Tankegång

Ibland går jag här och vankar / i mina egna vaga tankar. / I tysthet då jag klankar / på mig själv, men helst på andra, / som jag högt ej vågar klandra. / Varför gillar ej alla varandra? / Det händer ju gång på gång / att man hör en klagosång / där tonen skorrar hård och vrång. / En del ångrar nog vad de sagt, / när de någon kränkt uppbragt. / Det blir alls ingen bra kontakt.

Vi rackar gärna ner på andra. Själv hör jag inte till dem som direkt skäller ut dem jag ogillar. Snarare gör jag som många andra: knyter näven i fickan och håller käft. Jag vill inte gå till personangrepp, i stället tar jag upp en klandervärd handling eller ett olämpligt uppträdande – utan namns nämnande. När jag skriver blir det tyvärr ganska många sådana tillfällen till kritik. Förbluffande många tycks idag sakna vett och etikett. Jag menar vanligt hyfsat uppförande och inte förmaningar typ ”Don't put your knife in your mouth when you eat” (ur min första engelska lärobok eller grammatik av Immanuel Björkhagen).

Jag läste just några ilskna politiska inlägg (typ Facebook eller liknande). Jag tyckte tonen var rå och oborstad, t.ex: ”Jävla idiot! Du skulle ha en spark i arslet!” Jag vet inte hur ofta sådant grovt tilltal förekommer, men det tycks vara vanligt förekommande (t.o.m. på löpsedlar). Professionella politiker håller sig säkert för goda för dylika utbrott av ilska och hat. Politik och säkerligen också ekonomi utgör som bekant eldfängda ämnen, så jag förstår att man tar i när man är osams så att gnistorna yr. Då skenar känslorna iväg så att språket når ett lågvattenmärke.

Jag är bra på att bära mig taffligt åt; när något går tokigt för mig svär jag till, rentav en ramsa – och det lättar! Däremot undviker jag hatiska utfall mot andra, även om jag blir ledsen och arg när jag känner mig illa behandlad. Apropå pekpinnar: rent konkret behövdes ju en sådan i skolarbetet, men i figurlig mening är det förnumstiga förmaningar som åsyftas. Föreskrifter, regler, anvisningar och order är nödvändiga, och verkar blivit så än mer. Jag retar mig på mångfalden av s.k. goda råd och inte minst på för mig obegripliga skyltar i datorn. Samhället har blivit mer förmyndaraktigt, exempelvis klyschan ”politiskt korrekt” tyder på det.

Aj aj aj! Så där skulle jag inte ha skrivit! Vips straffade mig datorn med stopp och just konstiga skyltar som satte käppar i hjulet för en stackars teknikokunnig datoranvändare! Jag tror ta mig sjutton att datorn jävlas med mig, dvs. mjukvaran som jag ibland inte riktigt förstår mig på. Ack ja. Livet har i allmänhet blivit tuffare, även i Sverige, trots att ganska många ändå fått det bättre materiellt sett. Vad gäller den psykiska biten är det en annan sak: försämrad hälsa, och i en del fall även fysiskt sett. Kropp och själ hör ihop. Samband ses också med externa hot: rädsla är förmodligen den starkaste bakomliggande faktorn.

Att samhällslivet lider av en hel del brister är uppenbart. Dem måste man i yttrandefrihetens namn få debattera. Detta hindrar givetvis inte att diskussioner ska föras i ordnade former utan kränkande tillmälen. Annars finns det en annan oroande tendens: att bara lägga locket på så snart känsliga ämnen kommer på tal. Lika illa är det när man låtsas som om det ej existerar något problem överhuvud taget. Men det går inte att tänka bort dem, och ord utan handling löser naturligtvis ingenting. Det känns som om paragrafryttare till byråkrater och vissa politiker hör till den kategorin. Vackra skrivbordskonstruktioner håller sällan måttet i konfrontation med dagens bistra verklighet.

Vad är det egentligen för samhälle vi vill ha? / Tanken halkar, slirar kring vad vi bör och ska. / Visioner och utopier bubblar upp som i ett härligt spa. / Framtidshorisonten lyser rosa i paradisiskt Shangrila. / Men dagens politiker har annat att göra än att drömma. / Vardagens slit och släp får de aldrig glömma. / I ekorrhjulet löper tankarna tafatt och kurragömma. / Det spelet kan den bäste på all kraft tömma. / Sköter han sig bra, vill dock få honom berömma.

Tilltugg Tidens tand tuggar träget trassliga tankar till torftigt trams.

Tendens Tarvliga trakasserier tilltar tyvärr i trolöshetens trista tidsålder.

Trauma Trasiga tunnlar traumatiserar tröttkörda tågförare.

Trots Tusentals tokstollar trotsar terroristhot, tungt traskande i torrlagda träsk.

Trött tv? Tokroliga tvshower trollbinder tittarna tills tv:n tröttnar, tar timeout.

Tykna trafikanter ”Typiskt! Taskig trafik!” tycker tyckmyckna tuggummituggande truckförare.

Tågotur -> taxitur ”Tut-tut! Tittut! Trallala!” trumpetade trallande tossiga tidigare tågförseningsdrabbade tanter

-- tog tursamt taxi till Tidaholm. ”Totalt trivsam tripp, tipptopp!” tyckte trevliga tanttrion.

Till något vettigt söker tanken en ingång. / Men den bör avstå från otillbörligt intrång, / vilket kan leda till en sorglig utgång. / Nya tag måste till, börja en ny omgång. / Den får ej sluta i en gräslig holmgång.

Emellanåt är min tankegång något abstrakt. / Jag får allt noga vara på min vakt / så att tankekedjan blir något så när intakt. / Jag gör alltid vad som står i min makt / för att tanken må glänsa i all sin prakt. / Det händer att jag orden nånstans förlagt. / Jag undrar och mumlar nåt försagt. / Detta verkar ske i allt snabbare takt. / Hoppas hitta orden i djupet av ett schakt. / Fruktar en ordmassaker, på fina ord ren masslakt! / Sånt får ej hända i vår härliga trakt / där kaxiga Skövde gör stora handelskontrakt. / Ve den som visar för kommersen förakt! / Där bildas med den onde aldrig en pakt. / Därmed är dock sista ordet ännu ej sagt.

Sture Alfredsons hemsida