Språk som manipulation
Gunnar Persson
5/2 2003 Högskolan i Skövde
Här följer ett referat av denna Perspektivföreläsning som handlar om ”hur språket används i olika sammanhang för att försöka påverka människor till att bete sig på ett visst sätt. Det kan gälla allt från att få små barn att lyda till att locka människor ut i krig. I föredraget analyseras förekomsten av språklig manipulation i journalistik, politisk propaganda, militärlivet, juridik, reklamspråk och människors bruk av okvädningsord.
Gunnar Persson är lingvist med inriktning på semantik och lexikalisk forskning. Han har varit professor i engelska vid Luleå tekniska universitet sedan 1996 efter nästan 25 år vid Umeå universitet och med ett förflutet vid Uppsala och Örebro universitet. Han är numera pensionär men är fortfarande aktiv bl.a. som handledare, sakkunnig, tolk och översättare.” (Allt ovan enligt affisch)
På grund av ovanligt stor publiktillströmning bytte man till en betydligt större lokal som fylldes nästan till sista plats. Detta visar att det var ett lockande ämne. Jessika Johansson hälsade alla välkomna och upplyste om att Student-TV skulle filma föreläsningen (visning om ca. 14 dagar). Hon sa också att Gunnar Persson (G P) just slagit publikrekordet för högskolans Perspektivföreläsningar. Det gladde honom självfallet.
G P började med att låta dela ut en s.k. handout (stödpapper/bilaga). ((Jag citerar nedan efter min resumé delar av denna . Min anm.)) Han gav bakgrunden till denna föreläsning: Han hade tidigare som medlem i en kommitté i det svenska Psykförsvaret gjort en undersökning om olika former av manipulation med språket. Han citerade den gamle grekiske filosofen Plutarchos som sade att ”ni har fått språket för att dölja era tankar.” Kirkegaard gick ännu längre när han påstod att människorna ofta använde språket för att dölja att de inte hade några tankar alls!
Språkets huvudfunktioner: * Deklarativ funktion: när man förmedlar information; *Interrogativ funktion: när man frågar efter information; * Imperativ funktion: när man ger order och direktiv; *Emotiv funktion: när man ger uttryck för känslor; *När man diktar, ljuger, manipulerar och skämtar.
Ett exempel på att man vill dölja sin åsikt eller inte vågar visa den: Efter en film frågar A: ”Vad tyckte du om filmen?” B bollar tillbaka frågan: ”Vad tyckte du då?” Ett annat exempel: Småbarnsföräldrar känner igen situationen då det lilla barnet vägrar äta upp maten. Vad göra? Ett sätt: Mamman säger t.ex.: ”Det finns massor av svältande barn i Afrika som skulle bli jätteglada om de fick den här fisken!” Barnet svarar: ”Ge dem då min fisk!” ((Det lilla barnet kan inte förstå att detta vore omöjligt och vet ju inget om vad svält är. Men svaret är onekligen logiskt ur dess synvinkel. Min anm.))
När man manipulerar, agerar och pratar man på ett visst sätt för att övertyga andra. Inom journalistiken är det lätt att hitta exempel på manipulerande språk. Särskilt iögonfallande är braskande löpsedlar som ofta förfaller till ren lögn, eller på sin höjd halvsanning. Exempel: ”KUNGEN ALLVARLIGT SJUK!” I själva verket var han bara lite förkyld. ”ÄR FOPPAS KARRIÄR SLUT?” Det var den inte alls, det rörde sig bara om en obetydlig skada. Löpsedlarnas rubriksättare jobbar febrilt för att få några extra lösnummerköpare ((De som lockas av sådana knep känner sig nog för det mesta snuvade på konfekten. Min anm.))
Massmedia spelar en betydande roll i denna hantering; nyheter kan vinklas eller undertryckas på olika sätt. G P:s bilaga (s.1) pryds av en gammal valaffisch som jag fick utelämna i bilagan (se nedan). Den första texten är en sydafrikansk tidningsartikel (översatt av G P). Samtidigt visade han en bild från Soweto förr. Detta hände alltså under apartheidtiden; frågan är om detta är normal rapporterande journalistik. (apartheid=åtskillnad på afrikaans)
G P sa att man snabbt kunde konstatera att rapporten var skriven ur ett vitt perspektiv, varvid han påpekade några nyckelord. Märk: ”den svarta förstaden Soweto”, medan ”vit” är omarkerad . Fortsättningsvis: …”som har sjudit av oroligheter. (…)fick ett nytt utbrott”. En opersonlig kraft tycks verka, nästan som en naturkraft. Syftet är väl att läsaren ska associera till oundvikliga naturkrafter i stället för till mänskliga beslut som framkallat de förtrycktas vrede.
Många vitas mardröm i J…(mitt i texten): G P kommenterade: Detta är just vad det handlar om, själva temat i rapporten. ”…en svart marsch” framstår som något oviktigt. ”Interneringen av svarta elever” döljer de vidriga åtgärder som vidtagits mot dessa. Man kommer osökt att tänka på interneringen av påstådda talibaner på den amerikanska Guantanamo-basen på Kuba. ”Poliser med automatgevär…” Själva demonstrationen kunde i stället ha satts i fokus i ett annat perspektiv. Vidare ”…motade tillbaka demonstranterna.” Här framhävs också det vita perspektivet. Media kan alltså vara mycket manipulativa; här lyfts ansvaret tydligt bort från förövarna. Dessa är poliserna som kommer i skymundan och ges på sin höjd ett indirekt ansvar för nedskjutningen av demonstranter. Märk även : ” de (=poliserna) påstås ha skjutit…”
Nominalisering (substantivsjuka) är karaktäristisk för byråkratspråket och innebär ofta ett förtingligande. ((Ett exempel på nominalisering ur Bonniers sv. ordbok: I stället för en sats som: När äktenskapet ingicks… används en nominalfras: Vid äktenskapets ingående…Min anm.))
I det andra nyhetsexemplet jämförs två versioner av samma händelse. De båda brittiska tidningarna The Guardian och The Times visar olika ideologisk inställning. Bägge anger i resp. rubrik att det handlar om kravaller. The Guardian uppger att demonstranter deltar i dessa. The Times talar däremot bara om en folkmassa och att det rör sig om ett våldsamt upplopp. Det är uppenbart att The Times' reporter är mindre sympatiskt inställd till deltagarna. I The Guardian sägs rakt ut (obs! verben i aktiv form, ej passiv) :”Kravallpolis sköt och dödade (…) och skadade (…). Förövarna är här alltså i fokus, medan det i The Times är offren som fokuseras: ”11 afrikaner sköts ihjäl och 15 skadades .” Man får onekligen uppfattningen att The Times skuldbelägger de svarta, de har sig själva att skylla. G P slog fast: The Times är på de vitas sida.
Politisk propaganda: Se det slående Churchillcitatet (punkt 3. I bilagan): ”I krig är sanningen så dyrbar att hon alltid borde beskyddas av en livvakt av lögner.” Politiker av alla de slag har förstås ägnat sig åt språklig manipulation i propagandasyfte, inte minst i krig. Winston Churchill var både en klok människa och en språkets mästare.
Ett textstycke (som jag inte hann anteckna närmare) var från 1982 av Chaim Perleman och gick ut på att politik är mest retorik. Apartheid döptes efterhand om till den eufemistiska termen ”multinationalism”. Eufemismer är ett mycket vanligt manipulationsmedel. Man ville dölja att avskildhet, d.v.s. apartheid, inte är något annat än segregation. Den vite skulle leva i sin egen värld, skild från och skyddad mot den stora svarta massan – inkl. andra färgade och indier. Den brutala verkligheten skulle döljas till varje pris med hjälp av vilseledande begrepp som ”separat utveckling, självutveckling, flertalsdemokrati (plural democracy), multinationalism. Det sistnämnda innebar i Sydafrika att de s.k. nationerna i själva verket var helt åtskilda.
Politisk manipulation är särskilt vanlig i krig (jämför Churchill ovan). Hitler (bild med härjat ansikte) skrev som bekant Mein Kampf. Citat ur punkt 4. i bilagan: ”Hitler var visserligen en mindre skicklig språkanvändare än Churchill men en desto större manipulator, vars bok är en enda härva av lögnaktig propaganda från början till slut. De främsta syftena med boken är dels att frånta judarna heder, ära och människovärde, dels att ingjuta revanschism och krigsberedskap hos det tyska folket. Så här skriver han bl.a: ””För att helt förstå det verkligt skadliga inflytande som pressen kan utöva, behövde man studera den avskyvärda judiska metod genom vilken hedervärda och anständiga människor nedsvärtades med smuts och dynga i form av lågsinnade smädelser och förtal från hundratals håll samtidigt, som om de styrdes av någon magisk formel.””
Detta betecknade G P som riktigt magstarkt, eftersom Hitler själv använde den avskyvärda metod som judarna beskylldes för. De fick rentav skulden för andra världskriget (citat nedan). Denna retorik gick tydligen hem hos den godtrogna tyska allmänheten. Som bekant begagnar propagandan vissa nyckelord om och om igen (se nedan); de upprepas liksom mantran. Till slut är det svårt att tvivla på deras sanningshalt: så förvandlas lögn till ”sanning”.
Vidare (punkt 4.): ”Man kan väl utan överdrift säga att Hitler här begagnade sig av samma metoder som han beskyllde judiska journalister för. Han lyckades t.o.m. med konststycket att ge judarna skulden för andra världskriget. Så här uttalade han sig i början av 1940talet: ””Det är en lögn att jag eller någon annan i Tyskland önskade krig 1939. Det eftersträvades och anstiftades enbart av de internationella statsmän som antingen var av judisk börd eller arbetade för judiska intressen.””
Politiska nyckelord: T.ex. ordet fri upprepas till leda, speciellt i länder med västlig samhällsstruktur; ”the free society” höjs tillskyarna. Under apartheidregimen kom eufemismen group att användas i betydelsen ras i lagtext; exempel: The Group Areas Act. Immorality (omoral) var i Sydafrika beteckningen för sexuella förseelser mellan icke-vita. Homelands var som bekant områden uteslutande för icke-vita.
Nazisterna använde ju flitigt begreppen arisk och icke-arisk. Tyskarna, i vart fall de nazitrogna, avskydde andra etniska grupper än de germanska. Det var det egna folket som förhärligades. G P förkastade dessa begrepp som fullkomligt ovetenskapliga. Ytterligare nazityska propagandauttryck: Blut und Boden (Boden här = mark, territorium); jämför Bismarcks Blut und Eisen (Eisen=järn). Om man känner den politiska koden, kan man urskilja olika slags ideologiska grupper: radikala och konservativa. Typiska ord som de förra använder är förstås kamp, revolution, folket, arbetarna. Hitlertidens främsta nyckelord var utöver de nämnda naturligtvis Das Vaterland.
Militärlivets nyckelord: Krig och hot om krig är givetvis en rik källa till manipulation. Som vi sett är eufemismer =förskönande omskrivningar och förljugna fraser vanliga. Följande kan beläggas speciellt efter andra världskriget: Armenà försvarsmakten, krigsministeriet à försvarsdepartementet, fälttåg à operation, krigs/stridszoner à operationsområden etc.
G P lät oss återse en av Vietnamkrigets mest visade bilder, nämligen den napalmbombade nakna flickan -- vem minns inte den bilden?! I förbigående anmärkte han att hon faktiskt lever än idag! Att underkuva det vietnamesiska folket kallades pacificering. Om man kunde döda alla vietnameser skulle det ju faktiskt bli fred, tillade G P mede bitande ironi. (( Pacificering kommer av lat. pax/pacis=fred. Jämför f.ö. ett beryktat yttrande av en amerikansk general: ”Bomba dem tillbaka till stenåldern!” Min anm.))
Juridik: Ett av juridikens tidigare nyckelord är eng. persons . När kvinnorna efter mycket om och men fick tillträde till de engelska universiteten på 1800-talet, benämndes kvinnorna fortfarande bara som ”persons” (dokumenterat). Ordet är ju könsneutralt, men sedan gammalt menade man i Parlamentet bara män när ordet persons brukades! I rättsprocesser blev då kvinnor kallade ”non-persons”! Inte förrän 1929 avskaffades detta vansinniga språkbruk genom ett beslut i Överhuset. ((G P hade förstås fler exempel på kufiskt lagspråk, men den knappa tiden medgav inga fler sådana. Min anm.))
Enligt punkt 5. I bilagan : ”Ett ord existens och betydelse för med sig en förförståelse om att det som det uttrycker också existerar och har ett sanningsvärde. Så här skrev den engelske filosofen Jeremy Bentham 1815: ””Av ingrodd vana, varhelst en människa ser ett namn, leds hon att föreställa sig ett motsvarande ting, för hon anser det vara verkligt i och med att hon godtar namnet, som om det vore ett bevis.””
Punkt 6. säger: ”Det är just detta som gör språklig manipulation så farlig. Vi har en stark tendens att vilja tro på det vi hör och det vi läser. Politiker har förstås i alla tider varit medvetna om detta. För att uttrycka det krasst, så utgör i stort sett varje yttrande från en politiker ett försök till manipulation. Ibland kan det dock bli lite väl grovt, som i fallet med USA:s inrättande av sitt Office of Strategic Influence, vars uppgift tycks ha varit att sprida vilseledande information runtom i världen. Kontoret fick stängas efter att ha utsatts för massiv kritik från olika håll.”
((Här följer en längre text på engelska i bilagan som jag av utrymmesskäl utelämnar. Kontentan var i all korthet att nyssnämnda kontor skulle stängas, men man dementerade samtidigt att desinformation skulle ha spridits därifrån. Enligt försvarsminister Rumsfield var det media som hade spritt falska rykten och framtvingat stängningen av kontoret. Det hade ej oväntat öppnats efter 11/9 2001 som ett led i USA:s krig mot terrorismen: ”We will tell the American people /and the world!/ the truth!” Min anm. ))
Slaveriet: Under 7. i bilagan behandlas slaveriet och dess juridiska bakgrund i England och Amerika. Även här måste jag utelämna detta ganska långa engelska textstycke som basera s på Charles Outwin, Slavery in Early America's Colonies – Seeds of Servitude Rooted in the Civil Law of Rome. G P kommenterade att det inte var möjligt att juridiskt rättfärdiga negerslaveriet. Hur skulle man då hitta något knep som kunde försvara det? Lösningen var den romerska rätten! Den godkände ju slaveri. I den amerikanska Södern var slavägarna ofta klassiskt bildade människor. Därför var det kanske inte så konstigt att romersk civilrätt fick legalisera deras tvivelaktiga verksamhet. Detta är ett exempel på grov manipulering – språkligt och på alla möjliga sätt.
Reklamspråk: Den kloke Samuel Johnson sade redan på 1700-talet att ”affärsverksamhet fördärvar seder och korrumperar språket.” G P menade att det förvisso förekommer egendomliga, ja bisarra exempel på reklam idag. Han visade en bild, det vackra ”Marlboro Country” med reklam för Marlboro cigaretter: det är en cowboy som röker. Det är fråga om såväl bildmässig som språklig manipulation. Nikotinmotståndarna har gjort om samma bild – med en kyrkogård!
Reklamen är mycket ofta spekulativ: Grovt spekulativt utnyttjar Bennetton gärna svältande barn och fångar i sina reklambilder. Räknar man verkligen med att väcka sympati? Kanske det är lockande med mystifikationer? Ett ytterst vanligt påstående i reklamsammanhang är att en viss produkt är bättre än alla andra. Ett annat honnörsord som dyker upp titt och tätt är ny. En splitter ny doft måste vara attraktiv, eller? – G P sammanfattade snabbt de områden som är utsatta för språklig och annan manipulation. Det han här tagit upp är förstås bara en bråkdel. Mycket mer forskning behövs. Han underströk att det är viktigt att medvetandegöra hur denna manipulation kan gå till.
Kommentar februari 2003
Under rubriken Massmedia i min sammanfattning hänvisas till den bilaga (handout) som G P delade ut. Det som hände i juni 1976 I Soweto, antyds i brottstycken citerade ur The Guardian och The Times. Den mycket splittrade och ofullständiga bild som citerade exempel ger ovan bör kompletteras. Därför citerar jag ur bilagans inledande del:
”Den svarta förstaden Soweto som har sjudit av oroligheter alltsedan upploppen den 16 juni /1976/ och nedskjutningen av 174 afrikaner, fick ett nytt utbrott idag. Minst tre afrikaner sköts ihjäl enligt vittnen, fastän polisen förnekar detta. Det svarta sjukhuset i det närbelägna Baragwanath rapporterades vara ”överbelagt” med skadade afrikaner.
Justitieministern, Mr Jimmy Kruger, meddelade i Pretoria i kväll att han återinför förbudet mot folksamlingar, som avskaffades förra lördagen. Förbudet ska vara i kraft till månadsskiftet. Många vitas mardröm i Johannesburg om en svart marsch mot deras stad blev närapå verklighet idag, när mellan 20.000 och 25.000 uppretade afrikaner började tåga ut från Soweto mot polishögkvarteret i Johannesburg, där de ämnade protestera mot interneringen av svarta elever.
Poliser med automatgevär och kamoflageuniformer motade tillbaka demonstranterna sedan de hade forcerat en avspärrning. Polisen påstods ha skjutit långa skottsalvor mot de främsta i tåget och också ha kastat en mängd tårgasbehållare på dem. En reporter sade att han förde en död afrikan till sjukhuset och vittnen sade att minst två andra afrikaner låg döda på slätten.
Tidningarnas olika ideologiska inställning kan ge direkta avtryck i det språk de använder i sina reportage. Här följer i bilagan två korta artiklar som handlar om samma händelse i dåvarande Rhodesia (nuv. Zimbabwe). (Övers. G P)
The Guardian: Polisen skjuter ihjäl 11 i kravaller i Salisbury Kravallpolis sköt och dödade 11 afrikanska demonstranter och skadade 15 andra här idag i den afrikanska bosättningen Highfield i utkanten av Salisbury. Antalet offer bekräftades av polisen. Oroligheter hade utbrutit strax efter att ANC;s exekutivkommitté hade sammanträtt i bosättningen för att diskutera ett ultimatum från premiärministern, Mr Ian Smith, med krav om att ANC ska delta i en konstitutionell konferens med regeringen inom en snar framtid.
The Times: Svarta i våldsamma kravaller ihjälskjutna av polisen när ANC-ledare möttes Elva afrikaner sköts ihjäl och 15 skadades när rhodesisk polis öppnade eld mot en folkmassa på ca. 2.000 i våldsamt upplopp i den afrikanska bosättningen i Highfield i Salisbury i eftermiddags.
Nedskjutningen var kulmen på en dag med en hel del våld och spända känslor, rivaliserande svarta politiska fraktioner hånade varandra, medan ANC; exekutivkommitté sammanträdde i bosättningen för att planera sitt nästa drag angående frågan om en uppgörelse med regeringen.
Min egen kommentar februari 2003
Ämnet är tveklöst spännande, särskilt för dem som mer eller mindre professionellt begagnar språk. Jag är som många andra intresserad av språkfrågor, både i morfologiskt och semantiskt avseende. Det är den senare aspekten som intresserar en större allmänhet mest, att döma av t.ex. radioprogrammet Språket i P1. Gemene man har faktiskt ofta mycket bestämda åsikter om hur det ”ska” heta, men nya betydelser av gamla ord + helt nya termer intresserar nog mest.
Jag tycker det är nyttigt att just den manipulativa aspekten på språket fokuseras just nu, när den storpolitiska situationen är till den grad prekär. Jag har för min del märkt hur vissa ord papegojlikt upprepas i framför allt nyhetssändningar. Vem har inte till leda hört ordet ”massförstörelsevapen”? Av rapporteringen att döma tycks det just nu bara finnas ett land i världen som har sådana. Mantraliknande uttryck upprepas så ofta att de tas för givna, de assimilieras oreflekterat i sinnet. Det beror till dels på att man inte vill eller orkar se de stora sammanhangen. Borde man inte i detta fall tänka efter vilka som bevisligen har dessa vapen i större skala? Var talet om nedrustning tidigare bara tom retorik?
Inte sedan det kalla krigets ”glansdagar” på 1950-talet med McCarthyismen i släptåg, har så ohöljd propaganda bedrivits i s.k. fredstid (nu snarare förkrigstid). Den psykologiska krigföringen hänger sig åt excesser. Om syftet är att lura folk att tro på vissa uppgifter, så tycks propagandamakarna anse att människor i allmänhet är korkade. Men folk är inte dumma, många genomskådar lögner eller halvt dolda avsikter, som i fallet USA kontra Irak. Med dubbelspel och hyckleri luras tyvärr en del. Dessutom ska man komma ihåg att förutfattade meningar – som ofta cementerats som resultat av manipulation – har en oerhörd livskraft. Många vägrar blankt att böja sig för ovedersägliga fakta.
Liksom hat föder hat, alstrar hot också samma negativa beteende. Sedan 11/9 2001 blir detta allt tydligare. Hotbilden djupnar under krigsförberedelserna. Här vill jag hänvisa till hemsidan . I mitt referat av två föreläsningar om buddhismen av Lakha Lama 28/1 2003 återgav jag i en bilaga delvis en artikel av denne tibetanske munk. Texten handlar just om den psykologiska bakgrunden till hot som tvingar motparten att ta till samma medel. Våld föder våld.
Vad media beträffar vill jag tillägga att de kraftigt prioriterar rapporteringen om våld och sex i alla former – och man väljer då förstås bort en massa stoff som man tror inte säljer. Den kurdiska flickan Fadimes tragiska öde exploaterades hårt. Det var naturligtvis rätt att rapportera om det s.k. hedersmordet, men tyvärr var det inträffade även ”gefundenes Fressen”(ung. en godbit) för rasister men också för andra mer sansade. Sådana personer kunde ju hänvisa till främmande kulturers fördärvlighet. Jag tror att det ofta tillämpas vitt skilda måttstockar för ”hederliga svenskar” och för andra. Vi-mot-dom-mentaliteten får mer bränsle. Granska förresten ”skurkstats-tänket”!
Någon har sagt: ”Tankestrukturer är elastiska och sega som spindelnät”. Det får bli ett citat till: ”Sjunker vattnet, syns revet” (som jag översatt från kinesiska). Förr eller senare uppenbaras sanningen trots alla listiga knep, menar jag. Men för många människor finns det tyvärr mycket goda skäl att hålla tyst, knipa käft och hålla god min i elakt spel, när vrånghet och ondska visar musklerna. Ett hårdnande samhällsklimat ökar motsättningarna till följd av orättvisorna. Helt klart protesteras det – med rätta. Men makten visar också klorna, och så snurrar våldsspiralen allt högre. Det är självfallet en farlig utveckling. Slutligen ett sista citat, denna gång av Martin Luther King som ju var ett mycket stort föredöme vad gäller civilkurage: ”Det är inte de onda människornas ondska som oroar mig, utan de goda människornas tystnad.”
Kort kommentar september 2017
Språkmanipulation har erhållit förnyad aktualitet efter Trumps tal om falska nyheter i sina utfall mot amerikanska journalister. ”Ingen rök utan eld” menar jag – utan att för den skull gilla hans svepande påhopp. Vad den amerikanske presidenten än är – det finns många invektiv emot honom – diplomatisk är han i alla händelser inte. Idag, 19/9 2017, kommenterar man mycket hans verbala attack mot Nordkorea och Iran; det är upptrappning i ordkriget som gäller. Jag hörde just hård kritik mot Trump från utrikesminister Margot Wallström, som oroad varnade för ”en farlig utveckling”.