Övergång

Övermåttan mycket har vi att bestyra. / Då händer att vi stressar och blir yra. / Fort! Fortare! Jag tar mig för pannan. / Så snabbt en dag följs av en annan! / Malande rutiner lätt våra sinnen söver / tills vi med ens till nya värv går över. / En övergång till nästa fas sker ju ofrånkomligt. / Ett och annat problem är då oftast överkomligt.

Jag har funderat en del över vad begreppet övergång innebär. Det är förstås klart att man går över (övergår) från en verksamhet till en annan; det sker ett byte av läge, tillstånd eller dylikt. Man kan säga att detta kort och gott illustrerar livet självt - liv är helt enkelt rörelse, en oändlig serie övergångar om man så vill. När jag ser tillbaka på mitt liv är det inte svårt att urskilja olika perioder; självfallet genomgår alla mer eller mindre avgränsade åldersstadier, som sedan gammalt grovt liknas vid årstidernas växlingar: vår, sommar, höst och vinter (?). Själv förknippar jag mig något motvilligt med "ålderns höst". Perioder av skiftande personligt slag förekommer givetvis också.

Antikens greker tänkte väl också i metaforer, i varje fall gjorde berömda poeter och filosofer så. Mina kunskaper i gammalgrekiska begränsar sig till en flerfaldigt repeterad nybörjarbok och enstaka andra texter, men uttrycket "panta rhei" (allt flyter) fastnade direkt i mitt minne. Floden är f.ö. en utmärkt liknelse för livet; Herakleitos' ord: "Ingen stiger ned i samma flod två gånger" -- vattnet är ju ständigt på väg. (Citaten tillskrivs visserligen Herakleitos, men har ursprungligen uttalats av andra auktoriteter.)

Att utan hjälpmedel korsa vattendrag är naturligtvis ofta vanskligt. Är strömmen strid och avbruten av brusande forsar emellanåt, krävs en stadig båt eller färja. Älvens bredd och djup spelar in; vid grunt vatten fanns i varje fall förr vadställen. Jag kommer här osökt att tänka på den grekiska mytologin igen, nämligen färjekarlen Charon som ombesörjde de dödas överfart över floden Styx (Acheron). Jag gillar mentala bilder av liknande slag, de behövs för att åskådliggöra icke påtagliga ting eller abstrakta företeelser.

Sedan lång tid tillbaka har man byggt broar (jag har läst att den äldsta tvåtusenåriga valvbron fanns i Kina). En enkel spång över en inte alltför bred å eller bäck bildade förmodligen långt tidigare en övergång, innan brobyggarkonsten utvecklats. Ingenjörskonsten främjades säkert av att brobyggandet tidigt fick en militär funktion. Härskaror kunde smidigt ta sig över välbyggda broar för härnadståg i fiendeland. Självfallet blev dessa också viktiga mål då fienden nalkades på motsatta sidan, där de t.ex. upprättat ett brohuvud och bitit sig fast inför en attack. Om denna sattes in återstod för försvararna endast att söka hårdnackat stå emot: "Släpp ingen djävel över bron!" -- Att minera och effektivt rasera broar blev möjligt i modern tid. Då de hållbara broarna sprängts, kan överfart med motordrivna barkasser ske i motanfall.

Att i försvarssyfte bygga hinder har i dagarna fått förnyad aktualitet. Vem minns förresten inte den ökända Berlinmuren och dess fall 1989? Sovjetunionens sammanbrott blev tillika slutet för den s.k. (mentala) järnridån. Men hur många tänker nu på ännu existerande, alldeles konkreta murar, typ Berlinmuren? Jag avser främst de olagliga murar som Israel byggt på palestinsk mark; de nämns numera sällan, fastän de minsann inte döljs "i skymundan". Samtidigt har vi dock i dagsfärskt bildminne, hur Orban, Ungerns starke man i rekordfart låtit breda ut milslånga nålvassa taggtrådsstängsel. Vilka är då dessa fiender som till varje pris måste stoppas? Är det månne ett skärpt krigstillstånd som råder?

Ingalunda. Det är som bekant vapenlösa (!), värnlösa, utmattade flyktingar, oftast med traumatiska upplevelser i "bagaget"; något sådant i konkret mening kan knappast medföras. Det rör sig glasklart om brott mot MR, i skarp kontrast mot särskilt tysk och svensk flyktingpolitik. En annan ljuspunkt i eländet är ju förbluffande nog att medias förfärliga bilder väckt en storm av medlidande som framkallat en ansenlig momentan givmildhet hos en stor del av allmänheten.

I ett större perspektiv sätts nu EU på prov. Förhandlingar pågår, och jag tänker inte spekulera över utgången. Allt sammantaget tycker jag mig dock kunna konstatera att vi globalt sett sedan en längre tid befinner oss i ett prekärt övergångsskede: Det är en oerhört intressant men farlig epok som sannolikt kommer att medföra fler enorma påfrestningar för stora delar av jordens befolkning. Kort sagt: en redan svår situation tenderar att förvärras. Vad klimatet beträffar tycks många sätta ett överdrivet optimistiskt hopp till Pariskonferensen i december i år (2015). Som jag ser det är det stora kruxet att miljöproblemen går över alla gränser.

Om lägets allvar många i det längsta varit tysta. / Hög tid att vi alla börjar knysta / högt som de experter som är schysta / och ser att vi gått över i en bråd process. / Men tiden flyr; nu måste handlas under press. / Allt större problem kommer jämt i dagen. / Samverka med respekt för moralen och lagen!

Alla vet att till slut går allting över. / Det gäller såväl sorg som lycka. / Tur är väl det, kan man tycka. / Våg efter våg oss sköljer över. / Men se till att vanmakt ej för gott tar över. / Trotsa hånfullheten som likt knynävsslagen / haglar från lymlarna i maffiabolagen!

I överförd betydelse talar man om gränsöverskridanden, dvs. agerande i avsikt att eventuellt kunna nå okända domäner, som kan öppna för nya möjligheter. Rent formellt lägger jag märke till att det finns många sammansättningar med över-, typ övergång. Jämför lat. super och grek. hyper. Det finns givetvis sådana sammansatta ord med positiv eller neutral betydelse, exempelvis överlycklig, överraska, översikt. Men oftare tycker jag mig finna sådana med negativ klang: överproduktion, överkonsumtion, överskrida /gränser/, övermakt, övervåld etc. Det är möjligt att min ganska pessimistiska syn styr mig att hitta just sådana "fynd". Faktum är emellertid att "övermänniskoidealet" varit förödande för stora delar av mänskligheten. Jag vill här avsluta med ännu ett par rimramsor; först i den här allvarliga andan, sedan i en uppsluppen ton.

Den som lider av övermod är ej helt och hållet god. / Med en skadlig överdos far nyttan vips sin kos. / Den starke har alltid övertag över den som är svag. / Stress i hjärnan vållar övertryck. Övervåld är vardag i diktaturens förtryck. / Vägen att skapa en bra övergång är ej lätt och ofta lång. / Nej stopp! Vem vill höra gnäll och klagosång? / Nu stämmer vi upp en sång /med i stället en trevlig övergång:

Kom loss! Glöm nu sorger och bekymmer! / Mycket kul ju livet också rymmer. / Vi måste hitta något roligt att fira. / Inget problem. Vi tar oss en mustig bira. / Titta bara! Vi firar att solen skiner. / Den ger oss glatt en massa D-vitaminer. / Alla sorger i ett nafs försvinner. / Det är glädjen som jämt vinner, / när vi euforiskt tillsammans festar. / God mat och dryck förstås alla frestar. / En härlig dag vi firar. / På målet vi aldrig slirar.

Sture Alfredsons hemsida