Öppet forum
Göran Melin
13/4 1999 i Balder, Kulturhuset
Arr: Wäxthuset Kosmos Skövde
Göran Melin som tidigare föreläst i Skövde framträdde nu med grundtemat kampen mellan ljus och mörker. Han ställde frågorna Vad är det som händer nu? Vad är ljus och mörker egentligen? Vem representerar vad? Vilka är vi?
Med utgångspunkt från dessa frågor som inledning kom G M in på en mängd problem, och hans analys var som vanligt personlig och intresseväckande. Ett av nyckelorden var utan tvivel ansvar. Vi måste ta ansvar för oss själva, vilket bl.a. innebär att vi först och främst söker ta reda på hur vi verkligen är, tänker och handlar. Detta fordrar förstås att man är fullkomligt ärlig mot sig själv. Visserligen har vi inre röster som kan hjälpa oss att avgöra vad som är rätt eller fel, men problemet som funnits i årtusenden är att vi alltför lätt stänger av och låter bli att lyssna.
Hur kan man definiera vad en människa är? Djupast sett är hon faktiskt allt! Vi är alla en del av ett energiförlopp med jorden som bas. I en fjärran forntid var människorna fullkomliga väsen; nu gäller det att äntligen hitta tillbaka till Gud. Vi kan till att börja med reda ut vad vi inte är.
Vi har förträngt många värdefulla egenskaper och känslor, framför allt kärlek. Vi har fastnat i negativa kulturmönster, som inte får oss att reagera på ett riktigt sätt. Numera finns visserligen all nödvändig information för att kunna finna tillbaka till oss själva, men eftersom jorden är en karmaplanet, pågår ett karmiskt spel hela tiden och det kan vara mycket svårt att bryta.
När vi möter konflikter på ett yttre plan är vi ofta omedvetna om att just dessa också har en motsvarighet inom oss. Vakna! Den yttre verkligheten är en spegel av vad jag behöver lära! Tänk efter, observera dig själv och fråga: Vad tycker jag? Hur reagerar jag själv på situationer och folks handlande omkring mig? Kanske jag också känner t.ex. främlingsfientlighet, rashat och skulle vilja tillgripa våld? Har jag inget ansvar? Jo, förvisso.
Ljus står för kärlek (och alla andra goda krafter), mörkret däremot representerar givetvis det onda, det negativa. Kärlekens motsats är framför allt rädsla, som föder hat, förtvivlan och maktlöshet. Alla måste lära sig att ta ansvar för vad vi är och känner, det är inte fråga om religion, kön osv. Vi ska alltså undvika att förtränga våra obehagliga sidor. Vi har f.ö. inkarnerat ett otal gånger, varvid vi har varit både man och kvinna och faktiskt tillhört olika raser, enligt G M. Därför ska vi släppa behovet att identifiera oss med en viss grupp.
Jorden är en fantastisk planet med all dess mångfald. Tyvärr känner en del människor rädsla inför dem som är annorlunda, de förnimmer ett hot mot den egna identifikationen. Inför denna förmenta fara tror man t.ex. att Invandrarna tar ifrån svenskarna jobben.
Människan sägs vara ett multidimensionellt väsen, vilket dock är svårt att bevisa. Begreppet tid finns bara i vårt sinne; i själva verket kanske allting sker samtidigt, fastän vi vanligen upplever tiden linjärt. För att avgöra vad som är sant eller inte får man i sådana fall lita till känslan. Hjärnan är en otrolig guide i vår fysiska värld, men förnuftet räcker som bekant inte alltid till.
Vi måste komma ifrån idén att vi bara är offer och maktlösa utan eget ansvar. Det kan visst kännas obehagligt att ta sitt eget fulla ansvar. Man ska vara noga med sina val, även om det kan innebära att man måste ta obekväma steg. Vi ska släppa gamla ”program”, avlägsna tidigare kontrollfunktioner och spärrar. Spegla dig i självet! Riv bort slöjan som hindrar dig att se dig själv precis som du är! Men helt klart kan det vara högst provocerande att säga: ”Det finns inga offer”. Hur skulle en våldtagen kvinna kunna instämma i det?
Utan tvivel dyker svåra frågor upp: Vem är vi då offer för – djävulen eller Gud? Hur skulle jag kunna ta ansvar för mördandet? Ser jag bara offer, mister jag emellertid hoppet. Ansvar måste tas på det andliga planet. ”Skuld” finns egentligen inte; s.k. skuld stänger av energin, vibrationerna upphör. Om man däremot tar ansvar, öppnas dörrar och man får möjlighet att förändra sin situation. Då jag väl blivit övertygad om att jag inte är något offer, kommer denna övertygelse som en befrielse. Genom det kollektivt medvetna förmår jag ta del av det förträngda inombords. Jag slutar tycka synd om mig själv. Och varför döma det eller dem jag är rädd för? (Exempel: möte med skinheads). Det är fel att tränga ut energin i det kollektivt omedvetna, för då stärks hat och liknande mycket negativa känslor som uppstår ur rädsla.
Vi kan ofta lita på vår känsla eller intuition. Vi märker lätt att något ej stämmer om någon säger att han/hon mår bra, fast åtskilligt talar för motsatsen. Ansvarstagandet för ens egen person innebär ett val: man har beslutat att gräva upp det gamla och bli förlöst. Förresten kan mörker och ljus sägas ha samma källa, och mörker behövs som kontrast och för att tydligt definiera vad ljus är. Mörker i överförd bemärkelse kan ligga djupt förträngt inom mig. Märk att New Age ofta förnekar mörkrets/det ondas existens. Mörkret använder min förträngda energi och lever av den. Och mörker skapar krig. Men ändå: lägg märke till att mörkret inte har någon makt – det är en illusion! Mörker tål nämligen ej ljus. Tänd därför dina ljus, i varje rum! Ju mer ljus inom mig, ju mindre mörker – så enkelt!
Den urgamla kampen mellan ljus och mörker är nu särskilt aktuell, när fler konflikter än tidigare kommer upp till ytan och blir synliga både när och fjärran. Men G M är övertygad om att ljuset kommer att segra, frågan är dock öppen vad gäller när och hur mörkret kommer att rensas ut. Någon har sagt att somliga människors himmel är andras helvete. Vissa personer skulle säkert tycka att det vore urtrist att leva i en god värld. Det är inte så märkligt eftersom olika människor befinner sig på olika nivåer eller utvecklingssteg. Ett paradis på jorden är fullt möjligt – men när? Förutsättningen är att ”mörkmännen” måste bort. Kanske finns ett lycksalighetens rike bortom döden?
Vad händer efter döden? Det beror på vad man förväntar sig, vilken bakgrund, tro, kärlek man har haft – allt detta kan ha betydelse. G M återgav en historia om den hädangångne som frågade Sankte Per, huruvida han skulle komma till Himlen eller Helvetet. ”Du får välja själv”, var svaret. Den döde fick besöka båda. Bägge ställena såg precis likadan a ut. Det pågick en fest i Helvetet med läcker mat. Gästerna där var likväl bittra – de kunde inte äta därför att de hade stela armbågar! Det kunde med andra ord inte ta emot det goda. I Himlen bjöds samma underbara rätter och gästerna var glada och nöjda – trots att även de hade stela armbågar! Men de ”himmelska” gästerna hade lärt sig att ge och dela med sig till andra! Av det skälet var de fyllda av glädje. (( Egentligen behövde de väl inte äta alls – varken där eller på det andra stället /men det är en annan historia/. Min anm.))
Vad är det jag äter? Det är en befogad fråga. Hur känns det att äta kött? G M äter inte kött av etiska skäl; han trodde att många köttätare fortsätter som vanligt, även om det inte känns bra. Man förtränger den känslan helt enkelt. Tv har ju visat hemska bilder av djurmisshandel, men förmodligen köper folk kött ändå – och låtsas inte veta vad kött år! Köttätarna drabbas givetvis inte av någon dom från Gud, men de dömer sig själva genom sin förträngning.
Inför det nya årtusendet bör vi alltså tänka på att vara ärliga mot oss själva, eliminera offermentaliteten, ta ansvar för vårt inre landskap och skapa harmoni gentemot det yttre landskapet. Hur hittar jag ”himmelriket” i mig själv? ”Himmelriket” – liksom dess motsats – är naturligtvis ingen plats utan ett tillstånd. Det innebär lycka, glädje, ett sätt att resa, ty vi är alltid på väg, det sker en utveckling av något slag. Min attityd ska således vara: erkänn både mörka och ljusa sidor i mig. Sök med ljuslykta in i själen, låt känslorna vibrera!
Det finns förstås olika tekniker; meditation är en metod, som emellertid inte alltid fungerar riktigt. Psykodrama kan verka förlösande. Ifall gamla traumatiska händelser grävs fram och skriks ut, inträder sedan stillhet, en inre frid. G M gjorde en reflexion om Tibet, som ju är genomsyrat av en djup andlig kultur. Men det förekommer även där en mängd förträngd aggressivitet. Detta sagt med anledning av kinesernas beteende gentemot de religiösa tibetanerna. Vad kan det vara för karma som får den kinesiska regimen att söka krossa denna högkultur? Vilken obalans finns där? Möjligen kan en del av svaret ligga i att helheten för tibetanerna är viktigare än individen. ((Men detsamma kan sägas om kineserna, som alltid sett kollektivet som viktigast. Min anm.)) Vad kan det vara som det tibetanska folket ej vill se? Obalans kan också ta sig uttryck i späkning, att plåga sin egen kropp i religiöst nit.
Det när onekligen tuffare att leva nu än förr då det var långsammare vibrationer överlag. Tidigare inkarnerade de flesta på samma plats igen, medan man numera är mycket mer rörlig – åtminstone i västvärlden. Gamla ideal och värden håller på att överges nästan överallt. Alla karmiska mönster roterar fortare, så byter man t.ex. emellanåt jobb – och partner. Man ”dör” symboliskt flera gånger under jordelivet. Man tycks lämna gamla relationer med lätt hjärta, trots att det har sitt pris. Samtidigt är det fortfarande svårt att bryta sig ut ur inrotade mönster. Mer eller mindre permanent oenighet mellan makar är ju inte ovanlig; ofta sker det ändå ingen förändring, något som självfallet förorsakar olust.
G M har även arbetat med cancerpatienter. Bakom sjukdomen ligger vanligen en känslomässig obalans, vars orsaker det lönar sig att försöka ta reda på. Hans roll är att söka hjälpa den sjuke att se och själv ta steg i rätt riktning, dvs. sträva efter att bota sig själv. Man bör börja med att rensa ut det som är lätt att bli av med: materiella ting, kanske skaffa nya möbler exempelvis. Detta kan skapa glädje som ger ny energi. Kanhända känner man sig frisk igen, men ett återfall inträffar lätt, ty man har inte gått på djupet. Det är djupare liggande orsaker som man ännu ej behandlat.
Principiellt gäller att allt går att bota, enligt G M. Sätten att komma tillrätta med obalanser varierar självklart, och det finns ingen universell mirakelkur. Den avgörande frågan är: Vågar jag ta ansvar? Alla har drömmar, men sjukdomar hindrar oss att förverkliga dem. Sjukdom kan också användas som ursäkt för att de inte uppfylls. Allmänt gäller att vi måste göra oss mer medvetna om den andliga världen och dess betydelse.
Efter fikapausen ställdes en del frågor (som jag nedan ej särskilt markerar). G M hade som förut svar på det mesta – eller åtminstone idéer kring alla spörsmål. Han avslöjade att han har utbildat sig i healing och zonterapi, som han likaså har praktiserat. Alla involverade psykiska faktorer gjorde jobbet intressant, men hans verksamhet har sedermera alltmer inriktats på det andliga planet enbart. Kurser som ”Befria dig själv” m.fl. håller han ofta. De går ut på att vi behöver se mönster som styr våra liv – och ändra dem om de vållat problem. Det gäller att jag ser mig själv med en positiv utgångspunkt, nämligen: Jag har allt som krävs för att förändra mig.
G M bedriver bl.a. chakrahealing, där det handlar om att utifrån den aktuella situationen ta reda på vad som går att förlösa och klippa av karmaband. Allting är ju energi i grund och botten. Energibanden/-trådarna är elastiska som gummiband, och med andliga guiders hjälp kan de visualiseras. Övertonsljud kan också bistå.
En fråga gällde auktoriteter och medialitet. G M menade att alla egentligen har medial förmåga, såvida man bara tillåter sig att öppna sig för den. Själv har han tidigare haft kontakt med desinkarnerade själar; guider eller hjälpare förmår leda dem.
Finns det ingen egentlig död? Svaret beror på frågarens trosföreställning. Den gängse kristna tron förfäktar ju att den döde ska vila till den Yttersta dagen, då alla ska återuppstå. Det händer som bekant att den avlidne inte inser sin nya belägenhet strax efter döden utan tror att han/hon fortfarande lever. ((G M gav ett och annat drastiskt/humoristiskt exempel som jag dock inte refererar här. Jfr. tvprogrammet Det okända. Min anm.))
En del har ganska svårt att hantera blottläggandet av sina förträngningar, det gäller både mentalt och känslomässigt. Det kan ta tid att klippa av karmabanden. Det tar ju också tid att vänja sig vid något nytt. Och därför gäller mottot ”två steg fram, ett tillbaka”. Förresten kan läkare vanligtvis ej förstå tanken att klippa av karmaband. G M förklarade även att han vid behandling av en patient kunde be Jesus eller ärkeängeln Mikael om hjälp.
I ett kurvdiagram visade G M grafiskt hur en rad förälskelser och parförhållanden kan se ut. Vertikalaxeln angav Trygghet, horisontalaxeln Tid. Den s.k. trygghetszonen varierade med tiden, dess övre gräns kunde höjas. ((Förloppet går tyvärr ej att klart åskådliggöras här. Min anm. )) Förenklat uttryckt beskrev G M livfullt olika sinnesstämningar under olika perioder med varierande partner – från eufori till depression, och vice versa i kurvans växlingar .Poängen var att till slut dra vissa lärdomar ur de skilda upplevelserna: ”Så här hemskt har det varit förut också” (deppig period). Men följande nedgångsperiod blev inte lika djup, kunde konstateras.
En återkommande fråga var: Ska jag ta ansvar för andras känslor? Svar: Nej. Var och en har ett eget ansvar. Man måste våga, tillåta sig att passera en gräns. ”Fear is fun in disguise (förklädnad)”, citerade G M. Ärligt talat är jag själv medskapande till varje aktuell situation. Något paradoxalt kan man säga: ”Jag kan inte såra andra,” – men andra kan mycket väl känna sig sårade av mig! Återigen handlar det om ett val: att ta ansvar för sig själv. Gör jag ett eget val, tar jag ansvar.
Är livet utmätt? Nej, menade GM, det skulle strida mot den fria viljan. Men samtidigt kan likväl en svår sjukdom som t.ex. cancer, vara karmiskt betingad. En numera vanlig uppfattning är att det existerar flera sannolika framtider, och att det därmed finns flera valmöjligheter. Vad ska man då säga om spådomar? Om det finns flera framtidsscenarior, borde man kunna ändra på vissa saker så att de inte slår in. Vi väljer i varje fall ständigt, t.o.m. våra föräldrar, sägs det. Här och nu gäller det hur som helst att välja strukturen på mitt liv: ”The point of power is now.”
När man inkarnerar på nytt, träder man in i en viss given situation. Olika möjligheter står till buds i det nya livet, där möten med människor helt klart påverkar en. En viktig sak är som nämnt, i vilken grad jag ska våga låta impulser och känslor styra mitt liv och ha tillit till universum. Men vi träffar på begränsande faktorer och dito idéer hela tiden. Därför ska man inte ta det som ett misslyckande om det inte går just som vi tänkt oss. Karmiska mönster upprepas nämligen om och om igen; vi får sålunda många chanser. Vi måste nog upprepade gånger söka bryta ett mönster innan vi lyckas.
Måhända existerar parallella inkarnationer, alltså att allting egentligen sker samtidigt!? Men vi har absolut svårt att föreställa oss något sådant, eftersom vi tänker linjärt. Det innebär ju att vi tycker att tiden skrider fram utefter något slags rak linje. ((En cyklisk tidsuppfattning är dock den ursprungliga. Min anm.))
På atomär nivå gäller faktiskt inte längre våra vanliga tids- och rumsbegrepp, allt enligt kvantfysiken. Atomkärnan med dess protoner och neutroner omges ju av en rad elektronbanor -- på enorma avstånd från kärnan. Ingen tid tycks existera (i vart fall ingen mätbar), och det märkliga är att elektronerna verkar inta alla möjliga positioner samtidigt! Dessutom har man konstaterat att ljushastigheten inte är den fysiskt optimala (som man tidigare trott), utan den kan också överskridas. G M berättade om ett experiment, vilket visade att partiklar påverkar varandra, trots att något samband inte kunde påvisas. ((Försöksledaren/observatören påverkar också vare sig han vill eller inte. Min anm.)) Mycket intressant att naturvetenskap och mystik här möts.
Mystik är fascinerande men blir lätt ett spel med mer eller mindre lösa spekulationer, när man försöker knäcka alla tankenötter med förnuftets hjälp. Det väsentliga i livet är ändå vad man gör; vi måste handla så, att vi ökar vår tolerans, kärlek och helhetssyn. Orsakssammanhangen är ej viktigast; det väsentliga är att saker och ting fungerar.
Frågan om utomjordingar togs även upp. Det förefaller finnas flera olika grupper, ”ljusa och ”mörka” bildligt talat. De mörka vill inte låta oss utvecklas. G M har samarbetat med en amerikansk expert som hävdar att dessa varelser överträder vår fria vilja. Förresten är utomjordiska kontakter inte alls något nytt; sådana har förekommit alltsedan forntiden.
De flesta ”ljusa” kontakterna vill däremot skydda oss, de öppnas vårt sinne och väcker ej rädsla. Å andra sidan ger oss de ”mörka” en känsla av obehag – och de förmår dessutom förklä sig till ”ljusa” väsen! Negativa krafter av det slaget stänger så att säga av oss, de kan inge en bedräglig känsla av ro, man blir liksom sövd. De högre positiva energierna öppnar tvärtom upp för en äkta inre frid.
Vi har under många liv spelat alla möjliga roller, goda som onda, utövat maktmissbruk och våld, men även blivit utsatta för dylikt. I viss mening hänger avtal och mönster kvar från en annan dimension eller inkarnation. Kärlekens motsats är rädslan och skräcken som föder hat, som stänger av för goda kontakter. Försök sätta stopp för detta utgamla karmaspel (”I'm fed up!”). Det är dags att släppa förträngda trauman och skuldkänslor och i stället öppna för ”himmelriket” på jorden! Vi borde förstå att det är en del av växtprocessen.
På tal om de egyptiska pyramiderna: De byggdes en gång för mycket länge sedan på ett helt annorlunda sätt, förmodligen med hjälp av tankekraft, sannolikt av utomjordingar. Det var inga gravmonument utan invigningstempel. En blivande farao genomgick en ceremoni med en sorts symbolisk död som höjdpunkt. I en av kamrarna i pyramidens djup har man funnit något som kallats sarkofag – utan lock. Kanske ännu oupptäckta ”gravkammare” kommer att ge oss större kunskaper. Helt klart finns i och runt pyramiderna speciellt starka kraftfält; det hade G M själv konstaterat på plats.
Det finns alldeles tillräckligt med information kring frågan om meningen med livet – problemet är bara hur man ska hantera och använda all kunskap. Sådan är verkligen en tillgång som öppnar oerhörda möjligheter. Men även om jag skulle kunna läsa alla böcker, vore det inte säkert att jag skulle bli vis.
Det blev tal om ett fall av kanalisering: Ett medium i kontakt med väsen från Plejaderna har fått veta att jorden har befunnit sig i negativa energiers våld i ca. 300.000 år. Ett energinät hindrar oss att ta kontakt med goda krafter, sägs det. Ett annat tema var manipulerat DNA: Människan lär ursprungligen ha haft en tolvdubbel spiral av kromosomer, men numera återstår endast en dubbelspiral av gener. Resten kallar man ”skräp”-DNA. All information låg från början lagrad i generna i perfekt ordnad form, men sedan har informationen splittrats och råkat i oordning. Varför? Enligt uppgift för att hålla mänskligheten i okunskap.
Emellertid pågår just nu en allmän vibrationshöjning, varigenom det finns möjlighet att återvinna det förlorade tillstånd som rådde i begynnelsen. Våra chakran, som kan betraktas som ett slags filter, kan öppnas upp. Kanske tymuschakrat, ett nytt (!) chakra, kommer att öppnas. Vi bör lita till känslorna, bli mer kärleksfulla och toleranta.
Men om den nuvarande negativa trenden fortsätter, t.o.m. förvärras – vad händer då? Rentav en förintelse hotar; f.ö. gick vi (?) faktiskt under en gång på en annat planet! Alla resurser förbrukades då, men många blev kvar där i alla fall, påstås det. Den situation som f.n. råder på jorden liknar den som en gång ledde till katastrof. Dock räddades en del som evakuerades.
Det finns flera (minst två) sannolika framtider, med olika vägar för positiva resp. negativa krafter. Så länge t.ex. en blommas skönhet kan upplevas, så länge är den tillgänglig för den artens vibrationer. Men stänger vi av det sköna, så gör det kollektiva medvetandet att vi ej kan ta till oss det. (Jämför legenden om Avalon.)
Seth, en kanaliserad andlig guide, har uppgivit att människan befinner sig i två dimensioner samtidigt, att hon måste välja en av två parallella verkligheter. Vare sig det förhåller sig så eller ej, är det tydligt att vi ofta hamnar i paradoxer. Man kan säga: ”Jag är allt”, men ändå mena: ”Ensam är jag ingenting.” Finns det då ingen yttersta sanning? Jo kanske, men den vet i så fall bara Gud. Det finns i varje fall inte bara ett sätt att leva – annars vore det för trist.
När man drömmer under sömn lämnar man kroppen – och upplever ändå liksom verkliga händelser. Jämför vissa tillstånd under meditation. Andra ska inte diktera vad jag ska tro. Mycket starka beroenden skapas i en del religiösa sekter, där medlemmarna upplever en trygghet i att blint lyda ledaren och läran. Nu är det tvärtom dags att bli våra egna ”gurus”. Till en del integrerar vi likväl alltid andras sanningar i våra liv, med Gud som högsta auktoritet. Till sist fick vi ett ord på vägen: Tro på dig själv och ta ansvar!
Kommentar 1999
Som ovan framgått var det en mängd frågor, svar och synpunkter som kom till uttryck under kvällen. Självfallet kan man ha olika åsikter om allt som togs upp, men jag har försökt återge vad Göran Melin står för. Själv framhöll han också flera gånger att det han hört eller upplevt ofta var något som man kunde ha skilda uppfattningar om, ja en del var spekulationer som han återgav.
Jag tycker Göran är karismatisk i sin framtoning och fascinerande att lyssna till. Visserligen är han ganska teatralisk, men ett visst spel hör nog till ett framträdande av detta slag. Man kan inte komma ifrån att det behövs underhållande inslag i en sådan ”show”. Men jag vill så långt möjligt skilja på person och sak. Innehållet ska alltid vara det viktigaste; det var som sagt skiftande och omfattande,
Det slår mig att skilda specialister ofta behandlar samma ämne på sinsemellan helt olika sätt. Och hur lätt kontroversiella idéer – omstridda därför att de är nya och djärva – helt enkelt förtigs av majoriteten ”rättänkande”. Det rör t.ex. parapsykologiska fenomen, inkl. UFO, som gärna förlöjligas, helt sonika bortförklaras eller tystas ner. Detta är dock ej förvånande eftersom naturvetenskapen helst förtränger sådant som inte kan bevisas experimentellt. Kan man inte nöjaktigt förklara en företeelse, verkar det vara bäst att låtsas som om den inte alls existerade.
Vetenskapen vill dra en skarp gräns mellan tro och vetande. Faktum är emellertid att t.o.m. naturvetenskapen mer eller mindre medvetet rör sig med en massa antaganden som snarast kan betecknas som ”tro”. Vetenskapliga forskare befattar sig inte med frågan om meningen med livet – en filosofisk/religiös fråga – samtidigt som denna hör till de allra väsentligaste för människan. F.ö. har ju kvantteorin (se ovan) varit en synnerligen svår nöt att knäcka alltsedan början av 1900-talet (Einstein m.fl.). Österländsk mystik tycks här delvis sammanfalla med modernt västerländskt tänkande (se Fysikens Tao).
Jag återvänder ett slag till UFO-komplexet: Som ovan antytts existerar enligt uppgift olika slags utomjordingar (ET's). Jag vill bara tillägga: UFO-observationer visar att både rymdfarkoster och dito varelser kan vara materiella – eller åtminstone tillfälligt materialiserade. Vad den allmänt förträngda UFO-frågan beträffar, så finns det en mängd vittnesmål och även seriösa forskare arbetar med att undersöka dessa. Hur är det möjligt att idiotförklara allt och alla, bara därför att ”100 %” bevis saknas?
En mycket seriös forskare, vars böcker jag läst, bl.a. Den tolfte planeten, är Zecharia Sitchin. Rörande de egyptiska pyramiderna (se ovan) ser han dem som en del av ett världsomspännande pyramidbygge (i Sumer, Egypten, Amerika) – med hjälp av utomjordisk teknologi. Mycket av denna oerhört spännande forskning har skett med utgångspunkt från ca. 5.000-åriga sumeriska kilskriftstavlor. Z S:s böcker är ett stort projekt med samlingsnamnet The Earth Chronicles. En av hans senaste böcker, Skapelsen i nytt ljus, rekommenderas särskilt.
Kort kommentar 2016
På Internet kan man idag läsa om den i vårt solsystem tidigare okända planeten Nibiru. Z Sitchin (död sedan några år) beskrev redan på 1970-talet den tolfte planeten, dvs. Nibiru, varifrån Nefilim (”de från himlen nedkommande”) besökte jorden, där gudar och deras ättlingar etablerade sig, allt enligt nämnda sumeriska lertavlor,inkl. bilder.