Skrankor

Det verkar som om all vår strävan,
ej sällan utan viss oro och bävan,
är att få något extra gott i krävan.
Viktigast är att fylla portmonnän.
Detta ibland kan alstra migrän,
om oturen gör att det går därhän
att du går back. Känslan är frän.

Den som är som en lus så pank,
har inget att hämta på en bank,
men kan gå till ett klotterplank
och klottra om otur och skavank.
Argt är sinnet, och fullt av klank.
Skeppet i strid blir skjutet i sank,
och olja sprids från en trasig tank.
Då förnimms direkt en otäck stank.
Så är den panke ej heller utan vank.
Han känner sig led, sjuk och krank.

Mina dikter har minsann varit många.
En del korta, men ej sällan rätt långa.
Hoppas att inga blivit alltför vrånga,
och att de ej ska försvinna som ånga
från rimsmedjans sjudande hopkok.
Nu undras väl om jag är riktigt klok?
Tycker själv att jag är en gammal tok
Som totar ihop verser till nån bok.

Sture Alfredsons hemsida