Socialt välbefinnande i dagens samhälle
av Anette Lundin, Högskolan i Skövde
28/11 2015 kl 19.00
Sal G110 Högskolan i Skövde
Arr: Skaraborgs Senioruniversitet, Folkuniversitetet och HiS
"Stort fokus läggs idag på fysiskt och psykiskt välbefinnande. Men vad är ett socialt välbefinnande? Vilka former kan det ha? Anette Lundin är adjunkt i socialpsykologi vid Institutionen för hälsa och lärande vid Högskolan i Skövde. Hon ger en socialpsykologisk blick på sambandet mellan närhet, blickar och ansvar i relation till individens välmående." (ur infoblad)
Representanter för de tre arrangörerna hälsade den talrika publiken välkommmen. En rad föreläsningar anordnas i detta samarbete, av vilka jag här återger denna i sammandrag. Utförligare information om föreläsningarna finns på
www.his.se/samverkan/popularvetenskapliga-cafeer/
www.skaraborgssenioruniversitet.se
Anette Lundin sa att studier av välfärden ingår som en naturlig del av socialvetenskapen. Man ställer frågor som: Vad gör att vi mår bra? och: När mår vi inte bra? Varför är det intressant att titta på socialt välbefinnande? A L konstaterade att samhället i hög grad är individualiserat. Många personer söker program med för individen enkla och snabba lösningar; de vill t.ex. bli framgångsrika, gå ner i vikt, eller bli en bra partner. Samhället ställer sociala krav och individen bör kunna hantera det ansvar hen har; det gäller inte minst äldrevården. Vad är socialt välbefinnande inom denna stora sektor? Detta är givetvis en viktig fråga.
Idag är fokus på fysiskt och psykiskt individuellt välbefinnande. Därmed sammanhänger i vad mån man har självförtroende och kontroll över sitt eget liv. Två forskare har upprättat ett välbefinnandeindex, där följande faktorer anses betydelsefulla: 1) Inriktning på karriär; 2) finansiellt välstånd (något att vara stolt över?); 3) starka relationer (tvåsamhet osv.); 4) grupptillhörighet, inkl. familj; 5) kontakt med naturen (i vart fall en del av den).
Om de fysiska komponenterna tillgodoses väl, erhålls en högre hälsokänsla. Interaktion krävs naturligtvis för att kunna ha goda relationer; detta är själva basen för att må bra. Således är det starka sociala band som råder vid välbefinnande. Bland dessa nämndes kulturen som ett av högre sociala samband.
Två amerikanska forskare har studerat samband mellan hälsa, lycka och produktivitet. Man såg att vissa individer var särskilt drabbade av obehag som förkylningar och olyckliga tillstånd. Goda nära relationer i umgänget människor emellan gav större chans till god hälsa, medan ansträngda relationer ej oväntat gav negativ hälsoeffekt.
Att vara social 6-7 timmar per dag ger kanske optimal positiv inverkan, men intensiv interaktion kan även utgöra en stressfaktor. Att tillhöra en gemenskap, känslan att vara med främjar hälsan. A L framhöll att man ej bör förklara sociala fenomen som psykologiska, där i så fall det individuella fokuseras för ofta.
Vad beträffar grupprelationer är det av vikt att kolla den sociala omvärlden. Det förekommer två slags relationer: konkreta repektive abstrakta. Den förstnämnda innebär möten ansikte mot ansikte, varvid ingen speciell roll bildar utgångspunkt, alltså inga stereotyper. Det gäller relationer med partner och familjemedlemmar. Däremot består abstrakta relationer av bl.a. olika familjeroller, då man har speciella förväntningar på varandra. Den situationen ger föga eller ingen flexibilitet i mötena. A L hänvisade här till J. Asplund och M. Buber, men tillade att idén om abstrakta samhällsrelationer inte är nytt; redan E. Fromm använde detta begrepp. Att äga kunskap om naturen är ett abstrakt projekt, medan det individuella projekt som utgår från oss själva är konkret.
Både konkreta och abstrakta relationer omfattar samtidigt interaktion, ty människan är så att säga dubbel idag. A L nämnde begreppet social responsibilitet (eng. responsibility: ansvar) som är konkret inom ramen för konkret socialitet, men är abstrakt inom ramen för abstrakt socialitet (referens till Asplund igen). Samhällsvarelser med enbart abstrakta relationer kan varken älska eller hata, varken älskas eller hatas. Således saknar dessa både inlevelse och medkänsla. De har ingenting att älska eller hata, de lever sig ej in i något. Martin Buber citerades: "Att vara för och före den andra." ((Något kryptiskt tycker jag, kanske jag missade ett eller annat ord. Min anm.))
L A kommenterade det nämnda citatet: Man bör ha den andres väl och ve i tankarna och stödja denne. Jaget finns aldrig helt isolerat för sig själv, utan jaget står alltid i relation till ett "du" eller "det". Människorna kan ses som öar i en individualistisk tid, men vi måste söka hitta oss själva i relationer, i konkreta möten: du <--> jag , alltså helt enkelt umgänge människor emellan. 6-7 timmar per dag anger visuellt eller kvalitativt ett ungefärligt mått på bra konkreta relationer.
"Det" som begrepp omfattar här "världens rike", i motsats till "du-världens" mänskliga möten. Efter andra världskriget framförde S. Bauman tankar kring en ny typ av moral, med det s.k. "du-mötet". "Det-mötet" är däremot inte mänskligt; det är moraliskt fel då det ej behandlar medmänniskor som riktiga människor. Jaget som är inriktat på "Det" (den s.k. världens rike) har bara ett förgånget, inget närvarande. Hen utgår från egna erfarenheter och kategoriserar, ofta enligt egna förutfattade meningar. En "ting-tillvaro" är stillastående, stelnad, avskild och relationslös. Man gör typifieringar -- den andre är en "typ" -- som söker återge verkligheten förenklad och som präglas av förutsägbarhet och schematisering.
När vi däremot möter den andre som ett du, träder vi förutsättningslöst i omedelbar relation med denne. I motsats till sådana möten minskar de abstrakta relationerna andras handlingsutrymme. Jag blir som jag i relation till duet; att ta emot den andre är att ta emot sig själv. "Allt verkligt liv är möte", säger Martin Buber. Man kan uppleva att det "glöder till" i speciella möten. Konkreta sammanträffanden är utan medel eller syfte (annat än relationen i sig). Känslor bor i människorna , de bor i sin kärlek. Inför relationens omedelbarhet blir allt medelbart oviktigt.
En grundläggande princip är att vi måste lära oss att behandla andra som objekt. Ett abstrakt samhälle formar abstrakta individer; det är alltså individens perspektiv som dominerar. Sympati och empati är ju positiva egenskaper, men t.o.m dessa kan ibland förtingliga personer. Detta händer då man inte lyssnar på varandra. Det blir naturligtvis fel när "Det" får styra i stället för "Du". Exempel: En föredragshållare är nervbös inför sin föreläsning. En kollega säger säkert välmenande: "Det går säkert bra." Beträffande du-perspektivet nämnde A L uttrycket "två öron, en mun" som manar oss att lyssna bättre, och den "Andres" röst ska samtidigt få göra sig hörd riktigt.
Det förgångna ingår i "Jag och Det"-möten, medan däremot nuet är centrum i mänskliga möten. I du-perspektivet existerar ej tid och rum. "Det"-världen har tvärtom sammanhang i tid och rum. I professionella relationer i "Det"-världen upprättas en distans. När vi träder in i "Du"-världens relation saknas sådant sammanhang. Varje du måste bli ett du genom att träda in i relationsförloppet. Desto starkare jag--du-bandet är, desto mer är människan en person. Vi märker absolut om någon är "samklingande" med oss. Gentemot "du" finns ingen plikt och ingen skuld, endast sympati och kärlek.
Duet är en utopi, men även ett analytiskt verktyg. Den andres ansikte är etiskt. Det är fråga om ansvar. Ansiktet är meningsfullt i sig, utan kontext. Bästa sättet att mötas är att inte lägga vikt vid det yttre. Äkta relationer med andra handlar om ansvar ("svara an"). Den andre befaller och behöver mig på samma gång. Vi har ett ansvar utan att be om det eller ta det. Sådana relationer är symmetriska -- jag tar ansvar utan att vänta på gensvar, och gensvaret är den andres ansvar.
När mötet ansikte mot ansikte äger rum, är den andre närvarande för mig i ett levande nu som vi båda delar. Jag är i detta levande nu närvarande för den andre som är fullständigt verklig. Vi skapar oss själva och andra. Den andre är mer verklig än jag är för mig själv, även om den andre är mer oåtkomlig. Jag möter aldrig mig själv ensam. Man har ett etiskt möte med sig själv; narcissism spelar en roll.
Jag är inte omedelbart närvarande för mig själv, men den andre upplever direkt en konkret mänsklig varelse. Bara i mötet ansikte mot ansikte är den andres subjektivitet nära. Var omedelbar och gränslös. Varniing för negativa, rentav destruktiva tendenser, som sker i exempelvis kränkningar.
Olika former för socialt välbefinnande En bild på en hund visades. Man har ett subjektivt anspråkslöst umgänge med sällskapsdjur. Sådana dömer väl ej. Man umgås ju med dem under rastning. Blickar betyder mycket, liksom naturligtvis kramar och klappar; det är nog enbart fråga om du-möten. Men dessa kanske också pendlar mellan abstrakt och konkret nivå. Hundens husse eller matte föreställer sig ofta att hen pratar med hunden. Jämför hur människors ömsesidiga relationer däremot är reflekerade du-möten, som brukar innefatta dialoger.Märk att kreativitet och utveckling bara förekommer hos mänskliga individer. Det är dock risk för att faktorer som kön och ålder spelar roll och leder till objektifiering.
På gruppnivå, alltså ej i fråga om tvåsamhet ansikte mot ansikte, är mötena inte konkreta. Emellertid kan växling ske i grupp: gruppmedlemmar har olika roller, det finns i gruppen både starka och svaga individer.
IT-vägar: Det finns ju nu en mängd nya kommunikationskanaler, eftersom tekniken uppvisar en enorm utveckling. Även i teknikens värld existerar ansikte mot ansikte-möten, kanske även känslor i interaktion, exempelvis då man chattar, spelar dataspel o.d. med livlig interaktion. Men det förekommer knappast nägon direkt emotionell påverkan framför datorskärmen.
I själva teknikanvändningen föreligger risk för misstolkningar, eftersom den emotionella dimensionen inte är lätt att förmedla via datorn. Den sociala responibiliteten är mycket viktig; vid brist på sådan riskerar annan input att ta över, så att man blir bortvänd från den emotionella aspekten. Det finns en del mer eller mindre asociala individer som har hela sitt fokus i den digitala världen. Är det öppet för att kunna ta till oss riktiga möten online?
Det är lätt gjort att man fastnar i abstrakt socialitet. Genuina möten måste vara förutsänningslösa. Interaktion i teknikens värld upprätthåller en abstrakt nivå.
Kort kommentar Tyvärr kunde jag inte närvara vid en frågestund efter paus. -- Jag tycker ämnet är intressant och jag tror att jag fått med huvudinnehållet i detta referat. Att jag var ovan vid en del facktermer -- exempelvis har ju konkret och abstrakt andra betydelser i andra sammanhang -- märks förmodligen. Vidare är en del upprepningar kanske något störande.
Jag har tidigare berört ämnet, men då förhoppningsvis i mer läsvänliga ordalag. Det hårdare samhällsklimatet med social oro, väpnade konflikter och terrorbekämpning har naturligtvis satt sina spår i mötena människor emellan. Kränkningar -- verkligen inte bara på Internet -- är ett sorgligt följdfenomen när respekten för ens nästa avtrubbas och helt försvinner under krigshandlingar, som dessutom är extremt miljöfientliga. Diskriminering hör givetvis till bilden, där rasismen definitivt hör till de mörkaste inslagen. Den akuta flyktingfrågan har ytterligare komplicerat bilden, speciellt i Syrienkrigets spår.