Påskmysteriet och Jesu fotspår

av Viljo Mentu

14/4 2002 i Servicehuset Bagaren, Skövde

Arr: Stiftelsen KOSMOS, Varnhem

“Genom Jesus av Nasaret kom en mycket viktig human impuls till världen, och han blev genom sitt liv en orubblig förebild för mänskligheten. Han gav inte bara de impulser som efter hand kristalliserat sig som alla former av humanitära inrättningar. Han kom dessutom att visa hur det gudomliga eller kosmiska medvetandet (Kristus) manifesterar sig rent praktiskt i livets alla situationer.” (Citat ur Martinus Kosmologi Det Tredje Testamentet.) Se även Växthuset Kosmos Program våren 2002 om föredraget Påskmysteriet och Jesu fotspår: “Nästankärlekens manifestation kulminerade under påskhändelserna. Kan vi gå i Jesu fotspår?”

Martinus perspektiv på påskmysteriet avviker en del från Bibelns framställning, inledde Viljo. Påsken som infaller på lite olika tider, förknippas med en speciell typ av händelser som Martinus tolkar på sitt sätt. Varför har då påskmysteriet så stor betydelse? Det har ju sedan 2000 år en väldig genomslagskraft i hela den kristna världen; knappast någon annan areligion kan uppvisa en lika stor händelse. Visserligen har andra visa män uppträtt på liknande sätt som Jesus och kanske avrättats på korset, men de har förblivit okända, Även i vår tid har stora män trätt fram, exempelvis Martin Luther King (och kanske Olof Palme), men kommer man att minnas dem eller föreningar och organisationer som de representerat om 2000 år?

Jesus framställs i Nya testamentet som offerlammet, som skulle rädda mänskligheten genom att lägga på sig all världens synd. Därigenom gav Gud människorna en chans att slippa hamna i helvetet. Huvudingredienserna i dramat är som bekant korsfästelsen och uppståndelsen. Att tro på Jesus skall leda till frälsning enligt den kristna läran.

Men det finns många som tvivlar på den versionen; materialister säger t.ex. att om dessa dramatiska händelser verkligen inträffat, så är det ändå inte alldeles säkert att apostlarnas vittnesmål är sanna. En del, fr.a. ateister, hävdar att allt bara är en saga, även om det är få som förnekar att Jesus existerat. Med syftning på Jesu gärning har vissa radikala människor hävdat att Jesus var världens förste kommunist.

Det finns alltså många värderingar rörande trosfrågor. De troende går längre än tvivlarna; för de förstnämnda är det tal om reella händelser av största betydelse. ((Jesus var utan tvivel mycket radikal, en andlig upprorsmakare. f.ö. avfärdas ofta historiska händelser som “myter”. Bibeln kan förstås precis som Koranen tolkas på olika sätt. Min anm.))

Martinus ser allt i ett kosmiskt perspektiv. Viljo underströk att påskmysteriet är ett led i ett ofantligt stort projekt som ständigt fortgår. Det började (?) egentligen för miljarder år sedan i de andliga världar, som skapade ett nytt universum; här visades en av Martinus slående symbolbilder. Det utvecklades ett “program”... Småningom -- mycket sent i ett kosmiskt perspektiv -- “programmerades” projektet som gick ut på att “skapa människan i Guds avbild” (Bibelns ord). På symbolbilden visade Viljo den kritiska punkt i utvecklingen, där djurriket kulminerade och den första människan uppstod. Vi sentida ättlingar av Homo sapiens är på väg mot den “riktiga”, d.v.s. fullkomliga, människan.

Det har kommit flera kosmiska impulser under mänsklighetens utveckling. En annan bild fick illustrera dess kosmiska världsimpulser, d.v.s. skaparkrafter som kulminerar under vissa epoker. Enligt Martinus var det den religiösa principen som verkade när Jesus uppträdde i sin roll som världsåterlösare. Mörka, primitiva tankeklimat ersattes av nya tankar. Olika impulser vid skilda tidpunkter har förstås olika innehåll. I vår tid är en ny andlig-vetenskaplig världsimpuls på väg att göra sig gällande.

I Martinus vackra bilder spelar färgerna som bekant en bestämd symbolisk roll, r.ex. från orange till gult och vitt; den sistnämnda hör till den kosmiska andliga vetenskap som Martinus företräder. Nya kulturer och religioner har framträtt i olika tider; de var naturligtvis primitiva i början, liksom de väsen som var deras ledare. I varje epok har speciella gestalter antagit en ledarroll som fört utvecklingen framåt.

Martinus urskiljer fyra faser: 1) Strax efter det att djurriket hade kulminerat uppträdde apmänniskan. Bland de äldsta arkeologiska fynden av en mer utvecklad varelse finns den s.k. Javamänniskan som levde för ca. 350 000 år sedan, en typ av Homo erectus (upprättgående). ((Denna bland de äldsta kända egentliga människorna levde på Java för ung. en miljon år sedan. Pekingmänniskan räknas till samma art /enl.Bra Böckers lexikon/. Min anm.))

Viljo nämnde i förbigående också neanderthalmänniskan och Cro Magnon som ingår i utvecklingskedjan fram till den moderna Homo sapiens. F.ö. saknas säkert ännu några s.k. felande länkar.

Under den första fasen gällde liksom i djurriket den dräpande principen, vilken hade effekt även i nästa skede, nämligen fas nr 2 då en ny impuls kom. Med den var mörkrets världsåterlösare i aktion och en offerreligion utövades. Karmalagen gällde och därmed uppkom mänskligt lidande.. Under denna epok utvecklades människans medvetande, likaså tillkom lite eget tänkande och religiösa föreställningar. Allt detta, inbegripet förändrade ideal, åstadkom mer förfinade våsen. Gradvis vann humana ideal insteg.

Då en mättnad på tidigare ideal uppkommit, var det dags för fas nr 3 när “riktiga”, d.v.s. humana, världsåterlösare slutligen trädde fram. Dessförinnan existerade vissa övergångsformer såsom medicinmän, schamaner, keltiska druider, skyter, arier m.fl. Detta skedde 15 000 - 10 000 år tillbaka i tiden. Magiska krafter utnyttjades till att levitera stora stenblock, varvid man på så sätt lät lyfta tunga stenar då man byggde religiösa centra som t.ex. Stonehenge i England.

Människornas öde var förenat med lidande, samtidigt om en human längtan alltmer förnams och mottagligheten för ett sådant ideal samtidigt växte. Tre stora företrädare för den nya humaniteten uppenbarade sig på olika håll i världen, även om många århundraden skilde dem: Buddha, Jesus och Muhammed. I och med dessa världsåterlösare skedde ett “lappkast” (som Viljo uttryckte det), jämfört med det dräpande idealet. Maktens princip undergrävdes av humaniteten i den ny impulsen.

I början uppstod icke oväntat tvivel på det nya: kunde man lita på detta? Fanns det inte stor risk att bli lurad och utnyttjad? Misstänksamheten var först alltså större än tilliten. Men behovet av ett humant ideal, som kunde ersätta den dräpande principen, ökade stadigt. Nästankärlek var här kärnpunkten, och Jesus demonstrerade och praktiserade i hög grad denna kärlek till nästan. Martinus menar att det är Jesus som tillämpat den allra bäst. Emellerti förstod människorna ibland ej vad han ville säga; det gjorde inte heller alltid hans egna lärjungar.

Någon måste offra sig frivilligt för att tydligt visa hur man borde leva. Det blev alltså Jesus, som enligt Martinus kom från en annan planet vilken var en andlig värld, som utförde denna stora mission bland människorna på jorden. Men Martinus vill inte kalla honom för offerlamm (som är en vanlig kristen beteckning).Jesus verkade på olika sätt: a) genom att ge exempel; b) genom att förmedla teoretiska kunskaper, exempel: Bergspredikan, varvid han ger facit, men ingen analys, ty det är tron som gäller; c) genom att visa att odödlighet existerar.

Jesus undervisade i några få år innan den dramatiska händelseutvecklingen under påsken och därefter slutgiltigt demonstrerade att odödligheten var reell. Viljo återgav här Martinus tolkning av Judas Iskariots handlande: hans avsikt var inte att förråda Jesus! Han ville tvärtom att Jesus inte skulle låta sig fångas. Jesus skulle enligt Martinus förmås att visa att det är Gud som råder. Judas ville med andra ord att Jesus skulle visa sin makt som han ju hade av Gud, och inte bli arresterad. Judas plan gick dock om intet, som alla vet. Jesus fördes till förhör, varvid han svarade fåordigt på Kaifas’ frågor. Egendomligt nog anklagades han för att häda och fördes inför Pontius Pilatus

Även här svarade Jesus kortfattat på dennes frågor, men den romerske landshövdingen Pontius Pilatus kunde ej finna något brottsligt hos Jesus. Samma sak upprepades under förhör inför kung Herodes: inget brott kunde påvisas. Jesus återfördes till Pilatus som fortfarande ansåg honom oskyldig. Pilatus sökte en lösning trots starka påtryckningar från judiskt håll för att få honom dömd.. Det var sed att släppa en fånge fri under påskhögtiden, och Pilatus ville således att Jesus skulle friges. Men han gav efter för trycket, Det blev som bekant i stället förbrytaren Barabba som släpptes fri.

Jesus misshandlades och torterades. Väcktes då ingen medkänsla när han visades upp inför allt folket? Nej, det ropades “Korsfäst!”, och Pontius Pilatus kunde nu ingenting göra. Jesus blev korsfäst -- och uppstånden! såsom det hade förutspåtts.

Viljo läste här upp ett längre stycke ur Martinus både dramatiska och poetiska skildring av händelseförloppet (ur skriften Påsk). Det går inte att här i detalj återge innehållet, men Martinus vinklar berättelsen något och kommer med en del nya upplysningar. Några glimtar bara: Jesus framställs som modell för männlskorna; den gamla judiska påskhögtiden har fått ett helt nytt -- kristet -- budskap. Jesus, iklädd röd toga, rider in i Jerusalem för att krönas som en konung, men ej av denna världen. Martinus talar sedan om “världsfrälsarens gudstjänst på Golgata”, vilken kommer att leda till “en ny himmel där rättfärdighet bor”.

Martinus talar om Jesus som “vägen, sanningen och livet”... En koncentration av mänskligt lidande kulminerar på korset… I en av sina sista blickar, genom sitt eget blod, ser Jesus sina bödlar som “andligt oerfarna bröder”... “Fader, förlåt dem…” Detta är kärlekens evangelium: Martinus ger här anvisningar om hur vi skall bära vårt öde, som väsen av n andlig realitet. Stark är också skildringen av vad som hände i den tomma graven. Oerhörda krafter skrämmer vakterna som först ser ett ljus där inne. Detta är överjordiskt starkt, det är en himmelsk handling som försiggår. Martinus förklarar: Det är fråga om en materialisation medelst andliga energier som tränger igenom och förvandlar materia. Det är en demonstration av att livet är heligt.

Den döda kroppen -- dematerialiserad -- befinner sig dock på annan plats! Martinus anger orsaken till detta: avsikten att leda bort från den dräpande principen. Apostlarna var ju rädda efter Jesu död; den uppståndne Jesus uppenbarade sig -- och tog först hand om sina bödlar, sedan om sina vänner för att trösta dem… Det märks alltså tydligt att Martinus har ett annat perspektiv än de kristna. Buddha hjälpte inte människorna att bli fullkomliga. Inte heller Jesus kunde hjälpa dem till fullkomlighet

Nu är vi mitt i den fjärde epoken då en ny impuls är på väg att tränga in i vårt medvetande. Martinus hävdar att det 20:e århundradet utgör en milstolpe i mänsklighetens historia. Ateism och materialism har spritts och sprids i hela världen, bl.a. ï Kina och Indien, genom fokusering på naturvetenskap och teknik. Den primära fasta hållpunkten är härvid materien. Bristen på högre moral är mycket påtaglig; lidandet rentav rättfärdigas. Sofistikerade dödsapparater i form av geniala mordvapen etc. talar sitt tydliga språk. Enligt Martinus är det människans djävulsmedvetande som nu härskar, men han säger samtidigt att detta tragiska förhållande är ett nödvändigt steg i utvecklingen.

Viljo framhöll att vi bara behöver se vad som pågår ute i världen. Nog kan man tala om djävulens verk -- och den potentaten verkar även inom oss själva. Samtidigt växer det fram en mättnad på denna djävulsmentalitet, vilket befrämjar humana ideal, jämte de materiella. I den nuvarande konfliktfasen behövs verklig hjälp av en “världsåterlösare”. Kristus lovade att “Hjälparen, den Helige Anden”, skulle komma att bistå människorna i framtiden. De viskall komma en manifestation som avslöjar den kosmiska grundtonen: Kärlek! Martinus betonar likaså behovet av logik och kosmiska analyser. Dessa förklarar att det är si eller så och presenterar uträkningar. Kom också ihåg att varje varelse har ett ansvar för sitt öde. Och det är den kosmiska kunskapen som är “hjälparen”, inte någon person.

Den Helige Anden: helig har med hel och helig att göra och ande är här synonymt med medvetande. Det är tidigare kosmiska impulser tal om en integrerad helhetssyn, genomsyrad av kärlek. Denna framträder alltmer, parallellt med ökat lidande i världen. Allt detta kommer enligt Martinus att i slutändan leda till en harmonisk förening av religion och vetenskap, samt kommer i en framtid även att medföra en global integrering med ett världsrike som slutresultat. Grundvalen är nästankärlek och humanitet.

Viljo visade ännu en Martinusbild: Vi kommer att gå “från kall vinter till varm sommar”. Vi ska då agera enligt “sommarprincipen”. Vi är uppenbarligen inte där ännu på länge. Men vad kan vl göra här och nu? (Viljo visade på bilden på vilken punkt vi nu befinner oss.) Der pågår fortfarande en hård kamp mellan djur och människa på vår väg mot det riktiga människoriket. Barabbas hade ett djurmedvetande, medan Jesus givetvis hade ett kristusmedvtande. i står dagligen i valet mellan dessa två; jämför Pontius Pilatus vånda över sitt svåra val (se ovan). Vågar vi stå emot det allmänna trycket? Vågar vi använda kristusmedvetande? Att släppa Kristus fri -- det är “sommarmedvetande”. Visst är det svårt; jngrodda vanor finns alltid som hindrar. Begångna fel i kampen ökar lidandet, och vårt behov att tillägna oss kosmisk kunskap tilltar, d.v.s. vi måste få kunskap om livet för att kunna välja rätt väg.

Vi söker sanning, Jesus sade ju: “Jag är vägen, sanningen och livet”. Viljo påminde om att det kinesiska ordet tao (jämför taoism) betyder väg. Martinus säger att vi skall vandra vägn från okunnighet till kunskap, från osanning till sanning. Pontius Pilatus frågade: Vad är sanning? Maftinus upplyser oss om att det är det absoluta medvetandet om osanningen; om vi upptäcker osanningen växer vår sanna kunskap. Han talar vidare om en process, där vi måste ta oss igenom “invigningens mörker” på väg mot sanningen. “Hjälparen” möter oss och kan ge oss frälsning, och han förklarar att kosmisk kunskap är kunskap om mlivet. Världsåterlösare uppenbarade sig i ett avlägset förflutet då nya impulser och nya tankar dök upp. Det var emellertid snarast fråga om aningar, bilder som med tiden utgjorde stimuli för humana ideal.

Vi är somnämnt inne i den 4:e fasen, men till skillnad från tidigare kosmiska impulser kommer ingen världsåterlösare att uppträda som ledare i mänsklig gestalt, uran det är vi själva som genom att förvärva kosmisk kunskap skall gå rätt väg. Vi är själva ansvariga redskap för den utvecklingen. Men vi får gå utan religiösa kryckor.

Martinu gör anspråk på att kunna ge lösningen på livsmysteriet. Hur blir mn lycklig? Svaret ligger i samma budskap som framförts tidigare: nästankärlek. Vi måste med andra ord övervinna det s.k. barabbasmedvetandet, alltså besegra kärlekslösheten. Därom talar Martinus i sina inträngande analyser. De forna världsåterlösarnas mission är slutförd. Vägen, sanningen och livet: osanningen representeras av mörkret och skall ersättas av sanningens ljus, vilket åstadkommer att vi blir ett med livet. Det målet når vi genom kunskap om sanningen.

Som svar på Pilatus fråg är inte föra om Jesu gärning svarade Jesus: “Jag har kommit för att vittna om sanningen”. Att ha funnit sanningen innebär att man har upplevt Gudomen. Sanningen står att finna i det äventyr som hela utvecklingen utgör; det är förhållandet mellan Gud och människa som skall präglas av kärlek -- “som en evigt rinnande ström”. Martinu manar: Släpp Kristus fri och uppnå frälsning! Träna ständigt nästankärlek och förlåtelse, minns Jesu ord på korset: “Fader, förlåt dem, ty de vet ej vad de gör”. Förlåt! -- häri ligger påskbudskapet. Det är att gå i Jesu fotspår.

Efter en kort paus följde en intressant frågestund.

Fråga: När det handlar om att släppa loss Kristusmedvetandet finns det väl flera sätt att göra det på. Har Martinu anvisat några metoder?

Svar: Nej, man får själv besrämma hur. Han visar bara åt vilket håll man ska gå.

Fråga: Vad säger Maerinus om bön och meditation?

Svar: Han talar om bönens betydelse och teknik, men inte direkt om meditation. Man kan väl säga att meditation kan vara ungefär som bön.

Fråga: Rekommenderar inte Martinus att man bör låta allt ha sin gång? På ett narurligt sätt utan tekniska knep?

Svar: Jo, men man ska inte forcera fram något, det får inte bli någon sorts dressyr. Om inte tiden är mogen, vänta ut… Men visst ska man försöka bearbeta en sak om det känns angeläget för en. Martinus är inte för ett låtgå-tänkande. Han säger: “Spring inte före dig själv”.

Fråga: Som tillståndet i världen är nu, är det ju inte konstigt att det finns många rädslor. Hur blir man fri från rädsla?

Svar: Martinus anser att all rädsla i grund och botten beror på rädslan för döden, dödsångest. Han menar att rädslan tr sig mång uttryck, den behöve inte se ut som skräck eller fasa. På tal om korsfästelse: Martinus anser att Pontius Pilatus själv var rädd att bli mentalt korsfäst, eftersom han kände trycket rån folket mycket starkt. Men i själva verket fanns ihos honom i botten en dödsångdest.

Fråga: Man kan vara rädd för livet självt också. Kan mn inte tala om livsrädsla?

Svar: Man kan naturligtvis vara rädd för attmöta något obehagligt i livet, olika svårigheter osv.

Fråga: Apropå odödlighet: det står i Bibeln att “framstående män stod upp ur sina gravar” i samband med långfredagens händelser. Vad säger Martinus om detta?

Svar: Han säger ingenting om det. Beträffande berättelsen kring den tomma graven: Var det en eller två änglar som visade sig för kvinnorna? Det förekommer varierande uppgifter. Kanske var det andra än änglar, högt stående andliga väsen av annat slg.

Fråga: Har fler människor än Jesus uppstått från de döda? (Lasarus, nämnde någon.)

Svar: Enligt Martinus var Lasarus inte riktigt död, alltså skendöd, när Jesus uppväckte honom. Det har inträffat förr att andliga väsen från andra sidan blivit materialiserade. De kan ha dykt upp plörsligt för att sedan lika plötsligt försvinna, d.v.s. de dematerialiseras igen.

Fråga: Fortsatte Jesus att vara kvar på jorden efter upptåndelen, även sedan han uppenbarat sig för lärjungarna? Det finns olika uppgifter, bl.a. om att han skulle ha varit på helt andra håll.

Svar: Nej, Jesus återvände till den andliga världen.

Fråga Vad var Jesu mission när han ändå dröjde kvar på jorden ett tag?

Svar: Han ville visa att han verkligen var uppstånden. Han ville trösta lärjungarna, som han också fortsatte att undervisa om Den Helige Anden, och då mer på djupet.

Fråga: Säger Martinus något om att det finns andra skrifter, bl.a. om att Jesus skulle ha varit i Indien? Svar: Nej, han nämner inget om det.

Fråga: Var det Jesu andliga kropp som försvann ur graven?

Svar: Nej, mn det var inte hans vanliga kropp som förts bort. Det hade skett en materialisation (?). Det finns en spekulation om att Jesu kropp skulle ligga i en av de egyptiska pyramiderna. Jämför citatet: “Skall stenarna tala?”

((Jag förstår inte riktigt, hann inog lnte anteckna allt, missuppfattade vål något. Min anm.))

Fråga: Det finns ju olika tolkningar av Bibeln och mycket annat. Var och en kan ju ha sin egen tolkning. Ingen har väl hela sanningen. Bör man inte tolka Bibeln mer symboliskt?

Svar: Martinus gör just det. Ta t.ex. skapelseberättelsen: hur Adam och Eva kom till… det har han tolkat på sitt sätt.

Fråga: Vi lever i en dualistisk värld -- vad är rätt och vad är fel? Båda delarna kan faktiskt vara rätt. Jämför forskningen om ljusets egenskaper: än ser man vågor, än partiklar. Vad är det som stämmer? Vi får facit av Martinus och dem fokuserar vi på. Men det är mycket annat som vi inte klarar av.

Svar: Ja, tänk på Niels Bohrs ord: “Baksidan av en sanning är framsidan av en annan sanning”.

Fråga: Ska vi tro på auktoriteter?

Svar: Det finns djupast sett bara en sanning, men många uppfattningar. Alltså kan var och en ha sin egen “sanning”, nämligen = uppfattning om vad som är sant Martinus uppmanar oss också att själva undersöka och ta till oss vad vi håller för sant och riktigt.

Fråga: Kommer det att ges ut fler böcker av Martinus?

Svar: Ja, det finns en del manus som inte givits ut tidigare. Mer kommer att översättas till svenska av sådant om redan givits ut på danska, del 3 och 4 av Symbolboken t.ex. Men det har dröjt för översättningen sker helt på ideell basis. Det har redan utförts ett stort arbete med att skanna in texterna i Livets bok. Dessa digitaliserade texter innehåller f.ö. smärre språkliga korrigeringar. Materialet, både ord och meningar, är dessutom sökbart.

Fråga: Har man tänkt gå ut och informera mer om Martinus verk?

Svar: Ja, det finns ambitioner, man har en info-strategi, i första hand vid Martinusinstitutet i Köpenhamn men också i Göteborg. Det handlar om privata initiativ.

Fråga: Har man fortfarande planer på en Martinusskola i Varnhem?

Svar: Ja, vi arbetar för det. Hjälp gärna till!

Fråga: Hur påverkas man av Martinus symboler?

Svar:Främst hjälper de oss till bättre mental förståelse. Men det finns också ett slags magi i dem. Genom att träna tolkning av symboler stimulerar man sin intuition. Det finns förresten utförliga texter anslutna till bilderna, där Martinus ger analyser av sina bilder.

Fråga: Nämn nå gra böcker av andra än av Martinus om andlig kosmologi.

Svar: På danska finns Projekt Liv. Två böcker av Per Bruus-Jensen, som var nära vän och medarbetare till Martinus, rekommenderas: Existens och odödlighet sam i begynnelsen var tomheten. Grunden är Martinus filosofi jämte många andra kopplingar till naturvetenskaperna.

Per Bruus-Jensen skulle ha varit med och lett en kurs på Kosmosgården i Varnhem framöver (enligt Wäxthusets program våren 2002), men eftersom han inte kan komma, blir det en kortare kurs än avsett, nämligen en veckoslutskurs med Lasse Malmgren och Viljo Mentu. Nästa föredrag är 5/5: Har äktenskapet spelat ut sin roll? av Elise Reslow (referat av mig).

Min kommentar 2002

De många frågorna visar att intresset var stort. Det visade sig också att samtliga (dock rätt fåtaliga) deltagare kände till Martinus. Därför behövde Viljo inte ta allt från grunden rörande Martinus. Föredraget var intressant, i synnerhet som jag själv inte läst skriften Påsk. Frågorna blev också bra besvarade.

Jag har i efterhand funderat på ett par saker.. Enligt uppgift anser muslimerna att Jesus inte dog på korset! Han lär bara ha varit avsvimmad då han togs ner. Jag har läst detta i förordet till Koranen (t.o.m. i två olika utgåvors förord, dels i en arabisk-engelsk och i en arabisk-svenk Koranutgåva). Jag har bara kommit igenom en del av den andra suran, så jag vet ej om det möjligen står något mer om Jesus i det sammanhanget. Jag antar att det inte förekommer något om uppståndelsen.

Dessutom erkänner inte islam att. Jesus var Guds son. Däremot säger Koranen (bättre transkription: el Qu’ran) att han var en stor profet men ändå bara en människa, alltså en i raden av alla profeter i Israel.

När jag sommaren 1987 var i Algeriet lyssnade jag en gång till en diskussion (mest på franska för min skull då min arabiska var rudimentär) bland några arabiska vänner, som var fullkomligt ense om att Jesus naturligtvis inte kunde vara Guds son -- “Gud har ju ingen fru!” Detta var nog sagt mer på skämt, men de menade absolut allvar när de sa att ingen människa kunde vara son till Gud. Och för mig lät detta logiskt. Jag går här inte närmare in på teoretiska frågor; jag är förresten osäker på om Martinus sagt något i den stilen. (Jag har bara läst en del av Martinus omfattande verk, dessutom var det rätt länge sedan).

Jag skulle vilja veta mer om judendomen, som inte erkänner Jesus som den väntade Frälsaren. Det finns förstås en hel del i den som inte stämmer med kristendomen, trots att de är systerreligioner. Men detta är dock rätt naturligt, eftersom Nya testamentet med evangelierna innebär ett helt nytt tankeklimat i förhållande till Gamla testamentet. Mina kunskaper är mycket begränsade både i kristendom och i islam, och ännu sämre när det gäller judendomen. Men såvitt jag förstår lever de ortodoxa judarna fortfarande kvar i GT:s gamla föreställningar. Viktiga judiska skrifter såsom Kabbala är mig tyvärr främmande. Idag behöver man bara tänka på Mellanöstern för att fatta att där råder ett ofattbart skrämmande tankeklimat. Jag ger mig här inte in på berättigad kritik av politiken, men någon religion i ordets rätta bemärkelse kan knappast vara involverad i mord och förstörelse.

Vi vet ju hur svårt det är att frigöra sig från traditionellt tänkande. Därför är det så märkligt att Martinus har en så utomordentligt självständig linje i sin kosmologi. Hur kunde han met judiskt påbrå frigöra sig och gå sin egen väg och så opåverkad grunda en så allomfattande andlig vetenskap? Basen är självklart kristen; hans stil är omisskännlig: lite ålderdomlig och omständlig men mycket välformulerad. Hans analyser är strängt logiska, trots oväntade slutsatser emellanåt.

Vad som mest förvånar mig är att han var så gott som obildad och föga beläst; ändå kunde han skapa sådana djuplodande texter på ett i viss mening fulländat språk. (Jag avser främst stilen. Modersmålet var förstås danska.) Det är mycket gåtfullt -- såvida man inte förutsätter en gudomlig “guidning”. Den uppenbarelse som snart ledde till att han påbörjade sitt livsverk är utan tvivel av en djupt religiös karaktär. Martinus har ibland betecknats som mystiker, vilket jag reagerar emot: han är så klar och rationell. Men hade han inte stor hjälp från ovan i sitt inträngande analysarbete? Han har antytt att han genom bön fått klarhet i många ting. Själv kommer jag att tänka på kanalisering, som jag läst om i flera fall. Telepati är ett fenomen som ej går att avfärda utan vidare, så varför kan man inte tänka sig kommunikation med andliga guider eller änglar och andra väsen i en andlig tillvaro i en annan dimension? Allt går förvisso ej att förklara rationellt; icke desto mindre har Martinus klargjort väldigt mycket r.ex. i boken Logik.

Efter denna spekulativa utvikning kommer jag att tänka på att Jesus var synnerligen pedagogisk i sin undervisning. Han åskådliggjorde nämligen praktiskt vad han menade genom slående exempel och häpnadsväckande underverk. Liknelserna var ju ett utmärkt sätt att framföra ett budskap utan att teoretisera. Idag har människan en helt annan kapacitet att fatta teoretiska resonemang, även om åskådlig undervisning och praktik alltid är väsentlig idag med. Jag tror att Martinus vision om att människan en dag ska kunna förena materiell och andlig vetenskap är realistisk på lång sikt. Martinus är modern genom att han utgår från att vi genom logiska förklaringar och resonemang ska kunna ta till oss ävn andliga ting av djup existentiell dignitet. Han förefaller ha rätt i att en ny human världsimpuls inletts, trots allt som tyder på motsatsen när man blickar ut över världen idag. Tänk om Jesu ord och handlande äntligen kunde ge många efterföljare efter 2000 år!

Emellertid vet jag mycket väl personligen konkret genom turer i naturen i tidiga morgnar, att det är som mörkast och kallast strax innan gryningen! Martinus andliga kosmologi kommer säkert en gång att mer allmänt accepteras som andlig vetenskap. Ty egentligen går det inte ens idag att dra någon knivskarp grän mellan tro och vetande.

Sture Alfredson april 2002

(Ovanstående kommentar tillkom alltså efter referatet 2002. Jag har inget att tillägga idag, 1 april 2017.)

Sture Alfredsons hemsida