Siffersinne

Här är en som saknar siffersinne. / Siffror fastnar sällan i mitt minne. / Det irriterar som en röd finne / på näsan. Jag är absolut ej inne / som alla riktiga siffernissar / som åt mig glatt bara fnissar. / Personnumret jag ofta missar. / Om min glömska andra sig lätt förvissar. / De vet: Den går ju inget att göra åt / som jämt säger: Det blev visst fel, förlåt! / Jag är som i en sjunkande båt / Ögonen tåras, jag faller i gråt! Min dumma sifferminnesbrist / är förstås förarglig och trist, / men värst vore det helt visst / om jag tal- och skrivförmågan mist!

Mitt minne för siffror är alltså inte det bästa, om jag säger så. Men det kunde självklart vara mycket värre -- som sagt. Det räcker med att namnminnet är uselt, och att orden sviker mig ibland, i alla fall när jag pratar. Apropå siffror förresten: ordet härstammar från arabiska sifr, som via latin, franska och tyska blivit sv. siffra. Förvånansvärt nog betyder det arabiska sifr tom, noll! Siffra på eng. återges f.ö. med figure, numeral eller number (som ju även betyder nummer).

II väst används ju s.k. arabiska siffror -- men i arabiska språket används de indoarabiska talsymbolerna, dessa siffror ser rätt annorlunda ut. Ännu mer olika är de ursprungliga siffertecken som uppstod i Indien, och som araberna kom i kontakt med och förändrade till utseendet för egna behov. Därigenom kom också nollan, som uppfanns i Indien, att i arabiskan kallas för sifr--> siffra (med helt annan, allmän innebörd i sv.). Jämför också hur vi i speciella sammanhang begagnar oss av romerska symboler, eg. stora bokstäver, t.ex. efter kunganamn. Grekiska bokstäver känner vi på samma sätt igen som tal: alfa, beta, gamma etc. exempelvis inom vetenskapen. Kolla gärna på webben hur man räknade i Sumer, Egypten, Kina osv.

OK, nu håller vi oss bara till "våra" s.k. arabiska siffror, som väl nästan alla i hela världen känner igen, eftersom de spritts globalt från väst. Hur siffertecknen uttalas i ett otal språk är naturligtvis en helt annan femma (!). Matematik har stått mycket högt i kurs redan i gamla högkulturer som använde den för astrologiska/astronomiska syften och beräkningar. Indelningen i år, månader, veckor går många årtusenden tillbaka i tiden. Rester av gammal talmystik, numerologi, finns i många talesätt. Ta t. ex. siffran 7 som ansågs som speciellt betydelsef ull eller helig: sju dagar (skapelsen i Bibeln, veckan, sju svåra nödår etc.). 3 är i kristendomen av särskild vikt: Treeningheten.. Det är något speciellt med 9 också. Och 13 är förstås ett olyckstal, särskilt om datumet den trettonde är en fredag.

Varje siffra/tal hade från början ett speciellt symbolvärde, förutom att ange ett visst antal människor och saker. Vi nöjer oss med nio grundtal 1--9, tack vare att den fantastiska uppfinningen av 0 gör att vi kan bygga hur stora tal som helst; en helt annan sak är att man inte kan fatta hur mycket t.ex. 1.000.000.000 kr (tusen miljoner) egentligen är. Till vardags räcker det ofta gott med diffusa angivelser som några, få, somliga och många (gärna med förstärkningsord framför som mycket, väldigt, hemskt, jätte-). Förresten är det anmärkningsvärt att Mayakulturen hade egna beteckningar för jättelika tal, alltså ett tecken för 10 miljoner , ett annat för 100 miljoner osv. uppåt. Så även i Indien; i Kina ,som inte gick lika långt, har 10.000 och 100.000 var sitt eget tecken. -- Men vad vore ekonomin utan siffror? "Störst i världen" gäller redan för många branscher i Mittens rike.

Vi vet att det numer är mycket tal / om jättesummor i var börslokal. / Miljarder bollas, metoden är digital. / Min insikt om detta är minimal. / Blixtsnabbt siffror över världen förs. / Stora transaktioner helt enkelt görs. / Än sen? Inte är det jag som berörs? / Det är tyst, inte ett ljud hörs. / Men tänk om ekonomin i botten körs?

För mig tycks nuffror lägga sig i försåt. / "Fel nummer!" i telefon är en klagolåt. / Rätt siffror jag klottrar på en lapp. / Se'n gör mitt minne ändå ett tapp: / Jag hittar inte lappen som kommit bort! / Jumbo är jag i min egen frågesport: / " Var var det jag la den nu igen?" / Minnesbristen är en fiende, ingen vän.

Sture Alfredsons hemsida