Skav

Ömma foten i skon känner skav. / Som trädet som tappas på sav, / som renen som hungrar utan lav, / så skaver det i själen, mitt nav, / som en radio som stängs av. / Mitt ofria inre är som en slav / som i bojor går mot sin grav. / Som ett skepp på ett upprört hav / är det nära att gå i kvav. / Mitt inre, instängt i en enklav, / trängs ihop och blir konkav / i det slutna rummet: en konklav. / Ödet det ingen utgång gav. / Anden är bunden, typ klav. / Jag är en häst i haltande trav. / Är knäckt likt en bruten stav, / rädd att kvävas av alla krav. Är en feg soldat, aldrig kallad brav. / Önskar havet vore lugnt, typ kav.

Skav kan vara väldigt konkret, som skoskav och renskav. Nya skor kan skava innan de är ingångna. Om de är för trånga och man har börjat använda dem, är det kanske för sent att byta i affären. Skavsår och skrap dito kan förstås uppträda på andra ställen på kroppen också; liggsår är väl ett slags skavsår. Jämför: Båten skaver/skrapar/nöter mot bryggan. Vad renskav beträffar är det inte längre aktuellt för mig som vegetarian. men på 60-talet i Malmberget var det vardagsmat i min familj. I Lappland var det givetvis inte långt till vare sig lav(som renmat) eller renskav (som människokäk).

Fysiska skråmor och skrapskador är en sak, psykiska skavsår en annan. De senare kan vara nog så kännbara. En skrapa som verktyg (t.ex. isskrapa) är bra att ha, men i betydelsen tillrättavisning är en skrapa obehaglig. I värsta fall får själen också skavsår som inte läker lika fort som kroppsliga dylika; trauman biter sig fast. Jag vill gärna skriva om idyller och önskedrömmar, men olyckligtvis fastnar jag mycket lättare i jämmer och elände, om jag ska vara ärlig (och det vill jag ju). Rubriken och rimmen leder mig ohjälpligt i den riktningen.

Välfärd? Vart tog den vägen, den kära svenska välfärden? Gäller det dessvärre dess hädanfärd? Eller har den ännu någon plats i världen, lever vi fortfarande i ett välfärdsland? Vart är den på väg, måhända i färd med att plockas isär? Men vad hjälper det att jag den besvär att stanna här. Om man ändå kunde säkra dess fortsatta existens, åtminstone resterna av den. En avskavd klenod är den, ännu rätt värdefull. Är det en fåfäng hägring att vilja befästa den? Är den ej längre en välsedd gäst i verkligheten? Lämna oss inte, bär oss vidare, snälla! Det skaver!

I många länder kan man knappast tala om välfärd av svensk modell. Ett blödande skavsår som ständigt svider är Palestinakonflikten. Modigt av Sverige att erkänna Palestina som stat: en klar markering. Den häftiga israeliska reaktionen var väntad. Ärligt talat: Vad är den palestinska staten värd? Splittrad i en massa små enklaver genom listig israelisk politik är den tyvärr knappast värd namnet, även om den är erkänd av en rad andra utomeuropeiska nationer. Glöm inte heller den sedan länge pågående olagliga ockupation som genomförs med regeringens goda minne av bosättare i ökad omfattning. Till och med i EU börjar samvetet skava på sina håll, dock med sedvanlig avvaktande hållning vad gäller erkännande av Palestina.

Möten. Jag utgår från bra Tankar för dagen i P1 idag. Birgitta Hübinette, som är polis, skulle på gatan ge en kasse kläder till en stackars man klädd i trasor. Denne grep kassen och slängde den långt iväg så plaggen spriddes vida omkring. - Det blev inget bra möte, men Birgtta och mannen kom sedan på god fot, för hon insåg att hon kränkt honom, när hon oombedd ville ge honom kläderna. -- Episoden är kanske banal, knappast något typiskt fall av "skav". Men jag själv kommer att tänka på tillfällen då jag opsykologiskt försökt pracka på någon en åsikt eller en sak. En hårdare livsstil med mer jagkänsla än förståelse för andras reaktionerhar absolut medfört många liknande fall. Kränkningar skaver definitivt.

Helena von Zweigbergk har vid ett annat tillfälle talat om bilden av undergivna äldre personer/ pensionärer som "flockdjur som inte gör något väsen av sig" på grund av omgivningens attityd: "Stick inte ut eller upp!" Andra har talat om åldersdiskriminering; det ligger något i det, i vart fall när yngre ser ner på, om inte rentav driver med gamla. Utanförskap skapas då, men förekommer naturligtvis bland yngre också. En gemensam nämnare är brist på respekt och hänsyn. Nya skav och slitningar uppkommer ständigt i den ena konflikten efter den andra.

Läget? - B-a-r-a b-r-a. (?)

1. Bokstavstroende anses rata alla bärade rationella argument.
2. Bittra angrepp revanscheras aggressivt. Bödlarna registrerar arkebuseringarna.

Sture Alfredsons hemsida