska argument mot: Iconicitet (iconicity): Grammatiskt korrekta men meningslösa satser produceras och förstås genom analogi med meningsfulla sådana. Exempel: Big hungry boys eat eagerly. Språk är lärbara genom apriorisk kognition + social, kognitiv och individuell kapacitet samt en rik kulturell miljö. Redan små barn är i viss mån språkligt medvetna. Brocas och Wernickes områden är ”bekväma fiktioner” (convenient fictions). De motsvaras inte av några specifika hjärnstrukturer eller massiv uppkoppling inbördes (interconnectedness), eller av plasticitet eller individuella variationer (5-24 % är ej internaliserade).
Dubbla förbindelseavbrott (dissociations) är aldrig fullständiga: ”specifik språkförsvagning” (SLI: Specific Language impairment) är aldrig en helt ”specifik” kognitiv försvagning, exempelvis autism. Att en slumpmässig mutation som samtidigt äger rum i minst två individer, skulle ge upphov till grammatiska strukturer är nästan otänkbart. Finns det alltså inga troliga evolutionära förklaringar till språkets uppkomst?
Modularitet –konceptuella (logiska) argument mot: I den mån språket kan ge upphov till kunskap, kan det inte särskiljas från kognition (Là C). Språkanvändning bestäms ej enbart av kausala ”stimulus-responsprocesser, utan av normativa sådana (självkorrigering och metaspråk).
Teori nr 2: Determinering: Argument för kognitiv determinering. Det första argumentet i denna teori (ej enligt Chomsky) säger att språkliga s.k. image-scheman (t.ex. ”path”) och deras ”transformationer” (t.ex. ”scanning”) bestämmer (determinerar) de semantiska relationerna. Exempel: 1) ”Drive over the bridge!” uttrycker rörelse. 2) ”Copenhagen is there over the bridge.” Mental “scanning” görs omedvetet.
Konceptuella metaforer (analogier) bestämmer metaforiska extensioner. Exempel: Give the children a good start in life. Jämför: life ß journey : livet ses som en resa, en vanlig metafor. Ett exempel till: We are at the crossroads (vägskäl, ofta bildligt). Kognitivt innehåll (content) -à lexikala morfem (t.ex. dog). Kognitiv form à grammatiskt morfem (t,ex. ändelsen –s). Ordningsföljden för språkförvärvandet bestäms av kognitiv enkelhet. Semantisk s.k. bootstrapping (ung. ”knep och knåp”) av grammatik tjänar som en semantisk induktiv bas för att bilda grammatiska kategorier. Prelingvistiska scheman är inte genuint symboliska: uttryck kontra innehåll. Sådana scheman är ej systematiska och utgör bara ett första steg i riktning mot ett språk (enligt Piaget). Observera att det är inga äkta symboler och att det inte finns någon skillnad mellan uttryck och innehåll.
En del, om ej alla fall av ”metaforisk kartläggning” (mapping), kodas primärt i språket och sedan individuellt i tanken, snarare än tvärtom. J Z tog som exempel ”bombardera” i egenskap av metafor; en accepterad metafor leder till en slutsats (metaforteori). Distinktionen mellan ”lexikaliskt” och ”grammatiskt” uttryck är luddig. Semantisk ”bootstrapping” är strängt taget ej möjlig på grund av en avsevärd mellanspråklig (cross-lingual) variation. Ordningsföljden för språktillägnandet är ej bestämd. J Z nämnde thaispråket vilket han som forskare har erfarenhet av. Medan småbarn i väst först lär sig substantiv, så lär sig thailändska och koreanska barn först verb, alltså ord som betecknar handlingar.
Lingvistisk determinering: spekulativa argument: Kulturella värderingar har ett starkt samband med språket. Detta förbinder områden utan inbördes samband i hjärnan och ”omprogrammerar” hjärnan till en ”sekvensmaskin” – medvetandets illusion! Språklig determinism förkunnar att världen är ostrukturerad, det är språket som skapar struktur. Språklig relativism företräds av Humboldt.
Lingvistisk determinering: empiriska argument för: Avsevärda mellanspråkliga (cross-linguistic) differenser fokuserar talarens uppmärksamhet på speciella drag i en situation, åtminstone medan denne talar. När det gäller den primära grammatiken anses medvetandet ge stark input – före språket.
Lingvistisk determinering: konceptuella argument för: Konventioner à intersubjektivitet à subjektivitet. Om språket bestämde människans syn på världen skulle hon inte kunna lära sig något annat språk (och känna till detta faktum). Argument mot: Förspråkliga och icke-språkliga fenomen, t.ex. hos små barn och vid tillstånd av afasi, visar att inte är bara genom sampling som grammatikkunskaper förvärvas; det krävs också benägenhet (bias).
Kognitiv interaktion: En dialektisk syntes av de tre föregående positionerna ger genom antiteser vid handen: 1/ L + C är ej identiska. 2/ L – oberoende av kognition – är jämte benägenhet (bias) en förutsättning för lärandet.
Metod Problemen är mest av generell art, de är minst empiriska. Positionerna är falsifierbara. Den bästa (?) metoden: Att lösa upp L—C-knuten är en historisk (diakronisk) approach, såsom den tillämpas på olika utvecklingsplan: 1) Fylogenes (en arts utvecklingshistoria); 2) ontogenes (en individs utveckling från födelse till vuxen); 3)”robotogenes” (Kozina, Zlatev); 4) epigenes (Piaget). Ontogenes innebär att en organisms utveckling försiggår i etapper och varje stadium bygger på resultatet av det föregående. Epigenes omfattar fyra interaktioner: 1) biokemi; 2)fysiokemi; 3) sociologi; 4) språk.
Före födseln och de första tre levnadsåren: 1) Prenatal förberedande fas (biokemiskt plan); 2) Den nionde månaden innebär språkligt sett en revolution. Något slags självmedvetande finns redan från födseln. 3) Social interaktion ger kognitiva strukturer. En explosiv tillväxt av språket. Vid två -tre års ålder utvecklas språkliga strukturer.
Grundförutsättningen för ”robotogenes” är att skapa och utveckla en människoliknande kommunikation. Roboten måste vara strukturellt och funktionellt tillräckligt lik den mänskliga kroppen. J Z berättade och visade en videosekvens om den japanske forskaren Kozinas ”The Infantoid Project”, där det i robotarna finns naturliga (”medfödda”) mekanismer för imiterande och gemensam (joint) uppmärksamhet. Robotarna lär scheman och erhåller impulser (affordances) till episodisk kognition (hypotes).
Vidare uppkommer mimetisk (härmande) kognition samt ett ”jag”/”själv”. På videon demonstrerades ”joint attention with the caregiver”: Forskaren styr med ljud (ord) eller på annat sätt en människoliknande robot som i sin tur styr en leksak (dockdjur). Dockan lärs via den andra roboten att säga sitt ”namn” (ung. KuanKuan på japanska). Känsloutbrott (?!) kan iakttas hos robotarna, allt enligt ett ”medfött” schema. Det är givetvis inte fråga om äkta inlärning. Men det är en associering av sinnesintryck då forskaren förmår överföra signaler via sitt ansiktsuttryck: ”joint attention”. Är detta något av en liten revolution, även om metoden egentligen är konventionell? Är inte uttrycket skilt från innehållet? J Z nämnde sitt eget ”Sonya Project” (med dottern S).
J Z betonade att det är en fundamental skillnad mellan alla artificiella system och människor. Varning: ”The map is not the territory!” F.ö. finns det ett projekt i Israel där en dator lär språk, med massor av input. I en ”infant machine” är det interaktion som gäller, ej förprogrammering. Det finns ingen ”embodiment” (eg. personifikation eller införlivande). J Z gav rådet att vara försiktig vid simulering, man kan bara approximera symbolerna. Man stupar på grammatiken; finns det en medfödd grammatik hos människan? Chomsky hävdar ju detta. Djur saknar den. Det är fråga om relationer och abstrakta samband. Släktskapsrelationer är ofta komplicerade system; på liknande sätt ordnar man symboler systematiskt.
AI (artificiell intelligens) arbetar med modeller som ju skiljer sig från det levande livet. Det pågår nu många robotprojekt som bygger på sensomotorisk kognition. Men det behövs kognitiv determinering à interaktionism à någon form av språk. Utgångspunkten i robotprojekten tycks mest vara att fly från problemen, ty allt språk som inte innebär interaktion är utan mening, avslutade J Z sin mycket intressanta föreläsning.
Min kommentar 2001
Jag har sysslat med många språk, bl.a. ryska, kinesiska och arabiska; som språkman är jag intresserad av den årliga Kognitionsdagen vid Högskolan i Skövde som jag besökt flera år. Denna föreläsning gav mig en inblick i aktuell forskning kring språket (--language) i allmän betydelse. Jag är inte särskilt insatt i den tekniska terminologin som vållade mig en del bekymmer; jag kan ha missuppfattat ett och annat, i synnerhet som jag hade svårt att hinna med att anteckna (önskar jag kunde stenografera!). Trots detta gav mig Jordan Zlatev och de tre övriga föreläsarna mycket. Generellt vill jag påpeka att det är väldigt viktigt att humanister i någon mån följer vad som sker inom naturvetenskapliga och tekniska områden. Detta framgick 10/10 2001 under en samtalskväll i Konstmuseet i Skövde med Jan-Eric Sundgren, rektor för Chalmers: ”Varför behöver vi mer humaniora i teknikens värld?” (Referat finns).
Kort kommentar 2016
Att språkets uppkomst och väsen är något fascinerande och långt ifrån utforskat kan även lekmannen ana. Den ”vanlige” språkanvändaren begagnar sig av språket som redskap helt enkelt. Däremot finner den teoretiskt intresserade forskaren en mängd aspekter på språk och dito inlärning. Utan att vara forskande lingvist har jag länge intresserat mig för skilda språks egenart. Tekniskt okunnig fängslas jag ändå av robotiken, som givetvis utvecklats mycket under de gångna 15 åren. Hur språk utvecklats under tidens gång, något som etymologin ger en bild av, är en gren som tilltalar mig, då många ords förflutna kan härledas långt tillbaka i tiden, delvis med hjälp av ljudlagar. Mycket gamla ord – föråldrade jämte ännu användbara – ger naturligtvis en fingervisning om hur man tänkte i gamla tider. Kulturhistorien rymmer så mycket som visar ordets makt över tanken.