Så dant!

Helmer har aldrig uppträtt elegant. / Snarare är han en riktig klant. / Som när han offrade sin sista slant / på giftigt "dundervin" -- hemkört! / som sånär hade helt förstört / hans hälsa. Det har mig starkt berört.

Helmer har en fru, ingen ful gammal tant. / Nej hon är faktiskt riktigt parant. / Flera älskare hon träffar, det går briljant. / Skvallret tycker det är pikant! / Hon gillar att njuta av livets goda. /Hon är inget för att gå och loda. / Har karltycke, kan man förmoda. / Hon far till hemlig adress i Töreboda.

/ Helmers bror Arvid, klarar allt galant. / Hans klara klokskap är en garant / för att se vad som är rätt och sant. / Han hatar ingen immigrant. / För honom är det fullt naturligt / att kunna hitta på nåt finurligt./ Till på köpet har hans liv varit turligt. /

Faster Agda var allt en riktig pantertant. / Hon blev aldrig nånsin slagen till slant. / Men var hon så schysst? Nej, rätt intrigant. / Listigt satte hon andra på plats. / Hennes blick borrade som en katts. / Stolt var hon som en drottning i sitt palats.

/ Det är nåt särskilt med den här tjocka släkten. / Kusin Käck som soldat kom i fiendehäkten, / men rymde när vakten sov i morgonväkten. / Han slogs för Moder Svea som drabant. / Medaljen för tapperhet lyste sen så grant. / Då log han som en sol och käka' krokant!

/ Nog finns det hjältar som är värda en salut. / Dem ska vi hylla, de får ej kastas ut. / Men alla fegisar ska hånas utan prut. / Som barn var min idol Prins Valiant. / Med svärd han stred jämt väldigt elegant. / Jag är själv knappast djärv, ingen kombattant. /

Nu ska det ej handla om mig själv. / Helmers morbror Fred var flottare på en älv. / Han bodde i norra Norrland, i lilla byn Sälv. / Flink var han, fast kroppen var bastant. / Hans muskler var hårda som diamant. / Med sin örnblick var han mycket observant. / Fåordig var han, höll sig på sin kant.

En flottare med färg var han, Fred. / Blott en gång var han riktigt rädd: / kom under bröten, var på döden beredd. / En ängel kom till hjälp -- det är alldeles sant! / En mirakelräddning -- särdeles intressant! / Alltnog, Fred tog sig upp, helt kurant!

Helmer hade en redig farfar, Orvar./ Han var slaktare, gjorde feta korvar./ Sen gick han till sjöss, segla' på skorvar / som i stormen knaka' i var spant. / Han klängde som en apa i tåg och vant. / Lärde sig även navigera med sextant.

En skogshuggare i släkten drog till fjälls, / där fjällnära skogar tanklöst fälls / och inget hinder med miljötänk ställs. / Avskogningen där lär vara konstant. / Han var samvetsöm som en gammal fjant. / Så han la av och blev en kritisk musikant, / som ofta gick upp i hög diskant.

Bryllingen Anton betalade alltid kontant. / Andra såg honom som pedant. / Han var på börsen ingen spekulant./ En bankman sa, en aning arrogant: / "Du måste absolut ha ett betalkort. / Det ska vi ordna, det är lätt gjort." / Anton fick ett, det gick väldigt fort. / Han muttrade: "Det här är bara lort."

Det fanns i släkten en hög adjutant / vars smärta figur var frappant. / Överste Greger ansågs för militant, / när han sa: "Öka försvaret 100 procent. / Läget är skarpt. Det osar bränt." / Avsked fick han, på grått papper sänt.

Musik vill alla höra, men hörs i den orden? / Krogens glada gäster glammar vid borden. / De äter och dricker, håller sig på jorden. / Ingen vill då lyssna på en kverulant / som verkar odräglig och insinuant./ Livet har många steg -- och trappan upp är brant.

Vishet kan du finna hos filosofen Kant./ På detta jag sätter mitt huvud i pant. / Nu har jag babblat påsom en skvallertant. / Jag känner mig nästan som en dilletant, / som klampar på som en elefant. / Klumpig är jag, och föga dansant.

Där ser man! En summarisk skröna (egentligen en rad miniskrönor) med rimsmide av eget märke. I dessa allvarstider vill jag inte vara lustig på någon utpekad persons bekostnad, därför är namnen fingerade. Men också mina påhitt kan rymma ett och annat korn sanning, som inte bara begravs i en lek, typ sandlåda. Lite satir livar upp och känns behövlig.

Lite självkritik skadar inte heller, det duger inte att jag slår mig för bröstet, hojtande: "Hurra vad jag är bra!" Förresten kan självförhärligande ses som kompensation för dåligt självförtroende. Men uppriktigt sagt: Går jag inte till överdrift med alla "-ant"-rimmen?

Jag är skyldig till liknande rimramsor i långa rader förut. (Här ovan har jag stoppat in andra rim emellanåt; det ger ändå lite omväxling.) Jag tycker det är roligt med många rim på samma ord; det är en utmaning att få till ett vettigt sammanhang. Jag kanske är naiv som tror att andra ska tycka det är kul. Jag tycker i alla fall att det blir en komisk effekt när innehållet blir lustigt eller befängt.

Jag strävar alltså efter att ta med lättsamma ämnen då och då. Men efter ett vansinnesdåd ( "som aldrig(!) kunde hända") kan jag inte annat än tänka i moll: Hatet är ett fruktansvärt gift / värre än slaktpistolens skarpa stift. / Att bestialiskt ta folks liv / med nyslipad slaktarkniv / är något ohyggligt och rent obeskrivligt. / Kan ett tankens missfoster vara så livligt?

Jag skiljer på det enskilda - här sällsynta - dådet och missgärningar som begås av grupper, ja hela stater. I bägge fallen föreligger emellertid stor risk för generaliseringar, nämligen å ena sidan att det enstaka fallet tanke- och känslomässigt upphöjs till ett allmänt beteende, så att hotbilden av en formlig epidemi av brott skapas. Å andra sidan förallmänligas också en avgränsad grupps avskyvärda beteende, så att man föreställer sig att snart sagt alla agerar eller kommer att agera likadant. På så sätt förstärks gamla fördomar och nya fördomar alstras så att "svaga själar" rycks med i en psykos full av allvarliga hot och ej sällan fler illdåd. Det kan faktiskt komma att likna en psykisk pandemi. Farorna ökar exponentiellt, liksom prognoskurvor som är för dåligt faktabaserade.

Jag måste tyvärr betvivla att den stora klimatkonferensen i Paris kommer att lösa några stora problem. Visserligen är det ett nödvändigt steg att återigen noga diskutera igenom alla (?) svårigheter världen står inför, men trots lägets allvar gäller: Varje nation är sig själv närmast, dvs. det är fråga om att klara sig och att rentav överleva ekonomiskt. Man har företagit en ofantlig mängd forskning och planeringsarbete, men i slutändan hänger allt på att komma överens globalt, vilket jag anser mycket svårt.

Frågorna pockar på snara åtgärder -- tiden håller på att rinna ut -- men det hela är mycket komplicerat då så många motstridiga viljor och särintressen är i svang. En överenskommelse av något slag -- säkert urvattnad genom en rad kompromisser -- måste läggas fram; i synnerhet efter den förra storkonferensens misslyckande i Köpenhamn. Då återstår ändå enligt min mening det hart när ogörliga klimatdämpande arbetet -- och det i global skala! Och av tidigare bittra erfarenheter att döma kommer många högtidliga utfästelser, i första hand ekonomiska, att brytas...

En liten ljuspunkt (det finns trots allt flera) är att det allmänna medvetandet om klimathotet sakta (inte snabbt nog!) blivit större; vissa företag inriktar sig nu mer på miljövänlig produktion. Ansvarsfrågan blir alltmer påträngande för passiva politiker. Den enskilde individens ansvar diskuteras; även om en persons insats kan tyckas vara endast en droppe i havet, så har hen tillsammans med andra stor betydelse. Mer kollektivt klimatarbete krävs definitivt. Den moraliska aspekten får ej heller förringas. Sammantaget åstadkoms faktiskt mycket som är positivt.

Varmare klimat blir för världen en stor börda. / Den drabbar förstås fattiga mer än rika. / De armas röster måste respekteras och bli hörda. / Svårt är att rättvist fördela, vi och"dom" är ej lika. / Globalt sett är alla mer eller mindre berörda. / Några har med orätt kunnat sig ofantligt berika. / Av dessa orättvisor blir alltfler djupt störda. / Med ett orättvist system är svårt att sig förlika. / Vi vet att många bakom ljuset blir förda. / Verka för att de med makt ej tillåts svika!

Sture Alfredsons hemsida