Självförvållat

Jag är nog en som binder ris åt sin egen rygg.
Jag känner mig nedstämd, ingalunda trygg.
Förtjänar jag självstraff? Är jag då så stygg?
Nja. Fasaden är ändå ganska bra och snygg.
Oron spritter i själen, det gör mig rätt skygg,
jagad, liksom av en svärm påflugna mygg!
Jag får lugna ner mig med kaffe, typ brygg.

Inte ska man behöva lägga sten på börda.
Man har nog ändå. Andra blir illa berörda
om man grinar och gnäller. De blir störda
av ens surhet. De vill tvärtom bli förförda
av folk med charm – ej bli i kylan utkörda,
och absolut inte bli från agendan avförda.