Recept

Jag ska ge dig ett recept / som inte alls är knäppt. / Denna idé jag aldrig släppt. / Den borde talas in på skiva. / Om du brinner för att skriva, / ska du denna linje driva: / Samla allt ruskigt i en pärm, / varje hemskt ord och varenda sådan term. / Välj bland dessa en gruvlig svärm / som likt ilskna getingar typ bål / stinger sinnet som glödheta kol. / Ös bara på, var med effekter inte snål! / Läsaren ska fyllas med olidlig spänning / som i en riktigt vådlig forsränning, / tills hen av ett farligt hjärtslag får känning / Beskriv i detalj både tortyr och mord / och använd då de värsta ord / som någon uttalat på vår jord. / Detta ska gastkrama, det får ej vara snällt. / Det ska verka som om det livet gällt. / Döden rullar fram som den tyngsta ångvält. / Minst 500 sidor ska det vara i din bok. / Mycket kan hända och gå på tok / men din fantasi klarar allt, du är ju så klok./ Men den som ej på var sida frossar i våld / får sällan se sin tama bok såld. / Följ mina råd om du vill tjäna klöver. / Då ser du kassakistan svämma över.

Deckare i all ära (personer som böcker), men behövs det så mycket fantasi egentligen? Det mesta finns ju runt knuten, i levande livet! Nja, storyn, berättelsen, intrigen är livsviktig (!), så visst behöver denna sorts författare vara uppfinningsrik till tusen för att få allt att hänga ihop, samtidigt som läsaren måste hållas i största spänning romanen ut. Visst är de skickliga, de flesta skräckskrivarna som ofta tidigare skrivit annat slags litteratur men som funnit denna genre mycket mer lukrativ. Vad som förvånar mig är att denna trend har kunnat hålla i sig så pass länge utan att det uppstått en klar överproduktion av denna typ på bokmarknaden, såvitt jag kan bedöma. Dock har bokbranschen i övrigt problem, det är alldeles tydligt; vissa böcker slumpas bort till vrakpris.

Jag har bara nämnt böcker, glöm inte alla hemska rysare på film. Movies (som de väl ofta heter på gängse svengelska) har dock mycket ofta en bok som utgångspunkt – och glöm för all del inte att det måste finnas ett skrivet manus i botten, när filmmakarna tar över.

Vad man än tycker om litteratur av det här slaget, så anser jag att den tagit överhanden för mycket. Kundunderlaget är uppenbarligen bredare än vad jag kunnat tro. Att så många tyr sig till det påhittade hemska, när ännu värre saker sker här och nu, har nog i alla fall sin förklaring. Jag tror att man kan tala om en sorts verklighetsflykt, som motiveras av man inte orkar ta till sig medias alla rapporterade vidrigheter. Dit hör också epidemier och allehanda sjukdomar som förvisso också kan göra vem som helst nedstämd. Då ligger det nära till hands att tycka att hela samhället är sjukt på något sätt. Men att generalisera så känns ändå inte rätt.

Det är också ganska naturligt att läsa och/eller se på video och film sådant som man redan vet att det förekommer såväl nära som fjärran, dvs. våld och elände. Mediarapporterna har som bekant en förfärlig slagsida åt det negativa hållet. I fiktionens relaterade värld känner man en sorts trygghet i att det ”inte är på riktigt”. Apropå: Jag hörde i radio rådet: ”Skriv inte om det som alla redan vet.” Man ska givetvis inte i detalj återge sådant, annars blir det för tjatigt (som de nödvändiga repriserna i media som man redan råkat höra). Men jag brukar knyta an till det som många känner till och så naturligt som möjligt kommentera läget eller det skedda på mitt sätt. Då kan nog läsaren känna igen sig själv i mina reaktioner.

När man nämner recept går tanken i första hand till sjukdom och mediciner (som jag nu inte tänker orda om). Nästan alla slags preparat, givetvis receptbelagda läkemedel men även andra, åtföljs i förpackningen av en bipacksedel som patienten/kunden uppmanas att absolut läsa noggrant. Min text ”Läsupplevelse” handlar om just denna slags lektyr, som inte hör till de mest underhållande, men som jag naturligtvis raljerade över. Utförligt skildras i olika farlighetskategorier alla biverkningar som tänkas kan. Känsliga personer kan säkert bli avskräckta att ta medicinen ifråga.

Ska man ändå våga hoppas / som man gör när våren knoppas / att sinnet med nya krafter toppas / så att ingen medicin behöver proppas / i en för att värken ska stoppas.

Varifrån kommer ordet recept? Det låter mycket riktigt inte så svenskt; som så många andra ord på re- har det sin grund i latinet. Rece'ptum, kommer av reci'pere=återtaga. ”De forntida recepten började ofta med Re'cipe! = Tag!” (Våra ord av E. Wessén). Engelskan har formen recipe (uttal: /re'sipi/=recept. Förväxla ej receipt /risi't/=kvitto! Besläktat är förstås receive=motta, erhålla.

Sanningen sitter säkert som synden i skrönans skrymslen.
Terrorn tillhör tveklöst tyrannens tillintetgörande tillhyggen.
Ufon utför unika utomjordiska uppdrag under universums uppsyn.
Republikanska rika reaktionärer rumlar raglande runt i röjskivors rus.
Ekonomins extraordinärt egennyttiga expansion eliminerar ekosystemets effektivitet.

S + T + U + R + E

Sture Alfredsons hemsida