Ordens skönhet i egensinnig hantering

Sture Alfredson
Tankespår och tänkesätt. Texter i tiden
Rimmat och orimmat. Rimligt och orimligt
Miniporträtt och poesiflöden
Eget förlag

Sture Alfredson har givit ut tre böcker. Genomgående kan man säga att Alfredsons författarskap bringar orden i centrum och vänder ut och in på dem för att uppnå nya betydelser och överraskande djup. Enskilda bokstäver, ord och stavelser är hans åtråvärda subjekt och objekt. Han visar i både dikt och prosa att han gärna önskar bygga upp och framhålla ordens 'fristående' bärkraft, man kan kalla det 'identiteter', där också de enskilda stavelsernas 'skönhet' och egenvärde premieras. Tekniken och de genrer han använder sig av för detta idoga ordarbete är vers och prosa men också i essäer.

Han blottställer och framhäver exempelvis de annars underordnade begynnelsebokstäverna, ger dem en ny mer framträdande roll, därtill hanterar han enskilda stavelser, söker bland annat olika stavelsers likheter, enskilda ords skenbart simultana 'tonfall' och också deras rimmande likheter men till innehållet direkta motsatser.

Vad gäller bokstävernas roll, erbjuder han i ett exempel bokstaven A en framträdande plats där överenskommelsen lyder: Alla ord skall ha begynnelsebokstaven A. Eller kanske som i nedanstående exempel, bokstaven V. Det är en vers som synbart och iögonfallande illustrerar Alfredsons ordförlustelser tagen ur dikten 'Värdefall' som ingår i tredje boken 'Miniporträtt och poesiflöden':

”Vaksamt vaktar vråken
vikens vida vattenspegel
Varsamt vaggar vågen
vassens vissna vippor
Videträden vajar vänligt
- Vilken vacker vy!”

Samma metod använder han i några exempel vad gäller stavelser. Han ordnar exempelvis en text/novell där han berättar en historia och låter stavelsen 'kam' styra innehållet, i praktiken så att hans berättelse söker efter ord innehållande denna stavelse, kanske som första stavelse eller annars ingående på någon annan plats i stavelsernas rangordning eller plats i hierarkin i ett ord. Detta sker fängslande i prosatexten ”Kammigt” i ”Miniporträtt och poesiflöden”. Denna teknik ger i bland mycket suggestiva verkningar och läsningen återger nya betydelser eller annan känsla utanför den direkta betydelsen i texten.

I de 'sämre' fallen blir det som en sökt enformighet för den egna sakens skull.

Andra texter/dikter kan i sina enskilda strofer tjäna suggestionskraft genom enveten upprepning av innehållet där han samtidigt rimmar och skickligt ändrar enskilda ords innebörder, och i samma andetag berättar en historia där anknytningarna mellan stroferna är slående simultana.

Mina axplock är endast urplock ur den rika mängd russin som går att finna i Sture Alfredsons omfattande textkaka vilken består av en imponerande antal nivåer, textgenrer, betydelsemängder, disparata ämnesområden. Ett voluminöst ordhav vilket sammantaget erbjuder en skatt för läsaren att ösa ur, bada i och ibland kanske förlora sig i? Man kan sammanfattningsvis säga att Sture Alfredson är en författare med en egen, unik och egensinnig hantering av orden och dess skönhet.

Naturligtvis hämtar Sture Alfredson inspiration och innehåll från sitt långa liv, sin verksamhet som språklärare, språkkunnig, språkentusiast. Sture Alfredson är bevandrad i flera språk.

I ”Tankespår och tänkesätt - Texter i tiden' skriver Alfredson i förordet vad det är han önskar erbjuda: ”...en omväxlande lektyr med underhållningsvärde, samtidigt som jag presenterar några allvarliga reflektioner kring samtiden.'”

På Sture Alfredson hemsida kan man läsa om hans bakgrund och det liv ur vilket han hämtat sina ord, betydelser och berättelser:

”Jag föddes 1933 och växte jag upp i Nyköping/.../Förutom språk är mina favoritintressen miljö och samhällsutveckling./.../Under 1950-talet läste jag engelska, tyska och franska vid Uppsala universitet. Under 60-talet kompletterade jag med universitetsstudier i ryska. Jag var i många år lärare vid Västerhöjdsgymnasiet i Skövde och undervisade i nämnda språk. Jag har till och från länge bedrivit studier på egen hand i kinesiska och arabiska, som jag kallar mina ”hobbyspråk”. (Kinesiska och arabiska har jag inga akademiska betyg i; därför kallar jag dem för hobbyspråk.) Jag har också vissa kunskaper i några andra språk.

Jag skrev mycket under mina sista yrkesverksamma år, och har fortsatt att skriva som pensionär (se Förord till Tankespår och tänkesätt).” (Hela texten finns på startsidan på den här webbplatsen.)

Benny Holmberg

Citerat från tidningenkulturen.se.