Reinkarnation, är det möjligt?
av Solveig Tovoté-Johansson
7/2 2002 i Kulturhuset Skövde
Arrangör: Wäxthuset Kosmos
"Föredraget utgår från Martinus Kosmologis logiska symboler och analyser. Hon berättar även om upplevelser från sina tidigare liv. Kom och lyssna och deltag i diskussionen omkring detta mycket intressanta ämne." (Wäxthuset Kosmos'Program våren 2002)
Solveig upptäckte redan som liten att hon kände igen sig, platser och människor föreföll henne bekanta. Men hon vågade inte prata om det med föräldrar och andra. Vid början av 1980-talet blev hon en medveten sökare. Det började med att hon i en artikelserie om livsåskådning i Svenska Dagbladet läste om Martinus' kosmologi. Solveig tände direkt på Martinus' kosmiska världsbild och rusade till biblioteket för att låna Livets Bok, M:s huvudverk. (Typiskt nog fanns det första bandet inte inne.)
Hon lyssnade till ett föredrag om Martinus som hette Döden som livsförnyare -- redan dagen därpå! Föredragshållare var Harald Berglund, och Solveig blev ännu mer nyfiken. Hon kände dessutom igen en av åhörarna -- från ett tidigare liv(?). ((Harald träffade jag på en kurs på Klint i Danmark för ca. tio år sedan, därefter på en annan Martinus-kurs i Kosmosgården i Varnhem. Jag och många med mig uppskattade honom mycket. Dessutom var det s.a.s. ett fall av "déjà-vu" på Klint: I mitten på 60-talet var han en av mina elever i en av de första gymnasieklasserna jag hade i Skövde. Min anm.)
Solveig fortsatte att studera Martinus, men det blev en hel lista med andra böcker också om kosmisk livssyn. Bl.a. hjälpte henne en lärare i kosmologi, Bertil Fröjd, med boktips. Hon slukade litteratur men hade även en kritisk hållning, ställde frågor och testade svar.
Solveig presenterade nu den store danske filosofen Martinus med några korta ord. Denne levde 1890--1981, född utanför äktenskapet på norra Jylland. Han arbetade som mejerist tills han i 40-årsåldern fick en mycket stark kosmisk upplevelse, som uppenbarade hela världsaltets struktur för honom. En tid därefter började han sitt livsverk som omfattar många böcker men också talrika, mycket vackra bilder. Som utlovat fick vi se några av Martinus' egenhändigt målade symboler. (Se Martinus, Tredje Testamentet -- den eviga världsbilden I & II, Hälsans förlag, Lidingö. Här finns hans utförliga förklaringar till varje symbol.)
Karmaidén spelar en avgörande roll inom reinkarnationsläran, som ju innebär att varje människa har många liv. Vad karma är kan väl bäst uttryckas med "Det man sår får man skörda". Nästakärleken är oerhört viktig, men till all olycka saknas den i många fall; konsekvensen är att det finns mycket lidande i världen. Människan skall en gång (kanske om 3000 år?) bilda det riktiga Människoriket. Hennes ännu "djuriska" beteende kommer att försvinna efterhand! Oftast handlar människan fel av ren okunskap, och därför är det så viktigt att nå insikt och kunna bättra sig.
Solveig visade symbolen Syndernas förlåtelse. Kortfattat beskrev hon att den vita bågen på bilden betydde "den första döden". När vi dör fattar vi ej det nya tillståndet. Vi ber då om hjälp, som vi får av våra skyddsandar; vi har nämligen alltid kosmiskt beskydd. "Den andra döden" är nästa stadium på andra sidan, där man blir befriad från alla negativa tankar. Man ser andra utvecklade väsen och har en önskan att själv bli en sådan själ. Men det är i den fysiska världen, där man möter motstånd, som man kan lära sig mycket och utvecklas vidare i liv efter liv -- innan vi föds igen, förklarade Solveig, rådgör vi med våra andliga ledare (minst två) och gör upp en plan för det kommande livet. Hur ska jag kunna veta vilka mina andliga guider är? Det kommer man underfund med så småningom, sa Solveig.
Nästa symbol var Evighetskroppen i vitt och violett. ((Jag kan bara återge det viktigaste av vad S sa; bilden beskrivs ej närmare här. Min anm. ))Man får se många hjul/kretslopp som går runt i evighet. Det är många levnadslopp som går i varandra, ty vi är redskap för varandra. Som antytt är vår uppgift att rensa våra tankar från negativa inslag. Vi ska inte skylla på andra, för gör man det möter man bara sig själv. Ha heller inga förväntningar på andra, utan bara på dig själv. Solveig visste att hon personligen lidit mycket i tidigare liv, men att hon nu blivit redo att ta ansvar; det är mycket spännande, underströk hon.
Nästa bild visade Världsaltet, en mycket vacker symbol, I mitten är den vita stjärnformade Gudomen som strålar ut sin kärleksenergi. Man ser de olika s.k. rikena: mineral-, växt-, djur- och människoriket, dvs. det fysiska jordelivet, samt andliga världar -- allt betraktat som ett levande väsen, vars skilda delar framställs i lysande färger. Här får man en stark förnimmelse av alltings samband: allt hänger ihop! Här känner man att det finns en bestämd mening i detta fantastiska system.
Enligt kontrastprincipen måste människan kunna uppleva mörker för att också se ljus. Den s.k. tyngdenergin är bunden till materien och har föga koppling till det andliga. Människan har idag långt kvar till att bli en riktig människa. Men målet är att uppnå ett fullkomligt kosmiskt medvetande. Vi har idag ännu mycket gemensamt med djurriket; utvecklingsmålet, det äkta människoriket, kanske nås om ca. 3000 år, enligt Martinus. Steget därefter skulle vara att vi själva blir klot (!?).
Emellertid gäller alltså för lång tid framöver att vi på allvar anstränger oss att erövra inre harmoni genom att praktisera bruket av kärlek gentemot vår nästa. Nu kan vi nämligen se att den dräpande principen tycks vara fulländad. Dock menade Solveig att Planeten, alltså Jorden som är ett levande väsen, kommit långt i sin utveckling att bli ett fredligt klot. Så som Martinus framställer saken är kosmologin andlig och allomfattande. Solveig känner av ochser att det stämmer: "Vi är här (visar på bilden), fast det är mörkt..."
Solveig nämnde Europas enande som ett förstadium till en framtida världsenhet, med en världsregering i spetsen, såsom Martinus förutsagt. Hon hänvisade också til en boktitel: Hur människoöden tvinnas av Johan Wretman. Den amerikanske läkaren och författaren Bryan Weiss nämndes även; hans bok Många liv -- många mästare har blivit mycket omtalad- Han vågade skriva positivt om reinkarnation, och fick många eferföljare. En av åhörarna nämnde den svenske läkaren Göran Grip som berättat om sina egna näradöden-upplevlser och som har översatt åtskilliga böcker i ämnet NDU. Hans hemsida är: nara.doden.nu ((Göran Grip föreläste i Skövde för några år sedan inför en stor publik. Min anm. ))
Ytterligare en bok kom på tal: J E Sigdell, Handbok för reinkarnationsterapeuter. Ett exempel: En person som led av stor höjdskräck visade sig genom regression ha störtat nerför ett berg och omkommit i ett tidigare liv. Efter terapi kunde han gå ut på balkongen utan rädsla. Han var helt enkelt färdig med den obehaglia känslan. Solveig hade varit klient till en kille som lärde ut frigörande andning men som även kunde göra "resor" bakåt i tiden.
Det finns fyra tumregler för emotionell befrielse, förklarade Solveig. 1) Att födas bland de sämst behandlade människorna. 2) Du möter dig själv (se ovan: karma: sådd--> skörd). 3) Du möter åter den du skadat i tidigare liv. ((Jag har tyvärr missat nr 4. Min anm.))
Martinus' sju gyllene levnadsråd (( Jag fann dem värda att skriva av i sin helhet. Stilen är ganska sirlig, lite omständlig -- kanske en reminiscens från ett tidigare liv. Är det annars inte märkligt att han, obildad, kunde skriva så litterärt? Min anm. )) 1) Utplåna begreppet "fiender" från ditt medvetande. 2) Tag aldrig till genmäle gentemot vrede, förtal eller andra former av obehag som riktas mot dig. 3) Säg aldrig något ont om något eller någon. 4) Var absolut ärlig och sann i livets alla förhållanden. 5) Var absolut opåverkbar av smicker och beröm och klander. 6) Var aldrig med om att döda, såra eller lemlästa. 7) Låt aldrig din tanke avvika från att syssla med på vilket sätt du bäst kan tjäna dina medvarelser; då utövar du den allra högsta formen av yoga eller den mest fullkomliga träning av den del av utvecklingen som ligger inom din viljas räckvidd, och som tillsammans med den övriga delen av livets bearbetning av din natur slutligen skall föra dig till den moraliska genialiteten och omskapa dig till att utgöra det fullkomliga väsendet, en gudamänniska.
Solveig berättade att hon är av judisk börd och har fått veta att hon i det förra livet var i ett tyskt koncentrationsläger, liksom hennes mor, bror och lillasyster, samt att hon dog svältdöden där. I det här livet hade hon förut en otäck känsla av att han bar på mycket obehagliga minnen -- frågan var vilka. När hon fick kännedom om detta förflutna, förstod hon också varför hon ofta hade ont i magen: svälten tvang henne att stjäla mat i lägret. Som liten var Solveig jämt hungrig, kunde hennes manna bekräfta.Solveig var 12 år då hon dog av svält 1939/40. ((Hon hette förstås något annat då. Min anm.))
Genom att Solveig småningom fått vetskap om detta har stora pusselbitar fallit på plats i hennes liv. F.ö. föddes hon in i det här livet redan 1948, alltså ovanligt snabbt efter hennes förra död. Det är annars vanligt att det går 70--80 år mellan liven. Hon talade även om ett annat föregående liv, som lärare i England. Hon minns Dovers klippor; hennes barndom var lycklig. Hon fick inga barn; var fanatiskt religiös. En av de kvinnliga åhörarna sa nu att hon själv var med då! (Kompisar?) Ett annat av Solveigs liv fick ett tragiskt slut under Franska revolutionen -- hon halshöggs! Hon har haft flera korta liv; 1701 dog hon i den förödande jordbävningen i Lissabon.
Bertil som var hennes regressionsledare hade svårt att "få tillbaka" henne. Han hamnade s.a.s. själv i Lissabon under seansen! Solveig har haft svårt att åka hiss, t.ex. på KSS (Kärnsjuhuset i Skövde). Detta har säkert med följande att göra: När hon levde i en borg i Lissabon som enda dotter till en sträng amiral, skulle hon av fadern tvingas gifta sig med en man som hon inte älskade. Hon älskade en annan och vägrade rätta sig efter sin far, varefter hon sattes i kloster. Hon underkastades abort, det gjorde mycket ont. Hennes sista dag i livet, Allhelgonadagen, brakade hela taket in under jordbävningen, då hon omkom.
Solveig fick alltså kontakt med sitt Högre jag via sin guide. Det visade sig också att mannen hon var gift med nu, hade varit hennes pappa i ett tidigare liv!! Då hade han sagt: "Kom inte hem med barn!" Det hade satt sina spår i hennes sinne. Hon hade haft en obehaglig känsla av att hennes man var en gammal gubbe -- men det var fel! När hon fick veta sammanhanget kunde hon förlåta sin tidigare far, och hennes relation till hennes nuvarande man blev bättre efter den insikten. På 1600-talet var Solveig munk i Frankrike. Han(!) blev förälskad i en man -- en stor synd! Han (nuv. Solveig) bands fast med kedjor och benen kapades av! Han dog.
Ytterligare glimtar ur andras liv: Solveigs älskade far drog ut i krig, för han stod ej ut med sin mor och flydde. --På 1300-talet talade hon (Solveig) öppet om sin andlighet -- och blev bränd på bål, ty det var då en stor synd! Nu är det förstås helt annorlunda när det gäller tro, t.ex. reinkarnation, men för bara ca. tio år sedan kunde det ge en stämpel att prata om sådant. Solveig hade ännu en inre bild, denna gång från det gamla Egypten under farao Ramses II. Denne utnyttjade hennes synskhet, men hon råkade i onåd och dog efter att ha blivit inspärrad.
Någon i publiken bad Solveig att säga något om hur regressionsterapi går till. Svaret blev att det handlade om att stänga av olika centra. Hon kan säga till en patient som vill ha hjälp med sina problem, att han/hon befinner sig i en hiss. "Tryck på knappen!" Upp eller ner. "Gå ut och berätta vad du ser!" och "Hur var det i din barndom?" och "Hur var dina känslor för dina närmaste (pappa, mamma )?"osv. Det är förstås riktiga händelser som tas fram så. Efteråt får man se vad man har att lära av det hela, som återkallats i minnet genom kontakt med det Högre medvetandet.
Vad är döden? Varför? Vad tjänar allt lidande till? Det gäller att försöka förstå och lära av det man fått veta om tidigare upplevelser. Vissa personer har svårt att få kontakt med sitt Högre jag. Solveig har förmågan att se bakåt i tiden, ungefär som på film. Regressionsterapi kan befria, men den bör ej bara utövas av nyfikenhet eller för nöjes skull. Vi lever alltid med ett mycket långt förflutet och dito framtid. Hon som känt Solveig i ett tidigare liv menade att alla har en känsla av att nu känna igen personer från lång tillbaka; det är själen som minns då. Det kan givetvis även vara saker som ger déjàvu-upplevelser.
Solveig tog ett exempel på en regressionsresa ur en bok: Det var på 1700-talet och en kvinna var räddd för att gå ut i skogen, vilket inte var konstigt när det framkom att hon i det livet utsattes för ett vårldtäktsförsök i en skog. Hon blev då stel som en pinne av skräck. Mannen slog ihjäl henne.
Regressionen kan upplevas som en film, men det är viktigt att "gå in i kroppen" för att man ska få emotionell befrielse. Klienten blir liksom förlöst. F.ö. kan man för klientens räkning spela in allt på band. För egen del hävdade Solveig att hon haft stor nytta av regression, eftesom hon fått förklaring till mycket av sitt lidande, och sedan känt lättnad. Helt färdig med sina känslor är hon dock ej ännu; det finns fortfarande en"glipa", ty allt är inte avslöjat än. Hon talade vidare om sina erfarenheter som "livets universitet". Hon är nu övertygad om att det forna lidandet fått henne att växa och utvecklas andligt. Hon kunde föreställa sig att döden är som att "få sommarlov".
En fråga ställdes: Tar återfödelsen aldrig slut? Solveig svarade: Reinkarnationen upphör när man har utvecklats färdigt, dvs. blivit en "riktig" (fullkomlig) människa. Vi var en gång i tiden fullkomliga (?); nu är vi så sakteliga på väg tillbaka till detta tillstånd igen -- efter att under lång tid ha glömt att vi faktskt är gudsvarelser!
En ny fråga: Föds man in i det nya livet där man slutade i det föregående? Solveig: Ja, vi fortsätter den andliga utvecklingsprocessen där. Hon påpekade en annan intressant sak: Fram till 30-årsåldern har vi repeterat alla våra tidigare liv! (( Men vi vet ej om det, liksom vi inte utan vidare minns våra föregående liv. Min anm.))
Martinus lär ha vistats på andra planeter innan han föddes på Jorden; han var ju andligt mycket högtstående. -- Beträffande frågan huruvida människan verkligen blivit bättre under årtusendens gång, förklarade Solveig att varje individ och även grupper, t.o.m. nationer, var och en har sin bakgrund och är på olika utvecklingsnivå. (( Därför är det nog farligt att generalisera, även om vissa stora drag kan urskiljas. Jag tror att man nu kan se större mått av medkänsla och empati i många fall, jämfört med tidigare epoker, samtidigt som massmord och massförstörelse i modern tid tycks motsäga detta. En viktig faktor är de enorma framstegen inom vetenskap och teknik, som mycket gynnat stora delar av mänskligheten, men som också möljiggjort nutida brott mot mänskligheten. Min anm.))
En fråga gällde om den inträdande Vattumannens tidsålder skulle innebära högre kunskap. Svaret blev: Ja, vi tar emot mer, förstår mer nu. Solveig ansåg att de militanta veganerna går för långt. Det är ej möjligt att övertyga andra och ändra deras inställning på det sättet. Man kan bara påverka sig själv. Alla måste själva göra jobbet. Det är fantastiskt att få fortsätta i nästa liv, poängterade Solveig, som även trodde sig veta att ett barn till henne var hennes syster (eller bror?) tidigare!
Var och en av oss befinner sig som sagt på olika utvecklingsstadier. Vi är alltid just nu på toppen av vår egen förmåga, som hela tiden ska utvecklas, såvida vi "bara" utplånar våra dåliga tankar. Det allra viktigaste är att göra gott för andra. I Indien har man feltolkat detta, när man låtit andra människor lida, inte velat "störa" deras liv. Att jag vill hjälpa mina medmänniskor är självfallet ett medvetet val, i stället för att vederhälla och hämnas. Enligt karmalagen får vi ju på något sätt igen det vi gjort. När du inte gör andra illa längre, har du brutit den onda cirkeln; då är det bara att sända ut kärlek! Då blir man av med negativa tankar och hämndlystna reaktioner. Det är faktiskt ett genialt system, men vi kan inte förstå allt ännu.
Kanske unga människor har en fördel av att de är jämförelsevis fria från fördomar, förmodade en i publiken. Äldre har ju oftast fastnat i fördomar och levererar "moralkakor". Har man s.a.s. rent mjöl i påsen kan man också ta kritik. Solveig påpekade att det jag tycker illa om hos andra är just det som är fel hos mig själv, dvs. jag speglar mig i andra människor. Hon hade haft en stark dröm: i den var hennes man riktigt vidrig. Det visade sig att drömmen egentligen bara gällde henne själv: hon hade varit otrogen mot sig själv.
Ett gott råd: Var sann mot dig själv och snäll mot andra! Grunden för detta är att man samtidigt älskar sig själv. Visst är livet en utmaning, en balansgång. Egentligen är det enkelt att leva, men vi krånglar till det så lätt. Lyssna på ditt Högre jag, till ditt hjärta, inte till auktoriteter. Det är ditt inre du bör lyda. Gör ofta en självdiagnos: Vem är jag? Vilka värderingar och attityder har jag? Solveig nämnde här en bok: Själens berättelser av Gary Succa(?), där det bl.a. talas om en guldgrävare som letar guld överallt, det är mycket jobbigt. Han hittar faktiskt "guld" en dag -- men det är "guldet" inom honom. Så vi bör alla försöka finna vår "inre guldskatt". Får vi problem kan vi vända oss till Solveig som bl.a. jobbar med terapi i form av regressioner. Där avslöjas vad det är som "spökar" och vad som fått klienten att känna rädsla.
Min kommentar 2002 Det var ett fylligt föredrag som Solveig framförde engagerat och trevligt. Hon bjöd på sig själv i det att hon delade med sig av sin rika erfarenhet, och var också mån om att åhörarna skulle komma med frågor och inlägg. Själv har läst en hel del av Martinus och en del andra böcker i ämnet, t.ex. ovan nämnde Bryan Weiss. Jag tror att reinkarnationstanken först uppstod i Indien, och jag har funderat på hinduismens idé om att man även kan reinkarnera neråt, så att en ond människa kan bli djur i kommande liv. I väst förkastas vanligen den tanken. Men är det inte rimligt att de allra värsta brottslingarna får börja om i djurriket igen? Detta är förstås bara en spekulation Förresten är väl föreställningen att utveckling endast kan ske uppåt i hierarkin typisk för den dominerande västliga världsbilden; jämför darwinismen.
Det finns i konceptet om återfödelse en del punkter som jag är osäker på. Tron på människans återkommande liv fanns säkert mycket långt tillbaka också i Europa och Mellanöstern. Det sägs att återfödelseidén förkastades av kyrkan på 300-talet. På kyrkligt håll förnekar man att att tron på reinkarnation alls existerat i urkristen tid eller senare. Judendomen har heller aldrig anammat att människan kan återfödas, det har ej heller den mycket senare uppkomna islam (600-talet).
Emellertid har en del anhängare av reinkarnationstanken tolkat några bibelställen, t.ex. Jesu ord till Nikodemus, som tydlig indikation på att denna föreställning fanns som en självklarhet (därför knapp antydd). Hur som helst var det nog starka kyrkopolitiska skäl för att rensa ut sådana idéer -- om de nu alls fanns där. Enstaka individer kunde f.ö. säkert i tysthet fortfarande hysa en dylik "kättersk" tro.
Jag undrar hur somliga personer kan vara så säkra på att de har känt en viss person i ett tidigare liv, när de plötsligt träffar henne här och nu. De litar väl i så fall helt och fullt på sin känsla eller intuition (själen talar); kroppen och utseendet är sannolikt helt olika från liv till liv. Jag frågar mig: Ärvs alltså de s.k. talangkärnorna? (Martinus' term för ett slags andliga gener, om jag förstått saken rätt). Och hur hänger detta ihop med arvet av de materiella generna? Dessa har man ju forskat intensivt om och nått häpnadsväckande resultat. Detta kan jag inte gå in på här; f.ö. kan jag inte så mycket om genetik. I detta sammanhang vill jag gärna hänvisa till Zecharia Sitchin, The Cosmic Code, där denne eminente forskare kommit fram till sensationella slutsatser.
Det finns mer jag undrar över, men det här får räcka. Jämför gärna mitt referat av föredraget Reinkarnation av Joakim Strömberg i november 2000. Det är intressant att se hur mycket som är gemensamt i Solveigs respektive Joakims framställning av reinkarnation. En del saker skiljer givetvis också. Det finns naturligtvis många webbsidor om återfödelse. Det skadar inte att läsa en del kritiska synpunkter på ämnet som också uttrycks på Internet.