Tiggeri

Har det inte gått troll i ordet tiggeri? / Är det bara Sverige som romer tigger i? / En rad debattörer nu frenetiskt ligger i / för att visa hur rika tiggare kan bli. / Vissa inlägg närmar sig hysteri. / Kanske det är fråga om främlingsfobi. / Iband ges prov på hyckleri. / Med logiken i resonemanget är så och si. / Klyftan är stor mellan dem och vi.

Alla förstår att det är romerna jag syftar på. Helt klart en mycket känslig fråga. Jag minns hur upprörd en dåvarande minister (tror det var utrikesministern) var för minst ett år sedan efter ett samtal med den rumänske ambassadören i Stockholm. Vår minister till och med svor i TV efter det stormiga mötet! Man fick förstås inte veta några detaljer i samtalet, men det gick ut på att ambassadören hade gjort fullkomligt klart att Rumänien inte hade några som helst möjligheter att ta hand om romerna där och att det var det rika Sveriges plikt att låta dem tigga för att försörja sig här.

Debatten om tiggarna i svenska städer pågår sedan ett par år; ämnet är känsligt och synpunkterna är många. Den humanitära aspekten är klar: Alla skall ha mänskliga rättigheter, vilket fastställdes av FN redan från början. Det är naturligtvis en rättighet att kunna försörja sig. I praktiken har MR alltmer urholkats under återkommande kriser, särskilt i fattiga länder. Och i krig existerar de knappast alls.

Tiggare förekommer givetvis även i andra rika länder numera; man har till och med försökt förbjuda tiggeri på sina håll, men Schengenavtalet som gäller inom EU garanterar fri handel och fri passage för medborgare i EU-länder emellan. Vad romerna beträffar, förr kallade zigenare, har de i många århundraden varit ett slags nomader i Europa, bland dem resandefolket, med ursprung i Indien. Numera är romerna ett av de fem officiella minoriteterna i Sverige. Sedan gammalt har minoriteter förtryckts och förföljts även i Sverige -- samerna är inget undantag. Märk att också många romer mördades under Förintelsen i andra världskriget.

Nu (i maj) pågår en intressant utställning av Cecilia Persberg i Skövde konsthall: Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverge? "Projektet kom till som en respons på människorna som tigger på gatorna och omfattar hittills bl.a. texter, fotodokumentation från olika workshops och ett stort tvådelat videoverk: Givandets kör och Tiggandets kör." (ur Kultur i Skövde maj-augusti 2015)

Röster har höjts på sina håll för att förbjuda tiggeri i Sverige, men det förslaget har hittills stött på patrull. Ett förbud skulle inte vara ok enligt nuvarande lagstiftning: tiggeri är tilllåtet. En del hävdar f.ö. att alla välgörenhetsorganisationer utgör en form av tiggeri. I vart fall är denna hos oss nya företeelse i gatubilden en källa till blandade känslor. Då jag passerar någon av dessa stackars tiggare som sitter vid en stormarknad kan jag reagera på olika sätt. Antingen ger jag en allmosa -- det har jag ju råd med -- eller inte, utan att låtsas om att hen finns där. I vilket fall som helst är det känslor med i spelet. Jag kan inte undgå att skämmas lite om jag inte ger något.

Kontrasten mellan en jämförelsevis rik och en påtagligt fattig person får ett konkret uttryck i denna situation. Många svenskar skänker pengar till nödlidande via etablerade organisationer, givetvis helt frivilligt, men i vissa fall drivna av en obestämd skuldkänsla: "Det är inte mer än rätt att jag delar med mig lite av mitt relativa överflöd." Jag förnekar inte att äkta medkänsla eller medlidande spelar roll då man drar sitt lilla strå till stacken. Dessutom är ju Sverige känt för sin ganska generösa bistånds- och invandringspolitik.

Detta är gott och väl, men vad som grumlar bilden av ett hjälpsamt Sverige vad gäller gatutiggeri är uppgifter om organiserade ligor som styr detta och tar hand om det mesta av de insamlade pengarna. Detta förnekas givetvis av tiggarna själva, men faktum är att jag läst om en erfaren polisman som bestämt bekräftar att ett slags tiggarmaffior existerar. Även om riktiga bevis saknas, blir man förstås betänksam, precis som en del annan välgörenhet misstänks för fusk. Ingen vill naturligtvis att skänkta medel ska hamna i orätta händer. Ett annat bakomliggande skäl till misstänksamhet är tilltagande diskriminering, i värsta fall främlingshat, också i vårt land.

Tiggande romer säger själva att de på detta sätt måste försörja en stor familj hemma i Rumänien, där de helt saknar möjlighet att få jobb och inte ens får tigga. Deras land lägger alltså ansvaret för romers uppehälle på Sverige. Jag förstår inte att detta visserligen fattiga EU-land inte ens försöker uppfylla kraven på MR. EU-ledningen måste ingripa om detta ej sker. Kort sagt: en het potatis, oavsett nivå. Förresten begriper jag ej heller hur tiggarna här kan få ihop tillräckligt för att klara livhanken och samtidigt skicka hem pengar till sin famij, vilket de säger att de gör. Hur går det ihop? givmilda är inte alla svenskar.

Det där med "het potatis" är förstås en metafor. / Frågan är om det finns en "åsiktskorridor". / Om du i en ödslig lång gång går / med låsta dörrar där det står: / "Tillträde förbjudet" så att du alls ej når / någon människa. Situationen känns svår. / För denna du ju ingalunda rår. / Det hela känns som ett öppet sår. / Det sätter rentav i själen spår.

Varje sak har i grunden en botten. / Sen staplas på den en konstruktion. / Man söker på sitt sätt den bästa lotten. / Man har i början en frejdig ambition, / vill ju visa att man håller måtten. / För man vill då visa lejonklon, / och bryta upp de vattentäta skotten. / Annars grips man av desperation / och ingenting mer läggs i potten.

Sture Alfredsons hemsida