Omställning

Jag har för mycket grejer --var ska jag ställa, / lägga, sätta allt? Nej, sluta gnälla / över att mina prylar brukar ligga och drälla / här och där. Jag ska sluta skälla / på dem som ej heller är så snälla / och låter skräpet bara välla / över alla bräddar, vilket är en källa / till obehag. På fingrarna bör man dem smälla / som struntar i att det nu måste gälla / att sig till den kloka skara sälla / som vet vad som finns att styra och beställa / för att miljön ej ska ta ännu mer stryk. / Alla får genast tvätta sin smutsiga byk. / Sätt igång och röj i röran och dyk / rätt ner i allt som är kvar att göra! / Sätt stopp för att jorden än mer förstöra, / och lär dig ett sundare liv föra. / Alla liv är faktiskt rätt så sköra. / Naturens lopp ska vi ej tanklöst störa. / Vanligt folk bör bli mindre hagalna. / Då tror jag köpglöden börjar falna. / Är du mätt kommer begäret att svalna.

Banalt snack, kan tyckas, men faktum är: Mycket man bör men lite man gör. Så är det i varje fall med mig, och på sig själv känner man andra. Det passar också in på den gamla maningen: Känn dig själv! Om du kan det ger det sig självt: Vi behöver absolut ställa om, och det utan förhalningar. Här kommer jag osökt att tänka på t.ex. handboll, där kommentatorn upprepar vikten av snabba omställningar. Genom att i ett huj ställa om från försvar till anfall kan man göra enkla mål när motståndarlaget inte hinner rusa tillbaka till en samlad försvarslinje. Sådana mål kan avgöra en jämn match.

Det talas så mycket om att det hastar med att slussa in rejäla summor för att finansiera effektiva åtgärder. Det omtalade Parismötet fick optimismen att stiga, men allt hänger ju på hur det går i praktiken i fortsättningen. Det har optimistiskt talats om möjligheter i stället för bara problem. Men räcker tiden? Hur fort kan diverse omställningar till grön teknik ske i större skala? Jag anar att tiden är knappare än vi tror, ty omställning, vilken slag det än vara må, åtföljs erfarenhetsmässigt av problem i inledningsskedet som försinkar den fortsatta processen. Jag är ingen domedagsprofet, men den nuvarande takten inger farhågor, ty många hinder hopas. Fossila bränslen kommer länge att hänga kvar, även om de minskar. Starka ekonomiska intressen där fruktar kapitalförstöring och söker bromsa alternativen: ”Man vet vad man har...” Och reaktioner på uppenbar miljöskövling, som går stick i stäv med miljövård, är nästan obefintliga.

På Billingen ser man ofta ej skogen för bara stubbar. / Den synen ser inte många som fort förbi lubbar. / Vad som hänsynslöst naturbalansen rubbar / är dessa monster till jättemaskiner / som rytande vrålar, dånar och gällt viner. / De ger alltid sina ägare sköna sekiner. / Som stickor de lätt alla träden kapar. / I sin vilda framfart de ödslighet skapar. / Jag fattar inget, bara står där och gapar.

Visst finns det trots allt en mängd kreativa tankar, men man får räkna med att de får motstånd från en rad intressenter som håller på det gamla. Ett hoppfullt tecken var i alla fall en kort notis i P1: En del forskare har fått upp ögonen för att de även på sina områden kan behöva humorn som draghjälp för att främja kreativiteten. Det är en inställning som jag gillar. Hoppas jag får se någon utställning som visar exempel på hur en humorladdad omställning går till.

Omvärldens oordning oroar omstridde ordproducenten Olle Ordén. Olle ordar omständligt om oroshärdar, ockuperade områden, omstörtande omständigheter, omvittnat omänsklig ondska osv. Opinionsbildaren Olle Ordén okvädas offentligt. Opponenter och opportunister orerar om Olles obalanserade omdömen om omgivningens okunnighet. Också oberoende observatörer omvittnar ordmakaren Olles ovanliga objektivitet. Olle orkar oftast opartiskt omtala och offentliggöra offrens oerhörda obehag. Omställning och omgörning orsakar omedelbart oundviklig opposition.

Vad syns? Inte ens med hjälp av världens starkaste elektronmikroskop kan du urskilja eller ens se skymten av ”bjälken” i ditt eget öga. ”Grandet” i grannens öga syns förstås desto bättre. Onödigt Tro inte att kråkorna tackar dig för att du eldar åt dem. Varken du eller de drar nytta av det. Tryggt? Den inbillat trygge tror sig för alltid kunna slå sig till ro och lugnt sitta och mjölka sin heliga ko. Foträtt Den välskodde trampar stadigt och tryggt på mark som andra före honom bebyggt. Vanskligt Fast man så stenhårt vill det har man så fasligt svårt att få till det.

Ekorren skuttar glatt i granen från gren till gren. / Hen vet väl ej om att tiden fallit i sken. / Vad rör hen ifall dagen är tidig eller sen? / Hen tycker det är viktigt att vara hel och ren / och ständigt motionera sina flinka ben. / Hen ser till att pälsen är fin och len. / Hens pigga ögon granskar varje lustig sten. / Hen är aldrig som människan rysligt schizofren. / Hen är i naturen ett helt vanligt fenomen. / Hen ställer ej om nån krisande näringsgren.

Sture Alfredsons hemsida