Störande

Det är absolut i högsta grad störande / när onda krafter ägnar sig åt förstörande, / då syftet rentav är alldeles förgörande. / I sjuka hjärnor är mordtankar förförande. / Jag fördömer allt uppsåtligt dödande, / som släcker liv så helt förödande. / Hatets strömmar syns nu gruvligt flödande. / Barbari föds genom ondskans gödande. / Världens hjärtan såras, ymnigt blödande. / Att stoppa dödshot är dock tidsödande.

Samhällets säkerhet sviktar. Skoningslösa suicidala sekter som slipar sina skarpa svärd skakar systemet. Somliga skapar svår splittring. Snabbt sprids separation, segregation, split & strid. Samtidens spektakulära sadistiska sabotage skadar, sliter svekfullt sönder samfundets svaga samband som slopas. Skall samfälld samverkan stävja svåra sociala störningar? Såväl supermaktens statsöverhuvud som säkerhetsexperter sitter i ständiga sammanträden som sammanställer synnerligen skrämmande statistik. Samtliga symposiers starka strävan sägs snart säkra segerviss succé. Stridsberedda specialtrupper samlas. Storoffensiv, snabb som stormvinden, skall slutgiltigt straffa satans sammangaddade slödder!

Naturligtvis har jag massakern i Orlando i tankarna – vem har inte det nu (i mitten av juni 2016). Att ett dylikt massmord begåtts nyligen just i USA, har givit genljud världen över, kanske mest i svenska media som så noga följer ”allt” som sker over there. Visst är detta illdåd mycket upprörande, samtidigt som det är annorlunda än tidigare. Jag nämner ej alla bisarra och gåtfulla detaljer som hittills framkommit; jag hänvisar förstås till nyhetsrapportering som följer upp saker som återstår att utreda. Att dådet får konsekvenser i samhället står klart.

President Obama har ju hittills stött på stenhårt motstånd när det gäller vapenlagarna. Nu har han än en gång fått ytterligare argument för att förbjuda åtminstone offentlig handel med tunga automatvapen. Möjligen kommer nu något att hända i den vägen, men vapenlobbyn är oerhört stark ekonomiskt; dessutom har man gottt stöd av den gamla ”vilda västern”-andan som ännu lever mer eller mindre öppet: Alla har rätt att försvara sig med eldvapen. Sorgligt nog har förmodligen den attityden förstärkts av oron runt om i världen – en sakernas tillstånd som USA absolut ej kan bedyra sin oskuld till. Att agera ett slags ”världspolis” har sina sidor.

Ett känsligt ämne pockar på en kort kommentar, nämligen homosexualiteten. Jag måste tillägga att frågan om sexuell läggning har med mänskliga rättigheter att göra. Den s.k. pridekulturen accepteras numera allmänt i väst, dock långt ifrån av alla västerlänningar. Den godtas inte officiellt i arabvärlden, f.ö. inte heller på många andra håll i världen.

Det var ju en homosex/hbt-klubb som offren befann sig i. Kunde enbart detta faktum förklara det bestialiska, utdragna mördandet? Terrororganisationen IS lär ha tagit på sig ansvaret; i varje fall sägs mördaren ha sympatiserat med denna. Motivet är dunkelt, särskilt hans frus roll förbryllar. Var det förvrängd politisk hållning och/eller homosexfobi som utlöste illgärningen? Men mördaren hade ju ofta besökt klubben! -- Helt nyligen har det rapporterats om ett enstaka brutalt mord på öppen gata i England. Det tycks ha att göra med ett gräl kring den förestående folkomröstningen: ja eller nej till EU. Det är mindre troligt att det var ett rent vansinnesdåd, även om det inträffar att förövaren verkar spritt språngande galen; det tolkas väl då som ”tillfällig sinnesförvirring.”

Jag skiftar nu till en stor fråga som jag återkommer till med jämna mellanrum, nämligen klimatuppvärmningen. Nyligen ställde jag mig mycket tveksam till om Pariskonferensen verkligen får avsedda konsekvenser, alltså att det genomförs åtgärder utan förhalning. Min hållning stöddes nyss av prof. Bryttings inlägg i P I:s Tankar för dagen, där han sa att bristen på långsiktigt tänkande gör det svårt att riktigt inse vår belägenhet. Vi märker ju knappast någon påtaglig förändring av miljön från dag till dag; vi är ju så upptagna av våra dagliga bestyr. Därmed är det lätt att invaggas i en sorts falsk säkerhet: ”Det ordnar sig säkert, det har ju gått hyfsat hittills. Det är dumt att oroa sig i onödan.” Denna relativa sorglöshet kan på sätt och vis jämföras med hur de flesta resonerar kring sjukdomar: ”Det är andra som drabbas, jag klarar mig nog.” Kanske det är brist på fantasi, kanske den lilla människans känsla av maktlöshet: ”Jag kan inget göra, det där får experterna sköta, jag lever ju här och nu – måste orka med det jag har för händer.”

Vi måste ha något att äta, god och riktig mat. / Vad kan vi då göra för ett hållbart klimat? / Försök tänka om, det finns så goda kostråd. / Av experter kan vi få stöd i råd och dåd. / De ser ej blott problem för svåra att lösa. / Ur deras kunskap kan vi mycket gott ösa. / Eftertankar behöver ej vara bleka. / De kan rädda oss, det går ej att förneka. / Se det positiva, se vad som är möjligt. / Nya idéer är ej blott är något löjligt. / Människor måste se längre än näsan räcker. / Då ju blicken vida större fält täcker. / Skåda ibland även tillbaka i tiden. / Trots att den må vara rätt länge förliden / märker du fel som du ej gör om. / Skapa nytt! T.ex: www.braframtid.com

Sture Alfredsons hemsida