Sakkunskap

Om du riktigt kan din sak / kan allt fram och bak / håller du ryggen rak. / Detta är i min smak. / Jag tänker i sakta mak. / Allt har en gräns, ett tak. / Man kör fast, känner sig slak. / Det ger sig självt såklart. / / Redan strax efter start / känns det ibland snart / att det hålls för hög fart. / Ej gäller snabbhet enbart. / Att allt är bra är skenbart. / Ingenting är ofelbart. / Livslång bör kunskap vara. / Den hjälper en att det svåra klara. / Men stundom blir kunskap som en snara: / Av vetande blir det för mycket bara. / Överbelastning är nog en fara./ Visst ska man jämt sig förkovra, / men det gäller även att noga sovra.

Goda kunskaper är naturligtvis viktigt på alla områden, men det går självfallet inte att behärska allt, inte ens inom ett givet område. Kunskapsfälten varierar dessutom starkt i storlek; det går ju i det avseendet inte att jämföra t.ex. litteraturvetenskap med matematik, där en doktorsavhandling ofta består av ett fåtal sidor, mest formler. Om kunskap i allmänhet har jag resonerat översiktligt i min bok Tankespår och tänkesätt Texter i tiden i två essäer Kunskap I och Kunskap II.

Experter och specialister har ytterst goda sakkunskaper, men var och en inom ett begränsat område. Att kunna så gott som allting inom ett skarpt avgränsat specialområde är väl ännu möjligt inom små discipliner, om än ej allt. ”Allvetare” talade man om förr – på 1950-talet och tidigare - det epitetet fick en viss herr Haglund i Uppsala i Gösta Knutsons populära frågesportprogram i radio. När det totala kunskapsstoffet nu blivit fullkomligt omöjligt att överblicka, har specialisering blivit alltmer oumbärlig. ”Fråga experten NN, hen kan ge besked”, heter det idag. ((Jag har börjat använda ”hen” för korthets och jämlikhets skull. Min anm.))

Här måste givetvis den omätliga kunskapskällan Internet nämnas. Men får noga skilja på information och kunskap; den senare bör vara resultatet av urval och bearbetning av info från Nätet. Denna kan ibland även vara mindre tillförlitlig eller rent av vilseledande och felaktig, så man får vara kritisk. En annan sak som man bör se upp med är att språket (såväl svenska som engelska och andra språk) kan vara snårigt och späckat med fakta och för den oinvigde obekanta facktermer. Informationsflödet är enormt, och man tvingas begränsa sig och inringa just det område man är intresserad av.

Det finns oftast många länkar till samma ämne på andra håll; det kan löna sig att på Nätet uppsöka dem också och komplettera innehållsmässigt. Om man inte har för bråttom och ger sig tid att jämföra olika källor på skilda hemsidor, finns där mycket material som man kan sammanställa på sitt eget sätt. Själv strävar jag alltid efter att använda egna ord och sätta min personliga prägel på texten. I regel använder jag mig inte alls mycket av Internet som underlag eller utgångspunkt för mina texter utan endast för att kontrollera eller komplettera enstaka detaljer. Uppslagsböcker, lexikon och andra böcker har långt ifrån spelat ut sin roll för kunskapsinhämtning.

Jag återkommer till ”expertväldet”; samtidigt som vi otvivelaktigt är beroende av expertis, är det tydligt att vi här har att göra med vissa nackdelar. Svårbegripligt språk kan som nämnt vara en stötesten. Det föreligger uppenbarligen ett behov av enklare språkdräkt om en specialist (inte bara läkare) vill nå utanför den begränsade kretsen av specialistkolleger. Jag som humanist och i viss mån specialist på flera främmande språk har emellanåt faktiskt problem med att förstå en del doktorsavhandlingar till och med i humanistiska ämnen, då sådana dissertationer innehåller många för mig obekanta ord och begrepp. Ännu svårare är det för en renodlad humanist att begripa naturvetenskapligt fackspråk. Själv har jag länge sökt bredda mina kunskaper till en rad andra ämnen än företrädesvis språk och därtill knuten kultur. Jag är alls inte främmande för naturvetenskapliga ämnen som presenteras i populärvetenskaplig form.

För 10-15 år sedan bjöd Högskolan i Skövde på en rad populärvetenskapliga föreläsningsserier. Som pensionär kunde jag i stor utsträckning utnyttja dessa utmärkta tillfällen till att vidga mina vyer. Handskrivna anteckningar (närmast klotter!) bildade underlag för utskrifter av en stor mängd språkligt välansade texter. En del av dessa läggs nu kontinuerligt ut på denna hemsida (Rubrik: PROSA), då jag funnit dem fortfarande intressanta och förvånansvärt aktuella än i denna dag. Till en början hade jag ingen tanke på att publicera det digra kunskaps-stoffet på Nätet (endast några få f.d. kollegor tog del av vissa papperskopior då).

Min poäng är att de som är intresserade av ämnen som tidigare presenterats av föreläsare i för allmänheten tillgänglig form, nu lätt kan ta del av mina referat (som bara finns på min hemsida). Jag vågar säga att de är välskrivna, även om allt i föreläsningarna självklart inte kommit med; jag garanterar dock att det väsentliga innehållet i det muntliga framförandet finns att läsa på webben i form av mina resuméer.

Fortfarande drivs jag av nyfikenhet på utvecklingen i världen; Med utgångspunkt från mina egna äldre och nyförvärvade kunskaper och rön - från långt tillbaka men främst från 1990-talet och framåt – har jag funnit att det absolut är ett allmänt behov av populärvetenskapligt vetande i olika former (naturligtvis inte bara via föredrag ). ”Vanligt” folk vill inte sällan veta mer om saker och ting utanför sitt fack eller yrkesverksamhet. Även experter skulle då och då må bra av att få utblickar utanför sin specialitet – det kan vara berikande. I mitt författarskap framhåller jag gärna att jag inte är expert på mina favoritområden samhällsutveckling och miljö, endast vad gäller språkliga ting är jag specialist, vilket märks då jag gärna betraktar språket – svenska såväl som andra -- ur olika aspekter. Förmågan att formulera mig i skrift har jag övat upp under praktiskt taget hela livet. När det gäller icke-språkliga frågor är jag alltså lekman, om än med lång erfarenhet och stort intresse.

Att jag ändå dristar mig till att skriva om sådant som jag saknar djupare detaljkunskaper i, motiverar jag med att jag har vissa riktlinjer och ambitioner. Mitt syfte är att analysera sakförhållanden som nästan alla känner till, och jag gör det utan att använda någon uppsättning av svåra termer. Kort sagt: jag önskar att andra känner igen sig i de mönster, mallar och värderingar som jag belyser i mina resonemang. Kanske har jag bara kunnat formulera lite bättre än många andra vad de sagt eller känt. I vår allt mer komplicerade värld krävs att några har en viss överblick och längre tidsperspektiv än som är vanligt i den dagliga ”grottekvarnen”. Man behöver stanna upp och tänka efter.

”Det där låter väl bra, men hur ska jag hinna fortbilda/bilda mig på sånt som inte är nödvändigt för att kunna klara jobbet?” Bra fråga; tidsbristen sätter stopp i många fall, liksom det ekonomiska trycket. ”Jag måste prioritera helt enkelt,” säger man. Helt riktigt. Men som pensionär har nog rätt många möjlighet att praktisera ”lifelong learning” en hel del, t.ex. en hobbyverksamhet (det ryms naturligtvis kunskap i den också), eller ett intresse som länge fått stå tillbaka. Här måste jag betona en viktig sak: Håll hjärnan i trim! ”Sitter du bara och rullar tummarna och inte företar dig något, är det kört”, sa en äldre vän. Går du in för en sak, känner du att mer energi strömmar till. BÖCKER MED KULTUR har varit mitt stora projekt under ett par år; det känns som om det både givit och tagit mycket kraft. En god fortsättning är min fantastiskt rika hemsida sture-alfredson.se

Somliga frågar mig: Vad är kultur? / Det är mycket, bland annat litteratur. / Konst bör ej heller göra någon sur. / Till kultur räknas dock ej natur. / Naturen kan vara som musik i dur. / Men hur ser vi på alla djur? / Mot vissa sätter vi upp en mur. / Hur behandlas grisar och kreatur? / Djurplågeri ligger ofta på lur / när de stängs in i bås och bur. / Ibland hörs av protester en skur. / Nog är människan en konstig figur. / Vi har hört en känd kvinnlig fllur / som frankt sa: ”Män är djur.” / Kanske tänkte hon då på en tjur? / Hon var feminist och kvinna – vilken tur! En del med kultur och kunskap snobbar. / Ofta de därvid andra mobbar. / Några mer förnuft och insikt nobbar. / För bättre kultur somliga lobbar. / För mer vetande alla nyfikna jobbar. / De sitter ej i havet på ensliga kobbar.

Sture Alfredsons hemsida