Oråd anas

Är det inte någon där i dunklet bakom huset?
Varför kommer han då inte fram här i ljuset?
Det knastrar så hotfullt i det grova gruset.
Snubblar där bara en fyllbult mitt i ruset?
Från träden runtom når mitt öra suset.

Vet att sinnen och känslor oss stundom lurar.
I fantasin vi bygger både hinder och murar.
Med krypande rädsla vi i skymningen kurar.
Skråpuker och råskinn skjuter pilar i skurar.
Vi stänger oss själva in som i trånga burar.

Ur osund inbillning man måste bryta sig ut.
Av skrämsel man darrar och då står på lut
fobier som frodas. De verkar aldrig ta slut.
Försök då stå emot och ödsla allt ditt krut
på att ge fyr och hejda all skräck resolut.

Det finns de som bidar sitt byte likt en gam.
De lurar i tyst försåt, med en list helt infam.
De lever måhända sitt liv inom lagens ram,
men skadar mången, både herre och dam.
De är verkliga. Attacken är ej matt och lam.

Sture Alfredsons hemsida