Ta tag i ditt liv!
Föredrag av Lars Lagerstedt, organisationskonsult och terapeut sedan ca. 20 år
25/4 2002 i Odéon, Kulturhuset Skövde
Arrangör: Wäxthuset Kosmos
"* Vad händer mellan impuls och handling -- hur stoppar jag mig själv och hur kan jag stödja mig själv att komma till handling? * Personkemi -- vad händer i mötet med andra personer? * Vilka är mina drivkrafter, är de "måste" eller "vill", och vilka konsekvenser får det?" (ur Wäxthuset Kosmos Program våren 2002)
"Lars Lagerstedt föreläste i Skövde (bildtext: (ej bild här) Lars Lagerstedt föreläste i Skövde om bland annat mänskliga relationer)
När vi väljer partner väljer vi ofta någon som liknar antingen mamma eller pappa. -- Och byter vi sedan partner så väljer vi någon som är lik den andra föräldern, säger Lars Lagerstedt när han föreläste i Skövde under rubriken "Ta tag i ditt liv". Han bor utanför Kungälv och arbetar som organiosationskonsult och terapeut sedan cirka 20 år tillbaka.
Förälskelse är egentligen ett igenkännande. Men när förälskelsen ska förändras till en kärleksrelation måste vi se vem personen egentligen är. Det finns de som har svårt för detta -- vissa blir lätt förälskade men är inte särskilkt kärleksfulla, säger Lagerstedt. -- Överhuvudtaget jämför vi personer vi möter med personer vi känner från barndomen. Resultatet blir att vi inte lär känna vilka personerna är utan bara vilka vi tror att de är. Vi gör så för att igenkännandet alltid är attraktivt.
Vi strävar efter öppenhet, samhörighet, kärlek och sanning. Men vi vågar inte öppna oss hur mycket som helst för en annan människa. Det finns nämligen en rädsla som beror på att vi inte törs möta det som vi tror händer i nästa sekund. Tänk om någon inte vill mig väl när jag är som mest sårbar, tänker vi, menar Lagerstedt. Även när det gäller alla "måsten" som vi bär med oss är detta något som vi har med oss sedan barndpmen.
Ja, det är inlärda förhållningssätt som vi ärver. Sedan kan det gälla allt möjligt som hur vi klär julgranen eller skär julskinkan. Det kan också röra grannrelationer eller hur man förhåller sig till sina föräldrar. Detta är inlärt sedan vi var små och kan vara svårt att komma bort ifrån. Det gör man enligt Lagerstedt, när man lämnar barndomen och går in i vuxenskapet. -- Men det finns de som har svårt att komma ur detta och en del som aldrig gör det, säger han." (SLA 3/5 2002)
Lars Lagerstedt, som f.ö. föreläst i Skövde tidigare, konstaterade att många idag har svårt att skapa harmoni i sina liv. Vilka mekanismer är det som påverkar oss? Detta är sådant som han och många andra, bl.a. inom skolan, jobbar med idag. Elever kan känna att de blir lämnade i sticket, om t.ex. rektorn inte lämnar klara besked, inte är tydlig nog.
Man ska analysera och bearbeta svårigheterna och handla för att nå en lösning. Sammanfattningsvis: Problem --> process --> handling --> svar. Det är emellertid vanligt att man fastnar i ett reaktionsmönster: parterna snurrar runt, upprepar sig själva och man kommer ingen vart. L L ritade här och i fortsättningen ofta på blädderblocket för att illustrera tankegången med cirklar och andra figurer.
Hur kommer det sig att detta beteende upprepas ofta? Exempelvis genom vaga formuleringar (som antytts). Användningen av ord som "frihet" brukar vara otydlig. Andra faktorer som spelar roll är att människorna väldigt ofta känner sig otrygga, inte känner varandra, ej törs ta initiativ, inte vågar lita på att det de gör tas upp välvilligt. Det är mycket viktigt att ha fötroende för sina nära kära och vänner. Passivitet leder lätt till brist på förtroende; frustrerad slutar man att reagera, man tycker synd om sig själv då man anser sig orättvist behandlad.
En grundläggande känsla hos människan är längtan. Freud sysslade mycket med denna, speciellt med inriktning på sexuallivet. Människan styrs av en längtan efter samhörighet, hon vill tillhöra och känna gemenskap av något slag. Vi vill med andra ord bli sedda, bekräftade. En fortsättning på denna längtansdrift kan ge upphov till en djupare samhörighet, en stor öppenhet för varandra, allt utifrån en känsla av trygghet. L L betonade sambandet mellan tanke och känsla i ett ständigt flöde.
Men det finns barriärer: När man tänker på ett och gör ett annat uppstår väldigt lätt blockeringar. Exempel: Fayers (?) modell, en amerikansk undersökning rörande Vietnamkriget, visade att 80 (!) % av de stupade amerikanska officerarna hade blivit skjutna i ryggen -- av sina egna! Soldaterna saknade förtroende för sina överordnade, eftersom dessa inte litade på soldaterna som ville bli förstådda, ej bara bli beordrade och hunsade. Det är alltså viktigt att göra saker i samförstånd tillsammans, annars uppkommer otrygghet, misstro och t.o.m. hat som i detta extrema exempel. ((Det måste ha legat mycket mer bakom detta än som här sägs; i krig händer ju de vidrigaste skändligheter. Min anm.))
Om längtan kan förenas med öppenhet, kärlek, sanning och samhörighet är allt mycket gott. Men tyvärr är motsatsen alltför vanlig. Jämför den frustration vi känner inför det som sker i Mellanöstern. Det finns uppenbarligen maktcentra som absolut inte vill godhet, vilket gör att vi ej sällan tappar förtroende för de styrande överhuvudtaget.
Rädsla är en minst lika stark kraft som längtan. Vi törs ofta inte möta det vi tror ska hända nästa sekund. Rädslan utgör också ett hinder därför att vi ängslas för andras reaktioner: "Tänk om min öppenhet missbrukas?" Vågar vi likväl vara beroende av andra, kan vi uppleva samhörighet med dem. Längtan efter gemenskap kan uppfyllas om vi vågar ta risken att utmana och övervinna den negativa rädslan. Detta infinner sig dock gärna: "Tänk om jag är sann och ändå blir kritiserad."
Det slutar rätt ofta med att jag följer min längtan, stannar kvar i den och förblir ensam. Det är ett utsatt läge som kan vara länge; inget händer, det känns så ensamt. Men man kan gå en bit längre, stanna till på ett invant ställe -- det kanske är lagom på halva vägen -- och göra en kompromiss. Försök få en klar idé om dina relationer: Hur nära står du dina grannar, föräldrar, barn? L L tog här de populära s.k. tv-såporna som exempel. De unga tar säkerligen intryck av såporna.
Det kanske inte går att helt bli kvitt rädslor, men det går att minska dem. Backa ett slag och tänk efter: "Behöver jag (göra) det eller det? Vad är det värsta som kan hända?" Om man mer bejakar sin längtan står man också ut med mer rädsla. Det handlar om att flytta sin position, t.ex. beträffande upplevelse av smärta. L L menade att vi här väljer: Antingen intalar vi oss att vi inte känner någon smärta, eller också uttrycker vi den smärta som vi har. Smärta lockar till sig smärta,liksom ett lockrop att gå dit där den finns förut, där det redan gör ont -- och lockar fram ont ur oss. Man kan ju ha ont på många sätt: vi talar om att ha ont i magen men också i själen.
En fråga: Vad krävs egentligen för att nå samhörighet? Svar: Man skapar samhörighet genom att ge vad man vill ha, vilket inte är lätt att göra. Det förutsätter äkta ärlighet att ge vad du vill ha; men då får du också ärlighet tillbaka. I en situation där du känner dig hotad gäller det att komma över en tröskel. Det finns underliggande faktorer, kanske en annan person än du själv är involverad. Vill du förändra läget, var uppriktig och säg: "Jag är inte trygg nu." Det existerar samband: känsla -- tanke -- handling -- kärlek etc. Det går att ta bort otrygghet och rädsla, i varje fall är det möjligt att minimera dem. Det finns "mediciner" men de är beska, ej lätta att inta. Det är alltid en utmaning.
Kan man utgå från att andra människor inte är att lita på? När vi träffar en person för första gången känner vi en impuls, en signal som ger en klar uppfattning om hur denne är. Vår intuition tar alltså emot en signal, vare sig den är sann eller osann. Men intentionen, dvs.avsikten eller viljan, fungerar som ett filter mellan oss och verkligheten. Man kan bada i relationer, men det är bättre att uppleva och känna efter och på så vis få kontakt med hur det verkligen står till. Vi lever hela tiden i en "intention", vi har fattat ett beslut som ska gälla -- enligt vår vilja, typ: "Vi har alltid älskat varandra, eller hur?"
Att bara leva i sin intention blir till slut en illusion -- det blir pannkaka av allting. Men vi människor är i alla fall inte som djur, för vi har möjlighet att få perspektiv på tillvaron. Att ständigt leva i en situation där intentionen bestämmer gör att man förlorar förmågan att se sammanhang. Det gäller att ta sig ur denna situation för att få distans till sig själv och andra. Släpper man intuitionen sker någonting. Minst två personer är inblandade: jag + en annan/andra + en händelse. Det räcker inte med beslutet att bara "vara", utan man måste vara närvarande i sig själv -- då sker det saker.
L L jämförde med religionen: "Var här och nu, låt det ske. Herren visar vägen." Om du bara är i intentionen, så backa och sök komma ut ur detta trånga "smalseende". Tänk:"Vart är jag på väg?" Ordet hälsa har med helhet att göra; försök vara vid sidan för att få distans till dig själv. I intentionen är det ditt ego som styr, till skillnad från ditt "högre jag". "Dra ner himlen på jorden", citerade L L (vet ej vem). Det finns starka kopplingar mellan följande kvaliteter: ärlighet och generositet bl.a. Du skapar ärlighet genom att vara ärlig; är du generös skapar du på samma sätt generositet.
L L sa att en nyfödd befinner sig endast i varandet, är liksom ett med alltet. Försök att som vuxen bli som det mycket lilla barnet, dvs. sök återta helheten, universum! Men den vuxne gör det förstås medvetet. L L relaterade till det lat. verbet relegare= återsända (till ursprunget), vilket hör ihop med religio/nis (religion). Spådbarnet har i stället för språk ett signalsystem. En signal säger: "Ta hand om mig!" När det skriker är det också en signal. Men den vuxne känner efter: det är inte bra att skrika.
Vuxna har mer eller mindre omedvetet olika strategier: att vara artig, lydig osv. Strategierna går helt enkelt ut på att lösa problemet: Hur ska jag vara för att kunna överleva? Genom dem formas vår personlighet. Jaget (Egot) försöker för det mest anpassa sig, men till priset av att man måste anstränga sig, spänna musklerna -- bokstavligt och/eller bildligt. Då brukar det komma trötthet, oro, ångest, ensamhetskänsla m.m.
Detta är särsiilt vanligt i en konfliktsituation, t.ex. vid separation. En reaktion kan vara att jag "gör mig till" och glömmer bort (förtränger?) hur det egentligen förhöll sig. Konsekvensen av konflikten blir som sagt trötthet, oro osv., och det hela är en flyktreaktion. Ett vanligt fall då orden klingar falskt är då alla på jobbet säger att de "trivs" -- fast det inte är sant. Jämför uttrycket "stämningen är rå men hjärtlig"; rå är den nog men knappast hjärtlig. Ej sällan klagas det under raster på jobbet -- men inte för högt, inte så att chefen hör det. Och bakom kulisserna försiggår måhända mobbning. Ständig anpassning är en överlevnadskonst, och det gäller att hitta på undanflykter eller bortförklaringar. Sådana behövs vid många tillfällen.
Ta tag i ditt liv! uppmanade L L redan i föredragets rubrik. Det betyder, sa han, att vi ska lära oss hitta tillbaka till oss själva. Är aggressivitet en grundkänsla hos människan? Ja, sinnets aggressivitet. Det gör oss gott att gå tillbaka till vad vi verkligen är. Aggressivitet kan göra oss mer sociala (?) men samtidigt neurotiska. I det sociala livet råder ofta ett slags "partystämning", eftersom det är anpassning som gäller. När är vi faktiskt oss själva då? Tillsammans med riktiga vänner, svarade L L. Det finns självfallet några personer som alltid tycks vara sig själva; Dalai Lhama tyckte han är ett bra exempel.
Det anpassade jaget är präglat av uppfostran och uppväxtmiljö. Anpassning är i någon mening visserligen nödvändig, men för att få mer frihet krävs att man går igenom en annan process. Kärlekshandlingar fördjupar den processen. Anpassningen som är en del av mig kan jag gradvis lägga av. Jag har användning av ett anpassat liv, men jag kan göra behovet allt mindre och känna mig friare. Det handlar i grund och botten om att lära känna sig själv. L L menade att det var tufft att vara gift med en sjuksköterska, ty vårdmänniskor får inte visa sig "svaga" -- de sjuka är ju däremot svaga. Hur signalerar de senare för att få omsorg? "Aj, jag har ont... hjälp mig ... tyck synd om mig!"
L L ritade en figur för att illustrera sitt resonemang: en stor cirkel med en "kärna" i mitten fick föreställa en persons andliga sfär. Upptill på periferin placerades jaget, och i närheten "ideal", medan kärnan i mitten representerade dagsmedvetandet eller "sinnet" (the mind). Detta tar emot impulser utifrån. Jaget (högst upp) är naturligtvis kopplat till dagsmedvetandet (i mitten) , runt vilket även små "delpersonligheter" är samlade. Längst ner på cirkeln är det omedvetna beläget. Detta hyser glömda eller förträngda minnen. Dagsmedvetandet låter ibland medvetna signaler gå "på remiss" till det omedvetna. Slutligen existerar förstås också känslor som samverkar i det komplicerade samspelet.
L L kommenterade och förklarade utifrån denna skiss. Kan man tänka för att alstra nya känslor? Ja, det går att skapa positiva minnen i stället för de negativa från tidigare. Men det kan vara ganska komplicerat. När dagsmedvetandet reagerat på en impuls utifråm kommer det vanligen en känsloreaktion tillbaka, en känsla av behag eller obehag. Exempel: En bilägare som fått parkeringsböter brukar nog reagera genom att uppleva en känsla av ogillande gentemot parkeringsvakter (lapplisor) i allmänhet. Man vill helst agera på något sätt då man erfar obehag. Men hur vore det att i stället tänka: "Jag älskar parkeringsvakter!" (Jämför ovan)
Omedvetet bevaras minnen ej blott i det undermedvetna utan även i kroppens muskler som kan vara antingen över- eller underspända. Det handlar om att gå ner till våra omedvetna minnen och bli medveten om det negativa som döljer sig där -- och våga möta det. Genom att övervinna sin rädsla får man trygghet som tjänar som "ett ljus i ryggen" när man tar itu med det negativa i ens liv.
L L gav ett exempel från sin verksamhet som terapeut: En man ville ständigt byta jobb. Efter några månader på en anställning kände han: "Här kan jag inte stanna." Detta upprepades gång på gång, även på jobb i olika länder. Till slut måste han stanna upp och fick hjälp (terapi) mot sin oro. Det visade sig att olika chocker som han upplevt i tät följd bottnade i skräcken han tidigt upplevde under sin fars svåra sjukdom; dennes rop, jämmer och rosslingar hade givit starka signaler hos den lille pojken och naturligt nog satt djupa spår i hans själ. Det var inte underligt att han elva år gammal erfor främlingskap på den lilla orten sedan pappan, som han letade efter ute, förts i ambulans till sjukhuset där han dog. Sonen fick aldrig återse sin far. -- Äntligen kunde han få hjälp att bearbeta sina svåra upplevelser.
Personer som klienten ovan befinner sig utanför, känner inte någon tillit utan plågas jämt av oro. I dessa fall handlar det om att till slut hitta en trygg plats i sitt inre och kunna gå in i det "jobbiga". Personligheten byggs sedan upp i kärleksfullhet under terapin. Vad vill jag då som vuxen ha med i mitt agerande? Bl.a. ideal (jämför ovan: L L:s figur). Vuxna är mer styrda av djupare värden, t.ex. sanning. Vi reagerar på grundval av tidigare erfarenheter, men vi agerar i nuet. Ingen vilja (intention) finns i det omevetna. Gamla minnen är inte sällan opålitliga, de är faktiskt ofta förvanskade. Om en person blir påkörd av en röd bil är det naturligt att han/hon sedan är rädd för bilar. Men om hen intalar sig att blå bilar inte är farliga är det konstigt. Jämför fobier, starka rädslor för bl.a. ormar och spindlar, som ju inte brukar vara farliga. Den till synes omotiverade skräcken eller fobin bottnar i en färdig sinnesberedskap som omedelbart är insatsberedd.
Detta är minnets eller sinnets syfte: att vara beredd på hot utifrån, alltså en urgammal instinkt att värja sig för att överleva. Skenbart oförklarliga känslor väcks till liv vid de mest olikartade tillfällen. Exempel: En person som varit utsatt för en elak moster ser vid ett bankbesök en yttre likhet hos en anställd där och grips plötsligt av starkt obehag. Man har således en mängd obearbetade minnen, ofta mycket generella, som är lagrade antingen som "behag" eller "obehag".
När en situation uppkommit, som jag själv varit med om att åstadkomma, förstår jag oftast inte varför. Drömmar är här av intresse för att förstå vad som ligger bakom; man kan öva upp sig att komma ihåg dem. L L sa att här föreligger en överlevnadskoppling med muskelspänningar, och minnen är aktiva faktorer. Vi vet f.ö. hur avspänt det känns efter en pärs av något slag: "Vad skönt att det är över nu!" När vi råkar ut för chocker av skilda slag bör de hanteras på olika sätt.
Känslor påverka och styr både tanke och handling. Upplever du en situation eller person som obehaglig, blir det givetvis en reaktion. Om du av någon anledning skulle sparka den personen, blir det ju ännu obehagligare för dig själv också. En randig katt är ingenting uppseendeväckande , men skulle man se en fyrkantig katt vore det förstås underligt. L L ville med ett par drastiska exempel visa att det lätt uppstår felkopplingar och att vi då reagerar absurt och drar felaktiga slutsatser. Därför gäller det att kunna stanna upp innan man agerar. Tänk efter: "Hur reagerar jag egentligen?" Ytterst är det självfallet en fråga om att lära känna sig själv.
S.k. delpersonligheter (se ovan) är ej bra, de är riktiga "filurer". Du kan känna dig ansatt, ja mobbad av dem. Lyssnar du till deras råd märker du snart att de inte stämmer. Lyssna alltså ej på dem för de är dåliga. Det är viktigt att ha goda förebilder under sin uppväxt. Om vi verkligen tar tag i livet, kan vi ta oss ifrån trötthet och leda. Sluta sätta upp hinder mot att vara pigg. Fråga dig själv: "Vad har jag lust med?" När jag kommit underfund med det, kan jag hitta min potential. Fråga också: "Var kommer jag till min rätt?" Man ska sluta anpassa sig för mycket. Vidare kan man göra upp en lista över det man gillar mest. "Vad inspirerar mig, vad brinner jag för?" Det handlar alltså om engagemang. Tänk och känn efter: Vad var det som fick mitt hjärta att "ticka" just den gången?
L L tog upp längtan än en gång. Fantasi är nog bra , men ingen kan bara hålla och längta, säg två timmar om dagen. Det viktiga är förstås vad man längtar efter. En lista kan även här vara till nytta. Vad har jag gjort? Vilket umgänge har jag haft? När trivdes jag verkligen? Svarar jag uppriktigt på mina egan frågor kan jag sedan konstatera: "Nu är jag jag, jag känner mig verklig. Då kommer jag själv att kunna skapa bra situationer; min kompetens ökar när jag precis vet vad som känns viktigt för mig (t.ex. att vara ute i naturen). Det gäller att hela tiden finna positiva saker som jag skriver upp: vilka resor jag vill göra, vilka människor jag vill träffa etc. Almanackan kommer väl till pass. Vi får på detta sätt mer kraft att göra det vi tycker om -- och vi orkar till på köpet göra det vi ogillar!
Som vi sett genererar en konflikt trötthet, men det finns alltså möjlighet att ta oss ur den. Alla har nämligen en potential, ett syfte med sitt liv: Vad är meningen med mitt liv? Man kanske känner en intuitiv impuls; känns det bra är det säkert rätt. Livets mening kan röra både yrke och hobby bl.a. Du tar alltså reda på vad som är bäst för dig genom att ställa frågor till dig själv. Du kan gärna göra det strax innan du somnar. Svaret på en fråga kan infinna sig tidigt på morgonen när du vaknar! Håll fast vid att ställa frågor, fastän du tycker att du har annat att göra. Motsatsen är väldigt vanligt, nämligen att något annat kommer emellan.
Sluta att leva i "måstevärlden"! Vi föds och får massvis med intryck som vi tar till oss; vi får vägledning och gör som de vuxna -- allt för vår överlevnads skull. L L talade om att det är en massa förutfattade meningar som styr vårt beteende, med andra ord mängder av måsten. Samtidigt framhöll han att den s.k. måstevärlden delvis utgör nödvändiga plikter mot livet, t.ex. mot mamma och pappa. Livet går ut på att klara alla krav. En rolig enkel teckning åskådliggjorde detta: En kille på språng med en eldgaffel i ändan. Det var inte svårt att se att "gaffeln" representerade alla dessa krav. Vilka? Förslagsvis: Vi måste undvika att misslyckas. När jag vaknar: "Nu måste jag genast stiga upp", "Nu måste jag skynda mig till jobbet", "Nu måste jag handla..., äta,... sova... upp tidigt i morgon bitti" etc etc.
"Gaffeln" gör mig till offer (stackars jag!), jag har lämnat över ansvaret för miktt eget liv till en "kravmaskin/gaffel". Motsatsen till detta förhållande är naturligtvis då vi tar eget ansvar för vårt liv. L L använde termen "vill-kultur" (jämför intention ovan) Exempel: "Jag vill åka till X". Han gjorde en skiss igen: En cirkel förses med ordet vision ( så att säga = "önskemålet X"), samt mål (= det verkliga målet X). Den s.k. gaffeln finns med nu också (till vänster) men med en "gummisnodd" mellan gaffelspetsarna och vision--mål-cirkeln. Lyckas jag få min "vilja" igenom, är jag ej längre ett kravoffer utan ansvar för mitt liv. Men finns då inte många måsten kvar? Jovisst, exempelvis andas och äta måste vi givetvis. Alla dessa fullkomligt basala krav måste tillfredsställas. Och jobba då? Inte fullt lika livsnödvändigt. Vad ska jag prioritera? Har jag ett val? Tydligen inte alltid, men kan jag välja är det "vill"-sidan som gäller. Ett drastiskt frågeexempel -- "valfråga"?: Kan jag välja att bli tjuv?
Ett annat lustigt exempel (men alltför komplicerat för att kunna utredas i detalj) var beräkningen av den totala medelhastigheten för en bil; ett problem som kopplades till frågan hur länge man måste jobba för att få den att rulla (alltså exklusive stillastående). Efter att ha angivit en rad faktorer -- ej alla -- som ingår i den matematiska kalkylen slog L L fast att medelhastigheten blir ca. 20 km/h -- samt att ägaren får arbeta två dagar i veckan medan bilen bara står. ((Jag vet inte om jag fattat hela vidden av problemet, och huruvida det är relevant för resonemanget i övrigt. Min anm.))
Det är en stor existentiell utmaning att inse att allting (?) är val och inte måsten. L L relaterade att en rysk biskop på 1700-talet satt i fängelse i Sibirien. Fönstret till cellen gick inte att stänga, det var nedisat. Han vande sig vid det iskalla rummet och yttrade: "Jag kände mig fri hela tiden för jag valde mina tankar själv". Trots den yttre ofriheten upplevde han frihet. De flesta tankar av det slaget är positiva. Alla ovan omtalade måsten är ett mentalt arv från vår barndom, och även senare. Vi vill söka ett helhetskoncept, samtidigt som vi accepterar delarna.
Att komma till insikt om att det är vi själva som väljer är i sig en utmaning. Därefter kom L L in på vad personkemi är. Egentligen träffar vi inte varandra på riktigt utan det handlar faktiskt om "påhitt"! Jag hittar på hur jag tror en annan person är med utgångspunkt i vilken känsla -- positiv eller negativ -- som denne väcker hos mig. Den psykologiska termen är projektion. Även denna gång ritade L L cirklar: Inom en stor cirkel placerade han en liten i mitten: nummer 1=jag. Runtom placerades andra liknande cirklar, numrerade 2, 3 och 4. Både 1, 2 och 3 lappade delvis över varandra, medan däremot 4 längre ut mot den stora cirkelns periferi var fristående.
Vi har alla delvis vår egen världsbild. Den stora cirkeln symboliserade denna, som L L logiskt nog kallade "påhitt om världen" eller en del av vår föreställning om kosmos. Detta mentalt skapade referenssystem skänker oss hållpunkter i tillvaron. Jag (1) och person nr 2 agerar ofta lika, tycker om samma saker, vilket hela tiden ger oss båda en känsla av igenkännande, något som självfallet är attraktivt för bägge parter; våra "cirklar" har en stor sektor gemensam, vi mår båda gott. Vi ska dock komma ihåg att det inte finns enbart "gott" inom oss (jämför ovan om minnen i det omedvetna som stiger upp till ytan). Om jag kommer sur till en fest och fortsätter att vara butter, blir jag sannolikt inte ditbjuden igen. Så visst låser vi gärna in det negativa inom oss.
Ytterligare kommentar till relationer mellan personerna i skissen rörande personkemi: Nr 1 och 2 har mycket gemensamt och förälskar sig i varandra. Men med tiden börjar 1 (jag) undra om partnern (2) inte liknar nr 3 som jag (1) inte gillar: "Vad för slags människa är 2 egentligen?" Beteendet hos person 3 på minner om 2 i flera avseenden; de har t.ex. båda svårt att passa tider. Tidigare dåliga erfarenheter rörande 3 vållar obehag, så att det hos 1 uppstår en känsla av att 3 är en otrevlig person. Nr 4 har som sagt inget förhållande till de föregående och tvärtom. Då ingen närmare bekantskap eller umgänge förekommer, finns bara likgiltighet mellan 1 och 4.
Inom min egen värld (den stora cirkeln i figuren) gör jag personliga erfarenheter, upplever sådant som jag själv varit med om. Utanför min egen sfär tar jag ofta till fantasin. Där är allt som jag inte har någon personlig relatiuon till. Apropå förälskelse: det är ju en schysst relation -- men vad är du (=min partner)? Enligt L L är svaret: Summan av omsorg, empati, ja allt "gott".
Om "vilja" igen: Måste jag vara just här? (1 i skissen) Nej, jag kan expandera. Naturligtvis kan jag också krympa mentalt, dvs. dra ihoip mig av rädsla, gå in i egot och inte få uppleva berikande möten. Tvärtom kan expansion ske genom möten där generositet, omsorg och omtänksamhet utvecklas. Kärleken har inget syfte, den är till för sin egen skull. I bästa fall uppstår känslan av att vara ett med helheten. (Ordet är f.ö. släkt med helig.) Medvetandet som innefattar psyke, tanke och känsla står förstås i förbindelse med kroppen som har sina behov. Sinnet är egoistiskt. Medvetandet eller intuitionen kan ibland förnimma glimtar av helheten. Då upplever vi inspiration och mening.
L L hävdade att vi bör söka balans mellan egoism och mening. Det går ju inte att leva bara av "mening" och inte känna hunger t.ex. De grundläggande behoven måste tillfredsställas. Ej heller egot ska få regera oinskränkt. Att söka nå ett helhetsperspektiv känns helt rätt; bägge delarna ska matchas. Psyket --> vilja + kärlek (förälskelse + passion). Den fulländade tanken --> sanning. Den fulländade känslan --> frid. Kroppen (=handlingsorgan) --> rättfärdig handling. Medvetandet --> icke-våld. I denna lista söker vi det som står till höger om pilen: sanning, frid osv. Till vänster om pilen är verktyget, redskapet som vi brukar för att nå målet. Tanken är ett instrument som ger direktiv för att nå sanning.
Det står oss fritt att gå vilken väg vi vill; på köpet får man en hel del annat med. Möjligheten att välja är inte alltid klar: "Vem var det som bestämde detta? Var det verkligen jag själv?" Psyket kan kanske liknas vid en inre röst. Idealen är egentligen "påhitt". Sinnet är flertydigt och kopplat till tanken (jämför även eng.ordet mind som täcker mer än sv. sinne). Själen eller anden hör till det religiösa språkbruket (ande motsvarar även mind). Det handlar om skiftande informationsnivåer och om att alstra former som manifesterar dem. Medvetandet är den ursprungliga orsaken till livet: utan medvetande existerar ingen kropp. Det är en uppfattning som överlevt i 6000-7000 år.
Slutligen talade L L kortfattat om historien. Den har ju med förändring att göra, och vår förmåga att förändra oss själva beror på vår självkännedom och beslutsamhet att ta tag i våra liv. Här valde L L att berätta en fiktiv historia som i korthet är denna:
Det var en man som hade valt att lägga in världen i ett system. Han var en tjuv som både ljög och drack för att så ut med sin verksamhet. En gång blev han ertappad med att stjäla -- men skulle inte bli avslöjad, på ett villkor: Han måste sluta med en av två saker: antingen upphöra att stjäla eller lägga av med att ljuga. Det var svårt att välja endera, men han bestämde sig för att sluta ljuga. Han besöt emellertid att också sluta stjäla -- men först sedan han hade gjort en sista stöt, en jättekupp som skulle ge honom så mycket att han inte behövde stjäla mer. Han valde att ta ifrån kungen.
Han klättrade upp i ett träd som stod intill muren runt slottet. Han tog sig över muren och kom in i slottet. Men där stod kungen -- utklädd! Tjuven kände alltså inte igen honom och sa helt sanningsenligt, eftersom han hade lovat sig själv att ej ljuga mer: "Jag är tjuv och ska ta rikedom från kungen". Den utklädde kungen sa: "Ska vi dela lika?" Tjuven gick med på det, och kungen hämtade nyckeln till skattkammaren och de gick dit medförande tomsäckar. Allt värdefullt delades och lades i säckarna -- utom en diamant. Hur skulle den kunna delas? "Låt den vara kvar", sa tjuven. "OK" sa kungen. "Det här var en kul grej", fortsatte han. "Ska vi göra om det? Var bor du?" Tjuven svarade att han bodde i byn en bit bort. "Jag hör av mig", sa kungen. Nästa dag anmälde kungens skattmästare att allt var stulet. "Allt?" frågade kungen. "Ja" svarade skattmästaren. Kungen kallade på polis och tjuven hämtades. Denne berättade att det fanns en diamant kvar i skattkammaren. Detta förnekade skattmästaren. Men polisen såg efter och hittade diamanten. Följden blev att kungen avskedade skattmästaren. Och ny skattmästare blev tjuven! -- Sens moral: Håll fast vid dina värden! Då har du största möjligheten att förändra ditt liv.
Min kommentar april/maj 2002
Jag kan hänvisa till Lars Lagerstedts föredrag Relationer 3/3 1999 som jag likaså sammanfattat inkl. kommentar. Då som nu var det ett mycket givande föredrag, då han dessutom hade en mycket behaglig framtoning. Att han var mycket professionell var helt klart. Intressant är också att jämföra de båda referaten; man känner naturligtvis igen en hel del, men mycket av detta uttryckte han den här gången rätt annorlunda. Det är naturligt att det skiljer en del, med flera års mellanrum. Mitt första referat är dessutom betydligt kortare. Jag vill inte dra några förhastade slutsatser av jämförelsen. Jag vill bara konstatera att mitt föregående goda intryck mer än väl bekräftades denna gång. Antalet åhörare bord ha varit mycket större.
Förresten har säkert allt som hänt sedan mars 1999 på den storpolitiska arenan (liksom i varierande grad på det personliga planet) satt sin prägel på många människor. Den mentalitet som råder i Mellanöstern är självklart mycket skrämmande, och även om detta extrema tankeklimat knappast kan jämföras med det som råder på andra håll just nu, så tycks bristen på empati och tydlig främlingsfientlighet grassera lite varstans, om än i mindre extrem form. Lars Lagerstedts allmänna insiktsfullhet var mycket välgörande att ta del av.