Pytt

Tro mig, alla mina idéer är alltid sanna. / Av vad som helst kan det bli pyttipanna. / Surpuppor kan då argsint ödet förbanna. / De vill att den gamla tiden kvar ska stanna. / Så tänker mången galenpanna.

/ Besuttna borde göra en rejäl insats / för de arma som av olycka ansatts / och för fräckt bedrägeri och bluff utsatts. / Till verklig hjälp görs bara en ansats. / I finansvärlden har miljarders miljarder omsatts. / Det är en oemotsäglig slutsats, /

att vinsterna är ofattbart enorma. / Utan kontanter skall man samhället forma. / Röster höjs för att bankerna storma. / Men lönlöst verkar det att väsnas och gorma.

Ingen kan påstår att vår stränga Världsbank / värnar om folken och är utan vank. / Snart får du gå till en global kinesisk bank / som nog skjuter "västbanken" i sank / när densamma gjort dig pank.

Sålunda har vi just fått en föraning / att det kommer en kraftfull utmaning. / Hotar eller hägrar en systemets omdaning? / Jag befarar dock än mer signalspaning.

Bedragna och lurade bara satt de där och hukade. / Det var precis så som det alltid brukade. / De hulkade bittert och kände sig förbrukade. / Uppgivna var de och riktigt stukade. / De syntes vara av tröstlöshet helt uppslukade.

Men någon sa: "Pyttsan! Ryck upp er grabbar! / Vi har väl själva gjort en del tabbar. / Nu får vi ta nya tag med våra slitna labbar! / Vi skiter i att andra åt oss flabbar / och hånfullt grinar och oss begabbar, / Ja faktiskt oss hindrar och sabbar / när ett oblitt öde utan nåd oss drabbar. / Vi reser oss och slutar sitta som dumma klabbar. / Vi gör rent hus med vattendränkta svabbar."

De reste sig peppade som en man. / En ann' är väl så god som en ann'. / Men mycket man vill, dock föga man kan. / Viljan tyvärr som vatten rann / ut i ett hav av spärrar, och försvann. / Gissa vem som floppade och vem som vann. / Vad hjälpte det att man för rättvisa brann? / Att gå genom ekluten härdar minsann. / Ödet måste vara en gräslig tyrann!

Rika behöver aldrig suga på sina ramar. / På massor av egendom de lever som gamar. / Motstånd de mejar ner eller förlamar. / Deras omfång växer, byxorna stramar. / "Ramlös" verksamhet vidgas som kramar / musten ur alla mjäkiga som jamar. / Starka armar ger väldiga björnkramar.

Olyckliga, deppiga och och i anden svaga / kan ibland rent av tagas av daga. / Då är det för sent att dem stötta och staga. / Deras öde måste man djupt beklaga. / Skyldiga är svårt att inför rätta draga. / Bevis saknas eller är alltför vaga. / Hela livet vissa plågas som med en piskande slaga. / Då är det svårt att mod till sig taga. / Detta är en svårmodig sannsaga, / som ej vill någon med falskhet bedraga. / Mycket har man att bestyra och laga / så att man skurkstreck ej behöver fördraga. / Tråkigt nog finns en del övermaga. / Låt ej lymlar rumstera och gnaga / sönder värden som andra kan behaga. / Bort ska vi mången orätt tvaga, / för massor av dåd är förstås olaga.

Länge nog har Makten sökt oss söva / med trams som samvetet ska döva. / Måste det verkligen så länge töva / innan Maktens öron öppnas som låtsats döva? / Vem vill oss talförhet och yttranderätt beröva? / Ibland tycks det fritt att snatta, pundra och röva. / Detta läge kan ju vem som helst bedröva. / En ordentlig förbättring kan vi absolut behöva.

Sture Alfredsons hemsida