Säkert?
Jag undrar om föraren känner sihelt säker / när han Ferrarin i toppfart genom kurvan vräker? / Motorvägen är för grodan föga säker / när hon den korsar och ängsligt kväker. / Är naprapatens metod alldeles rätt och säker? / Gör hans knyck att ryggvärken sen läker? / Den hungrige vargen är fullkomligt säker / på att kunna ta fåret som vettskrämt bräker.
Känner jag mig själv riktigt nöjd och trygg? / Är rädd att någon går bakom min rygg. / Månne en bandit som är ond och stygg? / Klart att jag då blir lite skygg. / Ängslas för så lite. Jag silar väl mygg. / Min självbild är långt ifrån fin och snygg. / Lugnar ner mig, dricker kaffe typ brygg.
Är jag en trygghetsnarkoman? Nja, jag är ju inte rädd jämt förstås. Har nog varit harigare förr; prestigen är låg numera. Varför hålla på den -- som ändå varit rätt skenbar. Inte bryr jag mig så mycket om vad folk säger nu, även om de säkert (?) har synpunkter på vad jag gör. Jag anar att åtskilliga som sätter upp nosen och har hög svansföring, innerst inne inte alls känner sig så självsäkra. Huvudsaken är att de visar upp en finputsad fasad. Och själv är jag inget undantag i det fallet. Visst försöker jag låtsas jag som om det regnar, när jag känner mig missförstådd och motarbetad. Men då gäller det ha en viss skådespelartalang, och det har inte jag. Tror mitt obehag lyser igenom utanpå.
Jag konstaterar att rubrikens frågetecken är motiverat. Ett batteri av negativa faktorer har gjort världen mer osäker. På mikronivån är det naturligtvis de närliggande sakerna i den personliga privata sfären som tar mest tid och kraft i anspråk. Jag brukar säga att alla har problem av något slag. En annan sak är hur man värderar dem, vilket också varierar. Väsentligt är hur man tacklar dem. En positiv inställning, alltså en någorlunda optimistisk grundsyn, är till stor hjälp. Samtidigt är jag fullt medveten om de stora hoten i bakgrunden.
Själv gör jag ofta felet att tänka: ” Det här är besvärligt, det klarar jag nog inte”. Egentligen har jag väl inte en alltför pessimistisk attityd, men för stunden brukar det kännas lite deppigt. Då är det inte dumt att hålla i minnet att ”efter regn kommer solsken.” Tänker jag efter en smula säger i alla fall erfarenheten att det brukar ordna sig på något sätt. Samtidigt är jag misstänksam mot hållningen ”Det ordnar sig alltid”. Det låter nämligen som om svårigheter skulle lösas av sig självt. Det gäller givetvis att ta tag i problemen och inte skjuta dem framför sig. Annars är det stor risk att osäkerheten ökar när inget blir gjofördröjning eller uppskjutning på obestämd tid är troligen ödesdiger när det gäller brådskande miljöåtgärder.
För lite sedan lyssnade jag åter på psykologen Patricias kloka ord i P1:s Tankar för dagen. Hon sa bl.a. att väldigt lite blir precis som man tänkt och önskat. Hon hade numera en påtaglig känsla av osäkerhet. Vad är det egentligen som händer i världen? Vad är sant? Det är så stora motsättningar. Hon önskade en fast grund, men fann inga enkla svar, fick inget av det hon ville ha och behövde. Förresten kommer jag att tänka på normer som man diskuterade i P1-programmet Filosofiska rummet. Vad är det för regler eller mönster som gäller i dagens svenska samhälle? Jag vet inte om frågan kunde besvaras riktigt; i vart fall nämndes en brist på normer i en del fall. Jag håller med om att det förekommer en viss normupplösning, vilket självklart påverkar alla på något sätt. Det var tal om ”inkompatibla normkluster”; svenskar anser sig i stort sett vara lite bättre än andra nationaliteter. – F.ö. skapar de allt vanligare bostadsinbrotten en förskräcklig otrygghet hos de drabbade.
Finansiell osäkerhet råder när man med spänning följer börsutvecklingen, framför allt i Kina som ju spelar en väsentlig roll i världsekonomin. De stora fluktuationerna på de kinesiska börserna oroar. Regimens åtgärder kan jag inte gå in på; helt klart är att regeringen i detta föga demokratiska land med enpartisystem har större möjligheter än i västländerna att direkt ingripa och påverka finanserna på makronivå. En stor målmedveten omläggning av den kinesiska ekonomin och finanspolitiken pågår sedan flera år. Man har gått in för att satsa mer på den enorma inhemska marknaden, varvid den hittills avsevärda exporten av tillverkningsprodukter avtagit. Den tidigare unika tillväxttakten har nu mattats av, men den inledda satsningen på den mest avancerade datautvecklingen i världen inger hopp. Visserligen existerer väldiga problemkomplex, bl.a. är resursfördelning och levnadsstandard oerhört ojämn. Emellertid är jag säker på att Kina klarar av de ekonomiska problemen, ty kineserna har visat prov på kapacitet och handlingskraft, något som gynnar hela världen.
Svenne hörde inte till de snubbar jag beundrade. / Det han höll på med mig storligen förundrade./ Tillsammans med ett gäng fräcka typer av samma sort / sysslade han då med ”en spännande ”sport” / (som han sa). Var gång man lyckades tutta på, / kände Svenne den bästa kick han kunde få. / Det här var livat! När det friskt i förläggningen brann, / tyckte det lumpna gänget att man en seger vann. / Men var inte detta vad man kallar mordbrand / som anlades? Fler bränder följde efterhand. / Tur var att inga flyktingar ännu var anlända. / Där var husen ändå skamligt nerbrända. / Förgrymmad blir jag var gång över en sådan gärning. / Att få förövarna fast är svårt, som att kasta tärning. /
Plötsligt förnam jag i detta mörker ett oväntat ljus. / Fick höra att Svenne faktiskt slutat leva bus! / Han tänkte till : Är det verkligen så kul /att utföra en handling som är så ful? / Samvetet sa helt klart: Sluta med det där! / Tänk! Han la av direkt! Detta oss lär /att det ibland ändå går att få stopp / på elakt ofog. Det ger en strimma hopp. / Svenne var trots allt inget hopplöst fall. / Han visade inte längre moraliskt förfall. / Han gick till polisen och anmälde sitt brott. / Han struntade i kumpanernas spe och spott. / Han sa till polisen vilka de andra var. / Alla Förhördes. Klart att de med skulden bar. / Men fick de sedan något straff? / Ingalunda. Jag måste säga jag blev paff. / Inget fanns som band dem till en brottsplats. / Vad kan man dra av detta för slutsats? / För vad har människor på flykt ej utsatts! / Därför krävs nu av många en hjälpinsats.