Potpurri

Solkraft Solens stärkande strålar stimulerar sinnet. Sagolikt soliga dagar symboliserar sommarentusiastiska Sverige: semestrande svenska soldyrkare på solstekta saltstänkta sandstränder. Smärtsamt solsting slår somliga solbadare som saknar säkert solskydd. Småfåglars sprittande sång i skogens svalka stimulerar som symfoniska sekvenser i serenader. Samstämmigt simulerar sångarkören sommarpsalmens sakrala stämning. Smäckra svalor i suveräna svängar skapar sekundsnabbt sprudlande sällhet!

Samhällsdystopi Segregerade samhällen särskiljer ständigt, sliter sönder systematiskt sammansatta strukturer som skapats såsom sociala stöttepelare. Svårartad splittring som säkert sprider sig signalerar saknad samsyn, samhörighet och solidaritet, samt svek, svindleri, svineri. Summa summarum: Sekularisering slopar saklöst sakrala samfund. Samexistens skadas svårt, sorgmod stegras, stilla saktmod sviker, civilkurage stryps, samveten sövs slutgiltigt.

Paradoxalt Någon sade (i SR P1 Tankar för dagen): "Det svåraste en människa någonsin ger sig i kast med är språket. Så komplicerad är den inlärningsprocessen, att ingen riktigt kan fatta den, eftersom hjärnans styrmekanism (egentligen flera sådana) ännu är ofullständigt utforskad. Samtidigt är det i sanning paradoxalt att det lilla barnet strax lär sig modersmålet -- ibland mer än ett -- lekande lätt!"

Onyttiga Varför hålla liv i halta och lytta? / De är ju absolut till ingen nytta. / De kan aldrig göra en enkel kullerbytta / som ungarna kan. Nej utbytta / ska de bli. En nerlagd hytta / får de bo i.. Ta och flytta / på dem så de ej mer är till besvär. / Ty de på välfärden för mycket tär. / Det finns förstås de som ansvar bär / för att samhället är som det är.

Framgångsrecept? Ingen rast, ingen ro, / bara gno, bara gno! / Stå ej där och glo. / Bygg själv en bro. / På den kan ingen bo / och låta ogräs gro. / Där smyger ingen lo. / För framgång ska du tro / på mål bortom din bro. / Gillar du kultur, satsa på Hjo. / Grönköping är väl inget? - Jo. / Där är stämningen go'. / Känner det är en länk / till ett riktigt tänk. / I Hjo finns ett stänk / av ett lustigt blänk. / Sitter där på en bänk / -- alls ingen sträckbänk! Fråga: Finns den äkta Gnosjöandan kvar?

Farhågor Spänningar ligger i den politiska luften. / Känningar av den har nog de flesta. / Bränningar brusar häftigt mot skilda stränder, / sänder bud om större konflikter framöver. / Vänder vi blott ryggen mot den stygga vinden? / Bränder tänds lätt av gnistor från den. / Länder nu rustar för fullt med fart. / Tigertänder hugger djupt, så gör krigsmaskiner. / Delfiner dör av hajars fruktade bett. / Viner skarpt gör dödsbringande drönare. / Sekiner i väldig mängd spelar en huvudroll. /

Vis man Gamle Lao-zi drev tesen "icke-göra". / Handling skulle naturens krafter störa, / rentav balansen där förstöra. / Jordens störda energier är så sköra. / Människan vet sätt att sig själv förgöra. / Plånas förnuftet ut --vad återstår att göra? / Vems hjärta kan detta icke röra?

"Fotnötter" Visst händer det att jag får saker och ting om bakfoten (finns det bara en?). Vem vill inte visa framfötterna? Det gäller inte minst på jobbet, där det inte är lämpligt att mopsa upp sig och sätta ner foten, för chefen kan ju i värsta fall ge en foten. Nej det gäller att stå på god fot med denne, annars... Står du inte med båda fötterna på jorden, kan det kännas som om huv'et var ner och fötterna opp. Du ska helst vara tipp topp, från hjässan till fotabjället. Den som lever på stor fot riskerar måhända fotvårtor och dito svamp. Då får hen stryka salva på foten, fast inte gärna på stående fot. Men möter du din överman (överkvinna?) får du allt stryka på foten (tråkigt nog!). Kommer du trots allt på fötter igen efter en flopp, är det väl inget som hindrar att du går till fots. Förlora aldrig fotfästet bara! Ibland blir du kanske fotad -- med kamera! Fotnot: "upplysande anmärkning under texten. Plur. fotnötter är enbart en skämtsam förvrängning och bör inte användas i skrift" (!) enligt Bonniers svenska ordbok.

Allittererat Konstens kreativa kraft kalibrerar kulturens kallelse. Om omutlighet omöjliggjörs, omvärderas omvärlden. Livstilen lagrar levnadssättets logiska likformighet. Lekfullhet lindrar, lättar ledsamma ledares loja leda. Alla altruistiska aktörer anför anslående avsikter.

Sture Alfredsons hemsida