Svenskan -- ett språk i utdöende?
av universitetslektor Lars-Erik Johansson
8/5 2002 Högskolan i Skövde
”Är det så att det språk som utgör modersmål för nästan åtta miljoner människor i Sverige är hotat till sin existens? Åtminstone har vår riksdag tyckt att det har funnits behov av att utreda hur svenska språket kan stärkas i samhället. Utredningen har i april i år lämnat sitt betänkande Mål i mun. Här föreslås bland annat att det ska stiftas en ny lag med innebörden att svenska ska vara huvudspråk, dvs. det viktigaste språket i Sverige.”
”Lars-Erik Johansson, universitetslektor i nordiska språk vid Högskolan i Skövde, ger en bakgrund och diskuterar vad Högskolan kan göra för att förbättra svenskans ställning.” (ur affisch)
L-E J inledde med att räkna upp alla punkter som skulle ingå i föreläsningen: Allmänt om språk – Argument för mångfald av språk – Historiskt perspektiv på svenskan – Svenska i förhållande till engelska – Nuläget – Domänförluster – Vad händer i framtiden.
På Högskolan i Skövde avser man att fokusera på de förslag som SOU-utredningen lagt fram i sitt betänkande. (se ovan).
Allmänt om språk Hur många språk finns det? Uppgifterna varierar mellan ca. 3.000 och 5.000. Man kan tycka att det borde gå att räkna dem och få fram mer exakta tal. Men det går faktiskt inte, emedan det är så svårt att exakt definiera vad som är språk och vad som bör räknas till dialekter. Ett närliggande exempel: Vi räknar självklart svenska, norska och danska som skilda tungomål, dvs. olika språk, men man kunde lika gärna betrakta dem som skilda dialekter. I många andra länder anser man att ungefär lika närbesläktade ”språk” som de nordiska är dialekter. Det är ofta hårfina – inte sällan godtyckliga – skillnader mellan språk och dialekter (mål). Nationalistiskt tänkande har spelat in: en självmedveten nation vill ha sitt eget språk.
Det existerar olika teorier om språkets – det mänskliga talets – uppkomst och ursprung. Många lingvister anser att det ursprungligen endast fanns ett språk; det är i så fall logiskt att tänka sig att det småningom uppstod en tilltagande språksplittring. Men det finns även en teori om ett mångspråkigt ursprung. Således står monogenes mot polygenes i senare fallet. Mytbildning enligt Bibeln har förstås stött den förstnämnda teorin: Babels torn störtade samman som Guds straff för babyloniernas övermod att bygga det så högt. I samband med detta straff skulle denna märkliga ”språkförbistring” ha uppkommit, så att de inte längre kunde göra sig förstådda med varandra. Alltså var bara ett språk det enda raka.
Som alla vet finns det en uppsättning regler i varje språk vad gäller ordbildning, ordförråd, grammatik m.m. Om man vill jämföra det aktuella språket med hur det tedde sig vid en tidpunkt i det förflutna i samma språks utveckling, är ordförrådet det viktigaste området att studera. Man kan hitta många olikheter mellan början och slutet på säg en 40-årsperiod. När L-E J var student i Göteborg på 1960-talet var den stora övergripande uppgiften att skapa nya skriftspråk på många håll i Afrika efter avkoloniseringen i de nya självständiga länderna. Där var det viktigt att hitta lämpliga kontexter. Det var nödvändigt att språket ifråga hade ett tillräckligt stort ordförråd för att kunna användas för högre studier. Bl.a. i undervisningssyfte gällde det att skapa nya ord på olika specialområden genom att utnyttja redan befintlig vokabulär för ny ordbildning. Att engelska på 60-talet hade en stark ställning framgår av att en del experter tyckte att det inte skulle vara nödvändigt att förnya arabiskan i den riktningen, ty engelskan räckte mer än väl i det avseendet, eftersom den redan hade en utvecklad terminologi för modern teknologi och andra specialområden. ((En intressant upplysning ovan vad beträffar det arabiska språket som jag studerat en del. Därför vill jag tillägga att arabiskan har kanske den största potentialen av alla språk när det gäller ordbildning; den lämpar sig alltså utmärkt väl för att bilda nya egna termer av vilket slag det vara må. Att detta språks enorma möjligheter därvidlag ej till närmelsevis utnyttjats under 1900-talet beror delvis på arabisk språkkonservatism – Koranen är den stora bevararen. Muslimsk, ej bara arabisk, teknologisk efterblivenhet (relativt sett) och nykolonial och kulturimperialistisk attityd hos de forna kolonialmakterna, som gärna vill behålla sin ekonomiska och handelspolitiska hegemoni i forna kolonier. Min anm.))
Nu, 40 år senare, är det en huvudfråga, inte att skapa nya språk utan bevara de redan befintliga. En grov uppskattning kan ge vid handen att det bara återstår ca. 500 språk i hela världen vid slutet av detta sekel, alltså omkring 2100! Jämför den mycket approximativa siffran ovan.
Vad är egentligen språk? Det är en ganska komplicerad fråga som inte kan utredas här. Utgångspunkten är i alla fall att det rör sig om språkliga uttryck i tal och skrift. När man studerar ett språkligt system undersöker man alltså i första hand skriften eller det talade ordet. Här nämnde L-E J ett speciellt system som knappast lämpar sig som studieobjekt om man vill få en bild av språkets normala bruk, nämligen poesi. Visserligen finns det konventionell dikt som håller sig inom språkets vedertagna ramar, men modern poesi bryter ofta mot regler och konventioner. Ett exempel är Björlings poesi med ”upplöst syntax”, där exempelvis vedertagna böjningsändelser ignoreras.
Ett språk uppvisar olika domäner (områden), dvs. skilda gemensamma drag i speciella kontexter. Så kan näringslivet bilda en språklig domän, vården en annan. Inom den senare talar man t.ex. om olika sjukvårdsorgan; bättre eller sämre system fokuseras därvid.
Ett mycket uppmärksammat exempel på engelsk påverkan i svensk skrift är ju det allt vanligare bruket att särskriva sammansatta ord (sjuk sköterska i stället för sjuksköterska). L-E J gav exemplet robot teknik (i två ord), som han själv flera gånger stött på hos studenter på Högskolan. Det är en systemförändring, menade han, liksom typ ”bebis” för baby (som ju är mer vedertaget i svenskan). ((Jag tycker särskrivningen visserligen är stötande, men ”ofoget” märks inte lika mycket i tal. Därför är fenomenet inte värt alltför stor uppmärksamhet. Skämtsamma personer har naturligtvis haft glädje av tvetydiga exempel. Det är f.ö. klart att det vanliga läsandet av engelsk text i datorn till stor del förklarar företeelsen. Förresten är väl mönstret baby->bebis rätt gammalt i svenskan; jämför: cakes->kex, capes->keps. Eftersom man idag har mycket bättre kunskaper i engelska, tror jag inte övergången från eng. plur. till sv. sing. är gångbar i nybildningar. Min anm.))
Det finns en mängd studier av hur man hanterar och bevarar ett språk. Oberoende av vilket språk som används – engelska eller svenska eller något annat – innehåller olika språk generellt sett samma komponenter. Detta är viktigt att hålla i minnet när en person byter från ett språk till ett annat. Om vederbörande har vissa problem med att uttrycka sig på sitt eget språk, kommer dessa svårigheter att kvarstå när denne talar ett annat, som inte är hans/hennes modersmål. Snarast blir resultatet sämre, vilket också förstärks av att man praktiskt taget aldrig kan behärska ytterligare ett eller flera språk lika bra som sitt första. L-E J gav som exempel en bekant svensk (kollega?) som ansågs tala engelska och tyska bra men som själv bedömde att han förlorade ung. 50 % av sin språkförmåga när han talade dessa ”främmande” språk. Det var alltså bara delar kvar av hans goda språkbehärskning i svenska.
Det finns svenskar som tycker att det är Guds straff att vi fått ett mångspråkigt Sverige. Om man ändå absolut skulle vilja ha ett så gott som enspråkigt Sverige: Varför inte välja esperanto som alla lätt skulle kunna lära sig? Eller: sluta prata svenska – tala engelska i stället! L-E J erkände förstås att dessa förslag inte vore särskilt realistiska, men dock alternativ.
Motiv för en global språksplittring Under denna rubrik visade L-E J följande moment: 1) Mångfaldsargument; 2) Kulturskyddsargument; 3) Tvåspråksargument; 4) Modersmålsargument. I förbigående nämndes frågan om ”han” eller ”hon” i den aktuella genusdiskussionen .—Som försvar för språklig mångfald (1) anfördes a) Sambandet mellan kultur, språk och tanke (s.k. svag Whorf-hypotes). b) Ordförråd: olika indelning av verkligheten. Språklig mångfald ger tankemässig mångfald. Om språket dör, försvinner dess kultur och kreativitet. Exempel: Vi kan i så fall inte längre läsa äldre litteratur (t.ex. 1600-talets). Jämför olika engelskspråkiga folk: engelsmän och amerikaner har delvis olika kultur. Ovanstående är till dels känslomässiga argument.
Kulturskyddsargument (2): Försvar mot kulturell imperialism; vi undviker då att världen homogeniseras. ((Jag har sannolikt utelämnat något delargument här. Homogenisering är i vart fall till förfång för enskilda nationalspråk. Min anm.))
Mångspråkighet (3) ökar potentialen hos enskilda brukare och underlättar kreativt divergent tänkande. Detta är kulturellt och nationalekonomiskt fördelaktigt. Det är exempelvis en fördel om man kan göra affärer både på svenska och engelska.
Modersmålsargument (4): Varje individ har rätt till sitt modersmål. Språket bär individens identitet. Detta spelar en mycket stor roll för t.ex. baskerna. Det finns kopplingar mellan modersmålet och kognitiv effektivitet; som sagt förlorar användare av annat språk en del av den uttrycksförmåga han/hon har på sitt modersmål. Det förekommer ofta koppling till nationalism; jämför Norge och Färöarna; det färöiska språket skapades på 1850-talet.
Språksplittringen kan rationellt ses som ett övergångsproblem, som kan vara besvärligt i början. Argumenten ovan bygger naturligtvis på värderingar, och det starkaste är modersmålsargumentet.
Historiskt perspektiv på svenskan Det germanska språket delades upp i en västlig gren, som senare utvecklades till de nordiska språken/dialekterna (se ovan), samt en östlig, som representerades av den nu utdöda gotiskan.
Språkliga förändringar kommer mestadels till stånd genom kontakter mellan olika språkområden. Det gäller kulturkontakter, vilka kan vara av politisk, social och ekonomisk art. I dessa kontakter är det sällan fråga om någon jämbördighet, utan en kultur är dominerande på en annans bekostnad. Här erbjuder lånorden i svenskan goda exempel. De första lånen kom från latinet, främst var det vokabulär från den romersk-katolska kyrkan och skolan. Just ordet skola är förresten exempel på hur ett grekiskt ord införlivats med latinet som sedan vidarebefordrat det som lån till många andra språk. L-E J tog också upp det nu föråldrade ordet färla av lat. ferula (kvast eller ris). ((Jag kan inte låta bli att tillägga kyrka av grek. kyriakón (”Herrens hus”). Trots att latinet var så dominerande i Europa under medeltiden, får man inte glömma att grekiskans status som kulturspråk var hög redan under romartiden, varför grekiska ord gärna inlånades. Märk att namn på vetenskaper brukar vara av grekiskt ursprung. Min anm.))
Det tyska inflytandet i Sverige under medeltiden var enormt stort. Man behöver bara nämna Hansans betydelse. Tyskland dominerade helt på det kulturella gebitet (!); man kan rent av säga att Norden utgjorde tyska kolonier. Naturligtvis har detta avspeglat sig i vårt språk: Det vimlar av lånord från tyskan, vilket man lätt kan se i en ordbok, även om en sådan ej är helt representativ på grund av indelning i domäner bl.a. I ett gammalt svenskt dokument stadgas att ”ej mer än hälften av stadens råd finge bestå av tyskar”.
Under 1700-talet var franskan på modet i Sverige hos överklassen ( allmogen berördes inte direkt). På 1800-talet kom tyskan igen, men på 1900-talet kom förstås engelskan med stormsteg. Generellt har svenskan som synes alltid varit influerad av främmande språk.
Svenskan i förhållande till engelskan Trots engelskans starkt ökande dominans som främmande språk har svenska språkets struktur i stort sett förblivit intakt. Det kan bero på att svenska och engelska i grund och botten är syskonspråk – engelska har ju också germanskt ursprung. Så strukturellt har engelsk påverkan varit ringa. Ett visst inflytande har dock eng. plural-s haft vid svensk pluralbildning av substantiv. Vad användningen av engelskan beträffar är valet mellan svenska och engelska kopplat till skilda kontexter. Engelska språket är idag intimt förbundet med en global kultur. ((Det stora problemet är förstås det engelska ordförrådets påverkan på vårt språk; det strömmar som bekant in engelsk/amerikanska fraser och termer. En del översätts, andra inte – de senare används s.a.s. au naturel i svenskan. Min anm. ))
Nuläget Hur är svenska språkets ställning idag? Det är detta som ovannämnda betänkande handlar om. I Sverige har 8 miljoner invånare svenska som modersmål, ca. 1 miljon har ett annat första språk. Detta förhållande är ännu ej uttryckligen lagfäst, fastän svenska indirekt räknas som officiellt språk.
Emedan lagstiftningen har en lucka, kan en svensk friskola proklamera t.ex. franska som officiellt undervisningsspråk i stället för svenska, ty det finns ingen laglig grund att förbjuda detta. En annan sak som det ännu är lag på är att en patentansökan i Sverige måste skrivas på svenska. Men det är tal om att det ska bli en lagändring, då globaliseringen kräver att ansökan ska kunna göras på bl.a. engelska.
Vi har nu 5 officiella minoritetsspråk enligt ett EU-direktiv nyligen, bl.a. samiska, tornedalsfinska (mienkelä)... och jiddisch! Dessa språks användning är starkt reglerad. Likaså är ju svenska i EU-sammanhang ett officiellt språk, precis som engelska, tyska, franska etc. Detta innebär att varje svensk EU-delegat har rätt att tala och skriva svenska samt få dokument översatta till och från svenska. Detta betyder även att översättandet blir dyrbart.
Att rätten att få bruka det egna språket i internationella sammanhang är prestigefyllt framgår av följande händelse. När Sverige i fjol var värdland, dvs. EU-ordförande, anordnades bl.a. en konferens i Kiruna, där förutom svenska dessutom, engelska och franska användes. Av någon anledning var det tyska språket icke officiellt konferensspråk, något som fick till följd att de tyska deltagarna bojkottade konferensen!
Svenska EU-representanter övervärderar sina egna engelskkunskaper, men de talar helst engelska i denna egenskap – trots att de ju har rätt att begagna sitt modersmål! De gör med andra ord avkall på sitt eget språk och talar engelska i stället. Något sådant skulle vara fullkomligt otänkbart för en grek eller italienare exempelvis. Det är självfallet ej bra att avstå från att tala svenska så mycket som möjligt när det är tillåtet. Detta har tagits upp av den parlamentariska utredningen i betänkandet Mål i mun.
Vad sker med svenskan i framtiden? L-E J poängterade att man som forskare ska akta sig för att spekulera och söka spå – det brukar som vi vet inte alltid bli som man föreställt sig. Han jämförde 1960-talets nämnda språkproblem i Afrika med nuläget då många språk är utrotningshotade – vem kunde förutsäga det vid den tiden? Följande ansåg L-E J dock vara ett sannolikt framtidsperspektiv: f.ö. gäller nedanstående även Norden.
1/ Den interskandinaviska semikommunikationen försvagas. 2/ Svenskan i Finland och nynorsk försvagas. Finlandssvenskarnas antal minskar; svenskan som skolspråk i Finland är hotad. Nynorsk bildades först på 1860-talet och talas av en minskande befolkning i glesbygder. 3/ Domänförluster till anglo-amerikanskan. 4/ Förskjutning mellan språken och mellan deras framträdesformer: a) Ordförrådet utvecklas långsammare på grund av domänförluster. b) Skriftspråket försvagas på talspråkets bekostnad. Skrift- och bokkulturen försvagas för svenskans del på grund av IT och andra förändringar, i t.ex. utbildningsmål.
Domänförluster Svenskan har fortfarande en stark ställning i skolan, jämte i förvaltning, kultur m.m., utom inom högre utbildning och forskning. I naturvetenskapliga och tekniska discipliner publicerar man sig numera bara på engelska. Engelskan är på frammarsch i många domäner (jämför ovan). Globala storföretag har självklart engelska som arbetsspråk. Ang. patenthandlingar: se ovan.
Det är politiskt betingat när vi väljer engelskan, vilket medför domänförluster. Kulturpolitiskt har svenskan emellertid fortfarande en stark ställning inom bok- och teatervärlden. Digitala spel och liknande har dock vanligen instruktioner på engelska. Vad marknaden beträffar kan varor i allmänhet komma att förses med innehållsdeklaration på engelska i stället för på svenska. Hotet från engelskan mot svenskan kommer i viss mån från oss själva: vi har ansvar för vårt modersmål och vi gör ett val.
Ökat bruk av engelska medför att det till slut blir allt fler användare av ett annat språk än vårt modersmål. Attityden till engelska resp. svenska kan påverkas om engelska blir alltför prestigefyllt: det kan komma att bli tal om ett ”högspråk” kontra ett ”lågspråk”. Domänförluster brukar resultera i att det uppkommer svårigheter att kommunicera över expertgränserna. Därigenom föreligger också risk för ett mer odemokratiskt samhälle, eftersom en del människor inte förstår experternas språk. Det förefaller således helt klart att det uppstår kommunikationsproblem när engelskan tar över från svenskan. Domänförluster kan ses som ett led i en språkbytesprocess, som möjligen är omedveten. Det är självfallet svårt att vända en process av det slaget när den väl påbörjats.
Att säkerställa: Det är enligt utredningen tre saker eller förhållanden som bör säkerställas: * Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk. * Det officiella svenska språket skall vara korrekt och välfungerande. * Alla har rätt till sitt modersmål.
Lagförslag: 1. Svenska skall vara huvudspråket och officiellt språk i internationella sammanhang. 2. Den offentliga förvaltningen skall använda en klar och begriplig svenska. 3. Andra författningar ger ytterligare bestämmelser rörande svenska språket. Anm: Kravet enligt den första punkten är de facto redan tillgodosett.
Slutligen fick vi veta att utredningen anbefaller att moment av språklig utbildning bör ingå i introduktionen till collegeutbildning i Sverige. Likaså förordas kurser i vetenskaplig kommunikation för att höja forskarnas färdighet i detta avseende. Språkliga färdigheter bör sålunda vara målet för forskarutbildningen. Likaledes skall en sammanfattning (abstract) på svenska ges i doktorsavhandlingar och uppsatser skrivna på främmande språk. Därmed var föreläsningen (45 min.) slut. Inga frågor ställdes.
Kommentar 2002
Det var för mig ett mycket intressant ämne, eftersom jag sysslat mycket med språk. Det var bra att vi fick en introduktion och en översiktlig bild av språk i allmänhet. Ämnet presenterades elegant och rappt, men på slutet blev de aspekter av utredningens resultat som L-E J valt att kommentera, kanske en smula styvmoderligt behandlade på grund av tidsbrist. Jag kunde dessutom inte hinna anteckna mer än vad som framgår av ovanstående referat (det mest väsentliga i föreläsningen torde dock finnas med).
I förbigående vill jag nämna att jag själv skrivit flera essäer eller kåserier som behandlar olika språk. Där har jag bl.a. beskrivit en smula hur man kan betrakta språket ur olika aspekter, t.ex. ur filosofisk synvinkel. Det är inte fråga om någon strikt vetenskaplig studie. Här vill jag bara understryka min uppfattning att det mänskliga språket bör vara det viktigaste kriteriet på skillnaden mellan högtstående djur och människan.
Som synes har jag här och där i referatet sprängt in egna kortare kommentarer. Jag vill här passa på att göra ett förtydligande avseende arabiska: I den omfattande profana arabiska litteraturen utnyttjar de betydande författarna/poeterna naturligtvis språkets stora rikedom på nyanser synnerligen väl. Speciellt den förislamiska arabiska poesin räknas till den yppersta i världen över huvud taget. I och för sig kan detta faktum här verka något ovidkommande, men med hänsyn till den likgiltighet för och okunskap om det arabiska språket och dito kultur som råder i västvärlden, tycker jag detta är relevant och bör betonas. Det rådande världspolitiska läget gör förstås inte saken bättre.
Om engelskans inflytande kunde jag säga mycket, men jag begränsar mig här till att säga att jag i stort sett delar uppfattningen om de farhågor rörande svenska språket som skymtar och ibland kommer till klart uttryck i föreläsningen ( och i viss mån i mitt referat). Jag är trots allt försiktigt optimistisk, eftersom man nu börjar uppmärksamma problemen och föreslår vissa åtgärder. Jag ska inte försöka spå vad som kommer att hända med svenskan, men den kommer säkert att klara sig ganska bra, åtminstone på hemmaplan, trots internationaliseringen på de flesta områden. Men den språksplittring på olika plan som antytts ovan är onekligen ett hot som bör tas på allvar. Jag tycker att reklamspråket ofta är ett mischmasch, som kanske inte går att stävja effektivt men som man bör akta sig för att ta efter. Generellt vill jag bara säga att det mycket väl går att företrädesvis bruka svenska ord och uttryck i texter av mer allmän karaktär – utan mängder av engelskamerikanska fraser ”by wholesale”.
Kort kommentar maj 2016
Jag anser givetvis att det mesta av det sagda fortfarande håller streck. En detalj: 2002 var det ännu inte tal om att använda ”hen” i st. f. han/hon, honom/henne. Först var jag lite skeptisk beträffande ”hen” när det dök upp för bara några år sedan, men visst är det praktiskt. Jag är nästan säker på att det är finskans könsneutrala ”hän” som startade debatten. Bl.a. den praktiska kinesiskan har bara t'a för han/hon etc. Slutligen vill jag bara tillägga att Lars-Erik Johansson under ett antal år var rektor för Högskolan i Skövde.