Ordhistoria

När ett ord på pränt väl blivit skrivet, / är det då en gång för alla givet? / I mänskliga sinnet, i denna tankens hamn, / fick tingen i forntiden var sitt namn. / Människans liv var väl fordom kort, / men orden bestod, försvann ej bort. / De levde länge i muntlig tradition. / Orden var ett villkor för all kommunikation.

Skrivkonstens uppkomst var en enorm revolution. / Språket fick därmed en ny funktion. / I skrift kunde nu alla idéer bevaras. / Historia skrevs och började förklaras. / Då många berättelser fästes på pränt / samlades kunskap i en mängd dokument. / Med tiden växte en tidlös litteratur, / ett världsarv med mångfald av kultur.

Vi, ordens upphov, ser en förändringsprocess, /som påskyndas nu av tidens press. / Vi själva likt orden har skiftande gestalt. / Gamla ord dör, nya föds, tusenfalt. / Vi lever med orden i en märklig symbios. / Växelvis påverkan är en riktig diagnos. / Skiftar gör även begreppens mening; / Nya betydelser sprids i semantisk förgrening.

Med anledning av rubriken Ord med historia som är ämnet 1/9 i serien Litterära tisdagar (se info på mkforlag.com eller sture-alfredson.se) väljer jag här ett litet antal ord med kommentar.

1) Personnamn I kronologisk ordning utgår jag först från antikens Grekland: Krösus (Kroisos, lat Croesus), ca. 595-547 f.Kr., var den siste kungen av Lydien i västra Mindre Asien. Han utvidgade sitt rike österut mot Persien och gick slutligen i strid mot den persiske kungen Kyros (Cyrus). Kroisos förlorade och Lydien gick under. Krösus dömdes av perserkungen till döden på bålet, men benådades i sista stund. (Närmare detaljer enligt legenden: se Wikipedia.)

Krösus betyder som bekant en mycket rik man. Även i vår tid finner vi åtskilliga enormt rika mäktiga potentater. Makt korrumperar oftast, och Kroisos var mycket riktigt övermodig. (övermod= grek. hybris). Före sitt sista ödesdigra fälttåg såg han sig som "den lyckligaste bland dödliga".

Vad pengar beträffar noterar jag att Kroisos lär ha varit den förste att införa ett myntsystem. Osökt kommer jag att tänka på den prekära situationen i dagens Grekland. Har inte också dagens makthavare visat prov på hybris och ekonomiskt lättsinne, eftersom läget nu är så allvarligt? Men glöm för all del inte det antika Greklands roll som den europeiska civilisationens vagga! Bara som exempel: de oöverträffade antika dramerna. I det nutida grekiska ödesdramat / tycks skuldansvaret vara ganska förlamat. / Läget är väldigt svårt och beramat..

Kong Zi eller Kong Fuzi (551-479) är nästa stora namn -- säkert rätt okänt i väst. Men säger man Konfucius, (en konstig latiniserad förvrängning) känner många västerlänningar till honom. Däremot har de flesta kineser aldrig hört talas om "Konfucius", för i Kina brukas förstås hans riktiga kinesiska namn som betyder Mäster Kong. Hans lära, konfucianismen, har mycket länge spelat en avsevärd roll i kinesisk filosofi. Visserligen tog man officiellt avstånd från den (som det då hette) reaktionäre Kong Zi under Kulturrevolutionen, men nu är det fritt fram igen för honom.

Grovt uttryckt stod han för ordning och reda i en strängt patriarkalisk hierarki, som i konfuciansk tappning växte till en statslära. Bl.a. var lydnad och kärlek till nästan honnörsord i bilden av familj och samhälle. Denne filosofs djupa respekt för lärande kan illustreras med ett par citat ur Luyun (Samtalen), som några av hans lärljungar sammanställde: "De dagar man inte studerar är förspilld tid." "Den som repeterar det gamla och känner det nya kan bli lärare." "Förr studerade man för sin egen skull, nu studerar man för andras skull." (Citaten hämtade från www.kina.se/filosofi/konfucius) Precis som Sokrates skrev han ingenting själv.

Nikola Tesla (1856-1943) var en serbisk-amerikansk fysiker, född i Kroatien. Efter studier i Graz och Prag arbetade han som elingenjör i Budapest och Paris. 1884 emigrerade han till USA, där han en tid arbetade tillsammans med Thomas Edison. Det uppstod emellertid en konflikt, varefter Tesla grundade ett eget laboratorium för forskning kring växelström.

Han är känd för att ha skapat en SI-enhet för magnetisk flödestäthet, tesla, samt högfrekventa elektriska strömmar från en teslatransformator, vilka kallas teslaströmmar.

Den geniale Nikola Tesla blev erbjuden nobelpriset i fysik 1912 men tackade nej. Han var långt före sin tid och låg bakom växelströmmens genomslag genom sin uppfinning induktionsmotorn (1888), samtidigt som hans antagonist Edison förespråkade likström. Tesla arbetade med mycket höga frekvenser i sin uppfinning teslapolen (teslatransformatorn).

Han fick uppdraget att bygga den första vattenkraftsanläggningen vid Niagarafallen. Han upptäckte en metod att sända trådlös energi från en plats till var som helst på jorden. Ett projekt med ett jättelikt torn påbörjades men avbröts på grund av finansiella problem. Tornet i Shoreham skänkte han till hotellet Waldorf Astoria som betalning för sina skulder.

Den märklige Nikola Tesla var en oerhört kreativ excentriker. Han utvecklade t.ex. idéer om en rymdsköld mot sovjetryska raketer (1934)! Men många av hans unika tankeprojekt verkade helt bisarra och han ansågs småningom vara vansinnig. Men långt efter sin död (1943) rönte han på 1960-talet nytt intresse: Teslasällskap uppstod, i Belgrad finns ett Teslamuseum och han står staty vid Niagarafallen. För övrigt bär ett lyxigt bilmärke hans namn: Tesla. (Källor: Bintje och Kalasjnikov -- Personerna bakom orden. En uppslagsbok av Marcel Grauls. + Wikipedia.)

Michail Kalasjnikov, född 1919, är är mitt val av nästa stora namn i vår tid. Familjen av kosacksläkt i södra Ryssland fick känna på Stalins terror: fadern arresterades 1931 och familjen försvann i Sibirien. En äldre bror råkade också illa ut. Michail lyckades med förfalskade dokument dock fly från Sibirien. Senare fick han jobb som konstruktör vid järnvägen, varefter han blev montör och tankförare i Röda Armén i Sovjetunionen. Han sårades svårt 1941, ena armen krossades.

Michail och hans skadade kamrater studerade på sjukhuset erövrade tyska kulsprutepistoler som imponerade. 1947 konstruerade han automatkarbinen AK -47 (ry. Avtomat Kalasjnikova), kaliber 7.62 mm, eldhastighet 600 skott i minuten, vikt 4,3 kg, samt träffprecision upp till 300 m. Den anses ha en genialiskt enkel konstruktion med en osviklig funktion -- t.o.m. om den legat i vatten!

Den förre stridsvagschefen arbetade från 1949 vid en forskningsbyrå; samma år började AK -47 masstillverkas. Förbättrade och nya konstruktioner följde: 1959 kom AKM, 1964 RPK, lätt kulspruta, 8,9 kg. Han blev slutligen generalmajor; i Izjevsk finns ett vapenmuseum som bär hans namn.

Ak:n har producerats i över hundra miljoner exemplar, den finns i mer än femtio länder. Den är populär bland befrielserörelser, t.ex. Hizbollah. Som humanist beklagar jag naturligtvis bruket av alla dödsbringande vapen. Men jämför Tesla, växelströmmens föregångsman; uppfinningar och teknik kan användas på så många olika sätt. (Källor: samma som föregående)

Slutligen måste jag ta upp en nu aktiv svensk, nämligen Zlatan Ibrahimovic, född 1981 i Rosengård i Malmö. Han anses vara Sveriges bäste forward genom tiderna. Någon närmare presentation av denne eminente målspottare är knappast nödvändig. Många anser att Zlatan är en av världens absolut bästa fotbollsspelare. 1999 gjorde han sitt första allsvenska mål, och 2001 blev han proffs i Ajax, Holland. Därefter har han spelat i flera andra länders bästa klubblag. Sedan några år är han i PSG, Paris, men har f.n. skadeproblem (augusti 2015). I full trim är han en ovärderlig tillgång som målgörare och blir ofta matchhjälte.

I sin bok berättar han om sin tuffa bakgrund och enastående karriär, med både framgångar och motgångar (jag har lyssnat till delar av talboken). Trots sin fysiska storlek - 195 cm lång - rör han sig mycket snabbt då han är på rätt plats vid rätt tillfälle, dvs. i motståndarlagets målområde.

Zlatans ekonomi är förstås mycket god, han tjänar miljoner -- en riktig "gullgosse" alltså. Mycket riktigt kommer namnet som är vanligt i bl.a. Bosnien, från zlato som betyder guld. (F.ö. har jag nämnt Zlatan i flera rimsekvenser tidigare.) Tilläggas kan att Ibrahimovic' är den slaviska motsvarigheten till Abrahamsson. (Källor: bok + Wikipedia bl.a.)

2) Några andra ord Här ställs jag inför ett svårt val: Vilka kan vara tillräckligt intressanta ur språklig/etymologisk synpunkt? Som en länk till föregående stycke med slavisk anknytning nämner jag först två personnamn som i sig inte är särskilt välkända, nämligen Kyrillos, ursprungligen Konstantinos, som levde 827-869, jämte hans bror, egentligen Mikhael, som sedan kallade sig Methodios. Familjen bodde i Thessaloniki i Grekland. De blev rådgivare vid den bysantinske kejsarens hov. De inbjöds 862 att verka i ett slaviskt land (Bulgarien?). De började utarbeta ett slaviskt skrivalfabet och använde slaviska ord i liturgin i stället för grekiska eller latin. Trots motstånd fick de påvens godkännande. Båda kom slutligen att kallas slavernas apostlar och helgonförklarades senare. Genom den kyrilliska skriften kunde litteratur börja blomstra på flera slaviska språk.

Bibeln översattes till fornkyrkslaviska (fornbulgariska). Det första (glagolitiska) skrivalfabetet återgav den sydslaviska ljudbilden väl, men det var invecklat. Munkar förenklade senare skriften, som kallades det kyrilliska alfabetet vilket infördes i Ryssland av Peter den store på 1700-talet. Detta läsvänliga ryska alfabet är sedan dess i stort sett oförändrat.

När jag i början av 1960-talet läste ryska i Uppsala var en kurs i fornkyrkslaviska obligatorisk för tre betyg i modern ryska. Kursen bestod av ett urval bibeltexter som översattes och kommenterades. Den ursprungliga snirklade texten påminde lite om den tyska frakturstilen. I de grekisk-ryska ortodoxa kyrkorna används alltid det gamla fornkyrkslaviska språket i liturgin. Det skiljer sig förstås en del från modern ryska; den ålderdomliga fornbulgariskan fyller ungefär samma funktion som latinet gjorde förr i evangeliska och katolska kyrkor. En jämförelse kan göras mellan den nordslaviska (ryska) varianten och den sydslaviska ( t.ex. bulgariskan): Guld= ry. zoloto, men i syd = zlato (som i Zlatan). Samma fenomen återfinns i ry. gorod = stad (Novgorod=Nystad) och serb. grad (jämför Belgrad: Vita staden).

Det faller sig naturligt att nästa ord med historia blir alfabet. Jämför man vårt latinska alfabet med det grekiska resp. det ryska (kyrilliska) ser man strax att en del ryska bokstäver återfinns i grekiskan, vilket ju är naturligt med hänsyn till den grekisk-ortodoxa kopplingen. F.ö. har man i ryskan skapat några egna bokstäver och tecken, något som gör detta alfabet mycket mer ljudenligt än den ålderdomliga stavningen i engelskan med en mängd fonetiskt besynnerliga drag.

Ordet alfabets etymologiska bakgrund är enkel: lat. alphabetum, bildat av de två första bokstäverna i det grekiska alfabetet: alfa och beta. Bruket av dessa om en rad andra grekiska bokstäver (gamma och delta m.fl.) är bekant från fysiken och andra vetenskaper. Intressant är också att den första bokstaven i det arabiska alfabetet heter alif. Förresten går det arabiska skrivsystemet långt tillbaka i tiden, till de sjöfarande fenicierna.

Jag väljer sedan ett ord som har tyskt ursprung: substantivet dikt. Det härrör från lågtyska dicht, dichte; jämför ty. Gedicht. En mycket stor mängd ord lånades in i svenskan via lågtyskan under medeltiden, helt naturligt då Hansan behärskade nord-/lågtyskt område och både köpmän och hantverkare kom söderifrån. Dock härleds många av dessa ord i sin tur från de söder om det tyska området inflytelserika latinsk-romanska länderna; så går i det här fallet motsvarande verb dichten = dikta tillbaka på lat. dictare.

Jag avslutar min lilla exposé med ordet äpple, som ju lämpligt nog brukar stå som symbol för kunskap --jämför Eva och äpplet i GT! (Denna frukt var förmodligen ett granatäpple vilket ju är synnerligen vitaminrikt). Tidiga former: fornsv. aeple, isl. epli, no. eple. Det rör sig om ett gemensamt gammalt germanskt ord, jämför ty. Apfel, eng. apple. Jfr även apel (träd). "Oklart ursprung" anger E Wessén i Våra ord.

Därmed anges väl att man inte kunnat gå ännu längre bakåt i språkens historia. I en del andra fall lyckas språkforskare spåra ett urgammalt ord bortom urgermansk tid och ända tll någon indoeuropeisk ordform som har en vag likhet med det ord vars ursprung man vill spåra. Ett sannskyldigt detektivarbete vars resultat självfallet blir allt osäkrare ju längre bakåt man vill nå.

Att man överhuvud i vissa fall någorlunda säkert ändå kan fastställa samband ända in i förhistorisk tid beror pa att man då kan tillämpa relativt säkra ljudlagar. Ett vanligt, i tiden jämförelsevis närliggande fenomen utgör i-omljudet i germanska språk. Exempel: Verbet tämja kommer av adj. tam, varvid ett i/j i verbändelsen fått a:et att övergå till ae/ä. Det finns ett par andra viktiga lagbundna ljudskridningar; en sådan inträffar ju i högtyska Apfel medan p:na i lågty. Appel ej påverkas (ej heller sv.), dock har i-omljudet tydligen verkat i sv äpple, liksom i tyska pluralformen Äpfel.

Det är absolut en god idé / att riktigt lära sig ABC. / Ej vill du vara analfabet / som inget förstår och aldrig vet / vad som står i en bok. / Genom att läsa blir du klok. / Sätt igång, bäste vän! / Gör det nu. Kom igen! / Vänta ej till se'n. / Då är det för sent. / Håll sinnet rent.

Sture Alfredsons hemsida